Kategoriarkiv: BILDERBOK

Mademoiselle Oiseau är tillbaka!

https://i0.wp.com/www.rabensjogren.se/Global/Bilder_Rabensjogren/Kampanjsidor/oiseau/M2_16.jpg

Illustratör: Lovisa Burfitt

Äntligen är hon tillbaka! ❤

Eller borde jag inte skriva DEM?! För det är så många rara och fiffiga personer i serien om Mademoiselle Oiseau som gör att man längtar tillbaka till den där speciella sagovärlds-stämningen som man bara vill supa in! Titta bara på illustrationen av Lovisa Burfitt här ovan! Så fin!

Om ni vill höra mer om vad jag tyckte om första boken av Andrea de la Barre de Nanteuil och Lovisa Burfitt, kan ni kika in HÄR. Och vill ni höra författaren Andrea och illustratören Lovisa berätta mer om boken och Paris där den utspelar sig, måste ni bara titta på denna videon!

Första boken slutade lite vemodigt och höljt i dunkel. Mademoiselle Oiseau – den mystiska grannen som bor högst upp i flervåningshuset på avenue des Temps Perdus och som kommit att bli en kär vän till flickan Isabella, ger sig av på en flygande matta mitt i den varma augustinatten… Och nu är Isabella lämnad ensam att ta hand om lägenheten och alla Mademoiselle Oiseaus exotiska fåglar och katter. Isabella vankar av och an och drömmer ofta om Mademoiselle Oiseau på nätterna. Hon vaknar ofta av att det känns som om Mademoiselle Oiseau vill skicka henne meddelanden genom drömmarna. Men vad vill hon egentligen säga henne?

Illustratör: Lovisa Burfitt

Till sin hjälp har Isabella vännen Isis, som dessutom är släkt med Mademoiselle Oiseau. Tillsammans lägger de ett pussel av alla minnesfragment, drömmar och bortglömda saker som Mademoiselle och hennes systrar lämnar efter sig…

Andra delen i serien om Mademoiselle Oiseau är mycket mörkare och snäppet mera mystisk och inte minst surrealistisk än den första boken. Det nät av drömmar som Isabella och hennes vän Isis flätar samman blir bara mer och mer märklig för var dag som går. Det tillsammans med de overkligt vackra illustrationerna av Lovisa Burfitt blir en oemotståndlig kombination. Det finns liksom någonting gäckande i det mångbottnade pusslet om Mademoiselles liv som framträder allt tydligare. En riktig sagobok för alla åldrar, men kanske mest av allt för oss vuxna! ❤

Läs mer om böckerna här:

Rabén & Sjögren

Lena Kåreland för Svd

Carolina läser

Helena Höjenberg för Expressen

Kattugglan

Med pappa i fickan

https://i1.wp.com/www.berghsforlag.se/bokbig/9789150221015.jpg

För ett tag sedan väntade ett brunt paket på mig på jobbet. Det var postat till ”Bibblabella”, men jag hade ändå ingen aning om vad det kunde tänkas innehålla. När jag öppnade paketet visade det sig att det innehöll en ny bok av Bengt Erik Engholm! Boken heter Med Pappa i fickanoch kom ut på Berghs förlag i maj månad i år. Jonna Björnstjerna har illustrerat de fina, lite melankoliska och bilderna i boken. Henne hittar ni här om ni är nyfikna! Och författaren Bengt Erik har också en blogg som ni kan följa. Här hittar ni honom!

Jag blev väldigt berörd när jag läste Bengt Eriks bok ”Med pappa i fickan”. Tänk att en så liten bok kan rymma så stora känslor. I boken får vi möta en pojke som går genom en skog längs en strand. Efter ett tag ser han hur en stor amerikansk bil håller på att sjunka ner i havets djup. När han går lite närmare ser han att det är hans pappa som sitter i bilen. Men pappan har blivit så liten att han knappt ens får plats i pojkens hand. Pojken tar upp pappan i handen och lägger honom i fickan och så börjar berättelsen; om en pojkes oerhörda längtan efter att allt bara ska vara som vanligt. Att det ska vara pappa och han igen. På den där platsen där inget kan hända pappa och där sjukdomen som pappa har inte ska kunna göra honom illa.

Så otroligt fin, sorglig och hoppfull bok om livet! Boken är skriven på ett sätt som gör att den kan läsas av många olika åldrar. Den är lättläst med fina, illustrationer i färg och passar fint för högläsning och samtal i grupp.

