Kategoriarkiv: BOKTIPS

Falafelflickorna

Bildresultat för falafelflickorna

”Falafelflickorna” av Christina Wahldén är en av mina sommarböcker och den börjar på ett sätt som får mig som läsare att fastna direkt. Till höstterminen kommer jag tillsammans med en lärare i blivande åk 6 på en av mina skolor, ha ett läsprojekt ihop. I våras köptes ”Falafelflickorna” in som klassuppsättning till de blivande sexorna. Det är så spännande att klura ut hur vi ska utforma projektet! Jag har en hel del idéer om podcasting, utbyte med en annan skola i ett sociokulturellt område som skiljer sig från vår skola, genrelektioner och textsamtal i läsgrupper. Någon där ute som har läst boken och har tips på hur man kan arbeta med den i skolan? Eller ”bara” allmänna tips på lyckade läsprojekt? Är också väldigt nyfiken på podcasting eller digitalt berättande i största allmänhet, någon som testat och vill dela med sig? Tar tacksamt emot tips av alla de slag, kopplade till språkstimulerande projekt på mellanstadiet!

Önskar er alla en härlig sommardag; och ni som är lediga; läsdag kanske?! ❤

Handbok för superhjältar

Även om det var länge sedan jag sist skrev på Bibblabella, har jag inte haft ett uppehåll i mitt läsande – långt ifrån! Jag har läst så många bra böcker för både barn, ungdom & vuxen! Om det hade varit möjligt att lägga upp allt bra jag läst nu på en gång på bloggen, hade jag det! Men tyvärr skulle det ta alldeles för mycket tid i anspråk. Jag får helt enkelt börja med att tipsa om något av det senaste jag läst som jag gärna vill dela med mig av:

Nämligen serien Handbok för superhjältar av författarna Agnes & Elias Våhlund, som de flesta säkert redan upptäckt, läst och uppskattat! Serien om Lisa som känner sig som allt annat än en superhjälte; som blir mobbad i skolan varje dag och som känner sig ensam och osynlig i princip hela tiden, förutom kanske när hon pratar med sin mormor och sina hamstrar. Resten av tiden är en plåga, då Lisa gör allt för att försöka synas och höras så lite som möjligt, något hon tycker är svårt eftersom hon skäms över att hennes öron är så enorma och liksom sticker ut från huvudet på ett sätt som får henne att känna sig annorlunda och konstig. Ett komplex som tre killar i klassen snabbt använder som ett sätt att trycka ned Lisa. Jämt och ständigt hör hon glåpord efter sig och på kvällarna när hon ska sova, trycker hon sina händer hårt mot öronen i ett sista, lönlöst försök till att försöka få öronen att bli mindre.

När Lisa en dag flyr in i biblioteket (älskar att författarna har valt biblioteket som en fristad <3) och sjunker ned på golvet med tårar i ögonen, får hon syn på ett glödande rött sken som aldrig tidigare funnits där. Lisa följer skenet som leder henne fram till en bokhylla där hon hittar en bok som heter Handbok för superhjältar. Det är verkligen som om boken har valt ut just Lisa till att läsa den, för när Lisa kommer fram till disken för att låna boken, säger bibliotekarien att boken inte finns att hitta i datorn och Lisa får låna den så länge hon behöver och vill. Vilket senare visar sig vara ett mycket bra beslut!

”Den här boken förändrar liv. Både för dig som läser den och för dem i din närhet. Du hittade inte denna boken. Den fann dig. Ibland kommer du att tvivla på om allting går att lära sig. Det gör det. En del färdigheter kommer kräva mer övning, men allt är möjligt. Allting finns redan där inom dig. Djupt därinne har du redan fröet till det som en dag ska blomma”.

Så börjar boken. Lisa spenderar följande dagar åt att i all hemlighetsfullhet öva sig i tre utvalda superkrafter av hela 101 möjliga. Även om vissa superkrafter går lättare att öva sig på än andra, känner Lisa sig snart modfälld. Det är så mycket hon saknar; sin mamma, sina gamla vänner och sin gamla skola. Hon känner sig inte som någon superhjälte och hur skulle det kunna hjälpa henne i skolan när hon blir mobbad? Men när allt känns som mest meningslöst, vaknar hon i natten av att något känns väldigt märkligt…

Första, andra, tredje och fjärde delen i den här serien är alla lika läsvärda och spännande! Igenkänningsfaktorn är hög och jag kan tänka mig att många kan känna igen sig i att både vara de som har blivit utsatta för mobbning, men också av att inte vara snäll mot andra. Jag gillar verkligen just hur författarna riktar sig till alla: de som känner sig ensamma, men också till dem som av grupptryck eller av andra skäl inte har modet att stå upp och stå för den man egentligen är innerst inne. Serien sätter perspektiv på ordet superhjälte på ett så bra sätt! När Lisa får frågan om vilken superkraft som är den bästa, svarar hon till exempel: snällhet. Men vad innebär egentligen att vara snäll mot andra? Det och mycket annat behandlar denna superfina serie som har kommit ut i fyra färgglada delar!

