Kategoriarkiv: BARNHEM

Ny stark serie av Camilla Lagerqvist: Blodsvänner!

Försvunnen

För några dagar sedan läste jag ut en bok som jag väntat med stor spänning och entusiasm på; nämligen Camilla Lagerqvists senaste ”Försvunnen” – första delen i en ny serie som heter Blodsvänner. Efter att ha läst och älskat hennes serie ”Svarta rosorna” som kom ut i totalt fyra delar (den senaste ”Dödsdömda”, kom ut i augusti förra året), har hennes författarskap väckt så mycket nyfikenhet och beundran hos mig. Camilla Lagerqvist är en produktiv författare som enligt mig skriver högkvalitativa böcker för barn och ungdomar med en glödande, vass penna (det märks att hon har en bakgrund som journalist). För mig är hon just nu det mest självklara valet om man som barn, ungdom eller vuxen är sugen på en grymt spännande och samtidigt djupbottnad historisk roman som känns både tidlös och tidstypisk på samma gång. Jag fastnar i regel väldigt lätt för karaktärerna i hennes böcker som känns äkta och unika. För mig är det centrala i hennes böcker den äventyrliga spänningen (i ”Svarta rosorna” även inslag av något som är ännu mörkare) som ständigt finns där i form av ett pirr i magen, liksom hur fint och trovärdigt hon skildrar huvudkaraktärernas relationer till varandra; här tycker jag mig se att vänskapen framförallt är den centrala.

Serien ”Blodsvänner” utspelar sig i 30-talets Sverige. I första delen möter vi trettonåriga flickan Disa. Disa som numera bor på barnhem trots att hon egentligen inte står utan levande släktingar. Hennes morfar, som tillhör resandefolket är en varm och trygg person för henne. Om somrarna brukade hon tills alldeles nyligen följa med honom ut för att gå på luffen. Tills barnavårdsmyndigheten beslutade att Disa skulle hämtas för att bo på barnhem.

Egentligen har hon det bra på barnhemmet. Föreståndarinnan kan visserligen vara lite sträng ibland, men låter ändå barnen få vara barn.Bakom det åtstramande draget finns ett stort hjärta som bryr sig om barnen. Och bland barnen finns det många som Disa tycker om och kan prata med. Närmast henne står pojken Albin, en vän hon hänger med i ur och skur; en person man både kan retas ganska tufft med och skratta hejvilt. Men så bryts plötsligt vardagen av att Disa får besked om att hennes morfar saknas. Ungefär samtidigt får barnen även nys om att den otäcka mannen Mickel Falsum på Rasbiologiska institutet i Uppsala håller på med något skumt. Han besöker flera gånger barnhemmet och frågar efter vissa barn som det står klart att han vill använda i sin forskning. Disa, Albin och deras vän Ville bestämmer sig för att ta reda på mer om de försvunna personerna och de upptäcker snart att alla spåren leder direkt till Mickel Falsum…

En bok jag varmt kan rekommendera! Grymt spännande berättelse som jag läser med oro och gnag i magen och på samma gång finns där en stor portion medmänsklig värme som smittar av sig och ger en bestående och fin känsla av hopp.

Nästa del i serien heter ”Vittnet”. Planerad utgivning redan i år – håll utkik efter den när den ska komma ut någon gång i oktober månad! Visst är omslagen snygga!?

Annonser

Dit ljuset inte når

https://i0.wp.com/media.bonnierforlagen.se/bokbilder3d/tif/9789163884405.jpg

I helgen läste jag ut denna fina bok av Annika Thor med fantastiska illustrationer och omslag av illustratören Lina Bodén. När den först damp ner hos oss i biblioteket, blev jag väldigt nyfiken på den, dels för det mystiska och vackra omslaget och dels för den spännande beskrivningen av bokens handling på baksidan. Det fanns heller inte så mycket skrivet om den på andra bokbloggar och det gjorde också att min nyfikenhet bara växte.