Tack för den fina recensionsgåvan!

Författarbesök i förskoleklasserna!

bild-9

FÖRFATTARBESÖK FÖR FÖRSKOLEKLASSERNA

Förra veckan fick vi verkligen finbesök på våra skolor! Det var författaren Grethe Rottböll som besökte alla våra elever i förskoleklasserna. Jag var med under besöket i Timmernabben, när Grethe träffade barnen där. Hon var så härlig med sin hästklänning och smittande leende!

Det är alltid så fint att få vara med under författarbesöken och se barnens förundran över att få träffa den livs levande författaren bakom boken. De är liksom alltid så stolta och sträcker på sig och vill berätta och berätta och berätta om allt mellan himmel och jord.

Barnen hade förberett en teaterföreställning för oss och Grethe, så det var bara att bänka sig! Det var den gulligaste teatern jag sett. Den byggde på hennes bok (se fotot ovan) ”Tio vilda hästar”. Barnen hade klippt ut små hästar i kartong och färglagt dem i olika färger och mönster. Sedan hade de satt fast pinnar på kartonghästarnas baksidor, så att de blev som små ”handdockor” som de höll i. Två av barnen läste hela sagan (vi var så imponerade) och samtidigt utspelades sig hela sagan framför oss, på scenen som de hade hjälpts åt att bygga av kartonger som de hade färgglatt och format till sjöar, träd och skogar. Precis som i boken! Vi bara gapade, så fint var det!

Efter teatern satte vi oss i en ring och lyssnade på Grethe när hon berättade om sitt liv som författare. Hon avslutade besöket med att signera böcker och läsa i sin nästa bok om hästarna som kommer ut redan i höst!

bild-8

Avslutar detta inlägg med en bild på boken jag läser just nu! Fina Prickiga Paula inspirerade mig verkligen jättemycket, när hon på olika ställen på sin blogg skrivit och berättat om varför denna bok betyder så otroligt mycket för henne. Läs här!

”Du & du & du” av Per Nilsson ligger just nu i handskfacket i bilen där den ska få bo. Det får nämligen bli en ”bilbok” – en bok jag ska läsa i en (förhoppningsvis) solvarm bil när jag får en liten stund över för mig själv. Älskar att läsa böcker i bilen! Och boken, den är riktigt, riktigt bra. Den känns så känslig och fin. Handlar om tre unga människor vars liv ska komma att flätas samman på förunderliga sätt. Tänk att jag gick i åttan när den här boken gavs ut. Tänker att jag skulle ha läst den då, när jag var mitt uppe i att gå på högstadiet. Så mycket känslor som då bubblar i en. Den här boken hade varit en fin kompis att dela den gråa vardagen med. Men, som jag har förstått, så är det aldrig för sent för Per Nilsson. Nittiotalet säger jag bara. Nostalgi. ❤

HOPPAS NI FÅR EN UNDERBAR MAJ-VECKA!

Systern från havet

bild-6

#läserjustnu

Jag läser ”Systern från havet” av Ulf Stark och Stina Wirsén. Här är sidan som fick hjärtat att snörpas ihop totalt. Flickan Sirkka står vid havet och tar av sig sitt röda hårband. Knyter fast det vid en röd ballong och ser den stiga mot himlen. Hon har kommit från Finland som krigsbarn till Sverige och längtar hem… Hon hoppas att ballongen flyger åt rätt håll, hem…

Tidlös, stark, vemodig, sorglig och ändå hoppfull och så viktig och aktuell! Läs den med barnen!

Illustrationerna är de vackraste. Det är så skönt för ögonen att följa de mjuka penseldragen som liksom upplöses i havets och jordens bruna, blåa och gråa toner… Som om de vore upplösta av tårar. En flickas tårar under ett krig som vi inte får glömma.

bild-2 bild-3 bild-5

En bortglömd saga om en hund som ville vara en häst…

HEXADONTEN

bild(1)

Det finns en bedårande söt bilderbok i Blomstermåla som heter ”Hexadonten” som jag tänkte ägna ett helt inlägg åt!Jag vill göra det av två anledningar. Den första för att jag helt enkelt tycker den är bra och den andra anledningen är att ingen annan verkar ha gjort det innan! Gör man en enkel google-sökning på ”Hexadonten” på svenska sidor, får man bara träffar från bokbörsen eller google books och liknande och ingenstans finns information som ger bokens illustrationer och text någon rättvisa. Jag tycker den är värd mer än så och därför blev detta inlägget av!

bild(2)

”Hexadonten” är en sådan där bok som kanske inte tycks vara mycket för världen utåt sätt: sidorna är sedan länge gulnade, omslaget och sidorna är nötta i kanten av ålder och framsidan liksom lyser och skaver i ögonen av en ganska hemsk gul nyans… Men ingen som kan undgå att se in i ögonen på den ledsna och otroligt söta Hexadonten på framsidan, har inte något hjärta att slänga bort den.

