Kategoriarkiv: BOKTIPS

Mina senaste bok-bekantskaper

Bildresultat för versioner av oss

Versioner av oss

Först ut; ”Versioner av oss” av Laura Barnett. En udda och fascinerande roman som var en på samma gång utmaning som glädje att läsa. Som ett tankeexperiment om hur livet skulle kunna ha sett ut om ett till synes obetydligt beslut hade förändrat resten av ens liv. Här får vi följa Eva och Jim – två unga studenter som i slutet av 50-talet för första gången korsar varandras livsbanor. Författaren ger oss därefter tre olika versioner av hur deras liv hade kunnat se ut. För mig var det inte kärlekshistorien i sig som trollband mig, utan att läsa romanen mer som ett slags tankeexperiment med fascination för livet och hur det kan te sig på samma gång banalt och ödesmättat.

Spökflickan

Spökflickan

Katarina Genars senaste heter ”Spökflickan”! En underbar, somrig barnbok som doftar både mystik och lågmäld spänning. Till upplägget är den som en blandning av ”Pensionat Vidablicks gåta” och ”Röda spår”. Det som skiljer den, framförallt gentemot ”Röda spår”, är att den aldrig blir läskig på det sättet. Den är mer som en blandning av alla hennes andra romaner; det finns en mystik som inte riktigt går att ta på och som gör hennes böcker vackra och finurliga. De andas gamla tiders charm samtidigt som de bär spår av den tid de är sprungna ur; det går att lista ut att de utspelar sig idag och samtidigt är de så tidlösa. Något jag gillar mycket!  Man vet också vad man får när man läser Katarina Genar – passande när sommaren slår ut och man bara vill luta sig bakåt och njuta av en mysig och lagom spännande bok där stämningen i boken är viktigare än hur slutet utvecklar sig (för det har man i regel listat ut ganska tidigt).

Bildresultat för allt jag önskar mig

Allt jag önskar mig

Senaste ljudboken i bilen för mig! En fransk, finurlig, komisk och ganska lättsam roman om hur (mycket) pengar kan påverka en människas psyke. Intressant, men framförallt komisk och underbar att lyssna på. Extra skönt och befriande tycker jag det var med den franska, ganska bisarra och oväntat spontana humorn som överraskade mig till att skratta högt under många passager i boken. En bok jag helt klart rekommenderar!

Försvunnen

Slutligen. Boken jag precis har börjat läsa. Den senaste av Camilla Lagerqvist – hur skulle världen se ut utan hennes historiska romaner för barn och unga?!! Som jag har längtat efter att få sätta mina läständer i denna nya serie; Blodsvänner! Jag återkommer med tankar om boken så snart jag har läst ut den!

På återseende!

Annonser

Fyra böcker & ett författarbesök

Hallahem: Striden i skogen

I takt med att världen slog ut i grönt, passade jag på att försjunka i denna gröna diamant till bok! Alltsedan jag läste ut den senaste delen i Susanne Trydal och Daniel Åhlins serie Hallahem; Sveket vid Sjön, har jag längtat och längtat till att trean skulle komma ut! Jag står fortfarande fast vid att del två var den mest spännande. Den tog verkligen andan ur mig och innehöll så många cliffhangers. Del tre är lika bra fast på ett annat sätt; jag gillar verkligen hur författarna bygger upp karaktärerna, miljön och handlingen på ett sätt som får det att kännas som om jag verkligen befinner mig där som läsare, i varenda ögonblick. Rekommenderar denna serie varmt! ❤

Flickorna

Boken jag hänger med i bilen just nu. En skavande, rå och otäck skildring av hur unga flickor fängslas av och faller offer för en udda sekt i 60-talets USA. Boken är inspirerad av de otäcka mord som Charles Manson på 60-talet fick sina kvinnliga anhängare att utföra – vilket gör lyssningen av boken ännu mera gripande och ryslig. Jag gillar ”Flickorna” starkt och beundrar författaren Emma Clines skarpa och liksom drömska berättarröst.

Mademoiselle Oiseau & Landet Argentine

Ibland önskar jag att böcker var dofter. I sådana fall skulle denna den tredje delen i serien om Mademoiselle Oiseau dofta ljuvligt; lavendel och nyutslagna gröna knoppar och blad om våren under en klar och frisk himmel som av glas och fladdrande fjärilar. Känslan den väcker i mig är som alltid en längtan till att upptäcka Paris på nytt. Att åka tillbaka till staden som jag vet dolde mer bakom alla gråa, ståtliga fasader, broar och torg. Böckerna om Mademoiselle Oiseau är underbart tokiga, surrealistiska och drömska i lager på lager på lager. Vill man bara åt en känsla av lojt drömmande och inspireras av att upptäcka nya, glömda, gömda och hemlighetsfulla platser eller komma närmare ens egna drömmar, säger jag bara: läs böckerna om Mademoiselle Oiseau!

Här kan ni läsa om vad jag tyckte om del ett och del två!

