Kategoriarkiv: BARN OCH UNGDOMAR

Höstlov – eller ska vi säga läslov istället?! <3

bild-1

bild-1

Hej!

Höstlovet står för dörren och träden brinner i sin gyllene skrud och allt är bara så vackert. Jag tänkte jag skulle berätta lite om mina senaste läsupplevelser. Några av dem ser ni på fotot ovan. Jag har inte hunnit beta av hela min växande läsbokshög som bor bredvid sängen hemma, men en del har jag hunnit med:

Mycket mer än en puss

Jag älskar Mårten Melins böcker och det har jag skrivit om många gånger här på Bibblabella. Det spelar ingen roll om det är en ungdomsbok, en lättläst Hcg eller en börja läsa bok han skriver; jag faller lika handlöst varje gång. Hans ord går rakt in i mitt hjärta som en brinnande pil. Han skriver så rakt, ärligt och naket om ung kärlek och han mixar dessutom kärlek med magi i vardagen på ett galet fint och bra sätt.

”Mycket mer än en puss” är bok två om 13 åriga Isa & Manne. I första boken var det Manne som var huvudpersonen och man fick kliva in i hans febriga vardag som var pirrig av längtan och kärlekspirr. I denna fristående fortsättning träffar vi istället Isa. Isa som varit vän med Manne länge, men inte vågat erkänna sina kärlekskänslor för honom. Och när hennes hund blir påkörd och får epilepsi, blir allt bara så komplicerat mellan dem. Av någon anledning kan de inte längre umgås lika okomplicerat. Känslorna bara svämmar över åt alla håll och kanter och det är svårt att som läsare inte bli berörd av de unga tonåringarnas tankar, funderingar och drömmar <3.

Djupa Ro

Jag tycker väldigt mycket om Lisa Bjärbo och hur hon bygger finurliga, kluriga, roliga och fantastiskt pricksäkra meningar. Hennes böcker är härliga och brukar ha en komisk ansats som får mig att dra på munnen och bli lite varm om hjärtat. De är helt enkelt hjärtevärmande och hennes karaktärer känns både sårbara, starka och väldigt trovärdiga. Hon är skicklig på att blåsa liv i dem.

Hennes senaste bok ”Djupa Ro” är dock en helt annan typ av bok. Den är väldigt vemodig och handlar om ett tungt ämne. I boken är de fyra vänner som mist en vän i en tragisk drunkningsolycka och de kommer aldrig bli alla igen. En bok som är svår att hoppa rakt in i – i alla fall för mig, men som växer sig starkare mot slutet och har några riktigt fina och starka partier som berör mig oerhört starkt. Det är framförallt en bok som väldigt träffande beskriver den där fasen i livet efter gymnasiet när vuxenlivet öppnar sig som ett stort, stormande öppet hav och skapar kaos i tillvaron. Ni vet, det där med att flytta ifrån sitt trygga sammanhang och sina invanda roller och slitas bort från allt det, för att sedan en dag återvända igen…

Just nu läser jag förresten de ruskigt bra och rysliga böckerna: ”Färjan” av Mats Strandberg och ”Brännmärkta” av Lena Ollmark! Ni kommer få höra mer om dem så fort jag är klar!

bild

Nu vill jag önska er ett underbart höstlov med härliga lässtunder!

Mademoiselle Oiseau är tillbaka!

https://i0.wp.com/www.rabensjogren.se/Global/Bilder_Rabensjogren/Kampanjsidor/oiseau/M2_16.jpg

Illustratör: Lovisa Burfitt

Äntligen är hon tillbaka! ❤

Eller borde jag inte skriva DEM?! För det är så många rara och fiffiga personer i serien om Mademoiselle Oiseau som gör att man längtar tillbaka till den där speciella sagovärlds-stämningen som man bara vill supa in! Titta bara på illustrationen av Lovisa Burfitt här ovan! Så fin!