Jag lånade hem den och läste den ute i solen igår kväll och blev så fäst vid berättelsen om hunden Laban som drömmer om att få vara en stor och ståtlig häst som kan visa upp sin skönhet inför beundrande blickar från djur och människor. En dag när Laban i smyg låtsas springa som en häst med högt buret och stolt huvud, kommer hans ägare, den lille pojken Orvie på honom och skrattar åt honom. Laban blir självklart ledsen, men tolkar Orvie på fel sätt (Orvie menade egentligen inte något illa). Han blir ledsen och tänker att han inte duger åt någonting som han är och han bestämmer sig på fläcken för att rymma hemifrån.

Så kommer det sig att han träffar på den onda häxan Zildy som lovar att förtrolla honom till en häst. Det är bara det att hon tycker det är mycket roligare att göra en Hexadont av honom – ett djur som ingen sätt maken till, eftersom han är i sitt enda slag i världen. Han förvandlas från en enkel, liten oansenlig grå jycke till ”Världens största väsen” (som människorna kallar honom) – med klumpiga elefant- och giraffötter, en kamelrygg, tryne som en noshörning, elefantöron och renhorn. När han märker att alla blir vettskrämda av honom och han inte ens lyckas återvända hem igen, försöker han leta upp häxan Zildy. Olyckligt nog verkar häxan vara bortrest och Hexadonten beger sig ensam ut i världen…

Det blir en lång resa för Laban och han får verkligen känna på hur det känns att stå i rampljuset och vara just det han drömt om: beundrad, fast kanske inte på det sätt som han först tänkte och innerst inne ville…

bild(4)

Boken är skriven och illustrerad av den amerikanske illustratören och författaren Bill Peet – som varit med och skapat många av de tidigare Disneyfilmerna, bland andra Snövit, Djungelboken och Pinnochio. Jag älskar illustrationerna och hur ledsen Laban ser ut på varenda sida. Man kan inte annat än känna med honom och tycka synd om honom, när allt tycks gå så snett för honom. Oavsett vad som händer honom bär han det där bekymrade uttrycket i ansiktet och man blir rörd i hjärtat. Det här är en jättefin bok som jag absolut tycker man ska läsa tillsammans! Den tar upp många olika ämnen och känslor och knyter ihop alla trådar på ett fint sätt i slutet.

Lilla syster kanin

Lillasyster och storebror kanin

Man blir allt lite nostalgisk när man gör sådana här fynd i biblioteket då och då! Igår när vi gick igenom bilderboksavdelningen, hittade vi en ganska sliten och tummad ”Lilla Syster Kanin eller berättelsen om Den Feta Näktergalen” av Ulf Nilsson och Eva Eriksson från tidigt 80-tal. Terese och jag ”åååhade” oss över hur otroligt söta illustrationerna är i denna lilla bok för de allra minsta. Kaninernas ögon är liksom halvt slutna nästan hela tiden och de ser sådär oskyldigt snälla och kramgoa ut med tjocka, runda magar och hängande öron.

Länge gick böckerna om Lilla Syster Kanin av Nilsson & Eriksson inte att köpa i handeln och det enda sättet att komma över ett exemplar var att låna på bibblan – vilket ju visar på hur viktiga våra bibliotek är! Men det är ändå synd att böckerna tycks ha glömts bort i vimlet av alla nya, fräscha och ”snygga” bilderböcker. Tills för en tid sedan, då förlaget ”En bok för alla” beslutade att ge ut böckerna igen och vips så finns de att köpa igen! Härligt!

Vi på bibblan vill verkligen lyfta fram även de lite äldre böckerna. Man kan ju självklart inte spara på allt, men glömma bort de allra finaste guldkornen ska man verkligen inte göra. Och denna lilla serie är sannerligen ett riktigt guldkorn. ❤

I ”Lilla Syster Kanin” får vi träffa Storebror Kanin när han ska vara barnvakt åt sin busiga lillasyster Den feta Näktergalen för en dag. Men det är inte helt lätt att ta hand om sin busiga Lillasyster. Man behöver vara utrustat med kilovis och tonvis av tålamod, energi och uppmärksamhet – för världen utanför det lilla kaninhålet är stor och full av farliga morgonrävar med gnistrande vassa tänder och djupa, lömska hålor i marken.