LÄS dem om ni inte redan har gjort det! Passar fint från första klass till hela mellanstadiet skulle jag säga 🙂 Jag vet också skolor där man har arbetat med serien redan i förskoleklassen. Passar också fint att högläsa eller lyssna till tillsammans med många uppslag för boksamtal.

Jag skulle vilja avsluta med att lyfta fram författarnas tack i slutet av första delen, där de skriver:

”Ett enormt tack till alla bibliotek för den trygghet, frid och kunskap ni dagligen förmedlar”.

Det är precis just därför jag en gång för länge sedan valde att utbilda mig till bibliotekarie, för den fristad biblioteket kan vara för människor som söker trygghet, frid och kunskap. Jag hoppas bara att eleverna på de skolorna där jag arbetar, känner precis så! Det är något jag tänker på varje dag, en strävan som aldrig får ta slut, något vi måste arbeta för varje dag! Men som såklart långt ifrån är ett ensamarbete; skolbiblioteket är en del av skolan!

 

 

Dunne!

Dunne, Dunne, Dunne! Åh vad jag gillar den här serien. Rose Lagercrantz har skapat en atmosfär kring Dunne och hennes nära och kära omkring sig som får mig att känna känslan av att komma hem, varje gång jag öppnar någon av böckerna i serien.

Det är faktiskt ganska sällsynt numera, att barnböcker ger mig som läsare just den här känslan; av att vara kompletta, av att ha det där sällsamma djupet och den mänskliga värmen i att inte vara tillrättalagda, utan bara är, som livet bara är. För det är just det böckerna om Dunne handlar om. Om vardagen – den gråa och den skära och alla färger däremellan. Texten som möter mig blir till ett mjukt ljus som vibrerar över sidorna, känslan av mänsklig värme och att få vara den man är, skildras på ett så levande, rakt och ärligt sätt. Och för en stund är allt man vill att få uppleva det där igen; gå i skolan på lågstadiet. Med pirret i magen. Pirret och magknipet och en märklig blandning av dem båda; inför att räcka upp handen, få en snöboll på sig av den som kanske, kanske är kär i en, ha glömt göra en viktig läxa och säga fel eller inte ha något alls att säga, att gå till kören och öva inför skolavslutning och lucia, att ha en egen ryggsäck och ett eget pennskrin och en alldeles egen bästis eller att inte ha någon alls.. Ja, allt som hör livet, vardagen och skolan till. Så läs denna serie tillsammans med någon som går på lågstadiet eller läs den själv bara för att minnas tillbaka för en stund.

Boken på bilden är del 6 i serien; ”Lycklig den som Dunne är”. Jag rekommenderar dem alla varmt! Lättlästa och på precis lagom nivå för att läsas själv i egen takt eller högt och tillsammans med någon. Och läs dem i följd, det är en historia som växer i takt med att Dunne blir äldre ❤

Jag önskar er alla en härlig fredag och helg!

Isabella 

Gropen

Ett boktips före helgen hinner vi med! ”Gropen” av Emma Adbåge som fick ta emot Augustpriset förra året. En alldeles på pricken BRILJANT bok. När man läser den sista sidan, är det med ett stort leende på läpparna. Barnet inom mig minns så starkt hur det kändes att ge sig hän åt fantasin som man släppte lös när man lekte utomhus som liten. Gropen är så befriande och full av humor och vilja. Med sina fantastiska illustrationer fångar den in alla de känslor som barnet som leker går igenom. Även de vuxnas kroppsspråk och mimik får mig att fnissa inombords. Det är så på pricken allting! Det jag bara önskar är att leken utomhus, med allt vad man kan hitta; pinnar, kottar, ekollon, mossa med mera (där bara fantasin sätter gränserna) kommer fortsätta i alla tider. ”Gropen” får mig att längta tillbaka till när vi lekte spioner i ett påhittat Narnia-land med osynliga ringar och mantlar, till platsen där vi fiskade salamandrar och såg vattensnoken som vår katt lyckades fånga, till skogsdungen där vi begravde trollsländor, till fårhagen med enbuskarna i mitten, till båtbryggan med det mörka vattnet där det fanns hajar och små näbbgäddor… Och jag kan bara fortsätta i all oändlighet ❤

Trevlig helg till er alla!

