En inspirerande lektion i upphovsrätt!

Foto: Joshua Earle via Unsplash

Idag har jag haft en inspirerande lektion i upphovsrätt med en femma på en av mina skolor! Tänk att ämnet, som jag förvisso redan från början tycker är väldigt intressant och invecklat, kan bli så mycket mera intressant tack vare elevernas feedback genom frågor och kommentarer. Det som gjorde att jag blev så glad under lektionen var att eleverna ställde frågor som visade på att de hade kunnat ta till sig innehållet genom att de började göra kopplingar till sin egen vardag och hur de själva använder andras material på nätet.

Jag fick till exempel en fråga om det är okej att ta screenshots av andras bilder för att lägga upp på sin fanpage på Instagram. En bra fråga och dessutom modig att ställa! Nu har ju den frågan också ett väldigt rakt och enkelt svar: Nej, det är inte okej så till vida att man inte har upphovsmannens lov att göra detta. Samtidigt förstår ju jag att det är en massa tweens som har fanpages där man lägger upp screenshots på detta vis. Därför tänkte jag till nästa och framtida lektioner i ämnet vara lite bättre förberedd genom att tipsa dem om var de kan hitta fria bilder på sina kändisar på nätet. Är det någon som läser detta som råkar ha något bra tips på var man kan hitta fria bilder på kändisar får ni gärna skriva det i kommentaren till detta inlägg!

Vill avsluta med två kluriga och jätteintressanta frågor om upphovsrätt som jag fick under dagens lektion:

  1. Om upphovsmannen till en bild är död, men det ännu inte har gått mer än 70 år, vem är det då som har rätten till bilden?
  2. Unsplash är en bildbank med bilder som är licensierade under CC0. Om en person bearbetar en sådan bild genom att först modifiera den och därefter publicera den på nätet, hur får en tredje person använda bilden?

Till nästa veckas lektion har jag lovat att ta reda på de fullständiga svaren, eftersom jag varken kunde eller hann ge något denna gång. Till dess jag har tagit reda på svaren, kan jag ju bara spekulera lite…

Svaret på första frågan borde väl vara att det är släkt och familj som rätten överlåts på? Rätta mig om jag har fel eller om ni sitter på svaret själva! Svaret på den andra frågan borde väl logiskt vara att det är den personen som har modifierat bilden som har rätten till den och därför får avgöra hur andra får bearbeta den? Om det inte framgår med licens eller liknande, måste ju en tredje person fråga upphovsmannen (personen som har modifierat Unsplash bild) om lov först. Det borde väl inte vara krångligare än så? Och ändå är det här med upphovsrätt ofta en klurig nöt att knäcka, eller hur? Om det är så att ni som läser detta, är kunniga och vet svaret, får ni mer än gärna skriva till mig eller kommentera under inlägget!

Bronsnyckeln

Bildresultat för bronsnyckeln

Sedan jag skrev sist har jag hunnit läsa del ett och två ur vikingaserien ”Sagan om Turid” av Elisabeth Östnäs (vilka jag för övriga tyckte var mycket läsvärda, spännande och välskrivna). Jag påbörjade även del tre, men så kom ju ”Bronsnyckeln” emellan! Och jag måste erkänna att det är svårt att låta bli att skjuta upp läsningen av ”Bronsnyckeln” när den är en direkt fortsättning av ”Kopparhandsken” som ju var en av mina litterära höjdpunkter förra året! Här kommer därför ett litet inlägg med mina tankar om del tre, ”Bronsnyckeln” av författarna Holly Black och Cassandra Clare.

Ju längre in i en serie jag kommer, desto mindre vill jag egentligen avslöja om den här på bloggen för alla er som inte hunnit läsa föregående delar. Men här kommer några ord som jag hoppas inte avslöjar för mycket! I del tre får vi återigen möta det fantastiska kompisgänget Call, Aaron, Tamara och så vargen Tumult förstås. De träffas efter ett sövande sommarlov och känslan när de börjar sitt bronsår på den magiska skolan ”Magisterium” igen är att de för första gången på länge kanske kan ägna sig uteslutande åt att lära sig något. Det blir som ni säkert redan räknat ut, inte alls som de tänkt sig. För på skolan blir de snart varse om att det lurar en hemlig mördare som verkar vara ute efter att döda Call och hans vänner…

Det som slog mig mest när jag började läsa de första sidorna i boken var hur otroligt mycket jag hade saknat författarnas humor:

”- Borde inte trollkarlarna redan ha kollat det? frågade Aaron.

Tamara ryckte på axlarna. – Även om de har det skulle de inte ge oss namnen, så det här är ett sätt att korta listan över misstänkta.

– Någon har läst om alla sina Kittyböcker i sommar, sa Jasper.

Tamara log ett varggrin. – Någon kommer snart få en smäll i ansiktet”.

Och sedan var det det här med mina höga förväntningar om att få läsa ännu en gastkramande spännande bok med en massa oväntade vändningar och cliffhangers. Trots att ”Bronsnyckeln” saknar det höga tempot som var ”Kopparhandskens” signum, är det en grymt spännande bok (på ett lite lugnare sätt) som döljer en massa mörka hemligheter och som tids nog leder fram till ett slut som är minst sagt oväntat och fruktansvärt…

Min recension av första delen, ”Järnprovet” hittar ni HÄR!

Del två i serien, ”Kopparhandsken” var enligt mig en av 2016 års bästa barn- och ungdomsböcker. I detta inlägg hittar ni några rader om varför den var och är så bra!