Monstret & Människorna

Mats Strandberg fulländar verkligen avslutningen på en av mina favoritserier för barn; här i sista delen av serien om pojken Frank. ”Monstret & Människorna” är liksom andra delen en till lika delar skön och drömsk saga som en otäck och realistisk mardröm. Jag ser mycket av vårt samhälle i böckerna idag och tar mest av allt med mig ett växande hopp om en ljusare och bättre värld. Älskar denna lilla serie – Mats Strandbergs starka, pricksäkra röst som har en förmåga att verkligen beröra på djupet och Sofia Falkenheims känsliga och helt unika illustrationer.

Författarbesöket med Torsten Bengtsson

Författarbesöket med Torsten Bengtsson som besökte våra fjärdeklassare i kommunen, gick till historien som ett hejdundrande kalas för alla inblandade – elever som lärare! Vi fick lära känna författaren Torsten Bengtsson som en ödmjuk och inspirerande berättare. Han hade en förmåga att skapa en stor respekt och ett nyväckt intresse för både det skrivna och det lästa ordet. Jag funderade mycket på ordets makt under de två dagar då jag fick äran att följa Torsten som hans värd. Besöken resulterade i kilovis med reserverade titlar och autografer. Liksom en trevlig artikel i den lokala tidningen!

Bronsnyckeln

Bildresultat för bronsnyckeln

Sedan jag skrev sist har jag hunnit läsa del ett och två ur vikingaserien ”Sagan om Turid” av Elisabeth Östnäs (vilka jag för övriga tyckte var mycket läsvärda, spännande och välskrivna). Jag påbörjade även del tre, men så kom ju ”Bronsnyckeln” emellan! Och jag måste erkänna att det är svårt att låta bli att skjuta upp läsningen av ”Bronsnyckeln” när den är en direkt fortsättning av ”Kopparhandsken” som ju var en av mina litterära höjdpunkter förra året! Här kommer därför ett litet inlägg med mina tankar om del tre, ”Bronsnyckeln” av författarna Holly Black och Cassandra Clare.

Ju längre in i en serie jag kommer, desto mindre vill jag egentligen avslöja om den här på bloggen för alla er som inte hunnit läsa föregående delar. Men här kommer några ord som jag hoppas inte avslöjar för mycket! I del tre får vi återigen möta det fantastiska kompisgänget Call, Aaron, Tamara och så vargen Tumult förstås. De träffas efter ett sövande sommarlov och känslan när de börjar sitt bronsår på den magiska skolan ”Magisterium” igen är att de för första gången på länge kanske kan ägna sig uteslutande åt att lära sig något. Det blir som ni säkert redan räknat ut, inte alls som de tänkt sig. För på skolan blir de snart varse om att det lurar en hemlig mördare som verkar vara ute efter att döda Call och hans vänner…

Det som slog mig mest när jag började läsa de första sidorna i boken var hur otroligt mycket jag hade saknat författarnas humor:

”- Borde inte trollkarlarna redan ha kollat det? frågade Aaron.

Tamara ryckte på axlarna. – Även om de har det skulle de inte ge oss namnen, så det här är ett sätt att korta listan över misstänkta.

– Någon har läst om alla sina Kittyböcker i sommar, sa Jasper.

Tamara log ett varggrin. – Någon kommer snart få en smäll i ansiktet”.

Och sedan var det det här med mina höga förväntningar om att få läsa ännu en gastkramande spännande bok med en massa oväntade vändningar och cliffhangers. Trots att ”Bronsnyckeln” saknar det höga tempot som var ”Kopparhandskens” signum, är det en grymt spännande bok (på ett lite lugnare sätt) som döljer en massa mörka hemligheter och som tids nog leder fram till ett slut som är minst sagt oväntat och fruktansvärt…

Min recension av första delen, ”Järnprovet” hittar ni HÄR!

Del två i serien, ”Kopparhandsken” var enligt mig en av 2016 års bästa barn- och ungdomsböcker. I detta inlägg hittar ni några rader om varför den var och är så bra!

Litterära höjdpunkter 2016

Senast jag gjorde en lista över ”årets bästa böcker”, var så långt tillbaka som 2014. Nu är det verkligen dags att göra en liknande igen! Jag har denna gång delat upp de fem bästa böckerna efter fyra olika ålderskategorier (på så sätt för jag med fler titlar ;)).. nämligen Barn, Slukaråldern, Ungdom och Vuxen! Varsågoda, här är mina starkaste läsupplevelser år 2016!

BARN

Monstret på cirkusen

monstret-pa-cirkusen

Stämningsfull, spännande och fasansfull om människans mörka och ljusa krafter. Gillar att del två djupnar något också och älskar alla nya, bisarra och förunderliga karaktärer. Älskar att böckerna innehåller några få färger som turas om att skapa effektfulla skuggor till den visuella upplevelsen av läsningen.

Tusen tips till en som kär

Bildresultat för tusen tips till en som är kär

Böckerna om Rolf är något av det mysigaste jag har läst och den senaste ”Tusen tips till en som är kär” gör mig inte besviken! Mysstämningen i böckerna är så hög att det slår gnistor om dem! Böckerna är lättlästa, spännande och passar utmärkt för högläsning. De innehåller en härlig blandning av kärlek, spänning och humor och man vill läsa dem många gånger om! Och Benjamin Chauds illustrationer är bara perfektion.