Mina senaste bok-bekantskaper

Bildresultat för versioner av oss

Versioner av oss

Först ut; ”Versioner av oss” av Laura Barnett. En udda och fascinerande roman som var en på samma gång utmaning som glädje att läsa. Som ett tankeexperiment om hur livet skulle kunna ha sett ut om ett till synes obetydligt beslut hade förändrat resten av ens liv. Här får vi följa Eva och Jim – två unga studenter som i slutet av 50-talet för första gången korsar varandras livsbanor. Författaren ger oss därefter tre olika versioner av hur deras liv hade kunnat se ut. För mig var det inte kärlekshistorien i sig som trollband mig, utan att läsa romanen mer som ett slags tankeexperiment med fascination för livet och hur det kan te sig på samma gång banalt och ödesmättat.

Spökflickan

Spökflickan

Katarina Genars senaste heter ”Spökflickan”! En underbar, somrig barnbok som doftar både mystik och lågmäld spänning. Till upplägget är den som en blandning av ”Pensionat Vidablicks gåta” och ”Röda spår”. Det som skiljer den, framförallt gentemot ”Röda spår”, är att den aldrig blir läskig på det sättet. Den är mer som en blandning av alla hennes andra romaner; det finns en mystik som inte riktigt går att ta på och som gör hennes böcker vackra och finurliga. De andas gamla tiders charm samtidigt som de bär spår av den tid de är sprungna ur; det går att lista ut att de utspelar sig idag och samtidigt är de så tidlösa. Något jag gillar mycket!  Man vet också vad man får när man läser Katarina Genar – passande när sommaren slår ut och man bara vill luta sig bakåt och njuta av en mysig och lagom spännande bok där stämningen i boken är viktigare än hur slutet utvecklar sig (för det har man i regel listat ut ganska tidigt).

Bildresultat för allt jag önskar mig

Allt jag önskar mig

Senaste ljudboken i bilen för mig! En fransk, finurlig, komisk och ganska lättsam roman om hur (mycket) pengar kan påverka en människas psyke. Intressant, men framförallt komisk och underbar att lyssna på. Extra skönt och befriande tycker jag det var med den franska, ganska bisarra och oväntat spontana humorn som överraskade mig till att skratta högt under många passager i boken. En bok jag helt klart rekommenderar!

Försvunnen

Slutligen. Boken jag precis har börjat läsa. Den senaste av Camilla Lagerqvist – hur skulle världen se ut utan hennes historiska romaner för barn och unga?!! Som jag har längtat efter att få sätta mina läständer i denna nya serie; Blodsvänner! Jag återkommer med tankar om boken så snart jag har läst ut den!

På återseende!

Fyra böcker & ett författarbesök

Hallahem: Striden i skogen

I takt med att världen slog ut i grönt, passade jag på att försjunka i denna gröna diamant till bok! Alltsedan jag läste ut den senaste delen i Susanne Trydal och Daniel Åhlins serie Hallahem; Sveket vid Sjön, har jag längtat och längtat till att trean skulle komma ut! Jag står fortfarande fast vid att del två var den mest spännande. Den tog verkligen andan ur mig och innehöll så många cliffhangers. Del tre är lika bra fast på ett annat sätt; jag gillar verkligen hur författarna bygger upp karaktärerna, miljön och handlingen på ett sätt som får det att kännas som om jag verkligen befinner mig där som läsare, i varenda ögonblick. Rekommenderar denna serie varmt! ❤

Flickorna

Boken jag hänger med i bilen just nu. En skavande, rå och otäck skildring av hur unga flickor fängslas av och faller offer för en udda sekt i 60-talets USA. Boken är inspirerad av de otäcka mord som Charles Manson på 60-talet fick sina kvinnliga anhängare att utföra – vilket gör lyssningen av boken ännu mera gripande och ryslig. Jag gillar ”Flickorna” starkt och beundrar författaren Emma Clines skarpa och liksom drömska berättarröst.