Litterära höjdpunkter 2016

Senast jag gjorde en lista över ”årets bästa böcker”, var så långt tillbaka som 2014. Nu är det verkligen dags att göra en liknande igen! Jag har denna gång delat upp de fem bästa böckerna efter fyra olika ålderskategorier (på så sätt för jag med fler titlar ;)).. nämligen Barn, Slukaråldern, Ungdom och Vuxen! Varsågoda, här är mina starkaste läsupplevelser år 2016!

BARN

Monstret på cirkusen

monstret-pa-cirkusen

Stämningsfull, spännande och fasansfull om människans mörka och ljusa krafter. Gillar att del två djupnar något också och älskar alla nya, bisarra och förunderliga karaktärer. Älskar att böckerna innehåller några få färger som turas om att skapa effektfulla skuggor till den visuella upplevelsen av läsningen.

Tusen tips till en som kär

Bildresultat för tusen tips till en som är kär

Böckerna om Rolf är något av det mysigaste jag har läst och den senaste ”Tusen tips till en som är kär” gör mig inte besviken! Mysstämningen i böckerna är så hög att det slår gnistor om dem! Böckerna är lättlästa, spännande och passar utmärkt för högläsning. De innehåller en härlig blandning av kärlek, spänning och humor och man vill läsa dem många gånger om! Och Benjamin Chauds illustrationer är bara perfektion.

Nötknäpparen

Bildresultat för nötknäpparen bok

Jag hittade ”Nötknäpparen” i en bokhandel i Malmö innan jul och bestämde mig för att köpa den på stört då den var så söt. Några dagar senare läste jag den för hela lågstadiet på Krungårdsskolan – mäkta mysig upplevelse! ”Nötknäpparen” är en gammal novell, ursprungligen uppdiktad av en tysk författare vid namn E.T.A. Hoffman på 1800-talet. I denna upplaga känns den extra julig, tidlös och fylld med magi!

Pudlar och Pommes

pudlar-och-pommes

En annan högläsningsstund jag minns som extra bra, var när jag läste ”Pudlar och Pommes” för ettorna i Timmernabben under hösten. ”Pudlar och Pommes” skulle visa sig vara en sådan där bok med fantastiska illustrationer att gå vilse i. Boken hade dessutom ett både intressant och aktuellt tema att diskutera; svåra frågor som ställer allt på sin spets, om utanförskap och att komma ny till en plats där vardagen rullar på och där de som befolkar platsen redan har sina givna och oreflekterade roller.

Den vita kaninens fru

Bildresultat för den vita kaninens fru

En alldeles, alldeles underbar bilderbok i jätteformat för både dem som redan är Alice i Underlandet-frälsta eller varför inte bara för dem som vill ha en rolig, mysig och väldigt unik bok med fantastiska bilder att försjunka i? Denna franska bok handlar om den jämt och ständigt sena och stressade vita kaninen från Alice i Underlandet, men framförallt om hans fru som får ta hand om allt i hemmet – allt det som den vita kaninen är för stressad för att inse att han försakar.

 

 

SLUKARÅLDERN

Harry Potter and the cursed child

bild

En gyllene, sprakande, magisk pärla som under några timmar gjorde mitt liv så mycket ljusare och gladare. Känslan när jag läste ”Harry Potter and the cursed child” var obeskrivlig – det var ju som att vara barn igen! Det enda negativa var att den tog slut alldeles för fort och att man lämnades med en känsla av att vilja ha mer!

Kopparhandsken

bild(5)

För mig är denna bok bara en massa utropstecken!!! Det jag gillade mest med den var inte bara i hur hög grad den levde upp till ettan; Järnprovet, utan hur den knockade, överraskade och aldrig släppte taget om mitt skenande läshjärta. Så många twistar! Spännande är bara förnamnet.

Den ihåliga vålnaden

bild-8

Okej. Nu lånar jag texten från min egen blogg för att beskriva hur bra ”Den ihåliga vålnaden” är, eftersom jag alltid lider av fullständig tunghäfta när det kommer till serien ”Lockwood & Co”:

Medicinen för allt själsligt och fysiskt ont stavas ”Lockwood & Co”! Med den känner jag mig oövervinnerlig. ÄLSKAR denna serien så oerhört mycket. Tredje delen; ”Den ihåliga vålnaden” var precis lika bra som del ett och två. LÄS DEN!

Sveket vid sjön

bild(2)

En helt komplett bok när det kommer till den underbara kombon nordisk mytologi, mystik, vardagsrealism och spänning så det hugger i magen! Jag minns framförallt en av scenerna i boken extra starkt då den var så sjukt gastkramande! Nu väntar jag med spänning på den avslutande delen.

Det lånade mörkrets riddare

riddaren

Jag blev väldigt glatt överraskad över att komma över denna bok! En ovanligt unik berättelse som tedde sig mycket mörkare och mer surrealistisk än jag först trott – den grep tag i mig och berörde mig verkligen på djupet. Älskar framförallt hur de mörka och ondskefulla krafterna skildras i denna fantasyvärld, liksom hur sårbarheten gestaltas.

Ungdom

Tårar i havet

Det var helt omöjligt för mig att slita mig från denna hjärtslitande tragedi om en av historiens största fartygskatastrofer som författaren Ruta Sepetys i ”Tårar i havet” broderar fram. Jag läste denna ungdomsroman med andan i halsen, hjärtat hopkramat av en stigande sorg, skräck och fasa inför alla dessa människoöden. En bestående känsla var också hur i all världen jag hade kunnat missa att en sådan katastrof faktiskt ägt rum…

Sista riket

talt-lasning

En bok helt i min smak. En bok som dessutom räckte väldigt länge! Jag hade den med mig under vår resa till en av jordens mest vackra platser; Sognefjorden i Norge och läste den i tältet med fukten och kylan lurande som sällskap i skuggorna. Bokens styrka var framförallt författarens skicklighet i att på ett så levande sätt måla fram karaktärerna. Och världen som berättelsen utspelar sig i ska vi inte tala om! Myllrande och framförallt giftigt och girigt svart där man tidigt får lära sig att inte lita på någon om man vill ha livet i behåll.