Om ni vill höra mer om vad jag tyckte om första boken av Andrea de la Barre de Nanteuil och Lovisa Burfitt, kan ni kika in HÄR. Och vill ni höra författaren Andrea och illustratören Lovisa berätta mer om boken och Paris där den utspelar sig, måste ni bara titta på denna videon!

Första boken slutade lite vemodigt och höljt i dunkel. Mademoiselle Oiseau – den mystiska grannen som bor högst upp i flervåningshuset på avenue des Temps Perdus och som kommit att bli en kär vän till flickan Isabella, ger sig av på en flygande matta mitt i den varma augustinatten… Och nu är Isabella lämnad ensam att ta hand om lägenheten och alla Mademoiselle Oiseaus exotiska fåglar och katter. Isabella vankar av och an och drömmer ofta om Mademoiselle Oiseau på nätterna. Hon vaknar ofta av att det känns som om Mademoiselle Oiseau vill skicka henne meddelanden genom drömmarna. Men vad vill hon egentligen säga henne?

Illustratör: Lovisa Burfitt

Till sin hjälp har Isabella vännen Isis, som dessutom är släkt med Mademoiselle Oiseau. Tillsammans lägger de ett pussel av alla minnesfragment, drömmar och bortglömda saker som Mademoiselle och hennes systrar lämnar efter sig…

Andra delen i serien om Mademoiselle Oiseau är mycket mörkare och snäppet mera mystisk och inte minst surrealistisk än den första boken. Det nät av drömmar som Isabella och hennes vän Isis flätar samman blir bara mer och mer märklig för var dag som går. Det tillsammans med de overkligt vackra illustrationerna av Lovisa Burfitt blir en oemotståndlig kombination. Det finns liksom någonting gäckande i det mångbottnade pusslet om Mademoiselles liv som framträder allt tydligare. En riktig sagobok för alla åldrar, men kanske mest av allt för oss vuxna! ❤

Läs mer om böckerna här:

Rabén & Sjögren

Lena Kåreland för Svd

Carolina läser

Helena Höjenberg för Expressen

Kattugglan

Kurragömma

bild-1

”Djupt, djupt inne i sorgens mörker,

glimtar en annan sorts glädje fram,

en allvarligare glädje,

i grunden besläktad med sorg.

Se magnolian! Den blommar nu!

(Dikt av Barbro Lindgren, s. 85 i ”Kurragömma”)

Petrus Dahlins senaste mellanåldersbok är en riktigt ruggig sommarysare! I Kurragömma möter vi  13 åriga Astrid som tillsammans med sin mamma ska spendera några dagar i en sommarvarm spansk bergsby. Astrids pappa har nyligen gått bort och i sorgen efter honom vill hon allt annat än glömma honom. För att komma honom nära har de tagit med sig en karta som han gjort över en vandring i närheten av stugan de ska hyra i byn. Innan han drunknade i en tragisk fiskeolycka, lämnade han nämligen efter sig en detaljerad karta över vandringen.

Men ingenting blir som Astrid föreställt sig, även om hennes farhågor på många sätt besannas. Hennes mamma, som har svårt att sätta gränser mellan jobbet och det privata, tvingas åka till Gran Canaria för att klara upp en del saker på jobbet som reseledare. Astrid vägrar att följa med trots hennes mammas frenetiska övertalningsförsök. Till slut bestämmer de att det bara blir tal om en enda natt och skiljs åt. Astrids mamma tar en taxi till flygplatsen och Astrid börjar packa in sakerna i huset och gör sig hemmastadd. Men det visar sig snabbt att platsen där hon hamnat på är både ödslig och mystisk. När hon vistas i byn någon kilometer bort är det tydligt att ingen av byborna vill se henne där. En gammal kvinna ropar efter henne flera gånger att barn inte är välkomna där. Dörrarna till husen stängs när hon går förbi och folk vägrar att möta hennes blick.