”Man måste vara mycket stark för att passa en liten, beredd på allt, kunna lida och ha ett väldigt tålamod. Man får inte bry sig om sig själv (dom leker därute) och inte göra det man vill (Kokoskorven, suck). Man måste förstå att det är HON som är viktigast”.

Det är en rörande söt berättelse om hur det är att vara äldre och ta hand om någon som är mindre och skörare, men det är också en fin berättelse om kärlek, livet och döden och om konsten att gräva hålor och att koka morötter på rätt sätt…

Det kanske gulligaste i hela boken är när kaninerna snörar på sig sina gympaskor (!) för att skutta ut i gräset. Eller när Storebror tänker på den söta kanintjejen Kokoskorven, som han är pirrande kär i och han gräver ett hål för att imponera på henne. Och namnen sen! Kaninnamnen är hur fina som helst: ”Surkål, ”Kokoskorven” och ”Röde Vips”… Så fina.

Men mest av allt tycker jag nog om känslan igenom hela boken. Det är stämningsfullt och roligt och värmer på det rätta stället i hjärtat!

Bilderbok med växtvärk på insidan…

Alla tittar på Alfred

undefined

En av mina favoritillustratörer och favoritförfattare för barn; Maria Nilsson Thore & Johan Unenge har skrivit en fantastisk och härlig bok tillsammans!

”Det var något med Alfred. Varje gång någon tittade på honom krympte han en aning. Snart kanske han var så liten att man nästan trampade på honom”.

På dagis, hemma, i affären, i bilen med pappa, på den årliga släktträffen, ja, överallt känns det som om alla tittar på Alfred. Det är ögon överallt och han vill helst bara gömma sig så länge det bara går. Han krymper till och med när hans Mamma och Pappa tittar på honom. På dagis har han ett eget gömställe där han gömmer sig undan allas blickar. En gång slog han rekord i att hålla sig undan en hel dag.

Så kommer den årliga träffen med släktingarna. Och det är det absolut värsta han vet. Han låter Mamma klä honom fint i skjorta och röd fluga, men hans ögon är de mest olyckliga i hela världen…

”Hur liten kan en pojke bli egentligen? undrar hans föräldrar”.

Men det är just på den där hemska släktfesten som vinden vänder för Albert. Han är så liten där han sitter på sin stol bredvid flickan Susanne att han är nästan lika stor som glaset han dricker läsk ur. När läsken är slut börjar det bubbla i hans mage och han rapar utan att tänka sig för. Först krymper han och blir så liten, så liten… Men när han märker att alla börjar skratta, börjar han istället att växa och växa och växa! Och han får uppleva hur det motsatta kan kännas också…

”Vad händer när man blir så stor att inga andra längre får plats”?

Alfreds blyghet är så påtaglig att det verkligen går rakt in i hjärtat och man blir väldigt berörd. Visst känner man igen den där blygheten från när man var liten och tyckte det var jobbigt att vara i centrum… Och det är Marias charmiga och svängfulla illustrationer till Johan Unenges finkänsliga, rappa och lite humoristiska text som gör det möjligt.

Jag älskar Maria Nilsson Thores illustrationer – de är verkligen så fulla av liv och känslor samtidigt som de är helt otroligt snygga och unika. Den här bilderboken kan jag verkligen tipsa er om att läsa eller bara bläddra och titta i, för jag tror att vi alla känner igen oss i att både känna oss för små eller för stora inuti. För detta handlar verkligen inte om hur man ser ut på utsidan, utan hur man känner sig på insidan, inuti. Att Maria sedan använder storleken på Alfred för att förstärka hur han känner sig inuti gör det effektfullt och förstärker den där skavande känslan hos Alfred av att känna sig ”fel” och inte vara trygg med att vara i centrum, något han känner sig väldigt ensam om att känna. Det han inte ser är att alla andra bara vill vara med honom och se honom!

LÄS GÄRNA DEN HÄR INTERVJUN MED MARIA & JOHAN OM DERAS BOK!