En liten kärlekssång

För mig är ”En liten kärlekssång” oförglömlig. Den etsar sig fast i hjärtat och man känner sig skönt stärkt av att ha läst den. På något sätt blir huvudpersonen Rose en hemlig vän som man inte vill släppa. Det är många som säger sig ha läst denna bok flera gånger i sitt liv och det kan jag verkligen förstå!

Högt spel

hogt-spel

Redan när jag läste Grisha-trilogin av Leigh Bardugo förälskade jag mig i allt med världen och dess invånare. Leigh Bardugo har verkligen något mycket unikt i sin berättarröst som förtrollar mig som läsare. Och jag kommer alltid vilja lyssna till fler berättelser från denna värld. Vilken lycka då när jag fick kännedom om ”Högt spel” – del ett i en ny serie som utspelar sig i samma värld som Grisha-trilogin. ”Högt spel” var fantastisk att läsa. Isande spännande. Ljuvligt gåtfull och oförutsägbar.

Anna och den franska kyssen

Anna och den franska kyssen

”Anna och den franska kyssen” är liksom ”Lola och pojken i huset bredvid” av författaren Stephanie Perkins en av de charmigaste och gulligaste ungdomsböckerna jag har läst. Just denna fick mig att dagdrömma om Paris och våren och den tinade mitt stackars vinterhjärta när jag läste den i början av förra året. Den är det närmaste en perfekt komponerat kärlekshistoria man kan komma!

Vuxen

Pingvinlektionerna

bild

När jag tänker på denna lilla bok är det med mycket blandade känslor. Inte som en kluvenhet inför vad jag känner för boken (för bara genom att ta med den på denna lista bevisar jag ju att den är något av det bästa jag läst), utan för att den väcker så många olika känslor hos mig. Jag känner både glädje och sorg och allt däremellan. Detta är den sanna berättelsen om en liten pingvin vid namn Juan Salvador som genom sitt stora mod och sitt stora hjärta blev helt oförglömlig som vän för dem som korsade hans väg. Och jag känner mig som en av dem.

You had me at hello

Denna boken var (liksom titeln så passande också antyder) kärlek vid första ögonkastet. Jag älskade allt med den! Också denna sällar sig till skaran av en av de mest perfekta kärlekshistorierna!

Huset vid sjön

https://i1.wp.com/media.bonnierforlagen.se/bokbilder3d/tif/9789137145327.jpg

Under en veckas tid bar jag runt på denna fantastiska bok och lät mig svepas med av den berusande, pirriga känslan av att få vara mitt uppe i ett mysterium och en till lika delar välbevarad som mörk och fasansfull familjehemlighet. Det som gör denna bok ännu mer oemotståndlig är ju såklart att den utspelar sig i Storbritannien!! Gissa om jag älskar böcker som gör det…

Dagen då vi försvann

Bildresultat för dagen då vi försvann

En bok som fick mig att bli alldeles pirrig av längtan att dela med mig av min läsupplevelse med någon annan som också läst den, var ”Dagen då vi försvann” av Lucy Robinson. Den var grymt spännande och romantisk med en grym och oväntad twist…

När livet börjar om

Bildresultat för när livet börjar om

Och slutligen har vi kommit fram till boken med det ursöta omslaget! Den lilla bassetten med de ljuvliga hängöronen som dessutom figurerar som karaktär i romanen – Lucy Dillon vet vilka strängar hon ska spela an hos sina läsare när hon tar med hundar på ett hörn. Den här boken hade också, i likhet med ”Dagen då vi försvann” en orolig puls av gåtfullhet och spänning i sig. Som läsare visste man aldrig riktigt vad man skulle och kunde tro. Det var en perfekt roman att försjunka i då man gärna läser något som är lättsmält men samtidigt är välskrivet och med många bottnar.

2017!

Gott Nytt År vill jag önska er alla!!!

Snart drar vårterminen igång på fullt allvar och min förhoppning är att jag även kommer komma igång med bloggandet och ta igen det långa och välbehövliga juluppehållet. Hoppas ni alla har haft en underbar julledighet och en bra start på det nya året. Vi hörs! 🙂

Med vänliga hälsningar,

Isabella

#läserjustnu

hogt-spel

”Vet du hur man bäst letar efter en grisha som inte vill bli hittad?

(….) Spana efter mirakel och lyssna på godnattsagor”.

Älskar allt med denna fantastiska värld som Leigh Bardugo broderar ut. Den är lika isande, brutal och mörk som den är smältande vacker och skön. En bok jag mer än gärna försjunker i och låter mig förtrollas av dessa mörka, trötta och frusna novemberdagar!

❤ ❤ ❤

 

Utställning av deckarprojekt hela veckan!

deckarprojekt-utstallning

Äntligen dags för utställning av fyrornas färdiga deckarromaner på Krungårdsskolan! Vi kommer få låna fyrornas böcker hela veckan och ni är hjärtligt välkomna att komma in och besöka vår utställning på Blomstermåla bibliotek. För er som inte är personal eller elever på skolan, går det bra att besöka den under bibliotekets öppettider. 

