En duktig hund äter kakan

En duktig hund äter kakan « Lilla Piratförlaget

Bildkälla: Lilla Piratförlaget 

”I parken där vi bor, träffade jag nyligen en hund, som hade ett stort huvud, korta ben och ett skotskrutigt täcke på sig, och som var kaxigare än någon människa jag någonsin träffat. Han hette Mc Tavish och det var tydligt att han behövde få en bok skriven om sig”. 

Nästa vecka är det dags för terminens näst sista bokattack i trean på Tillingeskolan. Tiden har verkligen flugit förbi på sistone! En av böckerna jag tänkte tipsa om är Meg Rosoffs tredje del i serien om hunden Mc Tavish och familjen Peachey. En helt underbar bekantskap! Citatet ovan var jag bara tvungen att ta med; Meg Rosoff berättar hur det kom sig att böckerna i serien handlar om denna hund; Mc Tavish.

Det var tydligen ett vinnande koncept för familjen Peachey att mamma Peachey en dag sa upp sig från den dagliga sysslan att laga mat. För aldrig någonsin har familjen ätit så gott som när barnen tog över köket. De är inte jättebra på att städa efter sig (men det gör ju inte så mycket om man har en hund som snarare kan liknas vid en dammsugare som snabbt eliminerar allt i matväg som hamnar på golvet – desto bättre på att läsa recept, mäta upp ingredienser och följa instruktioner. Barnen Ollie, Ava och Betty gör allt för att överglänsa varandras menyer. Man skulle kunna säga att alla är involverade i matlagningen förutom pappa Peachey, som fram tills nyligen mycket hellre äter maten, än lagar den.

Tills en dag då han testar på att baka bröd. Och där och då är det kört. Ingen får komma i närheten av köket – Pappa Peacheys ansträngningar är stora, inte förrän sent på kvällen får familjen komma in och se det färdiga bakverket. En brödlimpa som både doftar gott och ser fin ut. Men det hjälper inte så mycket om brödet är stenhårt. Och svårtuggat. Inte ens Mc Tavish som annars äter allt, förmår sig att äta upp limpan. Man skulle kunna tro att deras pappa har tappat lusten till att baka mer bröd i framtiden, men han deklarerar istället entusiastiskt att han har funnit sitt kall i livet: ”att baka är både stimulerande för sinnet och avkopplande för själen. Från och med nu får ni barn laga maten, men det blir jag som står för all bakning”.

Mc Tavish är nog inte ensam om att känna att det ligger något mycket oroväckande i denna deklaration.

”Sorgligt nog var pappa Peachey inte särskilt bra på att baka. Det mesta han åstadkom blev fel. Inte bara lite fel, utan praktfullt, enastående fel. Hans surdegsbröd var så tungt att det kunde ha används som fartygsankare. Han försökte baka mjuka kakor i stället. Istället för att vara lätta och luftiga var hans kakor lika tunga och platta som brunnslock”. 

En dag bestämmer sig Pappa Peachey för att ställa upp i en baktävling – detta trots att han bränner vid plåt efter plåt och inte tycks lära sig det minsta av sina misstag. Den stora dagen närmar sig och alla förutom pappa Peachey förbereder sig för en katastrof. Vilken tur för familjen Peachey att de har världens bästa hund som kan komma till undsättning; Mc Tavish!!!

Den här lilla boken gör mig så himla glad att läsa. Bakning är ju aldrig fel tema i en bok; även om det är av den vidbrända sorten. Hundar i böcker är inte heller fel: speciellt inte om de så personligt utmejslade som Meg Rosoffs ”Mc Tavish”. Man kan riktigt se honom framför sig. Och det är ju supergulligt att Meg Rosoff faktiskt har träffat honom i verkligheten och tillägnat honom en hel serie. Lättläst är den också! Med fina illustrationer och korta kapitel.

Detta blir mitt boktips för denna veckan! Önskar er alla en underbar helg! 

