Nostalgi i kubik

Ibland bara måste man blicka tillbaka och minnas de där (första) litterära utflykterna man tog. Och då menar jag även innan man kunde läsa! Jag minns att jag kunde hålla en bok lika mycket (om inte mer ibland) kär, trots att jag inte förstod ett dugg av vad den handlade om och vad författaren hade för budskap. Många gånger var bilderna nog. Jag tror det är viktigt att vi inte underskattar att språk inte alltid behöver förmedlas och kommuniceras i text. Det finns så mycket mer! Jag tror också att man som liten har ett väldigt stort behov av att få vara nyfiken och frågande och att få drömma loss. Det behöver inte alltid finnas klara svar, man behöver inte alltid förstå allt – det finns ju också ett ständigt berättande i oss själva – vi fyller i tomrummen. På så sätt målar vi ord, där ord inte finns. Och på det sättet gör vi boken till vår bok – vi får en relation till den som stannar kvar länge…

Här är mina minnen ihop-pusslade i en explosion av ”nostalgi i kubik”. Kanske delar vi några med varandra?

bild-8

Lille Prinsen. Den fanns på två språk hemma hos oss när jag var liten. Franska och svenska. När jag läste franska på mellanstadiet, högstadiet och gymnasiet, försökte jag mig ibland på mig att läsa Lille Prinsen, mening för mening på franska. Men hela boken klarade jag inte – det blev på svenska som jag läste ut den och jag tyckte den var HELT FANTASTISK. Känns svårt att inte ha denna lilla bok i sitt liv eller i sin bokhylla. Den är bara så fin.

bild-9

Är man som jag född på 80-talet och var liten på 90-talet, kunde man inte undgå ”Den vita stenen” som åter blev populär tack vare att tv-serien sändes igen. Boken är skriven av Gunnel Linde, 1964. Den sändes i tv-rutorna första gången 1973 och finns att se igen i SVT:s öppna arkiv HÄR. Jag minns att ”Vita stenen” också blev en tacksam lek att leka med kompisarna efter skolan eller på sommarlovet. Precis som vi ofta lekte ”Röda rosen” och ”hemliga spioner”.

bild-9

Hos min Farmor fanns mina fastrars flickböcker från 60- och 70-talen i en bokhylla i deras gamla flickrum. Jag fastnade mest av allt för Lotta-böckerna av Merri Vik och dem läste jag och min syster om och om igen på sommarloven ända in på gymnasiet. Vi började även att samla på så många Lotta-böcker vi kunde hitta och det var en rolig hobby. För mig kommer de alltid vara mig kära! En av de första böckerna jag läste (förutom KiirkegaardsRobban och alla de andra polarna”) var Anna Sewells ”Black Beauty”. Tyvärr hade jag ingen bild på den boken, så ”Svarta hingsten” får hoppa in istället. Jag minns att jag älskade ”Black Beauty”, men den var också den första sorgliga boken på allvar som jag läste på egen hand och detta gör att den blev en oförglömlig läsupplevelse för mig…

bild-2

Hos Farmor fanns också de fina, slitna böckerna om ”Kulla-Gulla” av Martha Sandwall-Bergström, som jag många gånger ville läsa, men som av någon anledning aldrig blev av.

bild-3

En av sagorna jag älskade mest som liten, var ”Elddonet” av H.C Andersen (som publicerades första gången 1835). Jag vet faktiskt inte varför jag dyrkade denna saga så innerligt, men jag tror det var för att jag tyckte mycket om illustrationerna av de jättestora hundarna. De var fascinerande tyckte jag. Sedan tror jag det även var för att min första kontakt med sagan, var genom att lyssna på den på ett kassettband som jag hade fått av mina föräldrar. Kassettbandet var fullt av massa klassiska sagor, men ”Elddonet” förblev min favorit.

bild-5

”Agnes Cecilia” alltså! Om jag minns rätt, så fick jag den i födelsedagspresent (eller julklapp) av en av mina fastrar. Jag tror jag var tio/elva eller tolv. Jag kan även ha varit yngre, men inte äldre. ”Agnes Cecilia” av Maria Gripe var och är fortfarande en av mina starkaste läsupplevelser. För mig är den helt oförglömlig.

bild-6

När jag var liten hade jag en bästis som älskade ”Trollkarlen från Oz” av L. Frank Baum och Narnia-böckerna av C.S Lewis. Jag minns att det var tack vare henne som denna fantastiska och oändliga värld öppnade sig för mig och jag har henne att tacka för mycket av mitt intresse för att skriva och läsa. Hennes pappa läste högt ur vissa avsnitt ur ”Narnia-böckerna” när vi gick på lågstadiet och bodde grannar med varandra. Vi ägnade timmar åt att hitta på lekar som var en salig och underbar röra av de böcker vi läst och våra egna hopkok. På så vis blev verkligheten en plats för sagorna och vice versa.

bild-1

En av de första böckerna. Så söt <3.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s