Mademoiselle Oiseau & Landet Argentine

Ibland önskar jag att böcker var dofter. I sådana fall skulle denna den tredje delen i serien om Mademoiselle Oiseau dofta ljuvligt; lavendel och nyutslagna gröna knoppar och blad om våren under en klar och frisk himmel som av glas och fladdrande fjärilar. Känslan den väcker i mig är som alltid en längtan till att upptäcka Paris på nytt. Att åka tillbaka till staden som jag vet dolde mer bakom alla gråa, ståtliga fasader, broar och torg. Böckerna om Mademoiselle Oiseau är underbart tokiga, surrealistiska och drömska i lager på lager på lager. Vill man bara åt en känsla av lojt drömmande och inspireras av att upptäcka nya, glömda, gömda och hemlighetsfulla platser eller komma närmare ens egna drömmar, säger jag bara: läs böckerna om Mademoiselle Oiseau!

Här kan ni läsa om vad jag tyckte om del ett och del två!

Monstret & Människorna

Mats Strandberg fulländar verkligen avslutningen på en av mina favoritserier för barn; här i sista delen av serien om pojken Frank. ”Monstret & Människorna” är liksom andra delen en till lika delar skön och drömsk saga som en otäck och realistisk mardröm. Jag ser mycket av vårt samhälle i böckerna idag och tar mest av allt med mig ett växande hopp om en ljusare och bättre värld. Älskar denna lilla serie – Mats Strandbergs starka, pricksäkra röst som har en förmåga att verkligen beröra på djupet och Sofia Falkenheims känsliga och helt unika illustrationer.

Författarbesöket med Torsten Bengtsson

Författarbesöket med Torsten Bengtsson som besökte våra fjärdeklassare i kommunen, gick till historien som ett hejdundrande kalas för alla inblandade – elever som lärare! Vi fick lära känna författaren Torsten Bengtsson som en ödmjuk och inspirerande berättare. Han hade en förmåga att skapa en stor respekt och ett nyväckt intresse för både det skrivna och det lästa ordet. Jag funderade mycket på ordets makt under de två dagar då jag fick äran att följa Torsten som hans värd. Besöken resulterade i kilovis med reserverade titlar och autografer. Liksom en trevlig artikel i den lokala tidningen!

Bronsnyckeln

Bildresultat för bronsnyckeln

Sedan jag skrev sist har jag hunnit läsa del ett och två ur vikingaserien ”Sagan om Turid” av Elisabeth Östnäs (vilka jag för övriga tyckte var mycket läsvärda, spännande och välskrivna). Jag påbörjade även del tre, men så kom ju ”Bronsnyckeln” emellan! Och jag måste erkänna att det är svårt att låta bli att skjuta upp läsningen av ”Bronsnyckeln” när den är en direkt fortsättning av ”Kopparhandsken” som ju var en av mina litterära höjdpunkter förra året! Här kommer därför ett litet inlägg med mina tankar om del tre, ”Bronsnyckeln” av författarna Holly Black och Cassandra Clare.

Ju längre in i en serie jag kommer, desto mindre vill jag egentligen avslöja om den här på bloggen för alla er som inte hunnit läsa föregående delar. Men här kommer några ord som jag hoppas inte avslöjar för mycket! I del tre får vi återigen möta det fantastiska kompisgänget Call, Aaron, Tamara och så vargen Tumult förstås. De träffas efter ett sövande sommarlov och känslan när de börjar sitt bronsår på den magiska skolan ”Magisterium” igen är att de för första gången på länge kanske kan ägna sig uteslutande åt att lära sig något. Det blir som ni säkert redan räknat ut, inte alls som de tänkt sig. För på skolan blir de snart varse om att det lurar en hemlig mördare som verkar vara ute efter att döda Call och hans vänner…

Det som slog mig mest när jag började läsa de första sidorna i boken var hur otroligt mycket jag hade saknat författarnas humor:

”- Borde inte trollkarlarna redan ha kollat det? frågade Aaron.

Tamara ryckte på axlarna. – Även om de har det skulle de inte ge oss namnen, så det här är ett sätt att korta listan över misstänkta.

– Någon har läst om alla sina Kittyböcker i sommar, sa Jasper.

Tamara log ett varggrin. – Någon kommer snart få en smäll i ansiktet”.