 

Brevet från mig

Under hela våren och fram till sommaren har det bubblat poesi på skolorna i Ålem! I mars hade vi en workshopdag för samtliga elever med tre spännande stationer. I slutet av terminen kommer vi ha ännu en festlig dag i poesins tecken; en dag då eleverna på Ålems-skolorna kommer få skapa poesi med hjälp av olika uttrycksformer. Denna vår i Ålem har varit en fantastisk stund på jorden för mig – att få vara delaktig i detta projekt tillsammans med alla fantastiska elever och lärare. Och här kommer ett boktips – en sprillans ny, helt underbaaaaaar diktsamling av en av mina favvoförfattare & poeter; Lena Sjöberg!

Det hade ju varit så coolt att låna in Lena Sjöberg i framtiden om vi kör detta projekt igen, det är något jag hoppas så innerligt ska bli verklighet. Till dess kan man ju alltid läsa, läsa, läsa, drömma, drömma, drömma och bläddrar, bläddra, bläddra i alla hennes finfina samlingar för barn och unga, denna senaste är mer inriktad för unga…

26 dikter får du i denna bok! Dikter om längtan, hopp om att bli sedd för den man är, om kärlek som plötsligt bara finns, om att ta farväl av någon som varit en kär, om känslor som skrämmer, fräser, bubblar, skaver, river, ryter, puttar, famnar, ramlar, innan eftertanken hinner ikapp, om längtan tillbaka, om att säga förlåt, om ånger och ensamhet av all sort, om avundsjuka och vilsenhet och glädje. En av de första jag läser och fastnar för, är dikten ”Under månen” på sidan 42 (till bilden ovan). Den ringar så fint in den där känslan av att få höra till någon, att vilja, försöka stanna tiden för en stund, att få njuta av känslan av att vara liten en stund på jorden under månens silverstråk i natten. Den slår an en varm, vibrerande ton i hjärtat när jag läser.

Dikten ”Alltings varma sol” på sidan 28 är så varm och lysande, av tacksamhet över att veta var man kommer ifrån, var man har sin trygga famn. Om modershjärtat, så stort och så tryggt. Och om längtan tillbaka, att få vara liten för en liten stund.

Men den jag gillar allra, allra bäst är faktiskt ändå ”Brevet från mig” – den går rakt in i hjärtat! Om minnen som aldrig lämnar en, från förr, från barndomen, om hur man går vidare och samtidigt ändå inte, att det finns ett stängt rum någonstans i hjärtat, där minnena finns kvar, där det känns precis som igår. Och samtidigt som ljusår ifrån. Dikten är skriven som ett brev till en person – hon som skriver, skriver om en förälskelse som inte var besvarad, om hur det var att vara den där osynliga, den som aldrig syntes, om hur det är att sedan växa upp och hitta hem i hjärtat hos någon annan, som faktiskt ser och uppskattar en för den man är. Till skillnad från hur det var då, då när man inte vågade tro på sig själv. Ja, hur häftigt är inte det?! Att få växa upp. Ett liv, tänk så mycket som händer, förändras. Och samtidigt alla de där minnena och känslorna som stannar kvar. Tack och lov för det, tänker jag. De behövs! För att man ska kunna känna med andra som går igenom samma perioder idag. Men också för att allt det där, det är ju fortfarande ens innersta kärna. Man växer upp och är samtidigt lite densamma hela tiden.

Det är fantastiskt att få bläddra i denna lilla pärla, att känna igen sig i dessa olika känslor som Lena Sjöberg broderar ut med penna och penseldrag i härliga, färgglada nyanser!

Trevlig helg! 

Bokcafé på Världsbokdagen!

Igår var det Världsbokdagen och den firade vi med bokcafé i Krungårdsskolans tvåa med en maffig bokbuffé!

Klassläraren Annika Forsberg, som jag tidigare haft mycket samarbete med (både inom målet att stärka elevers språkliga förmåga, men också digitala kompetens), presenterade den roliga idén om ett bokcafé för flera veckor sedan och sedan dess har vi spånat och planerat. Upplägget är lånat härifrån: Teaching Funtastic.

En vecka inför bokcaféet fick eleverna reda på det genom att en välkomstskylt sattes upp med tid och plats för bokcaféet. Eleverna blev genast nyfikna och hade en massa olika teorier om vad som väntade dem. Någon undrade om det skulle bjudas på fika, en annan undrade om det kanske var så att vi skulle baka en tårta som såg ut som en bok! På torsdagsmorgonen berättade Annika att det ju faktiskt inte var så att vi skulle äta mat, utan smaka på böcker! Något alla under förmiddagen skulle få testa på; att smaka på olika genrer!