Nötknäpparen

Bildresultat för nötknäpparen bok

Jag hittade ”Nötknäpparen” i en bokhandel i Malmö innan jul och bestämde mig för att köpa den på stört då den var så söt. Några dagar senare läste jag den för hela lågstadiet på Krungårdsskolan – mäkta mysig upplevelse! ”Nötknäpparen” är en gammal novell, ursprungligen uppdiktad av en tysk författare vid namn E.T.A. Hoffman på 1800-talet. I denna upplaga känns den extra julig, tidlös och fylld med magi!

Pudlar och Pommes

pudlar-och-pommes

En annan högläsningsstund jag minns som extra bra, var när jag läste ”Pudlar och Pommes” för ettorna i Timmernabben under hösten. ”Pudlar och Pommes” skulle visa sig vara en sådan där bok med fantastiska illustrationer att gå vilse i. Boken hade dessutom ett både intressant och aktuellt tema att diskutera; svåra frågor som ställer allt på sin spets, om utanförskap och att komma ny till en plats där vardagen rullar på och där de som befolkar platsen redan har sina givna och oreflekterade roller.

Den vita kaninens fru

Bildresultat för den vita kaninens fru

En alldeles, alldeles underbar bilderbok i jätteformat för både dem som redan är Alice i Underlandet-frälsta eller varför inte bara för dem som vill ha en rolig, mysig och väldigt unik bok med fantastiska bilder att försjunka i? Denna franska bok handlar om den jämt och ständigt sena och stressade vita kaninen från Alice i Underlandet, men framförallt om hans fru som får ta hand om allt i hemmet – allt det som den vita kaninen är för stressad för att inse att han försakar.

 

 

SLUKARÅLDERN

Harry Potter and the cursed child

bild

En gyllene, sprakande, magisk pärla som under några timmar gjorde mitt liv så mycket ljusare och gladare. Känslan när jag läste ”Harry Potter and the cursed child” var obeskrivlig – det var ju som att vara barn igen! Det enda negativa var att den tog slut alldeles för fort och att man lämnades med en känsla av att vilja ha mer!

Kopparhandsken

bild(5)

För mig är denna bok bara en massa utropstecken!!! Det jag gillade mest med den var inte bara i hur hög grad den levde upp till ettan; Järnprovet, utan hur den knockade, överraskade och aldrig släppte taget om mitt skenande läshjärta. Så många twistar! Spännande är bara förnamnet.

Den ihåliga vålnaden

bild-8

Okej. Nu lånar jag texten från min egen blogg för att beskriva hur bra ”Den ihåliga vålnaden” är, eftersom jag alltid lider av fullständig tunghäfta när det kommer till serien ”Lockwood & Co”:

Medicinen för allt själsligt och fysiskt ont stavas ”Lockwood & Co”! Med den känner jag mig oövervinnerlig. ÄLSKAR denna serien så oerhört mycket. Tredje delen; ”Den ihåliga vålnaden” var precis lika bra som del ett och två. LÄS DEN!

Sveket vid sjön

bild(2)

En helt komplett bok när det kommer till den underbara kombon nordisk mytologi, mystik, vardagsrealism och spänning så det hugger i magen! Jag minns framförallt en av scenerna i boken extra starkt då den var så sjukt gastkramande! Nu väntar jag med spänning på den avslutande delen.

Det lånade mörkrets riddare

riddaren

Jag blev väldigt glatt överraskad över att komma över denna bok! En ovanligt unik berättelse som tedde sig mycket mörkare och mer surrealistisk än jag först trott – den grep tag i mig och berörde mig verkligen på djupet. Älskar framförallt hur de mörka och ondskefulla krafterna skildras i denna fantasyvärld, liksom hur sårbarheten gestaltas.

Ungdom

Tårar i havet

Det var helt omöjligt för mig att slita mig från denna hjärtslitande tragedi om en av historiens största fartygskatastrofer som författaren Ruta Sepetys i ”Tårar i havet” broderar fram. Jag läste denna ungdomsroman med andan i halsen, hjärtat hopkramat av en stigande sorg, skräck och fasa inför alla dessa människoöden. En bestående känsla var också hur i all världen jag hade kunnat missa att en sådan katastrof faktiskt ägt rum…

Sista riket

talt-lasning

En bok helt i min smak. En bok som dessutom räckte väldigt länge! Jag hade den med mig under vår resa till en av jordens mest vackra platser; Sognefjorden i Norge och läste den i tältet med fukten och kylan lurande som sällskap i skuggorna. Bokens styrka var framförallt författarens skicklighet i att på ett så levande sätt måla fram karaktärerna. Och världen som berättelsen utspelar sig i ska vi inte tala om! Myllrande och framförallt giftigt och girigt svart där man tidigt får lära sig att inte lita på någon om man vill ha livet i behåll.

