Så var det dags för bokattack igen – äntligen!

Fiffigt pyssel av plåtburkar & flingpaket…

Idag var det äntligen dags för Terese och mig att kliva in i treans klassrum för att bokattack igen! Jag hade med mig pysselboken ”Fixa: steg för steg” av Clara Lidström och Anna Karin Nyberg. En finfin bok i sköna och våraktiga färgnyanser, liksom sprittande av all pysselglädje som slår emot en när man öppnar den. Författarna har varit tydliga med att detta är en bok för barn utan föräldrar som lägger näsan i blöt. Bra tänk!

En annan riktigt bra sak är att man ska kunna pyssla av sådant man redan har hemma eller lätt hittar för en billig peng. Ett smart miljötänk kommer alltså på köpet. Trots att jag nu inte är barn längre, blev jag ändå väldigt sugen på att göra både det ena och det andra i boken, som till exempel de coola monster-bokmärkena som ser ut som om de tuggar och biter i bokens sidor och hörn. Blev också sugen på att göra en egendesignad väggklocka, då det verkade så himla enkelt och fiffigt! I boken hade de bara använt sig av ett gammalt plåtlock och några knappar till visare – snyggt!

bild-2

bild-4

bild-3

Sorgliga känslor man helst inte vill ska höra sommaren till & drömmar om skolavslutning & liljekonvaljer…

Den andra boken hade Terese med sig; ”Sist jag var som lyckligast” av Rose Lagercrantz och Eva Eriksson – del tre i en humoristisk och allvarlig serie om stora känslor. I böckerna får vi lära känna flickan Dunne.

I denna del står sommarlovet och knackar för dörren. Men allt det som hör sommaren och de pirriga känslorna till, blir som bortblåsta med ens när Dunne får reda på att hennes pappa har varit med om en bilolycka och hamnat i koma. Dunne får gå hem till sin mormor och morfar, men allt hon kan tänka på är hennes pappa som ligger på sjukhuset.

Så kommer stunden då hon ska få åka till sjukhuset och se pappa. När Dunne får syn på honom liggandes i en säng helt stilla som om han i själva verket bara sov, ropar hon hans namn högt. Och till hennes stora glädje vaknar hennes pappa upp för en kort, kort stund och svarar henne genom att säga hennes namn. Visst blir Dunne glad, men samtidigt också rädd. Hur kommer detta sommarlov egentligen att bli? Hon vill ju mest av allt bara få vara lycklig och gå och lukta på liljekonvaljer och tänka på skolavslutningen…

bild-1

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s