Här fick jag vara hovmästare vid äventyrsbordet tillsammans med några elever i klass 2. Jag läste ”Snövit och de sju trollen” tillsammans med en av eleverna som senare la sin beställning på just denna bok!

Det var otroligt mysigt att smyga in i ett nedsläckt klassrum på morgonen, när eleverna ännu stod i korridoren och så gott det gick kikade in på det som skulle vänta dem. Det luktade gott av doftljus med smak av kanel, tända ljus i några hörn spred sin lugna atmosfär över rummet, genreborden som Annika och jag hade dukat dagen innan, stod redo med utsmyckningar av blommor i vaser, nyinköpta krukor med pennor och sudd, fina dukar i olika färger och så förstås böcker enligt den genre som gällde för vardera bordet. Jag som ansvarade för litteraturen, hade sedan tidigare valt ut genrerna: äventyr, spänning, mysterier, fakta och berättelser. På varje bord fanns genrebrickor, under varje bricka låg elevernas bokbeställning redo och vid sidan om brickan fanns elevernas bokmenyer.

Klassrummet lite på håll.. vi hade totalt fem genrebord. Bordet i mitten med röd duk var ett specialbord där ingen satt; där låg elevernas fina presentböcker som de hade vunnit i en tävling. Över bordet (tyvärr ej synligt i bild) svävade underbara vitsippor som klippts ut i papper. Vackert. 

När vi visade in eleverna till sina bord, ville vi ge dem en känsla av att de faktiskt skulle in på en riktig restaurang. Sällskapen fick gå in tillsammans och slå sig ned med varsin hovmästare 😉 Därefter hälsade Annika alla välkomna och berättade att de nu skulle få smaka på böcker! På en skärm fanns anvisningar om hur alla skulle gå till väga, steg för steg.

Det första eleverna fick göra, var att skriva upp titel, författare och genre på sin bokmeny. Därefter gick vi laget runt och berättade för varandra vad vi trodde böckerna skulle handla om. Efter det följde en stunds läsning, alla skulle inte hinna läsa ut sina böcker, vilket heller inte var syftet. Vi skulle bara provsmaka lite på varje genre. När klockan pinglade fick eleverna samla sina tankar och berätta för varandra vad de tyckte om sina böcker och sedan fick var och en skriva en bokbeställning: man kunde då välja att önska läsa vidare i samma bok eller någon annan som man blev nyfiken på, på bordet. Och efter det fick sällskapen byta bord. Vi hann med tre bord innan vi bröt för rast (efter rasten fortsatte bokcaféet med de sista borden så att alla sällskap fick provsmaka samtliga genrer), men innan dess fick vi finbesök av tidningen! Här kan ni hitta artikeln i Barometern: ”Böcker på menyn på Krungårdsskolan”. 

Äventyrsbordet med en skön blandning av fantasifulla sagor, historiska äventyrsberättelser men också lite mer vardagliga äventyrsberättelser som i boken ”Fisketuren” av Johanna Broo Asplund (frontad närmast i bild). 

Innan vi bröt för lunch, hann vi också med en medaljutdelning av fina läsborgarmärken från Akademibokhandeln i Kalmar. Ni kan läsa mer om vårt arbete med dessa läsborgarmärken i höstas i ett blogginlägg på min blogg: ”Ett lyckat läsprojekt som avslutades i torsdags!”. Tidningen besökte även oss den gången med, här är en länk till artikeln i Barometern: ”Projekt väcker läslust och bryter trend”. På detta vis knöt vi ihop lite med höstens projekt genom att de elever som läst X antal böcker och därmed gjort sig värda fler medaljer, fick ta emot dessa! Klassen hade också vunnit en klassuppsättning – denna delades också ut under dagen! Innan jag gick på lunch, tog jag emot bokbeställningarna och sorterade ut de böcker som skulle få stanna kvar i klassrummet. Det blev med andra ord en underbar bokfest denna Världsbokdag i Blomstermåla! Här följer lite bilder från dagen:

Här sitter en av eleverna och läser vid berättelsebordet inne i salongen! 

