Dyksommar

Ända sedan jag läste ”Fågeln i mig flyger vart den vill” – inspirerad av Berta Hanssons måleri och barndom, har jag fängslats alldeles hänförd av Sara Lundbergs konst. Jag skulle så gärna vilja ha några stora färgglada tavlor av henne hemma. Det är något med de starka kontrastfulla färgerna, de breda penseldragen som både fångar in en barnslig naivitet men som inte minst fångar in de fina nyanserna i karaktärernas känslotillstånd och som skapar ljus och rymd bottnad med någonting mörkt, svårfångat.

”Varför vill man inte leva när hundar och fjärilar och himlar finns? Hur kan man inte vilja leva när jag finns? Det kan ingen svara på, det bara är så”. 

Dyksommar” är ett gemensamt verk av Sara Lundberg som har målat bilderna och Sara Stridsberg som står för textens innehåll. Det handlar om sorgen som plötsligt kan drabba en, sorgen som kan vara svår att begripa sig på, sorgen som kanske växer och blir till något annat men som består, någonstans ändå.

”Dyksommar” innehåller mindre text än ”Fågeln i mig flyger vart den vill” och känns mer som om man hade gått runt i en stor luftig sal och bara betraktat tavla efter tavla. Orden är få men kärnfulla och fångar på ett rakt och naket vis in huvudpersonens sinnesstämningar. Berättelsen känns väldigt personlig med flera och djupa bottnar. Det är minnet från en tid som berättas av en kvinna som tänker tillbaka på en kort tid i sin barndom; tiden som var lycklig ena sekunden och nästa inte. En tid då hennes pappa plötsligt var borta. Vart tog han vägen? Länge undrar hon, tills hon får något slags svar och ändå inte. Hon får söka svar inom sig själv, på egen hand men också med hjälp av en plötslig och flyktig bekantskap; en annan äldre flicka som av en slump kommer in i hennes liv och fyller det med mening igen. Tillsammans dyker de och simmar jorden runt en hel sommar och när slutet av sommaren kommer, är det slutet på början av någonting nytt.

”Vi ligger i solen och tittar på flygplanen som ritar tunna streck på himlen över sjukhuset. Ibland somnar jag i gräset”.

En fantastisk upplevelse är det att långsamt vända blad, låta sig drunkna i Lundbergs sprakande palett som lever sitt eget liv – det behövs inga ord, det är redan en rymd av ljus och mörker.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s