En liten kärlekssång

För mig är ”En liten kärlekssång” oförglömlig. Den etsar sig fast i hjärtat och man känner sig skönt stärkt av att ha läst den. På något sätt blir huvudpersonen Rose en hemlig vän som man inte vill släppa. Det är många som säger sig ha läst denna bok flera gånger i sitt liv och det kan jag verkligen förstå!

Högt spel

hogt-spel

Redan när jag läste Grisha-trilogin av Leigh Bardugo förälskade jag mig i allt med världen och dess invånare. Leigh Bardugo har verkligen något mycket unikt i sin berättarröst som förtrollar mig som läsare. Och jag kommer alltid vilja lyssna till fler berättelser från denna värld. Vilken lycka då när jag fick kännedom om ”Högt spel” – del ett i en ny serie som utspelar sig i samma värld som Grisha-trilogin. ”Högt spel” var fantastisk att läsa. Isande spännande. Ljuvligt gåtfull och oförutsägbar.

Anna och den franska kyssen

Anna och den franska kyssen

”Anna och den franska kyssen” är liksom ”Lola och pojken i huset bredvid” av författaren Stephanie Perkins en av de charmigaste och gulligaste ungdomsböckerna jag har läst. Just denna fick mig att dagdrömma om Paris och våren och den tinade mitt stackars vinterhjärta när jag läste den i början av förra året. Den är det närmaste en perfekt komponerat kärlekshistoria man kan komma!

Vuxen

Pingvinlektionerna

bild

När jag tänker på denna lilla bok är det med mycket blandade känslor. Inte som en kluvenhet inför vad jag känner för boken (för bara genom att ta med den på denna lista bevisar jag ju att den är något av det bästa jag läst), utan för att den väcker så många olika känslor hos mig. Jag känner både glädje och sorg och allt däremellan. Detta är den sanna berättelsen om en liten pingvin vid namn Juan Salvador som genom sitt stora mod och sitt stora hjärta blev helt oförglömlig som vän för dem som korsade hans väg. Och jag känner mig som en av dem.

You had me at hello

Denna boken var (liksom titeln så passande också antyder) kärlek vid första ögonkastet. Jag älskade allt med den! Också denna sällar sig till skaran av en av de mest perfekta kärlekshistorierna!

Huset vid sjön

https://i1.wp.com/media.bonnierforlagen.se/bokbilder3d/tif/9789137145327.jpg

Under en veckas tid bar jag runt på denna fantastiska bok och lät mig svepas med av den berusande, pirriga känslan av att få vara mitt uppe i ett mysterium och en till lika delar välbevarad som mörk och fasansfull familjehemlighet. Det som gör denna bok ännu mer oemotståndlig är ju såklart att den utspelar sig i Storbritannien!! Gissa om jag älskar böcker som gör det…

Dagen då vi försvann

Bildresultat för dagen då vi försvann

En bok som fick mig att bli alldeles pirrig av längtan att dela med mig av min läsupplevelse med någon annan som också läst den, var ”Dagen då vi försvann” av Lucy Robinson. Den var grymt spännande och romantisk med en grym och oväntad twist…

När livet börjar om

Bildresultat för när livet börjar om

Och slutligen har vi kommit fram till boken med det ursöta omslaget! Den lilla bassetten med de ljuvliga hängöronen som dessutom figurerar som karaktär i romanen – Lucy Dillon vet vilka strängar hon ska spela an hos sina läsare när hon tar med hundar på ett hörn. Den här boken hade också, i likhet med ”Dagen då vi försvann” en orolig puls av gåtfullhet och spänning i sig. Som läsare visste man aldrig riktigt vad man skulle och kunde tro. Det var en perfekt roman att försjunka i då man gärna läser något som är lättsmält men samtidigt är välskrivet och med många bottnar.

Harry Potter & the Cursed Child

Bildresultat för harry potter and the cursed child

I lördags fick jag vara barn igen, om så för en liten lånad stund! Jag stängde in mig i min läsbubbla som jag tätade med mjuk bomull och fluffiga, drömmiga moln (det regntunga mörkret utanför bekom mig icke) och stannade där resten av dagen. Och känslan, ja, den var helt obeskrivlig. Jag vet att detta ”bara” är en pjäs skriven på ett manus (inte ens en roman, utan ett så kallat ”rehearsal script” med repliker och alltså ingen prosa) och att den inte lovar något mer i efterhand. Men kan jag inte bara få drömma mig bort ett tag och låtsas att det kommer fler, tegelsteniga Harry Potter romaner???

Jag får dock erkänna att det tog ett litet tag innan mina ögon hade vant sig vid att läsa på manus. Namnen på karaktärerna i boken hoppade och störde hela tiden, gjorde det styltigt och kantigt att läsa… Men till slut landade de och höll sig stilla. Jag hittade ett sett att börja läsa dialogen och därefter snegla på namnen om jag var osäker på vem det var som pratade. Och när jag väl hade hittat det där sättet som passade mig, lät jag mig drunkna i Harry Potter världen med en total känsla av lycka. Jag fick flera gånger väcka mig själv för att påminna mig om att jag inte drömde.