För er som är nyfikna över hur projektet har gått till, kommer här en summering:

skriva-deckare

Till våren kommer alla fjärdeklassare i Mönsterås kommun att få besök av en känd barnboksförfattare. Förra hösten var det Katarina Genar som besökte fjärdeklassarna. Till våren blir det istället Torsten Bengtsson. Eleverna kommer i god tid innan besöket att få sitt eget exemplar av boken ”Mysteriet i döda skogen” ur serien Splej. Eftersom ett författarbesök blir som allra bäst när klassen är förberedd på besöket, har vi i höst lagt ner ett gediget temaarbete. Klass 4 på Krungårdsskolan har fått skriva sina egna deckarromaner tillsammans i grupper om fyra.

bild

Under den första lektionen var det pennan i högsta hugg som gällde. Klassen delades in i fyra grupper. Första halvklassen med två grupper delade upp sig så att de satt i olika rum. Här gällde det att vara lika mycket finurlig som hemlighetsfull. Man ville avslöja så lite som möjligt för den andra gruppens nyfikna öron och samtidigt ville man hinna bygga upp en berättelse med färdiga karaktärer så att den andra gruppen nästkommande vecka skulle kunna fortsätta på samma spår. Här var nog den största utmaningen hos alla att släppa på kontrollen. Att vara med i en stafettskrivning var ingenting de var vana vid – det märktes ganska snart.

bild

En av alla minnesvärda ögonblick: när eleverna satt med huvudena tätt ihop, höll krampaktigt om pennan, hade pannan i djupa veck av största koncentration och med en något orolig blick på klockan. Tiden gick ju så fort! Lektionen började alltid med att läraren Natalie skrev upp veckans skrivuppgifter. Hon berättade målande om vad grupperna skulle få i uppgift att skriva in i sin berättelse under lektionen. Därefter spred grupperna ut sig. Dörrar stängdes. Nya kapitel lästes igenom. Innebörderna av dem tolkades länge, ord vändes upp och ned och ut och in innan någon med bestämd röst högg av med att nu måste vi faktiskt börja skriva. Och så började det spånas och kladdas på kladdpapper…

halloween-skriva

Under veckorna som följde, fick jag som skolbibliotekarie en rejäl och välbehövlig dos av barnens vilda, modiga och beslutsamma energi och fantasi. Jag imponerades av deras håll i gång och på samma gång kände jag starkt med dem när de upplevde temporära motgångar. Det kunde vara att någon var alldeles för uppfylld av sina egna idéer för att klara av att för stunden ge med sig eller ändra lite, lyssna på de andras viljor. Det glödde bokstavligt talat i öronen av all kreativ glöd och på samma gång var det en del uppgivna uttryck i ögon och ansikten. Men efter alla timmar av hårt samarbete för att få ihop en gemensam text med hänsyn till olika starka personers viljor; fick de äntligen, äntligen lön för mödan!

bild

Deckarromanerna smyckades lagom till Halloween ikapp med barnens egna fantastiska masker och uppseendeväckande utstyrslar och kreationer av spindelväv, pennor genom näsor, vitt puder och blodfläckar på kind. Här är deckarromanen med den grymt fräcka titeln ”Gubbnappad” – en roman som helt enkelt handlar om en gubbe som blir kidnappad. Fiffigt eller hur?!!

fardiga-omslag

Och här har ni de färdiga omslagen för alla fyra deckarromanerna: ”I sista sekunden”, ”Gubbnappad”, ”Hotellstölden” och ”Mördarens hemlighet”. Visst blir man sugen på att läsa dem alla?!!

bild

VÄLKOMMEN IN OCH LÄS SÄGER VI!

 

TOPPLISTA – 16 oförglömliga vuxenromaner

Jag fick en önskan av en läsare att dela med mig av min tio-i-topp-lista. Inget kunde göra mig gladare! Vilken rejäl utmaning det blev! Och samtidigt skänkte det mig flera rogivande och stärkande stunder då jag gick igenom min bokhylla hemma, läste igenom min gamla blogg med bokrecensioner och bläddrade igenom bokdagböcker – drömde mig tillbaka och mindes böcker jag inte tänkt så mycket på, men som drabbat mig oerhört starkt en gång i tiden.

Jag inser att det finns många olika sätt att konstruera en topplista på och det är nog just val av urval som är det knivigaste. Jag har till slut landat i att mitt urval grundar sig på böcker jag fortfarande idag minns den där fysiska avtrycks-känslan av; böcker jag läst sönder i olika tider av livet och böcker som på något sätt väckt känslor jag kanske haft djupt inom mig, men aldrig öppnat upp förrän i stunden för läsningen.

I slutet av detta inlägg hittar ni ytterligare titlar som jag vill framhålla för att de är läsvärda på olika sätt (i de fall då jag har skrivit en recension av boken, har jag skapat en länk så att ni kan klicka på titeln för att ta er vidare till recensionen).

Utan inbördes ordning; här har ni  mina starkaste och mest oförglömliga läsupplevelser bland vuxenromaner som jag har läst genom åren! (Ni som är uppmärksamma märker att det inte är tio titlar utan hela 16 stycken – det gick bara inte att få ner det till tio…).

Stoner

Jag har nog aldrig varit med om något brutalare, vackrare och sorgligare slut. Den känslan när jag satt i bilen och läste de sista meningarna i ”Stoner” – där och då, stannade tiden. Det känns fortfarande som om hela universum frös och alla stjärnor exploderade. Vilket öde, vilket liv, vilken bok! Den lämnar mig fortfarande stum av förundran. Vilket mästerverk.