Här ser vi faktabordet med en massa härliga, lättlästa fakta om en massa olika ämnen! 

En av eleverna läser och följer noggrant med, med pekfingret i sin bok. 

Detta upplägg gör jag GÄRNA om, så roligt med bokcafé!

TREVLIG HELG!

 

Ny sida på bloggen!

Hej på er!

Just nu är det påsklovsvecka här i Mönsterås kommun och de flesta av mina kollegor samt eleverna är påsklovslediga. Själv jobbar jag som vanligt och passar på att uppdatera lånekortspärmen, sammanställer läsförståelsefrågor, får lite utrymme för lästid inför kommande bokattacker, gallrar böcker, laminerar brickor till ett bokcafé som vi ska ha på Världsbokdagen, planerar upp kommande lektioner efter lovet med mera. En av alla de saker jag gör är att uppdatera bloggen och idag skapade jag en ny sida på bloggen. Sidan heter ”Arbetsmaterial till skönlitterära barn & ungdomsböcker”.

På sidan kan ni se en förteckning över arbetsmaterial till olika skönlitterära barn & ungdomsböcker som jag tillsammans med pedagoger på mina skolor genom åren har arbetat fördjupat med (vill poängtera att detta bara är en liten del av alla skönlitterära böcker som jag har arbetat med i läsgrupper under åren, men i de flesta fall saknas dokumenterat material).

Fokus för oss har varit läsning och textsamtal av gemensam bok i grupp. Eftersom det tar lite plats att tanka över materialet till bloggen i sin helhet, ber jag istället er att höra av er till mig om ni vill ta del av materialet (se kontaktuppgifter under fliken ”Skolbibliotekariens blogg…”)! Jag skickar mer än gärna över materialet i sin helhet till dig via epost, så hojta bara till!

Hör gärna av er och berätta hur ni arbetar med läsgrupper och/eller bokcirklar där högläsning och textsamtal är det centrala! Det är alltid spännande att få ta del av andras arbete och det är en stor anledning till att jag själv delar med mig!

Dessa böcker har jag material till (Uppdraget & Svart vatten är i skrivande stund inte helt färdiga, men delvis och går också att få ta del av):

Falafelflickorna av Christina Wahldén

Pojken i graven av Camilla Lagerqvist 

Uppdraget av Camilla Lagerqvist

Svart vatten av Camilla Jönsson

Splej: Mysteriet i döda skogen av Torsten Bengtsson 

Anne Franks dagbok som grafisk roman!

Norstedts Förlagsgrupp: Norstedts, Rabén & Sjögren och B Wahlströms

”Jag kan inte alls föreställa mig att världen någonsin igen blir normal för vår del. Jag brukar ju tala om ”efter kriget”, men det är som om jag talade om ett luftslott, något som aldrig kan bli verklighet”. 

Jag har läst den grafiska romanen ”Anne Franks dagbok” – så som den är tolkad i text av Ari Folman och i bild av David Polonsky, utgiven på svenska av Norstedts 2020, 73 år sedan Anne Franks Dagbok för första gången publicerades, i Holland.

Bildberättelsens skapare Ari Folman skriver i sitt efterord, att han tillsammans med Polonsky i sitt arbete att tolka dagbokens ursprungliga form, tagit fasta på att i varje liten textruta bevara Anne Franks anda. Det märks så väl, tycker jag som läsare, att skaparna till den grafiska romanen haft en mycket levande bild av Anne Frank – de har verkligen lyckats fånga in Anne Franks väsen, utan att veta allt om henne, skapar de en så levande känsla i sin roman; man nästan håller andan inför livskraften i Anne Frank, humorn, svärtan, sorgen, ilskan, stoltheten och styrkan och modet. Alla de där känslorna förmedlas och går rakt in i hjärtat. En av bilderna; den när Anne om nätterna sugs in i ett ofantligt mörker och söker tröst hos sin pappa, den enda hon säger sig hålla om i världen, etsar sig fast i mig. Polansky har tecknat en bild av Anne liggande i sin säng om natten, hon klamrar sig fast vid sängen som blir till en bår, hennes ansikte är slutet och tyngt av den största sorg, omkring henne tyska soldater med röda ögon och svarta skuggor i sina hatiska ansikten, tåg som dundrar förbi, bromsar gnisslande in gissar jag, för att ta Anne med sig mot det som ska bli slutet… Nu vet jag ju att hennes oro var befogad, Anne Frank fick inte leva så länge till efter att hon hade skrivit raderna om hur hon mådde om nätterna. Ändå kan jag känna en tacksamhet inför att hon inte kunde veta detta när hon skrev sin dagbok. För liksom smärtan i sorgen finns där hela tiden, en osviklig kraft, ett form av ljus i hennes betraktelser kring vardagliga ting, hon tycks nästan vara smått uttråkad när hon skriver om de individer som hon tvingas hålla sig instängd tillsammans med dag ut och dag in.