Men Astrid är inte den som låter sig skrämmas. Hon lär sig att hitta i skogen och ner till sjön där hon badar nästa varje dag och hon blir vän med en vit hund som hon börjar kalla för Blanco. Till en början tycker hon det är härligt, avkopplande och svalkande att bada i sjön. De rykten hon får höra om sjöns mörka historia bekommer henne inte. Inte heller de obehagliga mardrömmar som väcker henne helt dyblöt och kallsvettig varje natt. Men långsamt kryper sjöns mörka historia henne närmare och hon kan till slut inte blunda för det fruktansvärda som har hänt där… Kan det ha någonting att göra med de blöta fotavtrycken på verandan? Eller de främmande barnen som dyker upp och vill leka kurragömma med henne…

”Kurragömma” är verkligen en riktig sommarysare! Till en början händer det inte så mycket i boken. Handlingen flyter liksom långsamt på, men på ett alltför oroväckande stillsamt sätt. Att Astrid bara reagerar med sunt förnuft, likgiltigt lugn och nyfikenhet bara ökar spänningen ytterligare! Man känner i varenda cell att någonting står väldigt fel till och att någonting oroväckande kommer att hända. Den stilla inledningen av berättelsen accelererar långsamt upp och blir mot slutet olidligt spännande. Som läsare ryser man av obehag när sjöns mörka historia flyter ut över kanterna och dränker allt ljus…

En andlös sommarrysare när den är som bäst!

#läserjustnu

bild-5 bild-5

Jag är alldeles strax färdig med den tredje delen i Kristina Ohlssons ruggigt spännande serie om barnen Billie, Aladdin och Simona! Även om den utspelar sig under en påsk i ett regnigt och blåsigt Åhus i Skåne, kan jag verkligen leva mig in i stämningen, denna dag då det regnar och mullrar i ett annars somrigt och kvavt Småland… Jag läste Glasbarnen (del ett i serien) när den kom ut 2013 och gillade den starkt. Andra delen, Silverpojken har jag ännu inte läst. Men Stenänglar hamnade som av en ren slump i min sommarbokshög, då den stod inne på hyllan i bibblan en dag. De här böckerna går ju utmärkt att läsa fristående (i vilken följd man själv önskar).

I just denna delen är det Simona och hennes mormor som står i fokus i berättelsen som utspelar sig i hennes mormors stora hus på stranden i Åhus. Huset har en gång varit hotell och Simona älskar i normala fall att spendera loven där med mormor. Men just denna påsken är det något som står väldigt fel till med både mormor och huset… Vad det är, kan hon inte riktigt sätta fingret på, men så mycket vet hon, att det måste ha att göra med de stora stenstatyerna på baksidan av huset. Där står nämligen fyra stora figurer som Simona och hennes vänner tror ska föreställa en hel familj. Men de beter sig inte som statyer i normala fall borde göra. De flyttar nämligen på sig. Och ingen förstår hur det går till. Det är som om de vill berätta något…

En underbar spännande bok som rymmer så mycket mer än just spökhistorier och spänning. Den handlar också om vänskap, kärlek, sorg, gamla svek och släkthemligheter. Lättläst med sidor i ett lite mindre format med korta kapitel och en handling som hela tiden driver på berättelsen framåt. Spänning när den är som allra bäst!

Hallahem: staden under berget

bild-1

Förra veckan läste jag ut denna sagolika bok som är första delen i en ny fantasyserie för barn som heter ”Hallahem”, skriven av författarna Susanne Trydal och Daniel Åhlin. Jag tyckte mycket om ”Staden under berget”. Inte i första hand på grund av den äventyrliga handlingen, utan mest för stämningen, miljöbeskrivningarna och känslan av att höra hemma i två världar. Jag gillar tanken på två parallella världar som inte känner till varandras existens mera än till det som ligger dolt i mystiken i det muntliga berättandet; sagorna och sägnerna.

”Staden under berget” är så lagom på något vis; inte för hetsig, men inte heller för lugn. Och den doftar liksom av färska granskott och mossa varje gång man öppnar den. Tycker omslaget är så fint också, med de svarta siluetterna som en bord i spets runt bokens alla hörn. Det är fint hur de liksom får en annan betydelse ju längre in i bokens handling man som läsare kommer.