Titel: Alla tittar på Alfred

Författare: Johan Unenge

Illustratör: Maria Nilsson Thore

Utgivningsår: 2014-05-19

Förlag: Bonnier Carlsen

Ämnesord: Pojkar, Familjen, Självförtroende, Blyg, Skratt, Humor, Förskolor, Växa.

Finns att låna på biblioteken i: Mönsterås (huvudbibliotek) och Blomstermåla.

Boken om Mademoiselle Oiseau <3

Boken om Mademoiselle Oiseau

Omslagsbild: Boken om Mademoiselle Oiseau

När jag fick syn på denna lilla utsökta franska pärla till bilderbok, blev jag blixtförälskad och det var ofrånkomligt att låna hem den och läsa den på stört! Jag skulle kunna titta på alla fantastiska illustrationer av Lovisa Burfitt – en av Skandinaviens och Sveriges allra mest framgångsrika illustratörer, hur länge som helst. De har samma effekt som att mumsa på en underbar fransk bakelse eller dessert, som räcker väldigt länge utan att någon som helst mättnadskänsla ska infinna sig… Det här är alldeles säkert en bilderbok som gärna får bo hemma hos mig i framtiden och jag skulle gärna vilja ha ett eget exemplar liggandes framme för att bläddra i och drömma mig bort till Paris… För den doftar verkligen Paris, som om den var doppad i stadens alla färger, former och dofter!

Boken är skriven av författaren med det väldigt långa namnet Andrea de La Barre de Nanteuil, som är bosatt i Paris där hon arbetar på ett modehus – vilket verkligen lyser igenom i berättelsen om den speciella damen Mademoiselle Oiseau som andas ”La Belle Epoque” och ”Les années folles” (1930-talets mode med couture-kläder). ”Boken om Mademoiselle Oiseu” är hennes debutroman och är utgiven på förlaget Rabén & Sjögren. Här kan ni läsa mer om boken, författaren och illustratören! Lovisa Burfitt som har gjort illustrationerna är också hon bosatt i Frankrike, i Aix en Provence där hon har en stor atelje.

”Mitt i Paris, inte långt från floden Seine, ligger avenue des Temps Perdus. Där, allra högst upp i ett vackert gammalt hus, bor Mademoiselle Oiseau. Lyfter man på hakan och tittar upp mot våningen svajar huset nästan. Inte bara för att det är så högt utan också för att Mademoiselles alla fåglar och katter och konstiga balkongmöbler gör att det känns lite snurrigt. Det ser ut som om det ligger en hatt på huset. En somrig, rolig halmhatt som vill flyga i väg med fåglarna och katterna och de svarta balkongräckena som ett spetsbroderat band.”

I samma hus, i lägenheten under som Mademoiselle Oiseau, bor också en nioårig flicka som heter Isabella Artioli. Jämfört med alla andra färgexplosioner i boken, beskrivs och framställs Isabella som så grå att hon nästan inte syns alls. Det står till och med att det ”finns inget speciellt att säga om Isabella Artioli, ingenting att komma ihåg”. Och ändå tycker jag att hennes ”gråhet” är bland det mest uppfriskande inslaget i boken! Hon behövs lika mycket som motpol mot allt det annars så färgsprakande (i överflöd) kring Mademoiselles gestalt och hem.

En dag råkar Isabella åka upp med hissen till fel våning och sätter nycklarna i Mademoiselle Oiseaus dörr och märker att den inte passar. Men hon hinner knappt reflektera över detta förrän en hand drar in henne i lägenheten till en entré som är klädd med slokande, röda vallmor och taggiga blad över väggarna. Isabella möts av en helt ny värld med rum som aldrig verkar ta slut och en magisk charm som för första gången får henne att känna sig levande. Mademoiselle Oiseau har massa fåglar och katter som plirar lite oförstående och avvaktande mot Isabella… I rummen finns också flera fågelburar som står öppna och tomma, som om fåglarna alltid varit fria att flyga som de behagar. Det är som om allt där inne lever sitt egna liv och som om Mademoiselle Oiseau och hennes saker hade en magisk kraft som bara hör hemma i en riktig sagovärld… Isabella får en liten panterknapp av Mademoiselle Oiseau, som hon måste lova att ha med sig i fickan när hon går till skolan nästa dag. Och det lustiga är att Isabella redan känner sig mindre färglös. Hon har fått en skir, rosa färg på kinderna och ler lite hemlighetsfullt åt minnena från gårdagen. Hjärtat slår som en kolibrivinge när hon står utanför Mademoiselles dörr nästa gång…

– Jag vet, säger Isabella och ler lite förläget. Men ibland känns det som om jag går omkring och drömmer.

