Kategoriarkiv: ÅRSKURS 7

Kattvinden

”Det är högt i tak som i en kyrka. Skuggorna är mörka i hörnen och längs väggarna står möbler av olika slag: fåtöljer, ett bord, några byråer. Allt är övertäckt med vita lakan. Vem hänger lakan över sina möbler egentligen? Som förvridna kroppar, som spöken…”

Författaren Helena Öberg och bildberättaren Kristin Lidström har tidigare tillsammans skapat  bildberättelsen ”Din tur, Adrian”, som bland annat nominerades till Nils Holgersson-plaketten och Augustpriset. Oktober 2018 var det dags igen; ”Kattvinden” som är utgiven på Mirando bokförlag, beskrivs av många som en lysande och annorlunda spökhistoria. På förlagets hemsida finns utdrag från några olika recensioner samlade. Den roligaste är helt klart Ulla Rhedins på DN, som benämner ”Kattvinden” som ett ”djärvt, uppkäftigt, ”osvenskt” projekt”. 

I flera dagar har jag levt i Mandas Kattvindsvärld. Och när jag nu tar farväl av denna värld, är det med en mjuk, vemodig och vacker känsla som stannar kvar. Det är en väldigt speciell bok att läsa; ”Kattvinden” är som en varm, blåsande vind för mitt läsarhjärta. Liksom Manda måste känna sig i slutet av resan, känner jag en stärkt, hoppfull känsla av att ett pussel nu äntligen är lagt. Ett avslut.

Så, vad handlar denna mystiska bok om? Jag skulle säga att den handlar om tiden och hur den kan läka sår, om det fördolda som inte är synligt för alla, om sanningen som på något märkligt och underbart sätt alltid hittar en annan väg ut. Om kärlek, sorg, vänskap, om släktskap och att försonas med det som en gång har varit. Det som ger ”Kattvinden” och dess historia ett extra lager av gyllene glans, är de fantastiska illustrationerna av Kristin Lidström – målningar som skulle kunna pryda ett hem som Villa Bellevue i boken. Jag bläddrar gärna tillbaka under berättelsens gång, läser om och om igen och märker hur berättelsen djupnar då penseldragen får eget liv – blåser ytterligare liv åt allt.

”Det finns berättelser som inte har någon början och inte något slut. Berättelser som har pågått så länge att ingen minns varifrån de kommer. Och det finns berättelser som aldrig blivit berättade. Det finns gömda platser. Det finns glapp i tiden. Mellanrum dit någon sällan går”. 

När Manda följer med sin farfar på sitt sista uppdrag som mäklare, är det högst motvilligt. Hennes relation till farfadern är inte öppenhjärtig, den är trevande, lite reserverad och avvaktande. Ändå bor hon tillsammans med sin mamma i farfaderns hem, som samtidigt är kontor för hans mäklarfirma. De har bott där ända sedan Mandas pappa försvann på havet, spårlöst. Manda hoppas i hemlighet på att hennes pappa en dag ska dyka upp igen, men minnena av honom bleknar fort. Hon kan inte längre frammana hans ansikte på ett levande sätt, hon kan inte längre höra hans skratt inom sig. Ändå försöker hon, hon tvingar fram honom när hon talar till honom, rakt ut i tomma intet.

Farfar Martin tar med sig Manda till ett egendomligt hus som snarare ser ut som ett gammalt slott; Villa Bellevue. Och egendomligt är också ordet på den atmosfär som råder både utanför och i huset. Tyst lägger hon märke till det märkliga faktum att hennes farfar känner till var nyckeln till huset ligger gömd och hur farfadern blir som förbytt när han kliver in i huset; någonting finns där i de dunkla vrårna. Något som lockar, som betraktar, som väntar. Farfadern ropar vid ett tillfälle på någon som heter ”Adéle”, men Manda får inget svar när hon frågar sin farfar Martin vem denna Adéle är. Istället hjälps de åt att gå igenom allt av värde i huset. Deras uppgift är att värdera och sortera ut, slänga eller behålla det som kan bli något av värda att sälja. Manda går igenom besticken, räknar dem och knyter prydligt ihop dem i högar. Hon lyssnar efter ljud och blir osäker på vad hon egentligen hör. Känslan av att något inte står rätt till i huset, växer snart till en klump i halsen. Hon vill därifrån. Men farfar Martin tycks varken höra det Manda hör eller förstå hennes känsla.

Men Manda är redan indragen i minnenas fördolda förflutna – det är redan för sent att backa. Och gränserna mellan de levande och de döda löses upp när Manda går genom husets rum. Vart det leder henne? Det får ni se om ni läser denna fantastiska bok!