Bokens öppningsscen är verkligen dramatisk och en sådan där nyckelscen man många gånger återvänder till i tanken för att få ihop pusslet. En kvinna gömmer sig i ett skogsbryn och betraktar ett par som går ner mot en stenstrand för att bada i det svalkande vattnet. De lämnar kvar sitt sovande barn på stranden och under de få minuter barnet är utan uppsyn, kliver kvinnan fram ur skogsbrynet och byter ut sitt barn mot deras. När hon försvinner tillbaka mot skogen igen, är det med tårar i ögonen och en sorg i hjärtat… Stegen känns tunga, men hon vet samtidigt att detta är något hon måste göra.

I boken får vi sedan följa de två tolvåriga flickorna som växer upp i två helt skilda samhällen; Tilda hos människorna och Torun hos vitterfolket (av människorna kallade ”trollen”) i den underjordiska staden i berget. Torun och hennes vän Auda får tidigt lära sig att det finns ett annat folk som vill vitterfolket illa. Man talar om att staden är hotad av människorna som vill åt den värdefulla metallen i berget. Det ser mörkt ut för vitterfolket. De har ju ingenstans att ta vägen. Men det börjar talas om en flicka som lever hos människorna, som skulle kunna vara deras enda hopp. Torun och Auda börjar smyga runt i berget för att ta reda på vem flickan kan vara och varför just hon är så viktig.

En spännande och fin berättelse om hur det är att känna sig annorlunda och att höra hemma på två ställen. Jag tycker också att den känns väldigt aktuell i en tid som idag, då vi är många som är på flykt från någonting. Rekommenderas varmt!

Titel: Staden under berget

Serie: Hallahem (#1)

Förlag: Hoi förlag

Antal sidor: 256

Passar åldern: 9 – 12 år (men även för yngre barn som är vana läsare)

Finns att låna: Blomstermåla & Ålem

Den viskande dödskallen

bild-1

Förra veckan läste jag ut del två i serien ”Lookwood & Co” av den brittiska författaren Jonathan Stroud och även om jag sedan dess har hunnit påbörja läsning av en ny, bra bok, kan jag fortfarande inte riktigt släppa ”Den viskande dödskallen”. ”Lookwood & Co” är en av de bästa barnboksserierna jag har läst! Så enkelt är det. Jag har tidigare skrivit om vad jag tyckte om del ett i serien. Här hittar ni den recensionen.

I ”Den viskande dödskallen” får vi återigen träffa det oslagbara gänget från den lilla agenturen Lookwood & Co i spökhärjade London; nämligen hemlighetsfulle Anthony Lookwood, kakmonstret och tillika bokälskaren George Cubbins samt huvudpersonen Lucy Carlyle med den sällsynta förmågan att kunna lyssna och kommunicera med spökena…

När ”Lookwood & Co” får i uppgift att inspektera en grav där en fasansfull doktor ligger begravd, blir det inte alls så enkelt och problemfritt som det först verkar vara. Det visar sig att denna doktor sysslat med svartkonst och gjort sig ökänd genom att påkalla andevärlden. ”Tack vare” honom är också många oskyldiga människor döda.

Uppdraget spårar snabbt ur och George är farligt nära att bli spökberörd på kuppen. Ändå lämnar ”Lookwood & Co” kyrkogården för natten i tron att uppdraget är slutfört och att de nu med någorlunda gott samvete kan lämna det för gott. Det de däremot inte vet är att vålnaden i graven släppts lös och att ett mycket farligt och värdefullt föremål som tillhört mannen i graven stulits under nattens mörkaste timmar…

Det här är en modern spökhistoria när den är som allra bäst! Alla viktiga ingredienser finns, för den där perfekta stämningen och blandningen mellan torr, brittisk humor, ett ständigt driv och ett ofattbart spännande rysaräventyr. Mixen mellan modernt 2000-tal och ett viktorianskt London är superb! Har inte nog av superlativ åt denna serie. Jag älskar den och längtar redan efter fortsättningen! ❤

LÄS DEN!