Oceanen vid vägens slut

Fantastisk. Kan fortfarande inte smälta vad det var som egentligen utspelade sig. ”Oceanen vid vägens slut” är som den knäppaste mardrömmen man aldrig mera vill drömma igen och den mest surrealistiskt ljuvliga drömmen man bara vill drömma igen. Lite som när man för första gången gick och såg ”Amelie de Montmartre”. Man förstod ingenting (kanske hade det också lite att göra med att jag såg den på franska med fransk text), men visste att från och med denna dagen hade ens sinnen blivit ett snäpp skarpare. Som om man var ensam om att se en ny färg eller känna en ny doft.

Stolthet & Fördom

Min mest sönderlästa bok som jag snarare har bosatt mig i än läst, varenda gång jag har varit olyckligt kär. Jag kan liksom inte leva utan den. Jag tycker den är helt magisk och innehåller ALLT som gör en bok till den mest romantiska, perfekta kärlekssagan. Det bästa ordet jag kommer på att beskriva den med är: bitterljuv. Lägg därtill att den är galet underhållande. Och jag älskar att den är skriven av en kvinna som levde på 1700-talet. Avgudar Jane Austen.

Bildresultat för jane austen stolthet och fördom

Vårt behov av tröst

Jag har aldrig drabbats starkare litterärt än av Stig Dagerman i novellen ”Vårt behov av tröst”. Det går inte att göra en sådan här lista utan att den finns med. När jag läste den första gången, kunde jag känna hur mitt hjärta fullständigt kapitulerade för den brutala skönheten och sorgen som pulserar i varje liten molekyl av hans text. Det var en sådan stark upplevelse att allt stannade upp. Stig Dagerman har för evigt ristat upp ett sår i mitt hjärta. Jag har novellen i en låda tillsammans med mina dikter hemma. Ibland, när jag vill få fatt i i livets pulsåder igen och känna att jag lever, ruska om mitt medvetande… då plockar jag fram den och läser, uppslukad av skönheten i det skrivna ordet.

Bildresultat för vårt behov av tröst

Stjärnans ögonblick

Jag äger många romaner av den brasilianska författaren Clarice Lispector. Hennes böcker står som lockande, pastelliga, karameller i bokhyllan. Jag har läst två av dem; ”Stjärnans ögonblick” och ”Passionen enligt GH”. Båda sorgliga, märkliga och drömmiga, som om de är skrivna på ett främmande språk. Clarice Lispector har det mest underliga språk jag träffat på. Och jag beundrar henne för att hon vågar använda orden på det sätt hon gör. Samtidigt finns det en naturlig förklaring till varför jag ”bara” har läst två av hennes romaner, när jag har så många fler hemma; de kräver så mycket av dig som läsare. Att läsa ”Passionen enligt GH” var den största utmaningen jag någonsin mött som läsare. Jag fick liksom putta på mig själv mentalt för att komma framåt. Men inte av den anledningen att det var dåligt, utan för att jag aldrig tidigare upplevt det koncentrat av prosa eller den klaustrofobiska, surrealistiska mättnaden som flödar fram.

Att läsa ”Stjärnans ögonblick” var mer som att sväva på moln; som att drömma i vaket tillstånd, men inte riktigt veta var dröm och verklighet kan och ska fogas samman. Det var länge sedan jag läste ”Stjärnans ögonblick” nu, men den ljuder fortfarande stilla, melankoliskt och oskuldsfullt. Det var en vacker, tunn och märklig roman om, som jag minns det, en ung och ensam kvinna på jakt efter något ogripbart eller gripbart i sitt liv? Ett annat mentalt tillstånd? Ja, ni märker, det går knappt att berätta vad den handlar om, eftersom Clarice Lispectors romaner har så avgrundsdjupa stup att gå vilse eller finna hem i. Allt beroende på vad man tolkar in i sin egna läsupplevelse. Läs och njut av Clarice Lispectors dödligt vackra och sällsamma språk.

Bildresultat för stjärnan ögonblick

Fyrväktaren

Som en ren, vacker och oskuldsfull saga för vuxna minns jag ”Fyrväktaren”. En ganska tunn roman som väckte filosofiska funderingar hos mig. En roman att läsa i perioder av livet då man står på randen av något stort och kanske skrämmande och har möjlighet att blåsa liv i ens sinnen och själ med ny luft för att se på saker och ting från andra vinklar. Jag njuter av Jeanette Wintersons språk. Det liknar inget annat!

Bildresultat för fyrväktaren

Aprilhäxan

På något märkligt sätt kopplar jag samman ”Aprilhäxan” med ”Fyrväktaren” – kanske på grund av att språket och den poetiska och filosofiska tyngden finns i båda. Att öppna deras romaner och börja läsa, är som att kasta sig ut i ett oändligt blåsande molnhav. Outgrundliga och tankeväckande med starka karaktärer.

Bildresultat för aprilhäxan

Torka aldrig tårar utan handskar

Sällan får jag ett slag i magen av en bok så tidigt i berättelsen som jag får av denna: Jonas Gardells  trilogi ”Torka aldrig tårar utan handskar”, som handlar om hur AIDS-epidemin drog in över Sverige på 80-talet. Det är något med den som får mig att vilja stänga ute allt annat som sker ute i världen, blunda och bara lyssna till Jonas ord och minnena som ännu finns kvar och som blir så levande så här… Hans ord som vibrerar så mjukt och skört, så stilla. Orden letar sig in i varje liten vrå och lämnar djupa spår.

