Familjen

”Han är kort, har mörkt hår och blå tröja och tittar rakt på mig. Jag stannar mitt i steget, står blickstilla med ben som förlorat all kraft. Stängslet skiljer oss åt, ändå vågar jag inte röra mig. Pojken tvekar. ”Hej”, säger han sedan”. 

”Familjen” är den första roman jag läser av Cecilia Lidbeck, en roman jag hört mycket gott om och som dessutom nu är nominerad till Barnradions bokpris 2020!

I romanen möter vi flickan Ella som bor på Gården i Familjen där Far styr. Alla i Familjen har sin speciella uppgift och alla behövs och behöver göra rätt om de ska kunna överleva den stundande Kollapsen, som Far och de övriga tre vuxna talar om. Det är bara utvalda familjer i likhet med Ellas Familjen, som har en chans att överleva Kollapsen. Ella har aldrig varit utanför Gården, hon har inga minnen från tiden innan och vet inte om sitt ursprung. Någonstans förstår hon att Far inte är hennes biologiske far, men det är oviktigt eftersom alla sådana band klipps av i den stora Familjen. Utanför Gårdens stängsel finns städerna med de förlorade själarna. Människor som lever i försakelse, människor som bara tänker egoistiska tankar, som är förgiftade och har gått vilse. Ella är tacksam över att hon har klarat sig undan detta och känner aldrig någonsin någon längtan ut. Hon tänker på Far som gör sina ärenden till staden, när han kommer hem med varorna från staden tillsammans med Ben, känner hon en stor lättnad. Han är äntligen hemma igen.

Att göra rätt i Familjen handlar om att aldrig någonsin tänka på sig själv. Ett själviskt sinne är ett ensamt sinne. Försakelsen är den största glädjen. Det bästa är allas bästa. Ella och barnen i Familjen drillas i detta tankesätt. Gör någon fel, ska alla vara med och mässa och granska. Far är den som slutligen bestämmer vilken påföljd det ska bli. Ella ser upp till honom med vördnad. Hon beundrar honom som ingen annan. Han lyser liksom, tycker hon, när han de få tillfällen hon ser honom om dagarna kommer emot barnen med öppna armar. Tills han stänger sin dörr om sig. När dörren är stängd, får ingen störa. Deras liv vilar på hans axlar och de känner den största tillit och respekt.

Men så en dag när Ella är ute på promenad och kommer fram till stängslet som omgärdar Gården, står där en pojke. Livs levande, frisk med pigga ögon och rosiga kinder. Han heter Jack och berättar för henne om världen utanför. Ella blir fast besluten om att rädda denna förlorade pojke från Kollapsen. I Familjen skulle han ha ett hem och där på Gården skulle han vara trygg. Han skulle ha en plats precis som hon själv och de övriga barnen. Hon bestämmer sig för att göra allt hon kan för att det ska bli så, men till dess att han flyttar in, ska hon inte säga något till någon om sin hemlighet…

”Familjen” är en roman man sugs in i direkt, språket är lätt att ta till sig, i korta kapitel skildras livet innanför stängslet och hur det är att leva i en sluten familj. Jag gör kopplingar till både Tara Westovers ”Allt jag fått lära mig” och SVT:s serie ”Vår tid är nu” under den tredje säsongen som utspelar sig under 60-talet i Stockholm, där indoktrinering av detta slag skildras på ett fascinerande sätt.

Denna recension är en del i arbetet med att välja ut en författare & boktitel att arbeta med under vårt lässurr våren 2021 i åk 7!

Under sommaren kommer jag tillsammans med mina kollegor att läsa igenom ett urval av olika skönlitterära böcker utifrån olika genrer, som vi sedan i augusti kommer presentera för våra svensklärare – detta ska slutligen mynna ut i ett val av bok att köpa in & författare att boka upp för sjuorna våren 2021!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s