Öppet brev till författare från Julia som önskar sig böcker om motocross…

Hej!

Jag heter Julia G. Jag går på Krungårdsskolan. På min fritid kör jag motocross med min familj. Varför finns det inte så många motocross-böcker? De som finns handlar om killar. Det ska inte liksom vara skillnad mellan tjejer och killar.

Till exempel så vill jag gärna ha en faktabok om saker som hur man byter luftfilter. Då menar jag till exempel en faktabok. Jag vill också gärna ha med race, för det är det roligaste som finns. Bara om ett år så ska jag börja tävla, så det är därför jag önskar mig detta.

 

Tack så mycket!

Julia i klass 2

Idag fick jag besök av klass 2 på en av mina skolor, när de sedvanligt kom till bibblan för att låna nya böcker för veckan! Barnen kommer med så mycket förväntan, glädje och vilja. Det finns inget de hellre vill än att hitta den perfekta boken – den där boken som de har i tankarna, men inte alltid kan beskriva i ord. Men en del av barnen kan sätta ord som exakt beskriver drömboken och rabblar upp allt från hur tjock den ska vara, hur stora bokstäverna ska vara, hur bilderna ska se ut, vad den ska handla om och vad den inte får handla om och hur den inte får se ut, med mera…

I den här klassen finns det en flicka som heter Julia. Och Julia kommer alltid in med ett stort leende, lysande ögon och entusiasm. Hon berättar för mig om sitt största intresse: motocross och hon gör det på ett så ödmjukt och starkt sätt. Hon berättar att hon längtar efter våren, för då drar säsongen igång och banorna öppnas igen. Hon berättar också att det inte är långt kvar tills hon ska börja tävla på riktigt…

Varje gång hon kommer för att låna böcker, frågar hon efter samma sak: ”Har ni böcker om motocross”? Och varje gång svider det till i hjärtat när jag måste berätta att nej, det har vi inte. Eller jo. Vi har ju böckerna om Vilmer som kör motocross, men de har Julia redan läst. Och de handlar ju om en kille.

Jag kunde inte för allt i världen låta Julias önskan gå mig förbi en gång till. Inte en endaste gång till. Så jag sa så här till Julia: Nu Julia, nu sätter vi oss ner och skriver ett brev till en författare, du och jag!

Och det gjorde vi. Julia satt bredvid mig och dikterade och jag skrev. Hon var väldigt noga med att det skulle stå ”Hej” och ”Tack” och ”Gärna”, eftersom hon tyckte det var viktigt att inte låta framfusig. När hon gick tackade hon mig och jag lovade henne att göra allt jag kunde för att nå ut med hennes brev till barnboksförfattare i Sverige.

Julia och jag är mycket tacksamma för Ditt svar, om Du läser detta och tänker att det kanske kan bli möjligt.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s