Kategoriarkiv: BÄSTISAR

När en bästis gör slut…

”Synd bara att jag inte vetat om lagen som sa att alla måste ha varit tokkära minst en gång innan de fyllde tretton. Om jag fattat det så hade jag ju kunnat fejka. Öst på lite mer om supermodellen Noah. Kanske om Måns i åttan. Swoonat lite. Velat sitta och surra om dem i all oändlighet så att alla andra blev lessa. Då kanske vi aldrig hade hamnat här idag. Då kanske jag inte hade varit så irriterande heller”…

bild-2

Majken säger jag bara. Majken, Majken, Majken! Majken, som den här boken handlar om mest av allt. Det är tack vare henne som jag gillar den här boken så himla mycket (Okej, Ivan får också vara med på ett hörn). Och det beror i sin tur på att hon är så personlig! Det tar inte många sidor innan jag känner det som om jag var hennes bästis och visste allt om henne och det är en ganska skön och bra känsla när man som läsare får uppleva det. Då känns det liksom hemtrevligt och lagom värmande att öppna en bok och att återvända till den där världen igen, som man känner så väl. Och det är skönt att återvända till Majkens värld. Att få umgås med henne ett tag och dela de där känslorna av övergivenhet med henne.

bild

För det hon går och tänker på mest av allt hela tiden är hur hon ska få tillbaka sin bästis Tessan igen och få det att bli som vanligt igen. Tessan och hon har ju hängt ihop så länge hon kan minnas. Men så en dag är det som om en kylig vind stryker mot hennes kind och Tessan är som en främling som riktar all sin uppmärksamhet mot ett annat håll. Och det verkar som om de har haft ett ordlöst gräl utan att ha grälat. Tessan låter henne inte längre få ta del av hennes innersta tankar och det tror Majken beror på att Tessan börjat intressera sig för killar… Majken tycker till skillnad från Tessan att det finns långt mer intressanta saker att prata om än killar. Ett drag jag tycker är så himla skönt får komma fram! Och det vill jag tacka Johanna Lindbäck för! Jag tycker det är så befriande och bra att en barn- och ungdomsbok i den här genren har en huvudperson som Majken, som är så trygg i sig själv och så självklart resonerar på det här sättet. Att man när man är tolv år kan få säga att det finns viktigare saker än killar. Som bästa vänner till exempel. En av de absoluta höjdpunkterna i boken är när Ida som är tillsammans med Majkens bror Pontus bara sådär, rätt upp och ner bestämmer sig för att ha en Bechdel-vecka:

Nu ska vi köra en Bechdel-vecka i alla fall. Från och med idag.

”Ska du inte säga något om mig på en hel vecka?! Lycka till”. Pontus var beredd den här gången och fångade enkelt upp Idas hand som flög ut. ”Och love you too, baby”.

Det handlar ju inte om det”.

”Nej, jag vet”. Han log och kopplade ett kramgrepp på henne. ”Men vad du kommer att få kämpa”.

”Det tror inte jag. Och jag tror det blir hur bra som helst”.

bild-1

Den här boken handlar ju om vänskap mest av allt och Johanna Lindbäck har skrivit en oerhört fin och trovärdig bok om vad som händer inuti en själv när allt inte är lika självklart längre – vänner emellan. Hon blåser verkligen liv i sina karaktärer på ett så smittande och liksom ”mysigt” sätt och jag kan inte låta bli att göra några jämförelser mellan Hon & Han och ”Lite ihop” då och då… Böckerna liknar varandra på många sätt och både Katarina von Bredow och Johanna Lindbäck har lyckats skriva två underbara böcker för mellanåldern. Men huvudpersonerna Alicia och Majken skiljer sig mycket åt. Båda är känsligt och ömsint porträtterade. Men, när Alicia är svår och hemlighetsfull (även inför sig själv), så är Majken öppen och ärlig. Och hon slår alla rekord i att vara personlig!

Det här var min första Johanna Lindbäck bok, vilket jag lite motvilligt får erkänna! Men hon är helt klart en ny, stark favorit och jag ser väldigt mycket fram emot att få läsa fortsättningen ”Kanske ihop” som kommer ut den redan den 22 oktober!

Annonser

Sommarlovskänsla med saltstänk!

Carlstensveckan

20130209-090950.jpg

”Trots att det kändes som att någon hade kört ner en sodastreamer i Ebbas mage drogs mungiporna instinktivt uppåt när hon smällde igen bildörren. Klockan var strax efter lunchtid, och det var tjockt med folk på den halvcirkelformade parkeringen vid färjeläget”.

Det är sommarlov och äntligen dags för Carlstensveckan! Femtonåriga Ebba har sett fram emot seglarlägret på Marstrand så länge hon kan minnas och nu ska hon dit tillsammans med sina bästa vänner Nova och Carro. Från första sidan av boken känner man av hur pirriga känslorna är för Ebba och hennes vänner och hur mycket som står på spel för dem. Den här veckan ska bara bli perfekt.

Förväntan ligger så tjock i luften de andas, att den går att ta på och pirret smittar av sig och man minns hur det kändes när man själv var femton och åkte iväg på läger. Eller för den skull, hur det kändes hela tiden när man var i den åldern och allt ställdes på sin spets och var så laddat att det kändes som att ständigt åka runt, runt, runt i en karusell av känslor.