Och sedan var det det här med mina höga förväntningar om att få läsa ännu en gastkramande spännande bok med en massa oväntade vändningar och cliffhangers. Trots att ”Bronsnyckeln” saknar det höga tempot som var ”Kopparhandskens” signum, är det en grymt spännande bok (på ett lite lugnare sätt) som döljer en massa mörka hemligheter och som tids nog leder fram till ett slut som är minst sagt oväntat och fruktansvärt…

Min recension av första delen, ”Järnprovet” hittar ni HÄR!

Del två i serien, ”Kopparhandsken” var enligt mig en av 2016 års bästa barn- och ungdomsböcker. I detta inlägg hittar ni några rader om varför den var och är så bra!

Litterära höjdpunkter 2016

Senast jag gjorde en lista över ”årets bästa böcker”, var så långt tillbaka som 2014. Nu är det verkligen dags att göra en liknande igen! Jag har denna gång delat upp de fem bästa böckerna efter fyra olika ålderskategorier (på så sätt för jag med fler titlar ;)).. nämligen Barn, Slukaråldern, Ungdom och Vuxen! Varsågoda, här är mina starkaste läsupplevelser år 2016!

BARN

Monstret på cirkusen

monstret-pa-cirkusen

Stämningsfull, spännande och fasansfull om människans mörka och ljusa krafter. Gillar att del två djupnar något också och älskar alla nya, bisarra och förunderliga karaktärer. Älskar att böckerna innehåller några få färger som turas om att skapa effektfulla skuggor till den visuella upplevelsen av läsningen.

Tusen tips till en som kär

Bildresultat för tusen tips till en som är kär

Böckerna om Rolf är något av det mysigaste jag har läst och den senaste ”Tusen tips till en som är kär” gör mig inte besviken! Mysstämningen i böckerna är så hög att det slår gnistor om dem! Böckerna är lättlästa, spännande och passar utmärkt för högläsning. De innehåller en härlig blandning av kärlek, spänning och humor och man vill läsa dem många gånger om! Och Benjamin Chauds illustrationer är bara perfektion.

Nötknäpparen

Bildresultat för nötknäpparen bok

Jag hittade ”Nötknäpparen” i en bokhandel i Malmö innan jul och bestämde mig för att köpa den på stört då den var så söt. Några dagar senare läste jag den för hela lågstadiet på Krungårdsskolan – mäkta mysig upplevelse! ”Nötknäpparen” är en gammal novell, ursprungligen uppdiktad av en tysk författare vid namn E.T.A. Hoffman på 1800-talet. I denna upplaga känns den extra julig, tidlös och fylld med magi!

Pudlar och Pommes

pudlar-och-pommes

En annan högläsningsstund jag minns som extra bra, var när jag läste ”Pudlar och Pommes” för ettorna i Timmernabben under hösten. ”Pudlar och Pommes” skulle visa sig vara en sådan där bok med fantastiska illustrationer att gå vilse i. Boken hade dessutom ett både intressant och aktuellt tema att diskutera; svåra frågor som ställer allt på sin spets, om utanförskap och att komma ny till en plats där vardagen rullar på och där de som befolkar platsen redan har sina givna och oreflekterade roller.

Den vita kaninens fru

Bildresultat för den vita kaninens fru

En alldeles, alldeles underbar bilderbok i jätteformat för både dem som redan är Alice i Underlandet-frälsta eller varför inte bara för dem som vill ha en rolig, mysig och väldigt unik bok med fantastiska bilder att försjunka i? Denna franska bok handlar om den jämt och ständigt sena och stressade vita kaninen från Alice i Underlandet, men framförallt om hans fru som får ta hand om allt i hemmet – allt det som den vita kaninen är för stressad för att inse att han försakar.

 

 

SLUKARÅLDERN

Harry Potter and the cursed child

bild

En gyllene, sprakande, magisk pärla som under några timmar gjorde mitt liv så mycket ljusare och gladare. Känslan när jag läste ”Harry Potter and the cursed child” var obeskrivlig – det var ju som att vara barn igen! Det enda negativa var att den tog slut alldeles för fort och att man lämnades med en känsla av att vilja ha mer!

Kopparhandsken

bild(5)

För mig är denna bok bara en massa utropstecken!!! Det jag gillade mest med den var inte bara i hur hög grad den levde upp till ettan; Järnprovet, utan hur den knockade, överraskade och aldrig släppte taget om mitt skenande läshjärta. Så många twistar! Spännande är bara förnamnet.