I ”Harry Potter & the Cursed Child” (som är skriven av Jack Thorne, baserad på en originalberättelse av J.K. Rowling, John Tiffany och Jack Thorne) förflyttar vi oss 19 år framåt i tiden. Harry Potter arbetar på Trolldomsministeriet, är gift med Ginny Weasley och har tre barn; James, Albus och Lily. Fokus för berättelsen är vänskapen mellan Albus Potter och kompisen Scorpius Malfoy, men den handlar minst lika mycket om relationen mellan far och son, mellan Harry och Albus – som har väldigt svårt att mötas på grund av Harrys hjältestatus och kändisskap. Albus känner sig extremt ensam och mäktar inte med att gå i Harrys fotspår – något han tror att alla runt omkring honom förväntar sig av honom.

Berättelsen börjar när Albus och familjen står på King’s Cross i London och väntar på Hogwartsexpressen. Albus ska börja sitt första år på skolan som han vet har betytt allt för sin pappa. Men Albus känner ingen glädje, bara en stor ängslan och en ond föraning om att han kommer misslyckas. Det är en känslosam scen som spelas upp på perrongen då Albus anförtror sin rädsla att hamna i Slytherin för Harry.

Till sin stora fasa hamnar Albus faktiskt i just Slytherin och därmed kapar han också på eget bevåg bandet med Rose Granger-Weasley – som har varit hans förbundna vän sedan många år tillbaka. Istället finner han en ny vänskap på tåget till Hogwarts; Draco Malfoys son Scorpius.

Det dröjer inte många minuter förrän Scorpius avslöjar ett hårresande rykte som får dem båda att veckla in sig i ett förrädiskt mörker som hotar att förgöra allt det som Harry Potter en gång offrade sitt liv för att aldrig mera återse…

En oförglömlig läsupplevelse som jag alltid kommer bära med mig! Det enda negativa jag har att säga är att min längtan efter att läsa fler Harry Potter böcker har väckts till liv…

Jag kan säga så här: det kommer bli nästan omöjligt att fastna i andra böcker en tid framöver…

Lola och pojken i huset bredvid

”Det finns ingenting med det här ögonblicket som stämmer. Jag hade föreställt mig att jag skulle ha något glammigt och helt fantastiskt på mig, att vi skulle vara på ett ställe där det var fullt med folk och han nästan skulle tappa andan när han fick syn på mig. Jag skulle skratta och han dras till mig som en magnet. När min blick föll på honom skulle jag se förvånad men samtidigt ointresserad ut, och ögonblicket därpå skulle Max dyka upp och lägga armen om mig. Slutligen hade jag tänkt gå därifrån med återupprättad värdighet, medan Cricket stod kvar och grämde sig över att han inte satsade på mig när han hade chansen”.

Nu lägger jag ”Lola och pojken i huset bredvid” av Stephanie Perkins till den växande högen av oförglömliga, romantiska och upplyftande böcker som jag vill minnas och gärna läsa om någon gång i framtiden. Efter att ha läst debuten ”Anna och den franska kyssen” av samma författare har jag längtat som bara den efter att få läsa mer av Perkins. Det är verkligen något speciellt med hennes böcker!

”Lola och pojken i huset bredvid” handlar om färgstarka, underbara Lola Nolan, som egentligen heter Dolores – döpt efter sin fabulösa gammelfarmor vars mintgröna, viktorianska hus hon och hennes pappor Andy och Nathan (och hunden ”Heavens to Betsy”) fått ärva och som de nu bor i, i San Francisco. Lola drömmer om att gå på balen som Marie Antoinette (med höga platåkängor) och om ett liv som kostymtecknare i Hollywood… Jag älskar verkligen hennes personlighet och hur hon aldrig är rädd för att vara för ”mycket”. Hon bara är och klär sig efter hur hon mår och vad hon tycker om för stunden och hon lämnar sällan huset utan någon av alla sina färgglada peruker på huvudet.

”På en hylla högt upp på väggen har jag radat upp en massa turkosa provdockehuvuden. På dem sitter alla mina peruker och solglasögon. Själva väggarna har jag täckt med planscher från kostymfilmer och glansiga svartvita bilder på klassiska skådespelerskor. Mitt skrivbord är rosa med guldigt glitter som jag kastade på innan färgen helt hade torkat, och större delen av bordsytan är täckt av burkar med smink, flaskor med halvtorkat nagellack, roliga hårklämmor och långa lösögonfransar”.

