Så mycket mera än en ”vanlig” hästbok: Känslig skildring av en ung flickas tuffa kamp och drömmar

Sommarläsningen är i full gång och listan är lång! Sommarens första bok är precis utläst och jag vill dela med mig av den trevliga läsupplevelsen i form av ett litet boktips!

Boken jag har läst heter ”Sveket” och utgör del två i den nya hästserien som Pia Hagmar är aktuell med. Pia Hagmar har tidigare skrivit många populära serier. Ni känner säkert till: Dalslandsdeckarna, böckerna om Flisan och den ännu lite längre serien om Klara och hennes hästdrömmar. Jag minns att jag framförallt var särskilt fäst vid hästböckerna om Klara. De var något mindre i formatet och kunde tacksamt avverkas på skolloven. Tidigare har målgruppen varit något yngre, men böckerna om Millan vänder sig till äldre barn och ungdomar, den räknas som ungdomsroman.

 

Mina tankar om boken ”Sveket”:

”Sveket” är en bok som långsamt, långsamt smyger sig inpå läsaren och den är i allt detta allt annat än inställsam. Jag lockas av den där motsägelsefulla bilden man får av karaktärerna i boken: Millans familj, i synnerhet hennes Mamma och Pappa som skildras med en fin komplexitet.

Det är lätt att sätta sig in i hur Millan har det och med vilka kval och känslor som hon tar sig igenom dagarna. Hon är stark och tvingas bli vuxen och ta ansvar för sig själv och sin lillebror Josef i mycket unga år. Hon finns där för Josef varje dag och försöker fylla den funktion som hennes föräldrar har misslyckats att göra. Hennes Mamma känner aldrig att hon kan räcka till och hon har redan slutat kämpa. Hon tar lugnande mediciner som får henne att bli glömsk och försvinna i en dimma, liksom den cigarettrök som ligger tät, efter timmar inomhus och rökandes under köksfläkten. Och hennes Pappa som slåss med sina egna samvetskval om att aldrig vara en pappa som Millan kan vara stolt över… Hans känslostämningar går upp och ned i plötsliga utbrott av ilska, försakelse och påfluget översvallande försök till att bli förlåten av dottern.

I ett av dessa försök ger han bort en liten ponny som han vunnit på lotto till Millan, men Millan bara skäms och tycker att det är en börda. Hon kan ju inte rida på den lilla hästen som heter Zorro och hennes lillebror är uppenbarligen för rädd för att börja rida. Millan vet varken ut eller in när hon plötsligt får en möjlighet att byta bort Zorro mot en ”riktig” häst som hon faktiskt skulle kunna rida och träna på – men hur ska hon kunna se sin Pappa i ögonen, när Zorro är det första riktigt stora försöket som hennes Pappa har tagit för att på något sätt återgälda allt det han har förstört?

I allt detta flyr Millan till stallet, en värld där hon kan glömma allt det hon inte har och få drömma om ett annat liv – ett liv som återkommande beskrivs som åtskilt från det liv där hennes Mamma och Pappa existerar. Hon tror aldrig på att det skulle kunna finnas en plats där både hennes drömmar och hennes familj kan samexistera. Det är som om hon slits mellan sina drömmar och hoppet om att de ska kunna bli en ”vanlig” familj”. I sina kval, slår hon bort alla försök som andra gör för att vilja närma sig henne och den enda som hon egentligen visar all kärlek och värme mot är hennes egna lillebror. Samtidigt finns det åtminstone tre personer som är fästa vid henne och som långsamt närmar sig henne. Kanske närmar hon sig också dem, även om det verkar vara motvilligt och lite klumpigt.

Bokens spänning byggs långsamt upp, men den ligger på en vilsam nivå och på något sätt förstår man ändå ganska tidigt hur upplösningen måste bli. Ändå är den mycket läsvärd och jag uppskattar framförallt hur Pia Hagmar så känsligt skildrar Millan som människa och hennes närmaste omgivning. Skiftningarna mellan svart och vitt, sorg och lycka finns ständigt med och det är en levande beskrivning.

Man behöver inte alls vara hästtokig för att kunna ta till sig ”Sveket”! Det finns många parallella berättelser som flätas samman. Kanske råkar det här vara en häst på omslaget, men här finns också en flicka, en helt vanlig flicka och hennes drömmar och kamp om att få kontroll över vardagen – som på många sätt är långt mera trasig än för många andra flickor och pojkar i hennes egen ålder.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s