Om den passar ett lässurrsarbete i sjuan? Ja! Detta är en tjock bok som skulle kunna avskräcka många elever från att ens öppna den, tyvärr. Men går man igenom sidorna, inser man att väldigt mycket faller bort, då boken är proppfull av vackra illustrationer med minimal text. Jag skulle inte säga att textmassan är utmaningen, utan i så fall förmågan att ta till sig historien, att gå in den och se det vackra i den. Ett plus med denna bok är att det redan finns en gedigen lärarhandledning till boken; den finns att hitta i Mary Ingemanssons ”Lärande genom skönlitteratur”, kap 10 (Textsamtal 7-9, Kattvinden)! Och med en sådan ambitiös handledning som mall för ett fördjupat textsamtal, borde möjligheterna för eleverna att ta till sig historien absolut förbättras avsevärt.

”Det kommer stunder när vi måste ta farväl. För så är det när en har förmånen att vara människa. Men alla människor vi förlorar finns inom oss. Det blir en del av vårt DNA. En del av vårt blod”.

Citat av Patti Smith, hämtat från sista sidan i Kattvinden

Denna recension är en del i arbetet med att välja ut en författare & boktitel att arbeta med under vårt lässurr våren 2021 i åk 7!

Under sommaren kommer jag tillsammans med mina kollegor att läsa igenom ett urval av olika skönlitterära böcker utifrån olika genrer, som vi sedan i augusti kommer presentera för våra svensklärare – detta ska slutligen mynna ut i ett val av bok att köpa in & författare att boka upp för sjuorna våren 2021!

Dömda kvinnor

Dömda kvinnor

”Naken och förnedrad gick hon med stadens stenar runt halsen inför allas blickar. När hon gått igenom hela staden tvingades hon lämna sina barn och sin man för att aldrig mer återvända till Stockholm. Om hon gjorde det skulle hon begravas levande. Så vitt vi vet kom Ärmgard aldrig tillbaka”. 

Etnologen, författaren och illustratören Elin Hägg har skrivit nästa bok jag prickar av på min läslista; nämligen facklitterära ”Dömda kvinnor: förbryterskor i Sveriges historia”. I boken möter vi 17 olika verkliga livsöden; alla är de kvinnor och alla har de gemensamt att de vid något tillfälle mellan 1400-talet och fram till 1960-talet har dömts för ett brott enligt lagen. Brotten berör allt från mord, häxeri, äktenskapsbrott, hor, barnamord, fosterfördrivning, homosexualitet, spioneri med mera.

Att läsa ”Dömda kvinnor” är upplysande, allmänbildande, men det är också ganska skrämmande, samtidigt som det såklart är upplyftande mot bakgrund att vi i dagens moderna samhälle har så mycket bättre livsvillkor. Framförallt när det kommer till kvinnor, mödrar och barn. Mycket av det jag läser i boken, kände jag tidigare inte alls till och det får mig att återigen häpna inför historiens vingslag.

Som till exempel det faktum att äktenskapsförbryterskan Ärmgard på 1400-talet fick lämna sin familj för att aldrig mera komma tillbaks efter att ha blivit offentligt förnedrad på Stockholms gator. Hade hon varit rik, hade hon lätt kunnat köpa sig fri från detta straff. Även om det ju är så att många av dessa kvinnoöden som skildras i boken, inte är föremål för beundran, är de flesta (med några undantag) ändå vanliga människor och det som gör det skrämmande är hur lättvindigt de ofta fick sina straff, hur lättvindigt andra människor dömde ut dem och hur de resten av sina liv blev märkta kvinnor – hur de fick leva i fullständig skam och skuld över det de gjort.

Då är det skönt att räkna upp allt det som faktiskt har förbättrats när det kommer till villkor för medborgare av idag; vi har numera en abortlagstiftning som effektivt motverkar skuld och skam hos ensamstående, ogifta mödrar, vi har barnavårdslagar, fosterbarnvård, stöd för ensamstående, sexualkunskap, allmän sjukvård, rösträtt för kvinnor, rättigheter för hbtq-personer, en allmän sjukvård, ett samhälle som vilar på vetenskap och framförallt ett rättsväsende som inte direkt går på löst grundade spekulationer när det kommer till vem som fälls för olika brott. Jag är tacksam att jag lever i dag! Det är en känsla som blir påtaglig efter att ha läst ut denna boken!

”Framförallt tycker jag om att utmana vår syn på historien: hur vi ser på kvinnor och män, barn och vuxna, fattiga och rika och synen på vi och dom. Min stora förhoppning är att mina böcker skall öka förståelsen för vår gemensamma historia, både det svåra och det roliga, och mitt mål är alltid att med en stor dos empati försöka visa att människor förr i tiden många gånger var precis som oss”. 

Källa citat: Elin Hägg, Opal.se

Citatet ovan är hämtat från Opals hemsida (se länk ovan). Elin Hägg berättar vad det är hon brinner för. Jag tycker hon lyckas strålande med denna ambition, hennes bok ”Dömda kvinnor” är ett levande exempel på att jag precis nu har fått erfara en ökad förståelse för vår historia – LÄSVÄRT!