Hennes liv verkar på ytan vara praktiskt taget perfekt. Hon älskar sina föräldrar trots att de samtidigt retar gallfeber på henne med sitt överbeskyddande, hon har en bästa vän som matchar henne perfekt och en pojkvän som får hennes liv att kännas lite coolare och lite farligare. Och det kanske viktigaste av allt: hon har äntligen kommit över pojken i huset bredvid. Eller, njaaa, det är i varje fall vad hon smått panikartat försöker intala sig den dagen då Cricket Bell plötsligt och oväntat dyker upp igen och yr om i hennes liv som en upp och nedvänd snöglob. Den dagen då han återigen sitter i fönstret mittemot hennes och får alla minnena att vakna till liv och hon tvingas konfrontera sina motstridiga känslor inför honom…

Jag älskar verkligen Stephanie Perkins ungdomsromaner och är helt fängslad av ”Lola och pojken i huset bredvid”. Stämningen, miljöbeskrivningen och porträttet av Lola och uppväxten i stadsdelen Castro i San Francisco är det jag kommer sakna mest. Likaså kommer jag sakna den delen av berättelsen som skildrar Lola och Crickets tvetydiga och komplicerade vänskapsrelation. Jag hade gjort vad som helst för att få ha en alldeles egen Cricket Bell i huset bredvid. Tänk vad gulligt att kunna sitta i varsitt fönster, mittemot varandra, under stjärnorna och bara prata om allt mellan himmel och jord. ❤

Läs även min recension av ”Anna och den franska kyssen”!

Dödsdömda

I helgen har jag läst ”Dödsdömda” av författaren Camilla Lagerqvist. ”Dödsdömda” är den fjärde och senaste delen ur hennes ungdomsboksserie ”Svarta rosorna” som utspelar sig i Sverige och Norge under andra världskriget.

”Svarta Rosorna” har verkligen kommit att bli som en kär vän man återser efter ett längre uppehåll. Nu har det hunnit komma ut fyra delar och alla delarna har varit starka läsupplevelser och det är svårt att slita sig från huvudpersonerna Maja, Hilde och Bens öden. De är så unga och så modiga!

I ”Dödsdömda” trappas dramatiken upp ett snäpp värre; som titeln avslöjar väntar döden ständigt bakom nästa hörn för ungdomarna i motståndsgruppen ”Svarta rosorna”. De får av en slump reda på att en hel norsk by vid namn Solvik svävar i livsfara. ”Svarta rosorna” bestämmer sig återigen för att ge sig av, över norska gränsen för att varna Solviks bybor undan nazisterna som med ljus och lykta söker efter motståndsmän och förrädare och som allt eftersom kriget närmar sitt slut har blivit mer och mer besatta och villkorslösa i sitt sökande. Och någonstans vet Maja, Hilde och Ben innerst inne att det här kommer bli deras farligaste uppdrag någonsin…

Oerhört bra skrivet av Camilla Lagerqvist! Jag läser med hjärtat dunkande av fasa och stigande skräck. Så olidligt spännande och skickligt skrivet! Läs ”Svarta Rosorna” om ni har missat denna serie, det är omöjligt att bli besviken!!!

Här kan ni läsa mina tankar om del ett och tre:

Uppdraget – del 1

Förrädarna – del 3

Djupgraven

https://i2.wp.com/media.bonnierforlagen.se/bokbilder3d/tif/9789163890048.jpg

Idag har jag boktipsat om denna bok i klass 4 på Tillingeskolan i Timmernabben! En rykande färsk och rysligt spännande bok av författarna Viveca och Camilla Sten.

Djupgraven” handlar om tolvåriga Tuva som är uppvuxen och bor på en av öarna i den Stockholmska skärgården. Hon är en av några få barn som varje dag skjutsas ut till Runmarö med båt för att gå i skolan. Det är oktober när berättelsen inleds och sommargästerna som har befolkat öarna under de varmare månaderna har nu lämnat skärgården. Det börjar bli riktigt höstigt, med en bitande, olustig kyla som gestaltar sig som en ogenomtränglig, obehaglig tjock dimma över skärgården.

Miljöbeskrivningen och känslostämningen i boken är verkligen skickligt utmejslade. Författarna har gjort ett mycket fint porträtt av hur det är att växa upp i skärgården under den del av året då havet, öarna och vädret gör allt för att bli så ogästvänliga som möjligt för dem som befolkar dem. Tuva känner sig både ensam och frusen och hon har egentligen ingen. Hennes föräldrar finns där i bakgrunden, men de förstår inte hur Tuva känner sig. Det är som om de alla bär på en stor sorg, en sorg som är både tung att bära och omöjlig att tala ut om. De är tysta, smyger fram, talar med dämpade röster. Det finns ingen värme. Tvätten hänger ute trots att det är kallt, Tuvas händer blir aldrig riktigt varma och hennes hår beskriver hon själv som stripigt och tovigt. Det lever sitt eget liv, precis som hennes hemska mardrömmar. Mardrömmarna om havet. Som läsare förstår man att hon en gång var med om något fruktansvärt som hon aldrig någonsin ska glömma. Men orden, de måste hon ha glömt långt nere i havets mörka, lurande djup.