Det här är en sådan där roman som man inte kan sluta läsa förrän den är just slut. Illustrationerna är vackra som tavlor och de skickar pilar av sorg in i mitt hjärta. Det är tungt att läsa när man känner att det som står däri, mellan pärmarna fortfarande är aktuellt, fortfarande kan hända, fortfarande händer. Märkligt är det också att läsa romanen nu i en tid då många människor faktiskt också sitter just instängda, av andra skäl. Då väcks frågor av existentiell natur som gör att man känner att bandet till Anne Frank blir ännu starkare. Man blir verkligen den där påhittade väninnan Kitty som Anne Frank behövde för att överleva, tills hon inte kunde det längre.

Guide till boksamtal med ovana läsare

Guide till boksamtal med ovana läsare - Nypon Förlag

”Man fattar bättre när man får tala om det man läst”.

Citatet är hämtat från gymnasieläraren Jenny Edvardssons lilla bok ”Guide till boksamtal med ovana läsare” – en bok i litet format utgiven på Vilja förlag 2020. Jag skulle verkligen vilja tipsa er alla – oavsett om ni har elever som går på gymnasiet eller grundskolan och möter ovilliga som villiga läsare.. guiden funkar för ALLA. Jag jobbar ju på fem grundskolor, men känner direkt att jag kan tillämpa hela guiden rakt av ändå, även om mina elever är yngre än målgruppen i guiden – visst får man modifiera, det får man alltid oavsett vilken grupp man möter, men jag känner att kärnan i guiden är tillämpbar för alla åldrar.

Vi det här laget har jag många, många härliga och såklart även utmanande, svettiga läsgruppssamtalstimmar bakom mig som skolbibliotekarie och varenda minut är guld värd för att förfina och utveckla strategier för hur man kan väcka läslust med barn och ungdomar – något Jenny också är inne på i avsnittet där hon redogör för valet av modell för boksamtalet. När jag läser Jennys bok blir orden som en slags bekräftelse på att jag faktiskt är på rätt väg. Jag känner igen upplägget till mångt och mycket, det är för mig bekant att arbeta med Aiden Chambers modell, men samtidigt ger författaren mig nya infallsvinklar som jag blir peppad på att testa med en gång! Det som framförallt var nytt för mig var sättet att fylla en hel tavla med elevernas tankar istället för att ta det muntligt. Att därefter dra pilar och streck för att lättare upptäcka kopplingar och mönster, frågetecken med mera var mycket intressant. Jag gillade också tanken på att låta eleverna få reflektera individuellt först – ett sätt att stärka deras trygghet i gruppen inför samtalet som kräver av dem att våga dela med sig, prata, reflektera, ställa följdfrågor, öppna upp sig. Ja, det krävs faktiskt ett stort mod för att våga det och då kan den individuella reflektionen som förbereds inför gruppsamtalet vara ett sätt att stärka, stötta och peppa individen.

Läs guiden – det tar bara fem minuter. Men lägg till en god stunds reflektion på det och omsätt i praktiken efter era förutsättningar!

Tips! Kika in på Jennys blogg och läs mer om hennes arbete! Där kan ni också läsa mer om hennes böcker om ungas möte med litteratur i olika former. 

Trevlig helg på er!