Och mina förväntningar skulle absolut infrias! ”Dit ljuset inte når” är en bok jag kommer minnas som vacker, stillsam och spännande. Nu låter det kanske som om det inte händer så mycket i den, men det gör det! Annika Thor bygger upp en spänning kring vår mystiske huvudperson Johan och hans livsöde och mystiken tätnar och blir allt mörkare ju längre in man som läsare kommer i berättelsen. Jag skulle beskriva den som magisk, men utan några egentliga övernaturliga inslag. Det magiska ligger istället i hur ödet flätar samman olika människors liv och hur de på olika sätt kommer korsa varandras vägar. Boken handlar om mörka ämnen som ensamhet och barns utsatthet – något som är högst aktuellt även i dag och jag kan tänka mig att den skulle passa fint att läsa och prata om tillsammans. Men boken handlar också om det ljusa och befriande i att hitta riktigt goda vänner och hitta hem, även på platser som till en början är främmande. Det jag älskar med Annika Thors böcker är att de är så mångbottnade och har ett så rikt och levande persongalleri. Karaktärerna känns verkligen levande och det är inte svårt att fatta tycka för Johan och de människor i hans omgivning som blir honom kära.

Boken utspelar sig någon gång på 1800-talet och handlar alltså om pojken Johan, som när boken inleds, bor på ett fattigt barnhem. Johan minns ingenting från tiden före barnhemmet. Allt han vet om sitt liv är att någon lämnade honom utanför grinden vid barnhemmet en oktobernatt när han var ett år. Han fick namnet Johan Höst, efter årstiden då han anlände till hemmet.

Det enda Johan vill är att komma därifrån. Dagarna och nätterna är ett utdraget lidande och han utsätts för mycket mobbning från jämnåriga pojkar och påtryckningar från vuxenvärlden. En natt smyger han över gårdsplanen, barfota över gruset och klättrar upp i ett stort träd för att kunna hoppa över planket som skärmar av barnhemmet från världen utanför. På sig har han stulna flickkläder från tvättlinan, för att förhindra att bli upptäckt. När han kommer fram till staden har han redan diktat ihop en berättelse om vem han är och vad han kommer från. Han börjar kalla sig för ”Johanna” och får jobb som påkläderska hos ett resande teatersällskap. Trots att han har det väldigt bra hos människorna i teatersällskapet, är livet inte lätt. Johan känner sig ständigt jagad och kan aldrig riktigt slappna av. Men det är inte bara hotet att bli upptäckt av barnhemmets lärare eller stadsvakten i staden som upptar hans tankar. Det är också någonting annat och någonting nytt som ruvar i skuggorna… Vem är den där mystiska främlingen med kikaren som dyker upp när han minst av allt anar det? Och vad vill han honom? Och hur mycket sanning ligger det i spåkorten som mamsell Henriksson på teatern lägger om hans liv?

❤ Mycket fin bok!

Glasbarnen

GLASBARNEN!

Omslagsbild för Glasbarnen

”Bor familjen som bodde här innan kvar i Åhus eller har de flyttat längre bort? frågade Simona och tog ut en bok ur hyllan. – Ingen vet vart de tog vägen, sa Billie och sänkte rösten så att mamma inte skulle höra. Simona satte tillbaka boken i hyllan igen. – Men de kan ju inte bara ha försvunnit, sa hon. Billie svalde. – Det verkar så. Hon tvekade och sedan sa hon: Jag tror det är något fel på det här huset. Att det är därför de inte ville bo här”.

Glasbarnen är väldigt poppis på mina skolor. Väldigt poppis. Så poppis att den bara hinner mellanlanda mellan våra bibliotek, innan den hoppar rakt in i famnen på nästa hungriga elvaåring som väntat sig alldeles otålig. Man skulle kunna tro att det nu borde ha klingat av lite, med tanke på att det var förra året den gavs ut av Lilla Piratförlaget och dessutom blev vinnare av Barnens Romanpris, men icke… till min stora glädje! ❤

Vinnaren av Barnens Romanpris 2013, Kristina Ohlsson, med juryn och boken Glasbarnen i bakgrunden. Foto: Martina Holmberg/Sveriges Radio

Kristina Ohlsson – en av våra största deckardrottningar, vann ”Barnens Romanpris” 2013 för sin bok ”Glasbarnen” som också är hennes allra första thriller för barn och unga.

