Ett lyckat läsprojekt som avslutades i torsdags!

Under höstterminen har jag tillsammans med klass 2 på Krungårdsskolan och deras klasslärare Annika Forsberg i Blomstermåla haft ett lyckats läsprojekt som jag skulle vilja berätta om! 

Finalen av projektet hade vi i torsdags då klassen samlades i gradängen i det integrerade folk- och skolbiblioteket för att få sina medaljer och diplom; de läsborgarmärken som Akademibokhandeln i Kalmar sponsrat oss. Vi ville fira deras fantastiska prestationer och visa på hur viktigt det är att ha förmågan att skapa sig förståelse för en text; i det här fallet en skönlitterär text. Alltför ofta lämnas barn och unga ensamma i sin läsning och när de då vacklar, har de ingen tillhands att fråga, ingen som stöttar, utmanar och peppar dem för att öva upp sin läsförståelse. Alltför ofta möter jag barn och unga som kommer tillbaka till biblioteket med en bok de säger var tråkig, där jag förstår att det finns så mycket mer bakom den attityden; deras läsförståelse har stora brister, de saknar guidning av en vuxen (läs exempelvis om läsandets cirkel), det är aldrig någon som frågar dem om det lästa, det saknas ett samtal om texten som de möter (se detta klipp när Anne-Marie Körling samtalar om läsning med barn). de saknar förförståelse för boken, om den ingår i en serie eller inte, vad de handlar om, om det är lagom mycket text, och så vidare. Allt hänger ihop och den gemensamma nämnaren i denna tänkta cirkel är det viktiga vuxenstödet som hela tiden är återkommande under processens gång.

Under medaljutdelningen fick även klassen ett vackert diplom där det står att de tillsammans under hösten har läst 147 böcker! Det är en maffig siffra, men vi har varit noga med att man för att få en bock i protokollet ska ha visat för en vuxen att man har förstått bokens innehåll genom att ha kunnat återberätta och samtala om boken. Annars har man fått gå tillbaka och läsa om stycken, kapitel eller i vissa fall hela boken. Ibland har vi även bytt bok då vi har känt att boken är alldeles för svår och hittat en som ligger på en lagom utmanande nivå, det ska ju heller inte vara för lätt utan finnas ord i boken som för eleverna är nya och som därmed övar upp deras läsförståelse och ordförråd genom att de medvetet frågar efter ord de inte förstår.

Det låter kanske självklart för oss som har en god läsförståelse i grunden, att man ska kunna förstå det man läser, men sanningen är den att läsförståelsen inte kommer automatiskt bara för att man avkodar fint och klarar av att läsa ut boken. Ibland kan barn och unga också ”mörka” att de inte förstår, därför är det så viktigt att vi ställer dessa frågor: vad har du läst, vad handlade det om, vad tyckte du… Inte bara som kontrollfrågor utan även för att skapa en kultur där vi samtalar om det lästa, ett pågående aldrig avslutat samtal som vi alla är en del av, för att skapa läslust, bryta negativa attityder, stötta och guida fram genom ”läsdjungeln”. Jag möter många barn och ungdomar som lämnar tillbaka böcker som de aldrig riktigt har förstått, eftersom deras läsförståelse brister. Det kan vara att de inte stannar upp vid ett ord de inte förstår, att de inte tar reda på vad det betyder för att kunna gå vidare och förstå en helhet i textens innehåll, vad författaren vill förmedla. Det där lilla ordet kan vara otroligt betydelsefullt för hela läsupplevelsen. I detta projekt ville vi öva barnen i att stanna upp så fort de mötte ett ord de inte förstod, fråga kompisen bredvid eller pedagogen i ens läsgrupp. Vi hade totalt fem läsgrupper och sju pedagoger inkopplade som mest och därför hade vi stora möjligheter att stötta eleven genom hela läsprocessen och detta var ett våra krav för att genomföra projektet – att vi skulle kunna vara många stöttande vuxna för varje barn! Jag själv hade som mest fyra läsande par i biblioteket och det var fantastiskt roligt!

Som skolbibliotekarie har min roll också varit att hitta lämplig litteratur, att se till att den har funnits tillgänglig i flera exemplar (vi har kört parläsning) under projektets gång. Jag har sett till att böckerna har funnits på plats i ett klassrumsbibliotek, så att det har kunnat vara smidigt att byta eller välja ny bok när det har behövts.

Detta har varit en glädjens projekt och jag gör så gärna om detta upplägg! Jag kommer ta med mig den härliga, positiva känslan in i nästa termin och tala mig varmt om detta projekt, så får vi se om det blir tillfälle att testa det i en liten annan tappning med en annan klass. Hur själva upplägget sedan kommer att se ut på de andra enheterna är svårt att säga, eftersom resurserna ser så olika ut på de olika skolor, det viktigaste är att kärnan finns där; kärnan av att visa på hur läsförståelsen skapas och att fira stort när läsförståelsen väl infinner sig – men också att inte släppa barnen när de tycks vara ”självgående”, utan fortsätta förvalta och värna om den också i framtiden!