En dag är det dags för orientering på idrottslektionen. Alla delar upp sig i par förutom Tuva som förblir ensam. Hon känner att det inte ens är någon idé att fråga någon om hon får vara med. Det skulle vara hundra gånger värre att se deras reaktion eller höra deras nekande svar. Hon går ut ensam i skogen och börjar leta efter kontroller. Efter ett tag upptäcker hon att en av killarna i klassen, Rasmus kommer gående ensam med hukande kropp. Rasmus som är kanske den enda hon är lite nyfiken på, eftersom han ler så stort mot alla och kommer från fastlandet med en helt annan bakgrund än de andra. Men den Rasmus som Tuva upptäcker i skogen denna dag är en helt annan. Han går för det första åt helt fel håll och Tuva blir konfunderad. Hon följer efter honom och upptäcker snart den tjocka dimman som omger honom. Liksom de små irrande ljuspunkterna framför hans ansikte. Hon ser också med förskräckelse hur Rasmus verkar helt borta. Hon försöker få kontakt med honom, men det är som om Rasmus är hypnotiserad. Han stirrar rakt fram och märker inte av hennes närvaro. Tuva inser att hon måste väcka honom på något sätt innan det kanske är för sent och de går vilse i dimman. Hon lyckas till slut putta omkull honom. Rasmus vaknar upp, men minns inte mycket. Men så upptäcker de båda att Axel som slog följe med Rasmus under orienteringen är spårlöst försvunnen… Mörkret och mystiken tätnar och oron lägger sig över skärgårdsöarna när flera personer försvinner i havet…

LÄS DEN! Den är så bra! Första delen i en ny rysartrilogi och jag väntar redan med spänning på nästa del!

Augusti & September

talt-lasning

I slutet av semestern, var vi i Norge några dagar och tältade i Flåm i Sognefjorden – en av de vackraste platser jag någonsin varit på. Det var kyligt och fuktigt mest hela tiden med undantag från stunden då jag precis krupit ned i sovsäcken, tänt min mysiga läslampa och läste i denna härliga tegelsten tills armarna började domna bort och ögonlocken var tunga som om de tyngdes av flera paket strösocker.

solros-2

På trappan utanför Tillingeskolans personalrum, möttes jag en eftermiddag av denna underbara och glada syn! Älskar solrosor.

ironman-fika

Nyinköpta böcker, kokosboll, kaffe och IronMan i Kalmar. Det syns kanske inte på denna bilden, men soligt och skönt var det, denna dag!

det-vita-huset

En helg åkte vi ner till Malmö och då tog jag med mig denna som resesällskap. Petter Lidbecks senaste thriller för mellanstadiebarn. Rysligt spännande, lättläst och bra var den!! Senare tog jag med mig denna in i en fjärdeklass för att tipsa – till min glädje var det många som ville låna!

riddaren

Nästa bok på läslistan var denna med den lååånga titeln ”Det lånade mörkrets riddare” – en debut av en irländsk författare med rött skägg; ”Dave Rudden”. Boken handlar om den föräldralöse pojken Denizen som bor på ett deppigt och mörkt barnhem tills han en dag blir hämtad av en man i en bil som påstår sig känna hans faster. Under bilfärden till fastern händer både oväntade och otäcka saker som ställer Denizens liv på ända. Plötsligt är det som om hans liv har blivit en mix av den otäckaste mardröm och den mest underbara drömmen. Fartfylld och underhållande fantasy som sticker ut på ett bra sätt! Jag hoppas på fler böcker om Denizen!

urkul-bmala

Under vecka 36 hade vi musikteaterföreställningen ”Ur-Kul” (Musik i Blekinge) på besök i Mönsterås kommun för lågstadiets klasser. Jag såg själv föreställningen i våras och minns att jag skrattade så att jag grät. Det var något av det roligaste jag sett. Mycket uppskattat och minnesvärt, även för barnen! Fotot är taget utanför biosalongen i Blomstermåla Folkets Hus för tiden då jag mötte upp teatersällskapet och klasserna från våra skolor.

skytteanska-skolan-ht-16

Vecka 36 startade vi upp källkritiksprojektet ”Källspanarna” på denna galet vackra skola; Skytteanska skolan i Ålems kyrkby. Byggd 1822 och är därmed en av Sveriges äldsta skolor som fortfarande är i bruk. ”Källspanarna” är ett upplägg jag har lånat och modifierat efter våra förutsättningar av skolbibliotekarien Liselott Drejstam som jobbar på Hjulsbroskolan i Linköping – välkänd i Sverige för sin satsning kring källkritik i skolans lägre åldrar. Vi har mycket att lära av Linköpings fokusbibliotekarier! Denna termin är första gången jag kör källkritik i förskoleklassen och åk 1. Väldigt kul och utmanande!

minimonster-mygga

I våra projekt ”Källspanarna” har jag bland annat utgått från denna underbara faktabok; ”Livet som minimonster” av Hanna & John Hallmén, när vi har samtalat om vad en källa är och vilka olika typer av källor vi har omkring oss. Vi har även använt oss av deras webbsida där vi har testat de roliga övningarna ”Gissa fejset”.

nelsons-lunchlasning

En stund på Nelsons café i Mönsterås – mitt favvofik i vått och torrt. Härinne står verkligen tiden stilla. Inredningen är så mycket ”Fawlty Towers” (Pang i bygget). Bara här inne funkar inredningen. Och bara här inne är det ok att sitta ensam vid ett fyrmannabord med näsan i en bok.