 

Pojken i graven – Frågor till kap 7-12

Bildresultat för pojken i graven

Den 21 och 22 april skulle vi haft författarbesök för fyrorna som skulle ha träffat Camilla Lagerqvist, författare till boken vi just nu läser. Av förklarliga skäl kommer författarbesöket ställas in. Vi kommer försöka skjuta på besöket så att det helst blir av innan sommarlovet börjar, men det kan förstås också bli till hösten. Detta vet vi inte just nu.

Men! Vi fortsätter i alla fall att läsa boken tillsammans i våra läsgrupper. På skolorna i Ålem, Blomstermåla och Timmernabben är jag som skolbibliotekarie involverad i detta läsfrämjande och språkstödjande arbete och det är fantastiskt roligt! På Krungårdsskolan har vi kommit längst i boken, idag läste vi fram till kapitel 21 och börjar närma oss en upplösning. Dagens läsning var väldigt dramatisk och spännande och jag upplevde att fokus och arbetsmiljö var betydligt bättre denna gång just av den anledningen. Roligt att vi nu har kommit in i boken!

Vi avverkar raskt tre kapitel per vecka, vi ägnar läsgrupps-stunderna åt både samtal och läsning, de sidor vi inte hinner läsa, blir istället till läsläxa till nästa gång och eleverna får även med sig veckans uppdrag att göra hemifrån. Veckans uppdrag blev att välja ut en scen i boken som man fastnar extra för, berätta vad som händer, varför man har valt just den scenen och därefter skriva lite om vilka känslor den scenen väcker hos en. Nyfiken på vilka scener eleverna kommer välja – det får vi se nästa vecka!

Här kommer utlovade läsförståelsefrågor (på olika nivåer; på raden, bortom raden, mellan raderna samt koppling till eget liv, text och världen – jag tycker frågorna blir mest intressanta vid en god blandning mellan dessa).

Läsförståelsefrågor Pojken i graven kap 7 – 9

Läsförståelsefrågor Pojken i graven kap 10 – 12

Läsförståelsefrågor till ”Falafelflickorna”!

Omslagsbild: Falafelflickorna

Hej! Hoppas ni alla har en härlig start på denna nya vecka!

I höstas hade vi läsgrupper på Alsteråskolan, i åk 6. Vi hade köpt in ”Falafelflickorna” som klassuppsättning och körde därefter igång och läste boken tillsammans under hela höstterminen. Det var verkligen ett jätteroligt läsprojekt – tänk vad fint det är med läsgruppssamtal, jag minns att vi kom in på alla möjliga ämnen och lärde verkligen känna varandra i vår grupp i bibblan.

Varje torsdagsmorgon lästes ett kapitel och efter lunch började vi lektionen med att sammanfatta det lästa kapitlet, därefter delade vi upp oss på tre grupper (två lärare och jag, skolbibliotekarien). I grupperna samtalade vi under ca 40 minuter om det lästa med hjälp av båda läsförståelsefrågor och öppna frågor utifrån Aiden Chambers.

Eleverna hade i början av terminen fått varsitt fint bokmärke med läsgruppsamtalets gyllene regler (ställ nyfikna frågor, respektera varandras tankar och känslor, lyssna aktivt till punkt, fördela ordet) på ena sidan och förslag på öppna frågor på andra sidan. Vi övade under hösten extra mycket på just att ställa nyfikna följdfrågor till varandra.

När jag gjorde frågorna tänkte jag extra mycket på att ha med många frågor med koppling till egna livet. Jag tycker det blir bäst samtal om man har en blandning av text-till-själv-koppling, text-till-världen-koppling och text-till-text-koppling (det som också ibland benämns som på raden-, mellan raden-, bortom raden-frågor).

VARSÅGODA! Här kommer både läsprojektsplanering och läsförståelsefrågor till boken!

Läsprojektsplanering Falafelflickorna åk 6

Läsförståelsefrågor Fafalfelflickorna

Uppstart av läsprojekt ”Falafelflickorna” för åk 5!

Hoppas ni alla har en skön sportlovs-fredag!

Efter att ha läst ”Falafelflickorna” av Christina Wahldén tillsammans med sexorna i Ålem i höstas, är det nu dags för femmorna att läsa samma bok! Förra veckan startade vi upp genom att förutspå vad boken kunde handla om. Jag hade slagit in boken och satt upp laminerade bilder på tavlan som var inspirerade av bokens bärande element. Eleverna fick komma fram fyra och fyra och fundera över bilderna, vad de kunde säga om bokens handling, var den utspelade sig, när den utspelade sig, vilka vi möter i boken, vilken genre det kunde tänkas vara osv.