Mylingen & Bjäran

De sista raderna i Bjäran dunkar i hjärtat och jag kan bara tänka på hur osannolikt grym den här serien är!! Det är så vansinnigt spännande att man får magknip. Och jag vet att jag inte är ensam om att tycka det. Mylingen och Bjäran är del 3 & 4 i serien PAX som är skrivna av författarna Åsa Larsson och Ingela Korsell och illustrerade av grymt skickliga Henrik Jonsson. Läs här om ni är nyfikna på vad jag tyckte om del 1 & 2: Nidstången och Grimmen.

bild-2

I Mylingen och Bjäran tätnar mörkret och ondskan återigen i Mariefred och denna gången ställs bröderna Viggo och Alrik inför de största utmaningarna hittills. Att behålla lugnet och tryggheten i varandra när allt annat omkring dem rasar samman. Någonstans i Mariefred lurar nämligen den ondskefulla Svarthäxan. Och det går inte längre att lita på någon när ondskan växer sig starkare och hungrigare… Tiden pulsar och mörkret vandrar in!

Tänk den sommaren då alla PAX-delarna har kommit ut och man kan få läsa alla en gång till och i ett sträck! Lyckliga dag. Och lyckliga ni som ännu inte har läst något ur PAX. Ni får inte missa dem!

bild-1

Legimus!

Som skolbibliotekarie har jag ett extra stort ansvar att nå ut till barn och ungdomar som har det tufft att läsa det skrivna ordet. Till vår hjälp har biblioteken stöttning av en myndighet som heter ”Myndigheten för Tillgängliga Medier” (förkortas ofta bara med MTM).

MTM har sedan flera år tillbaka gjort en jättesatsning för att göra det tryckta ordet tillgängligt i andra format och därmed göra medierna tillgängliga för alla (vilket ju är deras syfte med verksamheten). Alla ska kunna ta till sig innehållet i en viss text, oavsett om man är gammal eller ung eller oavsett vilken läsnedsättning man har. Och det ska vara enkelt! Framförallt för barnen, men också för föräldrarna, specialpedagogerna, klasslärarna och för mig som skolbibliotekarie, ska tekniken inte behöva stå i vägen för tjänsten och tillgängliggörandet. Legimusappen är ett gott exempel på hur mycket som har hänt inom det här området! I Legimus har eleven tillgång till ett ofantligt stort utbud av litteratur (som ständigt ökar i takt med att nya böcker läses in) och kan när som helst lyssna på böckerna. Och självklart är det också gratis!

Säkert är ni många som redan känner till att Legimus finns, men för er som inte gör det, vill jag tipsa er om att gå in på Legimus.se för att upptäcka vilken fantastisk tjänst det är och vilka möjligheter det skapar för barn och unga (och självklart också för vuxna) som tidigare haft det riktigt tufft i skolan.

Så om ni arbetar inom skolans värld, är elever själva eller är anhöriga till någon som har en läsnedsättning och har det tufft med det lästa ordet på ett eller annat vis, tveka inte att kontakta din skolbibliotekarie, din specialpedagog eller ditt folkbibliotek för att få mer information om hur ni kan gå till väga för att få ett konto. Som skolbibliotekarie har jag ett talbokstillstånd och det är jag som är ansvarig för att registrera elever till tjänsten Legimus. Men ofta (och av förklarliga skäl) är det specialpedagogen eller läraren som först uppmärksammar att en elev behöver tjänsten. Så enklast är kanske att gå via sin lärare för att knyta kontakt med mig och därefter kunna använda sig av tjänsten.

Här har ni Legimus egna reklamfilm som visar hur man kan använda Legimus (tjänsten för att lyssna på böcker i mobil, på surfplatta eller i datorn)! Filmen finns även syntolkad, klicka HÄR.