monstret-pa-cirkusen

I veckan läste jag ut ”Monstret på cirkusen” av Mats Strandberg – del två i serien om pojken Frank som förvandlas till ett fluffigt monster om nätterna när alla sover. Jag gillade del ett mycket, men del två var till och med ännu bättre! Stämningsfull, spännande och fasansfull om människans mörka och ljusa krafter.

pudlar-och-pommes

Jag säger bara ”Pudlar och Pommes” av Pija Lindenbaum! Vilken underbar och aktuell bilderbok! Jag läste den för åk 1 när de besökte mig i biblioteket i onsdags och det fanns så mycket att diskutera. Det här kan även vara typ den sorgligaste scenen i en bok. När hundarna måste lämna kvar vovve på stranden, eftersom de inte får plats fler i båten. Jag fick ont i hjärtat.

bukett-tidlosa

Avslutar med denna ljuvliga bukett som min mamma har plockat. Jag säger bara Tidlösa och Anemon i samma bukett!!! Kan det bli vackrare?!

Nu får jag önska er alla en underbar helg!

Sista riket

Mistborn: Sista riket

Ända sedan semesterns sista dagar har jag en liten del av dygnets timmar tagit min tillflykt till Brandon Sandersons magiska värld. Denna 700-sidiga kluns av ren och skär och underbar fantasy har varit min ständiga följeslagare. Det har känts att bära runt på den, men konstigt nog är hjärtat tyngre nu när jag måste lämna tillbaka den. Tur då att del två kommer ut på svenska inom en mycket snar framtid.

Det har varit helt underbart att få försjunka i en värld som är så olik vår egen och ändå så ofattbart lik i många avseenden; de mänskliga känslorna, det mörka och fruktansvärt grymma likväl som de sköra, hoppfulla och goda. En liten startsträcka hade jag förstås, men det kändes aldrig motigt, utan jag kände mig lugn i vetskapen om att böcker i den här tjockleken kräver längre tid för att blomma ut, veckla ut sig i sin fulla kapacitet. De blir bara ännu bättre, eftersom man får lära känna karaktärerna och världen mer på sin egna villkor.

Jag kommer på mig själv med att ideligen göra jämförelser mellan serien ”Mistborn” och ”Korpringarna”, vilket kanske är dumt, men ändå oundvikligt. De hade ju många likheter. ”Korpringarna” kändes mer som en oslipad diamant för mig. Den berörde mig inte riktigt som jag hade förväntat mig eller velat, men ändå såg jag dess potential. Den glimmade i min hand, den var vacker att betrakta, men berörde inte riktigt på djupet. ”Korpringarna” och jag hade någon slags relationskris som gick i vågor. Med ”Mistborn” känns det aldrig som en ansträngning, jag bara läser och njuter. Världen får också plats i min hand, författaren låter den inte ta alltför stor plats på bekostnad av karaktärerna. Karaktärerna i ”Mistborn” är nog det jag kommer sakna mest. De var så fulla av liv.

”Ser det någonsin fel ut i dina ögon, Vin?”
”Fel?” frågade hon.
Kelsier nickade. ”De torra växterna, den ilskna solen, den disiga svarta himlen.”
Vin ryckte på axlarna. ”Hur skulle sådant kunna vara rätt eller fel? Det är bara som det är.” 
”Jovisst” sa Kelsier. ”Men jag tror att din inställning är en del av felet. Världen borde inte se ut såhär.”

I ”Sista riket” tar författaren Brandon Sanderson oss med till en mörk värld där askan faller tung från himlen och där ingenting längre kan växa eller blomma. Men eftersom detta har pågått så länge som i tusen år, är det inte längre någon som reflekterar över det. Istället är det en värld där skaana, människorna som befinner sig allra längst ner på kast-stegen, är kuvade gentemot den odödlige Överstehärskaren som enligt legenderna framställs som en frälsare och härskar med en järnhand genom adelsmännens familjer.

I denna värld där alla tycks sova med öppna ögon, bedövade av antingen girighet, rikedom och makt eller av att ständigt vara kuvade och utnyttjade till det yttersta – dyker Kelsier upp. Kelsier har gjort det omöjliga; han har överlevt de underjordiska hålorna dit Överstehärskaren sänder de dödsdömda. Kelsier har inte bara magiska förmågor som ger honom ett övertag. Han är även stark i sig själv – en överlevare som är beredd att offra sitt eget liv för en bättre värld, utan Överstehärskaren. Parallellt med kapitlen om Kelsier och hur han i hemlighet planerar sin kupp, möter vi flickan Vin. En av alla de utnyttjade skaa som försöker överleva en dag i taget. Vin tillhör ett tjuvgäng som stryker omkring i huvudstadens gränder, helt omedveten om sina magiska förmågor. Ända tills den dag då hon träffar på Kelsier som får henne att inse hur unik hon är.

Fängslande läsning! Rekommenderas varmt!