Lättläst & svårläst i bibblan?

På tal om lättläst och lite annat… !

Här om dagen fick jag ett riktigt bra tips från min kollega Evelina som jobbar som skolbibliotekarie på Gymnasiebiblioteket i Mönsterås. Hon tipsade mig om en krönika som är skriven av författaren Mårten Sandén och ledamoten (sitter på stol nr 2) på Svenska Barnboksakademin. HÄR HITTAR NI HANS KRÖNIKA: ”Ursäkta, var är hyllan för svårläst”?, där han reflekterar över lättlästa och ”svårlästa” böcker i biblioteken. Han konstaterar att det inte är helt ovanligt att hans klassbesök slutar så här:

”På högstadiet kan motståndet mot tjocka böcker vara närmast paniskt, och allt som är för långt eller har svåra ord sorteras bort. Och om inte eleverna backar händer det alltför ofta att lärarna gör det, och så slutar det med att jag står och pratar mellanstadiedeckare med en niondeklass”.

Det här fenomenet tycker jag personligen är väldigt fascinerande. Som skolbibliotekarie har jag möjlighet att göra jämförelser mellan skönlitterära böcker. Jämför exempelvis böcker som skrevs, låt oss säga fram till 1990 med böcker som skrivs idag. Skillnaden är markant. Det finns ett växande utbud av lättlästa böcker för alla åldrar idag, som inte fanns för bara fem-tio år sedan. Det är inte bara mängden text som skiljer dem åt, skillnaderna existerar på flera olika plan och tendensen är uppenbar: det råder en förenkling av språket och tillgängliggörandet av en text/berättelse på aspekter som: typsnittet, andelen ”svåra ord”, språkrikedom, antal sidor samt mängden text!

Så fascinerande som jag tycker det är, finns det mycket mera att skriva om kring detta och jag vill gärna återkomma om detta i fler inlägg framöver. Fenomenet vi ser är på gott och ont, men jag tycker det är sorgligt att vi inte vågar utmana oss i läsningen mera (när vi har möjligheten) och att vi i så hög grad tar de enkla vägarna (= i många fall, omvägar). Jag vet inte om det går att följa utvecklingen av språket på det här sättet, men det skulle vara intressant att ta reda på om och i så fall hur många ord vi ”begraver” varje dag… Kanske är ända sättet att minnas dem igen, genom böckerna? Vad är förresten vår definition av ett ”levande språk”?

Vill jättegärna höra era synpunkter om detta! Kommentera gärna, på bloggen eller på Twitter! 🙂

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s