Den ihåliga vålnaden

bild-8

Okej. Nu lånar jag texten från min egen blogg för att beskriva hur bra ”Den ihåliga vålnaden” är, eftersom jag alltid lider av fullständig tunghäfta när det kommer till serien ”Lockwood & Co”:

Medicinen för allt själsligt och fysiskt ont stavas ”Lockwood & Co”! Med den känner jag mig oövervinnerlig. ÄLSKAR denna serien så oerhört mycket. Tredje delen; ”Den ihåliga vålnaden” var precis lika bra som del ett och två. LÄS DEN!

Sveket vid sjön

bild(2)

En helt komplett bok när det kommer till den underbara kombon nordisk mytologi, mystik, vardagsrealism och spänning så det hugger i magen! Jag minns framförallt en av scenerna i boken extra starkt då den var så sjukt gastkramande! Nu väntar jag med spänning på den avslutande delen.

Det lånade mörkrets riddare

riddaren

Jag blev väldigt glatt överraskad över att komma över denna bok! En ovanligt unik berättelse som tedde sig mycket mörkare och mer surrealistisk än jag först trott – den grep tag i mig och berörde mig verkligen på djupet. Älskar framförallt hur de mörka och ondskefulla krafterna skildras i denna fantasyvärld, liksom hur sårbarheten gestaltas.

Ungdom

Tårar i havet

Det var helt omöjligt för mig att slita mig från denna hjärtslitande tragedi om en av historiens största fartygskatastrofer som författaren Ruta Sepetys i ”Tårar i havet” broderar fram. Jag läste denna ungdomsroman med andan i halsen, hjärtat hopkramat av en stigande sorg, skräck och fasa inför alla dessa människoöden. En bestående känsla var också hur i all världen jag hade kunnat missa att en sådan katastrof faktiskt ägt rum…

Sista riket

talt-lasning

En bok helt i min smak. En bok som dessutom räckte väldigt länge! Jag hade den med mig under vår resa till en av jordens mest vackra platser; Sognefjorden i Norge och läste den i tältet med fukten och kylan lurande som sällskap i skuggorna. Bokens styrka var framförallt författarens skicklighet i att på ett så levande sätt måla fram karaktärerna. Och världen som berättelsen utspelar sig i ska vi inte tala om! Myllrande och framförallt giftigt och girigt svart där man tidigt får lära sig att inte lita på någon om man vill ha livet i behåll.

En liten kärlekssång

För mig är ”En liten kärlekssång” oförglömlig. Den etsar sig fast i hjärtat och man känner sig skönt stärkt av att ha läst den. På något sätt blir huvudpersonen Rose en hemlig vän som man inte vill släppa. Det är många som säger sig ha läst denna bok flera gånger i sitt liv och det kan jag verkligen förstå!

Högt spel

hogt-spel

Redan när jag läste Grisha-trilogin av Leigh Bardugo förälskade jag mig i allt med världen och dess invånare. Leigh Bardugo har verkligen något mycket unikt i sin berättarröst som förtrollar mig som läsare. Och jag kommer alltid vilja lyssna till fler berättelser från denna värld. Vilken lycka då när jag fick kännedom om ”Högt spel” – del ett i en ny serie som utspelar sig i samma värld som Grisha-trilogin. ”Högt spel” var fantastisk att läsa. Isande spännande. Ljuvligt gåtfull och oförutsägbar.

Anna och den franska kyssen

Anna och den franska kyssen

”Anna och den franska kyssen” är liksom ”Lola och pojken i huset bredvid” av författaren Stephanie Perkins en av de charmigaste och gulligaste ungdomsböckerna jag har läst. Just denna fick mig att dagdrömma om Paris och våren och den tinade mitt stackars vinterhjärta när jag läste den i början av förra året. Den är det närmaste en perfekt komponerat kärlekshistoria man kan komma!

Vuxen

Pingvinlektionerna

bild

När jag tänker på denna lilla bok är det med mycket blandade känslor. Inte som en kluvenhet inför vad jag känner för boken (för bara genom att ta med den på denna lista bevisar jag ju att den är något av det bästa jag läst), utan för att den väcker så många olika känslor hos mig. Jag känner både glädje och sorg och allt däremellan. Detta är den sanna berättelsen om en liten pingvin vid namn Juan Salvador som genom sitt stora mod och sitt stora hjärta blev helt oförglömlig som vän för dem som korsade hans väg. Och jag känner mig som en av dem.

You had me at hello

Denna boken var (liksom titeln så passande också antyder) kärlek vid första ögonkastet. Jag älskade allt med den! Också denna sällar sig till skaran av en av de mest perfekta kärlekshistorierna!