Gillar den starkt! ❤

Mirakel i rosa

bild

I tisdags tog jag med mig boken om Malala av Karen Leggett Abouraya när vi skulle ha bokattacken i klass 3 på Krungårdsskolan. Boken kom förra veckan och är alldeles ny och luktar sådär som bara nya böcker luktar. Bilderna i boken är så fina! Jag vet inte vad tekniken heter, men det ser ut som om bilderna från början är gjorda av flortunna pappersbitar i regnbågens alla färger och Malala är förstås klädd i rosa på varje bild.

I måndags läste jag hela boken för särskolan, visade bilderna och pratade om Malala och hennes oändliga mod och styrka och på vilket sätt ord kan vara starkare än vapen. Och det kändes naturligt att ta med mig boken om Malala även till treorna. Vi började med att hissa ner den gamla världskartan som de har över tavlan i klassrummet, för att peka ut var Swatdalen och Pakistan ligger, där Malala och hennes familj ursprungligen kommer ifrån. Det var så roligt, för Annika, deras klassföreståndare, berättade att de hade pratat om Malala och att det var många av eleverna som ville läsa Malalas självbiografi ”Jag är Malala”. De hade därför blivit överlyckliga då de såg vilken bok jag hade med mig! Den är ju något lättare att läsa och lika fin!

bild-2

Jag kan verkligen tipsa om denna bok! Dels för den otroliga berättelsen om Malala, om hennes mod, öde och brinnande engagemang för barns (och inte minst flickors) rätt till utbildning i världen. Jag blir så glad när jag tänker på att hon finns där ute! Och att hon inspirerar oss alla till att vara lika modiga och starka.

bild-1

Pensionat Vidablicks gåta

Maria Gripes böcker är mig verkligen kära. Favoriterna är ”Agnes Cecilia: en sällsam historia” som jag läste som barn och ”Tordyveln flyger i skymningen” som jag läste i vuxen ålder, så sent som i somras. Jag älskar stämningen som finns i hennes böcker. Den känns så hemlighetsfull, romantisk och gåtfull på ett sådär alldeles lagom sätt. Hon lyckas med det som nästan ingen av de nya spänningsromanerna för barn lyckas med; att med små medel bygga upp en spänning som knyter sig fast och håller ett stengrepp om läsarens hjärta. Men det finns författare som lyckas och gör det fenomenalt bra. Tre av dem och nu talar vi om svenska författare, är Lena Ollmark, Mats Wänblad (framförallt deras serie om Krabbsjögrund) och Katarina Genar.

Pensionat Vidablicks gåtaKatarina Genars böcker påminner starkt om Maria Gripes, men det som skiljer dem och som gör dem så tacksamma är att de är betydligt mera lättlästa och passar fint för en lägre ålder. Maria Gripes har ett ålderdomligare och rikare språk (av naturliga skäl). De är också betydligt tjockare och med mera text, vilket böcker för barn förr i tiden ofta var. Katarina Genars är fantastiska för låg- och mellanstadiet och slukas i ett huj! De passar också utmärkt för högläsningsstunder i hemmet eller skolan. Just ”Pensionat Vidablicks gåta” är ju fantastisk att läsa just på sommaren, som sommarlovsbok- eller teater!

Jag har tidigare läst ”Den magiska kappan” och ”En hemlig vän” av Katarina Genar som jag gillat starkt. Och i går läste jag ut ”Pensionat Vidablicks gåta” som jag gillade lika mycket, men på ett lite annorlunda sätt. Jag vet inte hur många gånger jag fick ”Tordyveln-vibbar” av den och det var nog mycket därför som jag fick sådant lässug! Tordyveln är ju mycket mera invecklad, men där finns vissa likheter. Så gillade ni Marias Gripes ”Tordyveln…” är det här ett tips! Ni kanske har läst Tordyveln som unga och vill att era barn eller elever ska få uppleva samma känsla? Tveka inte då, utan skynda till er bibbla och låna, läs och tipsa vidare! ❤

Måste också säga att jag tycker de nya omslagen till Katarina Genars böcker är så charmiga och grymt sagolika! Det är Lina Bodén som är konstnären bakom dem! Här hittar ni till henne!

Nu vill jag önska er alla en härlig helg!