– Vad är problemet? säger Mademoiselle. Låt drömmarna vara, om de nu råkar vara drömmar. De har väl också rätt att vara med på ett hörn?

Läs den, läs den! Eller bara bläddra i boken och titta på de ljuvliga illustrationerna som talar sitt egna språk… Denna lilla pärla får ni bara inte missa! Boken rekommenderas varmt till alla (med hjärtat på rätt ställe) över 6 år och uppåt!

Andra som säger ”Oh, la, la!”:
Beas bokhylla

Lyrans Noblesser

Kattugglan

Titel: Boken om Mademoiselle Oiseau

Författare: Andrea De La Barre De Nanteuil

Illustratör: Lovisa Burfitt

Utgivningsdatum: 2014-03-06

Förlag: Rabén & Sjögren

Antal sidor: 144

Ålder: Alla över 6 år!

Att finna våren…

Mon grand-père devenu ours 

bild-11

Var finns våren?

Och var finns Farfar när han inte längre lever?

”Min björnfarfar” som denna bilderbok heter på svenska är skriven av franska författaren Alex Cousseau. Det är verkligen en fin bok som gör en rörd och varm om hjärtat. Att förlora någon som står en väldigt nära oavsett om man är liten eller stor är inte lätt och väcker en massa tankar, frågor och känslor inombords. Den här boken berör just detta ämne och handlar om en liten flicka vars Farfar är död, sedan hur länge tillbaka vet vi inte. Det är en mycket poetisk och filosofisk bok som är skön att läsa just för att den tar itu med de här tyngre känslorna och tankarna. I sin sorg och i sin längtan efter sin farfar drömmer flickan att han har blivit en stor och snäll björn och tillsammans går de ut för att finna våren…

Jag tycker det är en väldigt vacker bild av sorgen och saknaden som målas upp och illustrationerna passar så fint till texten. Flickans sökande efter att finna våren blir på något sätt en metafor för att möta sin sorg och saknad och komma till ro.

bild-12

bild-14

Titel: Min björnfarfar

Författare: Alex Cousseau

Illustratör: Natalie Choux

Förlag: Rabén & Sjögren

Läsålder: 3-6 år

Finns att låna på biblioteket i: Ålem.

Ämnen: Döden, Sorg, Saknad, Farföräldrar, Årstiderna.

”Bockarna Bruse” och ”Saving Francesca”: Böcker det pratas om just nu!

BÖCKER SOM DET PRATAS OM JUST NU!

Saving Francesca

Det talas mycket om författaren Melina Marchetta och hennes ungdomsböcker just nu! Efter dundersuccén ”Jellicoe Road” som gavs ut på svenska förra året, läser fler och fler hennes böcker och förundras över hennes författarskap. ”Saving Francesca” är nu även aktuell på svenska och ges ut av Xpublishing 24 maj (recensionsdatum är 18 juni). De som har läst hennes böcker imponeras av hennes berättarspråk och unika förmåga att förmedla känslor på – en känsla av äkthet och trovärdighet. Melina Marchetta har också skrivit:

   

Några som tycker väldigt mycket om Melinas böcker:

Elin och Hanna på bloggen ”Tonårsboken” om ”Saving Francesca”

Bladvändaren om ”Saving Francesca”

Johanna Lindbäck på bloggen ”Bokhora” om hennes böcker

Lisa Bjärbo om ”Jellicoe Road”

Sara Petersson på bloggen ”En lärares andrum” om Jellicoe Road”

Bockarna Bruse på badhuset

Denna bilderbok vann Bokjuryn år 2013 i kategorin ”bilderböcker” – en ny, norsk version av den 170-åriga sagan ”Bockarna Bruse” i en översättning av Pija Lindenbaum. Författaren Björn F Rörvik och illustratören Moursund är båda mycket omtyckta och prisbelönta i Norge. Så här skriver Johanna Ögren på sin blogg:

”Det här är världens bästa bok! Om man frågar min son Tage som är 2 år och 2 månader. Han ÄLSKAR Bockarna Bruse mer än livet självt. Vi läser den här boken ungefär… 5-6 gånger per dag”.

(Citat: Johanna Ögren, Bokhora)

Några som tycker till om boken:

Bokunge

Bokjuryn – vinnare 2013

Sverker Lenas

Erika Hallhagen

Johanna Ögren på Bokhora