Säkert är ni många som både känner till boken och har läst den och kanske även den fristående fortsättningen Silverpojken vid det här laget? Tyckte ni den var lika spännande och läskigt mysrysig som jag!?

Billie och hennes Mamma flyttar in i ett gammalt ljusblått trähus i Åhus. Det är efter att hennes Pappa nyligen gått bort och både hon och hennes Mamma är väldigt ledsna och behöver den där flytten för att få tankarna på annat.

Redan vid första anblicken tycker Billie inte om huset. Hon tycker det luktar illa och är äckligt med alla de gamla möblerna som de förra ägarna bara lämnat som om de rest sig och gått sin väg utan att blinka. Huset har alla möjliga ljud för sig, det knarrar och knakar och en taklampa på nedervåningen beter sig inte normalt. Utan förvarning kan den börja svaja fram och tillbaka som om vinden fått tag i den. Men när det händer är fönstren alltid stängda och det gör Billie vettskrämd.

Det värsta av allt är ändå att hennes Mamma inte tror henne och Billie håller till slut tyst om allt det som gör henne ifrån sig av skräck. Tillsammans med sin nya kompis Aladdin (med det fina sagonamnet) och sin andra kompis Sabina bestämmer de sig för att gå till botten med husets hemligheter. Under tiden måste Billie bo i huset där någon eller något gör allt för att göra sig av med dem. Det vill inte ha dem där och Billie känner av det i varje liten del av sin kropp. Kommer Aladdin, Billie och Sabina hinna ta reda på vad som är så fel innan det är för sent?

Om ni inte har läst böckerna om Aladdin, Billie och Sabina, hoppas jag verkligen att ni gör det! Ni får för allt i världen inte missa Kristina Ohlssons debut för barn och unga, för den är verkligen en goding! Ibland känns den så klassisk i sin berättelse och intrig att det känns som man läser en gammal hederlig mysteriebok. Det finns ju en hel uppsjö av böcker med liknande tema;

Deckare som handlar om en flicka som tillsammans med sin ensamstående Mamma bestämmer sig för att bryta upp från det som varit och därför flyttar ut på landet och in i ett gammalt knaggligt spökhus med tillhörande spökande spöke…

Jag tänker framförallt på Ingelin Angerborns böcker som många av dem tangerar dessa ämnen. Antingen får det läsaren att slänga sig över boken eller undvika den, beroende på vad man gillar för story. Jag kan känna att jag gärna undviker böcker med så snarlika ämnen om känslan i dem också är väldigt lika. Men Glasbarnen är verkligen sin egen och jag tycker väldigt, väldigt mycket om den! Kristina Ohlsson balanserar så känsligt mellan stämningarna i boken; känslan som får det att kännas både pirrigt och lite mysigt, men på samma gång pirrigt och obehagligt. Och det är just den balansen och mycket annat som gör Glasbarnen till en thriller som har allt det där stora nödvändiga OCH det där lilla extra. Ett stort plus är att bibblosarna i boken är så trevliga och snälla mot sina besökare i bibblan :).

En perfekt sommarlovsbok redo att fixera dig vid hängmattan!

Titel: Glasbarnen

Författare: Kristina Ohlsson

Förlag: Lilla Piratförlaget

Utgivningsdatum: 2013-01-09

Antal sidor: 239 (relativt stor text och små sidor)

Läsålder: 9-12 år

Ämnen: 1920-talet, 2000-talet, Barnhem, Spänning, Döda föräldrar, Flytta.

Finns att låna på biblioteken i: Blomstermåla, Ålem, Timmernabben, Fliseryd och Mönsterås (huvudbibliotek). Boken finns också tillgänglig som e-bok.