Brevet från mig

Under hela våren och fram till sommaren har det bubblat poesi på skolorna i Ålem! I mars hade vi en workshopdag för samtliga elever med tre spännande stationer. I slutet av terminen kommer vi ha ännu en festlig dag i poesins tecken; en dag då eleverna på Ålems-skolorna kommer få skapa poesi med hjälp av olika uttrycksformer. Denna vår i Ålem har varit en fantastisk stund på jorden för mig – att få vara delaktig i detta projekt tillsammans med alla fantastiska elever och lärare. Och här kommer ett boktips – en sprillans ny, helt underbaaaaaar diktsamling av en av mina favvoförfattare & poeter; Lena Sjöberg!

Det hade ju varit så coolt att låna in Lena Sjöberg i framtiden om vi kör detta projekt igen, det är något jag hoppas så innerligt ska bli verklighet. Till dess kan man ju alltid läsa, läsa, läsa, drömma, drömma, drömma och bläddrar, bläddra, bläddra i alla hennes finfina samlingar för barn och unga, denna senaste är mer inriktad för unga…

26 dikter får du i denna bok! Dikter om längtan, hopp om att bli sedd för den man är, om kärlek som plötsligt bara finns, om att ta farväl av någon som varit en kär, om känslor som skrämmer, fräser, bubblar, skaver, river, ryter, puttar, famnar, ramlar, innan eftertanken hinner ikapp, om längtan tillbaka, om att säga förlåt, om ånger och ensamhet av all sort, om avundsjuka och vilsenhet och glädje. En av de första jag läser och fastnar för, är dikten ”Under månen” på sidan 42 (till bilden ovan). Den ringar så fint in den där känslan av att få höra till någon, att vilja, försöka stanna tiden för en stund, att få njuta av känslan av att vara liten en stund på jorden under månens silverstråk i natten. Den slår an en varm, vibrerande ton i hjärtat när jag läser.

Dikten ”Alltings varma sol” på sidan 28 är så varm och lysande, av tacksamhet över att veta var man kommer ifrån, var man har sin trygga famn. Om modershjärtat, så stort och så tryggt. Och om längtan tillbaka, att få vara liten för en liten stund.

Men den jag gillar allra, allra bäst är faktiskt ändå ”Brevet från mig” – den går rakt in i hjärtat! Om minnen som aldrig lämnar en, från förr, från barndomen, om hur man går vidare och samtidigt ändå inte, att det finns ett stängt rum någonstans i hjärtat, där minnena finns kvar, där det känns precis som igår. Och samtidigt som ljusår ifrån. Dikten är skriven som ett brev till en person – hon som skriver, skriver om en förälskelse som inte var besvarad, om hur det var att vara den där osynliga, den som aldrig syntes, om hur det är att sedan växa upp och hitta hem i hjärtat hos någon annan, som faktiskt ser och uppskattar en för den man är. Till skillnad från hur det var då, då när man inte vågade tro på sig själv. Ja, hur häftigt är inte det?! Att få växa upp. Ett liv, tänk så mycket som händer, förändras. Och samtidigt alla de där minnena och känslorna som stannar kvar. Tack och lov för det, tänker jag. De behövs! För att man ska kunna känna med andra som går igenom samma perioder idag. Men också för att allt det där, det är ju fortfarande ens innersta kärna. Man växer upp och är samtidigt lite densamma hela tiden.

Det är fantastiskt att få bläddra i denna lilla pärla, att känna igen sig i dessa olika känslor som Lena Sjöberg broderar ut med penna och penseldrag i härliga, färgglada nyanser!

Trevlig helg! 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s