Precis den känslan lyckas författaren Johanna Schreiber fånga och hon gör det på pricken. Det är väldigt många nya personer som trängs i persongalleriet och det är lite knepigt att hålla isär alla unga tjejer, killar och ledare i början. Men tack vare att boken är så intensiv och har en väldigt tydlig röd tråd och hög spänningsnivå, upplever jag inte detta som ett hinder för läsningen. Något jag fastnade väldigt mycket för i denna boken är framförallt karaktärerna. Författaren lyckas blåsa liv i dem och som läsare känns de bekanta. Kanske är det för att de alla är så olika.

Det är till en början ganska lugnt och förväntansfullt på lägret. Alla går runt i sina egna bubblor och de känns lite blyga och avvaktande. Som läsare går man liksom och väntar på att något ska hända. Det är en ganska förutsägbar bok, men förutsägbar på ett bra sätt. Det blir aldrig tråkigt, segt eller för genomskinligt. Även om jag har mina teorier om vad som ska hända, vem Ebba ska bli kär i, vem hon ska gräla med, vem hon blir kompis med och så vidare, så är det ändå alltid spännande och man vill läsa mer! Den här boken är som gjord att läsa på sommarlovet. Det är sällan man hittar en ungdomsbok som är så laddad med sommarlovsfärger, sommarlovsljud och sommarlovsdofter… och det är en härlig och fräsch känsla rakt igenom.

Ändå känner man ett styng av sorg över hur vilsna de ibland är i sig själva. Jag tänker framförallt på deras enorma sökande efter bekräftelse och hur stort det behovet är. Så stort att de väldigt ofta (vilket boken är fylld med exempel av) ignorerar vad de egentligen känner, tycker och tänker, bara för att slippa bli lämnade ensamma. Till min lättnad visar sig huvudpersonen Ebba vara en både stark, klok och modig ung kvinna som klarar av att stå upp för sig själv och andra!

Carlstensveckan är en härlig ungdomsbok med hög sommarlovsfaktor och saltstänk, romantik och vänskap rakt igenom! Det är också Johannas debutroman, så håll utkik efter kommande böcker av henne, bland annat uppföljaren ”Offpist” som ges ut i november i år…

Titel: Carlstensveckan

Författare: Johanna Schreiber

Förlag: B Wahlströms

Utgivningsdatum:

Antal sidor: 223

Läsålder: 12-15 år

Ämnen: Bohuslän, Sommarlov, Sommarläger, Segling, Kärlek, Vänskap, Ovänner, Sex.

Finns att låna på biblioteken i: Blomstermåla och Mönsterås (Huvubiblioteket). Boken går också att låna och läsa som e-bok.

Två böcker att upptäcka, läsa och minnas, under vintergråa dagar…

Bok nummer ett:

FLYT SOM EN FJÄRIL, STICK SOM ETT BI

Elin Nilsson | Flyt som en fjäril, stick som ett bi.

Denna boken alltså. Jag har inte läst den, vilket man skulle kunna tro, men efter att ha läst alla positiva kommentarer och recensioner om denna bok, vet jag att jag inte kommer undan! Här kommer några fina exempel på andra som läst Elin Nilssons senaste bok och blivit lyckliga:

Johanna Lindbäck, som är läsambassadör, avslutade exempelvis sin recension så här:

”I väntan på den tycker jag att högstadielärare ska läsa den här och överväga som gemensam bok i sina klasser. Det handlar mycket om sport och styrka, om relationsproblem som alla går igenom, och så finns ju den där WoW-amöbabrorsan som är det mest avskräckande exemplet jag läst på länge”…

Och Stina Nylén skriver så här för Göteborgsposten:

”Elin Nilsson vänder sig smidigt mellan vasst och mjukt, mellan dråpligt och innerligt, mellan djupandning och klaustrofobi – och det finns faktiskt ingenting i den här romanen som inte sitter på exakt rätt plats”.

Visst går det inte att värja sig, när man läser så fina recensioner?! Man kan inte annat än bli väldigt nyfiken… På måndag ska jag ha bokprat för särskolan igen och denna gång har jag bestämt mig för att presentera ”Flyt som en fjäril, stick som ett bi” av Elin Nilsson.

Ni som blir nyfikna, kanske även vill läsa hennes första ungdomsroman, ”Istället för att bara skrika”? Så här ser den ut:

http://flaskposten.files.wordpress.com/2012/01/istallet_for_att_bara_skrika1.jpg

Gå gärna in och läs en fin intervju med författaren på Flaskposten! HÄR hittar ni den!

Bok nummer två:

BALLADEN OM EN BRUTEN NÄSA

Just nu håller jag på att läsa en mycket speciell, fin och lite sorglig bok som heter ”Balladen om en bruten näsa”. Också denna fina, fina bok blev jag först nyfiken på efter att ha läst om på Bokhora redaktion, HÄR.

Och så här skriver Carolina på sin blogg ”Carolina läser”, där hon ringar in vad hela boken handlar om med några få meningar:

”Boxning, opera, social misär och en kärleksfull mamma med alkoholproblem och grav övervikt – det är en nästan omöjlig kombination. Men lägg nu till en Ada, som egentligen är en sån som inte borde hänga med Bart enligt alla ”regler” eftersom hon tillhör en inne-krets i skolan. En Ada, som för sitt liv inte kan vara tyst om en hemlighet. Och en Ada som inte bryr sig om att Bart är en sån man inte bör beblanda sig med, och som får höra honom sjunga, och som tar sig in i hans liv vare sig han är beredd på det eller inte. Ja, då har du den här boken om Bart”.

En rörande beskrivning av en rörande bok som jag precis har börjat lära känna och precis börjat läsa. Jag får berätta mer om vad jag själv tyckte om den sen.

Nu får jag önska er alla en trevlig helg med en hel del läsning hoppas jag!

/Bibblabella