Bildresultat för torka aldrig tårar bok

Målarens döttrar

En bok jag drunknade i under gymnasietiden. Och efter att ha läst den minns jag att jag gick direkt till vårt skolbibliotek för att se om det fanns fler av författaren Anna Karin Palm.

Det är nu så länge sedan jag läste ”Målarens döttrar” att jag inte minns något direkt konkret av handlingen. Däremot har känslan av att läsa den stannat kvar och jag är redo för att läsa om den! Jag minns att den var så vackert skriven och jag förälskade mig framförallt i språket, men även i karaktärerna och i handlingen. En unik bok som fångade mig under en unik period av mitt liv. Lite kul är det allt att den just nu är aktuell i ny och fin utgåva:

Bildresultat för målarens döttrar

Priset på vatten i Finistère

Innanför pärmen i mitt egna exemplar av Bodil Malmstens ”Priset på vatten i Finistère” står det: ”Köpt i ett skyfall i Uppsala – tiden för farväl” den 7 juli 2008. Jag hade bott i min lägenhet i Uppsala under två år och skulle den sommaren packa ned allt för att flytta hem till Kalmar igen. Det enda som fanns kvar var ett lakan, en säng, en tallrik och inte mycket mera. Bara så att jag kunde bo där några dagar till under tiden som jag packade.

Jag minns att jag hängde upp lakanet så att det skulle bli mer levande, att jag gick ut i gummistövlar för att plocka hem de sista blommorna, att jag gick och köpte mig en bok för att fästa mina tankar vid något. Denna bok smakar fortfarande tårar av avsked och farväl – och för det kommer den alltid att vara mycket speciell för mig. Ibland plockar jag fram den för att bara läsa några meningar eller ett helt kapitel. Hennes ord är smärtsamt vackra i alla möjliga och omöjliga konstellationer. Varför läser vi inte mer Bodil Malmsten?! Det är en tanke jag alltid får när hennes ord dyker upp någonstans.

Bildresultat för priset på vatten i

Sputnikälskling

Kanske det mest poetiska och drömmiga som någonsin skrivits om omöjlig, olycklig kärlek? Jag finner inga ord för hur vacker den är. En sådan där bok som lurar lite bakom axeln – där finns en längtan efter att få upptäcka den om och om igen och kanske förstå mer och mer för varje gång eller upptäcka det dolda som författaren har gömt i texten…

Bildresultat för sputnikälskling

Vid floden Piedra satte jag mig ned och grät

Denna är precis som ”Stolhet och fördom” – en numera sönderläst bok med gulnade och buckliga sidor om den stora, stora kärleken som stormar in i ens liv när man är som minst förberedd. Också denna minns jag som en poetisk och mycket sorglig, tunn bok som väckte stora frågor om livet.

Bildresultat för vid floden piedra

Huset Buddenbrook

Magisk tegelsten. En sådan där bok jag tänker på som ett mästerverk – förtjusande komplett, fulländad i sin storslagna prakt och avgrundslösa djup (det finns många lager att upptäcka och gå vilse i). Språket är fantastiskt – levande och mustiskt och jag tänker säkert tusen gånger under läsningens gång att sådan här prosa skrivs aldrig mer. Den dog med Thomas Mann.

När jag läste avsnittet om unga Toni Buddenbrooks och hennes nyfunna bekantskap Mårten i Travemunde där hon vistades några sommarveckor, slogs jag av hur skönt det måste ha varit att komma bort från alla sammanhang och bara få vara utan telefoner och sociala medier. Som att komma till en annan planet och hitta sig själv igen.

Bildresultat för huset buddenbrooks

Hyresgästerna

Alltså, den här boken! Jag vet inte var jag ska börja. Den slog undan benen på mig, höll mig i ett stålgrepp, svek mig och kramade musten ur mig. Sarah Waters förtrollar med sin ljuvliga, förledande och mörka historia som ständigt förändras, växer och krymper – är hal, klaustrofobisk, olustig, krypande, otäck och på samma gång oemotståndlig. Hon förhäxar och förtrollar om vartannat. Jag vet inte hur många gånger jag har stannat upp för att skriva upp meningar som är helt perfekt ihopsatta. Språket är utsökt och hon har en närmast överjordisk, genialisk berättarförmåga.

Bildresultat för hyresgästerna

Mina drömmars stad

Det är svårt att beskriva allt det som ”Mina drömmars stad” fick mig att känna. Den bestående känslan idag är vördnad och respekt inför alla dessa levnadsöden – om liv som tog slut alldeles för fort och där de bekymmerslösa känslorna var både sällsamma och intensiva. En läsupplevelse jag är lycklig över att jag dessutom fick dela med min pojkvän – vi läste den tillsammans och turades om att läsa högt för varandra. Ett fint minne som också gör boken extra speciell för mig.

Bildresultat för mina drömmars stad

Sagan om ringen – trilogin

J.R.R Tolkien var den som öppnade upp mina sinnen och hjärta för en helt ny och förtrollande genre. Under högstadiet och gymnasiet tog jag med mig hans böcker ut i gräset, där jag la mig tillrätta under ett träd i trädgården med läskande hemmagjord flädersaft, kladdkaka och en spinnande katt inom räckhåll. Om jag blundar kan jag höra de ekande hovslagen från ringvålnaderna som kommer närmare, närmare!! Ja, det går liksom inte att beskriva hur ljuvt det var att uppslukas av en annan värld på det sättet som bara är möjligt när J.R.R. Tolkien är berättaren.