Huset vid sjön

https://i1.wp.com/media.bonnierforlagen.se/bokbilder3d/tif/9789137145327.jpg

Under en veckas tid bar jag runt på denna fantastiska bok och lät mig svepas med av den berusande, pirriga känslan av att få vara mitt uppe i ett mysterium och en till lika delar välbevarad som mörk och fasansfull familjehemlighet. Det som gör denna bok ännu mer oemotståndlig är ju såklart att den utspelar sig i Storbritannien!! Gissa om jag älskar böcker som gör det…

Dagen då vi försvann

Bildresultat för dagen då vi försvann

En bok som fick mig att bli alldeles pirrig av längtan att dela med mig av min läsupplevelse med någon annan som också läst den, var ”Dagen då vi försvann” av Lucy Robinson. Den var grymt spännande och romantisk med en grym och oväntad twist…

När livet börjar om

Bildresultat för när livet börjar om

Och slutligen har vi kommit fram till boken med det ursöta omslaget! Den lilla bassetten med de ljuvliga hängöronen som dessutom figurerar som karaktär i romanen – Lucy Dillon vet vilka strängar hon ska spela an hos sina läsare när hon tar med hundar på ett hörn. Den här boken hade också, i likhet med ”Dagen då vi försvann” en orolig puls av gåtfullhet och spänning i sig. Som läsare visste man aldrig riktigt vad man skulle och kunde tro. Det var en perfekt roman att försjunka i då man gärna läser något som är lättsmält men samtidigt är välskrivet och med många bottnar.

Harry Potter & the Cursed Child

Bildresultat för harry potter and the cursed child

I lördags fick jag vara barn igen, om så för en liten lånad stund! Jag stängde in mig i min läsbubbla som jag tätade med mjuk bomull och fluffiga, drömmiga moln (det regntunga mörkret utanför bekom mig icke) och stannade där resten av dagen. Och känslan, ja, den var helt obeskrivlig. Jag vet att detta ”bara” är en pjäs skriven på ett manus (inte ens en roman, utan ett så kallat ”rehearsal script” med repliker och alltså ingen prosa) och att den inte lovar något mer i efterhand. Men kan jag inte bara få drömma mig bort ett tag och låtsas att det kommer fler, tegelsteniga Harry Potter romaner???

Jag får dock erkänna att det tog ett litet tag innan mina ögon hade vant sig vid att läsa på manus. Namnen på karaktärerna i boken hoppade och störde hela tiden, gjorde det styltigt och kantigt att läsa… Men till slut landade de och höll sig stilla. Jag hittade ett sett att börja läsa dialogen och därefter snegla på namnen om jag var osäker på vem det var som pratade. Och när jag väl hade hittat det där sättet som passade mig, lät jag mig drunkna i Harry Potter världen med en total känsla av lycka. Jag fick flera gånger väcka mig själv för att påminna mig om att jag inte drömde.

I ”Harry Potter & the Cursed Child” (som är skriven av Jack Thorne, baserad på en originalberättelse av J.K. Rowling, John Tiffany och Jack Thorne) förflyttar vi oss 19 år framåt i tiden. Harry Potter arbetar på Trolldomsministeriet, är gift med Ginny Weasley och har tre barn; James, Albus och Lily. Fokus för berättelsen är vänskapen mellan Albus Potter och kompisen Scorpius Malfoy, men den handlar minst lika mycket om relationen mellan far och son, mellan Harry och Albus – som har väldigt svårt att mötas på grund av Harrys hjältestatus och kändisskap. Albus känner sig extremt ensam och mäktar inte med att gå i Harrys fotspår – något han tror att alla runt omkring honom förväntar sig av honom.

Berättelsen börjar när Albus och familjen står på King’s Cross i London och väntar på Hogwartsexpressen. Albus ska börja sitt första år på skolan som han vet har betytt allt för sin pappa. Men Albus känner ingen glädje, bara en stor ängslan och en ond föraning om att han kommer misslyckas. Det är en känslosam scen som spelas upp på perrongen då Albus anförtror sin rädsla att hamna i Slytherin för Harry.

Till sin stora fasa hamnar Albus faktiskt i just Slytherin och därmed kapar han också på eget bevåg bandet med Rose Granger-Weasley – som har varit hans förbundna vän sedan många år tillbaka. Istället finner han en ny vänskap på tåget till Hogwarts; Draco Malfoys son Scorpius.

