Ljus, ljus, ljus…

LJUS, LJUS, LJUS…

”Varför måste alltid flickorna i berättelser vara ståtliga och modiga och starka?”
 
”Det olyckligaste slutet är inte det där alla dör. Det olyckligaste slutet är när bara en blir kvar.”

”Ljus, ljus, ljus” är en av våra senaste ungdomsböcker som flyttat in i bibblan i Blomstermåla! Den är skriven av en finsk författare som heter Vilja-Tuulia Huotarinen. Vilja föddes 1977 och är både poet och ungdomsförfattare. Jag fångades omedelbart av framförallt titeln ”Ljus, ljus, ljus”… Jag tycker det låter så härligt och man blir med ens nyfiken på boken man håller i handen och varför den heter just så.

Dessutom utspelar den sig samma år som jag själv föddes, 1986 – då Tjernobyl precis hade exploderat. Jag minns det själv inte, eftersom jag bara var några månader gammal när det skedde, men mina föräldrar har berättat att de var väldigt oroliga och att de hade tvättat mina gosedjur och leksaker väldigt noga efter det tragiska som hänt…

”Senare blev skogarna i Tjernobyl röda. Jag föreställde mig ziljoner små partiklar som glimrade överallt. Hur många av dem hade landat på min hud? Nu täckte de jorden som ett osynligt pulver. En del av partiklarna skulle försvinna med en gång och en del efter först trettio år. Någonting oåterkalleligt hade inträffat. Men det förstod vi långt senare”.

Jag beundrar Viljas språk. Det fullkomligt genomsyras av ett mystiskt skimmer… Emellanåt är det svårt att hitta tillbaka till berättelsens kärna, det finns så många fina trådar och sidospår man vill följa. ”Ljus, ljus, ljus” är mycket poetisk och ibland är det som att läsa små, små dikter som hänger ihop med varandra som tillsammans bildar ett jättelikt spindelnät av minnen som flätas samman…

Den handlar om den första stora kärleken, om att få vara älskad och att älska. Mariia bor i en liten finsk by med sin Mamma, Pappa och bror. När hon en dag befinner sig på stranden och träffar Mimi som precis kommit till byn är hon bortom räddning… Hon faller handlöst och blir kär.

”Ljus, ljus, ljus. Det var allt som kom för mig när jag såg Mimi på stranden den första gången. Hon stod med ryggen åt mig (…) Vinden bullade upp hennes jacka i ryggen. Inte som ett segel. Inte som om hon var på väg att lyfta. Tills hon vände sig om och jag såg hennes blick. En brinnande sorg”.

Mariias värld var alldeles tyst innan Mimi kom in och rörde om i hjärtat. Hon bor i ett brunt hus där allt är så väldigt tyst. När man läser boken får man en känsla av att det nästan råder en slags begravningsstämning. Eftersom Mariias Mamma och Pappa inte vill att hon umgås med Mimi, blir deras relation hemlig. Hon kallar Mimi för sin hemliga syster. De träffas oftast hemma hos Mimi, i det vita huset som kallas för Oredan, där Mimi bor med sin Mormor och tre andra äldre släktingar. I Oredan behöver de inte hålla någonting hemligt. Mimi bär på en stor sorg, som Mariia senare inser, ingen kan rädda henne från, hur mycket hon än skulle vilja rädda Mimi. På vinden i det vita huset visar Mimi henne saker som hennes mor haft när hon levde. Sakerna får Mimi att förändras och väcker mörka minnen vid liv…

”I Mimis barndom fanns inte muminvisor, inga gosedjursdagar eller godnattpussar. Och hon pratade aldrig om sin döda mamma med sina släktingar. En sådan mamma hade ingen plats i familjen (…) Hur är det att sakna sin mamma? I vårt lilla bruna hus var mamma alltid hemma…”

Jag vill inte avslöja för mycket om denna lilla bok! Framförallt tycker jag att man ska läsa den för det vackra språkets skull. Det är ren njutning att låta ögonen vila på Viljas nästan sjungande, melodiska meningar… ”Ljus, ljus, ljus” är väldigt vacker och känsloladdad och emellanåt väldigt, väldigt sorglig… Men ljuset som finns i boken är också hoppfullt och det lämnar en väg öppen mot det som inte är så tungt och mörkt…

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s