Elin Hägg

Fotokälla: Linnea Ranström

Om den passar sjuorna och ett eventuellt kommande lässurrsarbete? ABSOLUT. En lättöverskådlig, fascinerande, skrämmande, upplyftande och upplysande bok som jag tänker kan vara föremål för ett ämnesöverskridande samarbete inom svenskämnet och SO-ämnena på högstadiet. Här finns många möjliga ingångar, exempelvis häxprocessen på 1600-talet, abortfrågan, barns villkor genom historien, rösträtt för kvinnor, rättsväsendet och hur det har utvecklats fram till idag med mera.

Denna recension är en del i arbetet med att välja ut en författare & boktitel att arbeta med under vårt lässurr våren 2021 i åk 7!

Under sommaren kommer jag tillsammans med mina kollegor att läsa igenom ett urval av olika skönlitterära böcker utifrån olika genrer, som vi sedan i augusti kommer presentera för våra svensklärare – detta ska slutligen mynna ut i ett val av bok att köpa in & författare att boka upp för sjuorna våren 2021!

Mörka krafter

”Med en liten gul plasttändare tänder han ljuset. Han håller upp lågan framför ansiktet som om han granskar den. Sedan kastar han ljusstumpen mot den bensinindränkta högen med skräp. Innan den når fram hörs ett svischande ljud när ångor från bensinen tar fyr. De känner den enorma hettan, backar bakåt och flyr ut genom dörren”.

Nästa bok att pricka av på min läslista denna sommar, är Torsten Bengtssons ungdomsroman ”Mörka krafter” – en roman som framförallt berör de mörka krafter av rädsla och hat som föder främlingsfientlighet och antisemitism. Torsten Bengtsson har förlagt berättelsen i nutid, men gör kopplingar mellan främlingsfientliga krafter idag och under andra världskriget, då miljontals människor under nazisternas välde, föll offer. Berättelsen är tung att läsa, samtidigt som den kastar ett hoppfullt sken – genom att närma oss varandra trots olikartade kulturer och traditioner, kan vi förstå och lära oss hur lika vi är varandra och hur viktigt det är att vara modig och stå upp för det som är rätt och riktigt.

En morgon får klasskamraterna till asylsökande Sara som bor på flyktingboendet som installerats i den gamla hotellbyggnaden i samhället, råkat ut för en mordbrand. Som om de boende har änglavakt, tar sig alla mirakulöst ut ur byggnaden innan den brinner ned. En person saknas dock och det befaras att det är Saras farfar. Ingen vet vem som ligger bakom mordbranden, men John och Rita har sina onda föraningar. De ser kopplingar mellan de hatbrott som riktas mot en judisk kille vid namn Isak och den skadegörelse som sker på skolans område där alltfler hakkors dyker upp…

Varför blossar främlingsfientligheten upp i just deras samhälle och just nu? Vem ligger bakom det och hur kan någon vara kapabel till något så fruktansvärt som att tända eld på ett hus där det finns barn och vuxna som ligger och sover? Det är frågor som John och Rita tillsammans ställer sig. Och när deras svensklärare ger dem i uppdrag att välja ett valfritt ämne att arbeta undersökande med, blir valet enkelt för kompisarna; de bestämmer sig för att ta reda på mer om antisemitism, nazism och främlingsfientlighet.

Språket i ”Mörka krafter” är mycket lättläst och berättelsen är lättåtkomlig och spännande. Torsten Bengtsson tar upp ett ämne som är ständigt aktuellt, vi får aldrig glömma, det är budskapet och det framgår tydligt. Jag gillar storyn, att två ungdomar som inte vet så mycket från början, väljer att själva undersöka mer. De växer mycket genom berättelsens gång – framförallt lär de sig vad mod är och vad motsatsen till mod är och varför rädsla är så förgörande.

Jag tror att denna ungdomsroman skulle funka bra i sjuan. Den har en rak och enkel handling, liksom språket. Jag tror också att många skulle känna igen sig mycket i båda sidorna – vi vet att det finns främlingsfientliga krafter på våra skolor, vi vet samtidigt att många känner rädsla inför att stå upp för det som egentligen är rätt. Efter att ha läst ”Mörka krafter” bär man en ljus känsla i hjärtat, av att känna sig stärkt i hur viktigt det är att våga vara modig och att ta reda på varför en människa är rädd och vad rädslan kan få för konsekvenser.

Denna recension är en del i arbetet med att välja ut en författare & boktitel att arbeta med under vårt lässurr våren 2021 i åk 7!

Under sommaren kommer jag tillsammans med mina kollegor att läsa igenom ett urval av olika skönlitterära böcker utifrån olika genrer, som vi sedan i augusti kommer presentera för våra svensklärare – detta ska slutligen mynna ut i ett val av bok att köpa in & författare att boka upp för sjuorna våren 2021!