Det dröjer inte många minuter förrän Scorpius avslöjar ett hårresande rykte som får dem båda att veckla in sig i ett förrädiskt mörker som hotar att förgöra allt det som Harry Potter en gång offrade sitt liv för att aldrig mera återse…

En oförglömlig läsupplevelse som jag alltid kommer bära med mig! Det enda negativa jag har att säga är att min längtan efter att läsa fler Harry Potter böcker har väckts till liv…

Jag kan säga så här: det kommer bli nästan omöjligt att fastna i andra böcker en tid framöver…

Lola och pojken i huset bredvid

”Det finns ingenting med det här ögonblicket som stämmer. Jag hade föreställt mig att jag skulle ha något glammigt och helt fantastiskt på mig, att vi skulle vara på ett ställe där det var fullt med folk och han nästan skulle tappa andan när han fick syn på mig. Jag skulle skratta och han dras till mig som en magnet. När min blick föll på honom skulle jag se förvånad men samtidigt ointresserad ut, och ögonblicket därpå skulle Max dyka upp och lägga armen om mig. Slutligen hade jag tänkt gå därifrån med återupprättad värdighet, medan Cricket stod kvar och grämde sig över att han inte satsade på mig när han hade chansen”.

Nu lägger jag ”Lola och pojken i huset bredvid” av Stephanie Perkins till den växande högen av oförglömliga, romantiska och upplyftande böcker som jag vill minnas och gärna läsa om någon gång i framtiden. Efter att ha läst debuten ”Anna och den franska kyssen” av samma författare har jag längtat som bara den efter att få läsa mer av Perkins. Det är verkligen något speciellt med hennes böcker!

”Lola och pojken i huset bredvid” handlar om färgstarka, underbara Lola Nolan, som egentligen heter Dolores – döpt efter sin fabulösa gammelfarmor vars mintgröna, viktorianska hus hon och hennes pappor Andy och Nathan (och hunden ”Heavens to Betsy”) fått ärva och som de nu bor i, i San Francisco. Lola drömmer om att gå på balen som Marie Antoinette (med höga platåkängor) och om ett liv som kostymtecknare i Hollywood… Jag älskar verkligen hennes personlighet och hur hon aldrig är rädd för att vara för ”mycket”. Hon bara är och klär sig efter hur hon mår och vad hon tycker om för stunden och hon lämnar sällan huset utan någon av alla sina färgglada peruker på huvudet.

”På en hylla högt upp på väggen har jag radat upp en massa turkosa provdockehuvuden. På dem sitter alla mina peruker och solglasögon. Själva väggarna har jag täckt med planscher från kostymfilmer och glansiga svartvita bilder på klassiska skådespelerskor. Mitt skrivbord är rosa med guldigt glitter som jag kastade på innan färgen helt hade torkat, och större delen av bordsytan är täckt av burkar med smink, flaskor med halvtorkat nagellack, roliga hårklämmor och långa lösögonfransar”.

Hennes liv verkar på ytan vara praktiskt taget perfekt. Hon älskar sina föräldrar trots att de samtidigt retar gallfeber på henne med sitt överbeskyddande, hon har en bästa vän som matchar henne perfekt och en pojkvän som får hennes liv att kännas lite coolare och lite farligare. Och det kanske viktigaste av allt: hon har äntligen kommit över pojken i huset bredvid. Eller, njaaa, det är i varje fall vad hon smått panikartat försöker intala sig den dagen då Cricket Bell plötsligt och oväntat dyker upp igen och yr om i hennes liv som en upp och nedvänd snöglob. Den dagen då han återigen sitter i fönstret mittemot hennes och får alla minnena att vakna till liv och hon tvingas konfrontera sina motstridiga känslor inför honom…

Jag älskar verkligen Stephanie Perkins ungdomsromaner och är helt fängslad av ”Lola och pojken i huset bredvid”. Stämningen, miljöbeskrivningen och porträttet av Lola och uppväxten i stadsdelen Castro i San Francisco är det jag kommer sakna mest. Likaså kommer jag sakna den delen av berättelsen som skildrar Lola och Crickets tvetydiga och komplicerade vänskapsrelation. Jag hade gjort vad som helst för att få ha en alldeles egen Cricket Bell i huset bredvid. Tänk vad gulligt att kunna sitta i varsitt fönster, mittemot varandra, under stjärnorna och bara prata om allt mellan himmel och jord. ❤

Läs även min recension av ”Anna och den franska kyssen”!