Därefter fick de sitta i tre smågrupper och spåna tillsammans. De fick varsitt blankt papper att kladda på och därefter fick varje grupp berätta vad de hade kommit fram till. De var väldigt nyfikna på boken samtidigt som de hade spånat vilt med hjälp av sin fantasi och fått fram olika förslag – alla trodde dock att det var en deckare vi hade framför oss. Och där hade de ju faktiskt rätt!

Det vi gjorde härnäst var att jag läste baksidestexten till boken, vi avslutade sedan lektionen genom att de fick börja måla på ett eget omslag. Många tyckte det var jättesvårt att ta sig an uppgiften. Men när de väl kom igång kändes det som de hittade flowet. Nästa vecka börjar vi arbeta i läsgrupperna. Klassen kommer läsa ett kapitel tillsammans på tisdagarna och därefter ses vi på torsdagsmorgonen, först i helklass för att sammanfatta kapitlet och därefter i läsgrupperna för att samtala om det lästa utifrån läsförståelsefrågorna (som ni hittar i mitt tidigare blogginlägg denna vecka). I det inlägget hittar ni också en projektplanering om ni är nyfikna!

Önskar er alla en härlig helg!

 

Bilderbokstips för förskolebarn!

Två härliga bilderboktips blir det idag! 

”En till dig, två till mig” av Jörg Mühle är en av de absolut charmigaste och roligaste bilderböckerna jag har läst. Den passar fint att läsas för en tvååring och uppåt, vi har skrattat mycket åt bokens underfundigheter, alla små detaljer (för varje läsning tycks man hitta någonting nytt) och inte minst de tre figurernas mimik och kroppsspråk. Illustrationerna är så in i minsta detalj utmejslade att upplevelsen av att bläddra och läsa igenom boken sida för sida nästan känns som om det vore en kortfilm man såg. Rävens intåg i berättelsen är höjdpunkten, det är bara ren och skär humor, men det finns också så mycket mer att prata om och jag kan tänka mig att det blir mer och mer aktuellt för barn i 3-5 årsåldern?! Då konfliktlösning i samband med att barn vill leka med samma saker, inte vill dela med sig med varandra och så vidare blir mer aktuell. Den här boken handlar om att kunna kliva ur sitt egna egocentriska perspektiv för att faktiskt se att det finns andra individer också: hur gör vi då när vi vill samma sak och det krockar? Sedan är det ju kul att se om någon löser frågan genom att föreslå att man kan dela den sista svampen mitt itu också – lite matematik får vi in då! ❤

”Solägget” av Elsa Beskow är så vacker som alla hennes bilderböcker och böcker för barn. När jag var liten hade min farmor ”Blomsterfesten i täppan” och den bara satt jag och bläddrade i och drömde mig bort. Jag minns inte att jag läste i den eller att någon läste den för mig, däremot drömde jag att jag var en av figurerna i boken och jag önskade det så starkt att jag nästan blev matt bara av rena anblicken av boken. Jag tyckte den värld Elsa Beskow hade skapat var fulländad. Av släktingar hade jag också fått mina alldeles egna Beskow-böcker som var kära ägodelar under hela barndomen: ”Tomebobarnen”, ”Sagan om den lilla lilla gumman” och så en av sagorna om Tant Grön, Tant Brun och Tant Gredelin. Återigen var illustrationerna de som lockade mest. Jag kunde stirra mig blind på dem och fantisera om att jag klev in i denna fantasivärld. När vi läste Solägget var det också mest genom att titta på bilderna, vi har tidigare läst ”Puttes äventyr i Blåbärsskogen” och den är underbar att läsa eftersom den helt är på rim! ”Sol-ägget” var också härlig, vad är det för någonting som har ramlat ner egentligen? Och vad gömmer det sig för djur och figurer på varje uppslag? Överraskande underhållande var den ändå! Även den lockade fram ett och annat skratt!

Önskar er en underbar sportlovs-torsdag!