Fler, läsvärda titlar:

Abu-Jaber – Diana – Nymåne

Ajar, Émile – Med livet framför sig

Barbery, Muriel – Igelkottens elegans

Bengtsson, Frans Gunnar – Röde Orm

Bennett, Alan – The Uncommon Reader

Bergman, Hjalmar – Flickan i frack

Bergman, Hjalmar – Markurells i Wadköping

Bohman, Therese – Den andra kvinnan

Bohman, Therese – Den drunknade

Bouraoui, Nina – Dockan Bella

Bouraoui, Nina – Innan männen

Bouraoui, Nina – Kärlekens geografi

Bourdouxhe, Madeleine – En spik, en ros

Bourdouxhe, Madeleine – Gilles kvinna

Brontë, Anne – Främlingen på Wildfell Hall

Brontë, Emily – Svindlande höjder

Camus, Albert – Främlingen

Dagerman, Stig – Ormen

Dumas, Alexandre – De tre musketörerna

Frank, Anne – Anne Franks dagbok

Hemingway, Ernest – A Farewell to Arms

Hemingway, Ernest – Och solen har sin gång

Hill, Susan – Kvinnan i svart

Krauss, Nicole – Kärlekens historia

Lagerkvist, Pär – Dvärgen

Lagerlöf, Selma – Jerusalem

McEwan, Ian – På Chesil Beach

McFarlane, Mhairi – You Had Me at Hello

Michell, Tom – Pingvinlektionerna

Morton, Kate – Huset vid sjön

Murakami, Haruki – Norwegian Wood

Nicholls, David – En dag

Nicholls, David – Vi

Ohlsson, Linda – Nu vill jag sjunga dig milda sånger

Sandberg, Kristina – Att föda ett barn

Sandberg, Kristina – Sörja för de sina

Sandberg, Kristina – Liv till varje pris

Setterfield, Diane – Den trettonde historien

Thell, Lotta – I skuggan av värmen

Thúy, Kim – Ru

Tolkien, J.R.R – Bilbo

Turgenjev, Ivan – Min första kärlek

Vallgren, Carl-Johan – Den vidunderliga kärlekens historia

Winspear, Jacqueline – Serien om Maisie Dobbs

Voltaire – Candide

Woolf, Virginia – Mrs Dalloway

Oktober månad – en summering

bild

Pennan i högsta hugg, rosor på kind, härliga spontana skrattsalvor… Fyrorna på Krungårdsskolan är så uppfyllda av den egna detektivromanen att det börjar ryka ur öronen av all kreativ glöd. Det här var en av de bästa stunderna i mitt skolbibliotekarieliv. Nästa termin kommer en författare att besöka våra fjärdeklassare och denna stafettskrivning är en del av vårt förarbete inför besöket. Tänk vilken glädje när barnens fyra färdiga deckarromaner får läsas av författaren i vår!!!

bild

I början av oktober körde vi grundläggande källkritik och informationssökning i klass 6 på Krungårdsskolan – källkritik kan man inte få för mycket av!

bild

En måndag i början av oktober var det dags för mig att besöka klass 8a på Krungårdsskolan för bokprat. Alltid lika pirrigt, peppande och spännande att se vilka böcker som går hem hos ungdomarna!

bild

Klockan 12.10 torsdagen den 6 oktober var det dags för det tredje och sista källkritikspasset för dagen. Då var det även dags för den andra lektionen i källkritiksprojektet med treorna på Alsteråskolan i Ålem – ett projekt som vi kopplat till området ”Forntiden”. Och just den dagen hade jag äran att avslöja min stora överraskning för klassen; nämligen att jag hade fått tag i en arkeolog att intervjua via Skype två veckor senare!

bild

Andra omgången av deckarprojektet/stafettskrivningen i fyran på Krungårdsskolan och grupperna hade för dagen skiftat böcker och skrev därmed fortsättningen på sina klasskamraters deckare. Spännande!

bild

Några dagar i oktober såg min ljudbok i bilen ut så här! En sann berättelse om Tom Michells livslånga vänskap med pingvinen Juan Salvador – en pingvin som författaren räddade livet på, på en strand i Uruguay på 70-talet. En bok som jag kommer minnas mycket länge för sin värme, humor och hjärtekramande historia.

bild

Vi har ett så spännande designprojekt på Krungårdsskolan som jag bara måste dela med mig av! Tillsammans med en designer kommer elevernas tankar att få forma den nya barn- och ungdomsavdelningen som nästa år kommer börja växa fram. Ett liknande projekt gjordes på vårt kombinerade folk- och skolbibliotek i Timmernabben förra året. Det blev jättelyckat och fint! Bilden ovan visar en av barnens teckningar som ska illustrera deras idéer om hur detaljer av biblioteket skulle kunna se ut.

bild

Veckans höjdpunkt! Deckarprojektet i klass fyra på Krungårdsskolan var vecka 41 inne på sin tredje omgång och denna dagen fick de fyra grupperna tillbaka sina böcker för att spåna fram misstänkta, villospår och bevis! Så impad över elevernas inlevelseförmåga, fantasi och effektivitet!

bild

Två dagar i vackra Ronneby blev det den 18-19 oktober! Vi var tre kultursamordnare från vår kommun som åkte dit för att ta del av utbudet för teater och dans under Skolscen Sydosts Teater- och Dansfestival! Ett av årets höjdpunkter om ni frågar mig. Och det har numera även blivit tradition att besöka och fota av denna vägg som aldrig är densamma… ❤

bild

I detta rum såg jag Oskar Sternulfs enmansföreställning ”Komma ut” under Teater- och Dansfestivalen. Den drabbade mig starkare än något annat i teaterväg. Det isade ända in i själen och jag lämnade rummet med bubblande hjärta, tårar i ögonen och världens största leende. ❤

bild

”Jag får ont i magen av att vi inte ska fortsätta med forntiden”. Citat av en elev i klass 3 på Alsteråskolan i Ålem efter den pirriga intervjun via Skype med Linköpings-arkeologen Göran Gruber den 20 oktober. Kan en kommentar från en elev göra mig lyckligare? Här sitter en elev framför datorn och intervjuar arkeologen som syns på storbild framför hela klassen :).

