Skriet från vildmarken

Skriet från vildmarken

The Call of the Wild

”Han var äldre än de dagar han hade levat. Han var en länk mellan det förflutna och nutiden, och evigheten bultade inom honom i en mäktig rörelse, som liknade tidvattnens och årstidernas växlingar”.

Det är svårt att påbörja en recension av en bok som så fullständigt gripit tag i mitt hjärta på det sätt som ”Skriet i vildmarken” har gjort. För hur jag än försöker, vet jag att denna recension ändå aldrig kan göra boken rättvisa. Jag skulle därför vilja passa på att tipsa er om att även läsa (om ni har möjligheten) efterorden av Mats Wahl som finns att hitta i utgåvan av Klassikerförlaget allra längst bak på sidan 131. I ett fåtal stycken lyckas han på ett otroligt skickligt och fint sätt ringa in hjärtat av boken, själva kärnan av det den handlar om. Han skriver bland annat att:

”Så rycks han ur sitt paradis (…) och tvingas utveckla sidor av sig själv han inte visste fanns. Buck blir den han är, varje människas största och högst personliga uppgift. Buck (…) lyssnar till skriet från vildmarken och söker sig inåt och neråt och erövrar den enda kontinent som är värd att erövra – sig själv”. 

Mats Wahl –

I boken får vi alltså följa hunden Buck som när berättelsen tar vid, lever ett bekymmerslöst och bekvämt liv hos en rik familj i det soliga Santa Clara Valley i södern i slutet av 1800-talet. På gården fInns det många hundar och människor, men bara en härskar över egendomen och kommer och går som han vill – och det är Buck. Men ganska snart rycks han ur sitt paradis och tvingas lämna detta liv bakom sig.  Gårdens trädgårdsmästare Manuel säljer honom i hemlighet till män som behöver draghundar för att ta sig till det kalla Nordlandet där man i större skala har hittat guld. Buck tvingas lära sig påkarnas och tändernas lag och han förvånar alla, hundar som män, genom att så snabbt erövra dessa lagar och inte nöja sig förrän han själv står längst fram i släden som hundarnas ledare.

När han för första gången hör skriet från vildmarken, finns det ingen återvändo för honom och han bär från den dagen en ständig och som det tycks, ödesbestämd längtan i sitt bröst efter att helt och hållet få bli en del av vildmarken och vara sin egen herre. När han om kvällarna ligger och blickar in i elden, tycker han att han både ser och hör saker som om de vore minnen som spelas upp framför hans ögon – minnen som egentligen inte tillhör honom själv, utan går bortom det han har upplevt i sitt ännu korta liv.

”När han ylade och snyftade var det ett uttryck för samma livssmärta som för länge sedan fyllt hans vilda förfäder, ett uttryck för skräck och undran inför kylan och mörkret, som för dem var skrämmande och oförklarligt”.

På bara några timmar har jag färdats i fyrtiogradig kyla över dödligt farliga och vita marker, längs floder, bergsdalar och i djupa skogar, i hunden Bucks sällskap. Ändå känns de timmarna oändligt långa. Under den tid jag har läst ”Skriet i vildmarken” har den väckt många intressanta reflektioner och tankar hos mig om livet, döden och vårt ursprung.  Till en början var den svår att komma in i, mest främst för att det var många olika namn och karaktärer att hålla isär – många gånger kunde jag inte ens skilja hundarna från människorna, då de i sina beskrivningar liknade varandra i uttrycket och till sina egenskaper. Det kändes tidigt som om de smälte ihop till en enda flock som var ständigt ombytlig och livsfarlig och på sin vakt gentemot varandra och sin omgivning. Men det dröjde inte länge förrän jag blev helt och hållet fast!

Miljöbeskrivningarna i ”Skriet i vildmarken” är fascinerande, liksom det kärva liv som hundarna och människorna lever. Det finns en ständig jakt och längtan hos dem alla som gör dem till oroliga och rastlösa vålnader – deras möten tycks alltid vara på liv och död. Och ändå rymmer boken i allt detta, en av de vackraste och mest ömsinta beskrivningar av kärleken mellan hund och människa – den mellan Buck och John Thornton.

Jag tänker mycket på filmen ”Into the wild” när jag läser ”Skriet i vildmarken”. De rymmer båda samma rastlösa, vackra, fasansfulla, smärtsamma och hjärtskärande känslor och berör det sköra förhållandet mellan tryggheten och gemenskapen med andra och drömmen om friheten i det vilda. Och de lyckas båda beröra och slå an en vibrerande ton av vemod i djupet av mitt hjärta – en ton som inte vill klinga av så lätt…

Annonser

4 reaktioner på ”Skriet från vildmarken

  1. Det var många år sedan jag läste ”Skriet från vildmarken”, men det kan nog fortfarande vara en av de bästa böcker jag har läst. Jag har ett antal minnesbilder från boken som jag aldrig kommer att glömma – men du skriver om andra, och jag känner att jag nog skulle vilja läsa den igen nu. Eller kanske lyssna på den som ljudbok, medan jag springer i skogen??

    1. Åh, så häftigt att du tycker den håller så hög nivå fortfarande!! Och vilken underbar ide att lyssna på den i skogen – i dess rätta element ;). Vad glad jag är att jag med min recension kunde inspirera till omläsning 🙂 Jag gillade boken jättemycket och kan redan känna en längtan efter att läsa om den igen! Har du läst Varghunden eller ngt annat av Jack London?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s