bild

Den 21 oktober var det fredag och dags för fjärde och nästsista stafettskrivningspasset. Vid dagens slut hade de härliga gängen skrivit in sina sista meningar i deckarromanerna.

bild

Förra helgen läste jag ”Harry Potter & the Cursed Child” och kände att livet knappast kunde bli så mycket bättre <3… Läs hela min recension här!

bild

Tisdagen den 25 oktober åkte jag och min kollega Evelina till Växjö för en heldag fortbildning. Tillsammans med en massa andra bibliotekarier från länet lärde vi oss grunderna inom medborgardialog – ett ämne som överraskande nog var väldigt intressant. Föreläsaren Edward Andersson var skicklig och bröt ned ämnet till en dimension där vi alla fick utrymme att angripa ämnet från en praktisk synvinkel och vi åkte hem med en massa bra och konkreta tips på hur vi i framtiden kan möta vår målgrupp genom dialog.

bild

I torsdags hade jag ett fullspäckat schema med avslutning av tre källkritiksprojekt med förskoleklassen, ettan och trean på två av mina skolor. Vi använde appen ”Book creator” för att presentera våra faktatexter. I slutet av lektionen blev det dags för utvärdering och högtidligt utdelande av diplomen till alla duktiga, nyblivna källspanare!

bild

I fredags hade vi sista stafettskrivningsstunden då alla deckarromanerna fick sina utsmyckningar lagom till Halloween. Eleverna var så flitiga och delade upp arbetet att göra omslag, skriva baksidestext och illustrera fina bilder till texterna mellan sig! Det har varit FANTASTISKT att få följa fyrornas skrivande <3.

bild

OKTOBERMAGI. Som får avsluta min summering av jobbmånaden oktober för i år.

 

Harry Potter & the Cursed Child

Bildresultat för harry potter and the cursed child

I lördags fick jag vara barn igen, om så för en liten lånad stund! Jag stängde in mig i min läsbubbla som jag tätade med mjuk bomull och fluffiga, drömmiga moln (det regntunga mörkret utanför bekom mig icke) och stannade där resten av dagen. Och känslan, ja, den var helt obeskrivlig. Jag vet att detta ”bara” är en pjäs skriven på ett manus (inte ens en roman, utan ett så kallat ”rehearsal script” med repliker och alltså ingen prosa) och att den inte lovar något mer i efterhand. Men kan jag inte bara få drömma mig bort ett tag och låtsas att det kommer fler, tegelsteniga Harry Potter romaner???

Jag får dock erkänna att det tog ett litet tag innan mina ögon hade vant sig vid att läsa på manus. Namnen på karaktärerna i boken hoppade och störde hela tiden, gjorde det styltigt och kantigt att läsa… Men till slut landade de och höll sig stilla. Jag hittade ett sett att börja läsa dialogen och därefter snegla på namnen om jag var osäker på vem det var som pratade. Och när jag väl hade hittat det där sättet som passade mig, lät jag mig drunkna i Harry Potter världen med en total känsla av lycka. Jag fick flera gånger väcka mig själv för att påminna mig om att jag inte drömde.

I ”Harry Potter & the Cursed Child” (som är skriven av Jack Thorne, baserad på en originalberättelse av J.K. Rowling, John Tiffany och Jack Thorne) förflyttar vi oss 19 år framåt i tiden. Harry Potter arbetar på Trolldomsministeriet, är gift med Ginny Weasley och har tre barn; James, Albus och Lily. Fokus för berättelsen är vänskapen mellan Albus Potter och kompisen Scorpius Malfoy, men den handlar minst lika mycket om relationen mellan far och son, mellan Harry och Albus – som har väldigt svårt att mötas på grund av Harrys hjältestatus och kändisskap. Albus känner sig extremt ensam och mäktar inte med att gå i Harrys fotspår – något han tror att alla runt omkring honom förväntar sig av honom.

Berättelsen börjar när Albus och familjen står på King’s Cross i London och väntar på Hogwartsexpressen. Albus ska börja sitt första år på skolan som han vet har betytt allt för sin pappa. Men Albus känner ingen glädje, bara en stor ängslan och en ond föraning om att han kommer misslyckas. Det är en känslosam scen som spelas upp på perrongen då Albus anförtror sin rädsla att hamna i Slytherin för Harry.

Till sin stora fasa hamnar Albus faktiskt i just Slytherin och därmed kapar han också på eget bevåg bandet med Rose Granger-Weasley – som har varit hans förbundna vän sedan många år tillbaka. Istället finner han en ny vänskap på tåget till Hogwarts; Draco Malfoys son Scorpius.

Det dröjer inte många minuter förrän Scorpius avslöjar ett hårresande rykte som får dem båda att veckla in sig i ett förrädiskt mörker som hotar att förgöra allt det som Harry Potter en gång offrade sitt liv för att aldrig mera återse…

En oförglömlig läsupplevelse som jag alltid kommer bära med mig! Det enda negativa jag har att säga är att min längtan efter att läsa fler Harry Potter böcker har väckts till liv…

Jag kan säga så här: det kommer bli nästan omöjligt att fastna i andra böcker en tid framöver…