Den falska rosen

Jag kan inte med ord beskriva lyckan över att få hålla ännu en bok om Sally Jones i min hand: den fristående fortsättningen ”Den falska rosen”. Allt sedan jag upptäckte ”Legenden om Sally Jones” och ”Mördarens apa”, har Jacob Wegelius som författare haft en alldeles speciellt plats i mitt läsarhjärta. Jag kan inte jämföra böckerna om Sally Jones med något annat, de är så fulländade och genuina och för mig kommer de alltid att förbli oförglömliga. Illustrationerna och berättelserna, äventyren, karaktärerna, språket och den värld Wegelius vecklar ut framför ens ögon, den världen är full av djup, medmänsklighet, värme, men också av ett oroväckande sorgligt, trasigt och djupt mörker. Wegelius blåser liv i allt, den värme och råhet som existerar sida vid sida, den är förtrollande, liksom hans fantastiska illustrationer. Och sedan har vi just det där faktum att både ”Mördarens apa” och ”Den falska rosen” räcker så länge. Ändå är det som om de aldrig kan vara nog tjocka! Jag skulle kunna läsa hur många sidor som helst om Sally Jones och hennes närmaste vänner.

”Ni har bett mig att skriva ner allt jag vet om mannen som kallades Shetland Jack. Det skall jag göra. Jag skall berätta för Er om hans hårda liv. Och ni skall få reda på den hemska sanningen om hans mystiska försvinnande. Men historien om Shetland Jack tog inte slut när hans fartyg hittades övergivet i Glasgows hamn. Och nu har Jacks öde blivit en del av mitt eget. Om detta måste jag också skriva, trots att det känns svårt. Ibland vill jag bara glömma den långa vintern i huset på Oswald Street och allt det onda som hände där”.

Det är en mörkare berättelse vi möter denna gång. En ytterligare skillnad mot förra boken ”Mördarens apa” är att berättelsen uppehåller sig vid betydligt färre platser. Om ”Mördarens apa” var en jorden-runt resa i regnbågens alla färger, är ”Den falska rosen” mer en serie i svart-vitt där berättelsen sker inom Sally Jones – och kanske ställs också Sally Jones inför de svåraste kvalen någonsin.

Allt börjar med en hemlighet. En hemlighet som fartyget ”Hudson Queen” bär på. ”Hudson Queen” är fartyget som skepparen Henry Koskela, kallad Chiefen och maskinisten Sally Jones äger. Fartyget är i dåligt skick när berättelsen tar sin början. För att kunna få pengar till att rusta upp Hudson Queen, tar Chiefen och Sally Jones extraknäck på olika håll. Sally Jones hamnar som av en slump på ett tivoli där den mystiske mannen Harvey Jenkins arbetar – en man som aldrig syns utan sin trogne följeslagare, en enögd gammal tupp som alltid sitter på hans axel och blänger med sitt blinda öga – ett öga som verkar se sådant ingen annan kan se. Från den dagen då hon erbjuds jobb av Jenkins på Tivoli Brockdorff – vänder vinden och ett olycksbådande mörker börjar sakta sippra in och fylla allt det ljusa i Sally Jones liv med mörker.

En dag märker Sally Jones att någon måste ha varit ombord på deras älskade Hudson Queen och det är uppenbart att denne någon har sökt efter någonting som denne med säkerhet verkar veta finns där. Sally Jones kan varken begripa vem eller varför. Livet går sin stilla gång, men så en dag när hon kliver ombord på fartyget efter en lång arbetsdag, upptäcker hon ett tydligt spår.

”Då fick jag plötsligt känslan av att inte vara ensam i mörkret. Det var en lukt. En mycket svag lukt. Och den passade inte in. Fast helt främmande var de inte heller. Jag stod alldeles stilla och på helspänn. Ingenting hördes förutom båtens egna, knarrande ljud. Till slut öppnade jag fotogendunken, fyllde på lampan och tände”.

Det blir då tydligt för Sally Jones vem som har varit ombord på skeppet. Senare, tillsammans med Chiefen lyckas de också lista ut varför. Och vetskapen om varför, tar dem ut på en lång resa som tar sin början i Glasgows undre värld – där de söker efter sanningen bakom skeppet Hudson Queens gåta. Chiefen och Sally Jones kommer än en gång att skiljas från varandra och denna gång är det för Sally Jones förenat med fara för livet…

LÄS DEN, LÄS HELA SERIEN – OFÖRGLÖMLIGA!

Här kan du förresten läsa mina tankar om ”Mördarens apa”! 

Och här kan ni lyssna till ”Mördarens apa” – en dramatiserad radioserie som sänds på Sveriges Radio.

Önskar er en härlig sommarvecka! 

Läser just nu!

”Jag är Månne”! skrek jag så högt jag kunde. Ja, jag skrek så det ekade och dånade över hela mitt rike. ”Jag är ingen pojke och jag är ingen flicka! JAG ÄR MÅNNE”!

Onsdag sista veckan inför sommarlovet, kommer jag bjuda eleverna i trean på Tillingeskolan på en massa fina sommarboktips – det blir böcker som jag tänker räcker lite längre och som passar att läsa som högläsningsbok eller själv, fast under en lite längre period. En av böckerna jag ska presentera då och som jag läser just nu, är Ylva Karlssons ”Månen, varelsen & jag” – med magiska illustrationer av Sofia Falkenhem, som vi kanske bäst känner igen från Mats Strandbergs trilogi om pojken Frank Steen som efter sin nionde födelsedag blir förvandlad till ett fluffigt, vitt och snällt monster – vilket förändrar allt i hans liv.

”Månen, varelsen & jag” är en bok som vänder sig till 6-9 åringar, som skildrar hur det känns att vara barn och veta att man är trans. Och det är en unik skildring som fyller ett tomrum i bokhyllorna. Många har läst och blivit berörda av Månnes historia – Månne, det är huvudpersonen som vill starta en egen youtubekanal så att hen kan få berätta vem hen är, men Månne får inte för sina föräldrar. Däremot får Månne börja ta syntlektioner hos Lily – som är cool, klädd i rosa och är en livs levande youtuber. Månne ser detta som sin chans att också bli en youtuber – kanske kan Lily visa hur man gör och fixa så att Månne också får en massa följare?

Parallellt med berättelsen om hur Månne möter samhället och hur det i massa olika situationer skaver och gör ont i hen – när människor kallar hen för omväxlande tjej eller kille, men aldrig ser den hen verkligen är, finns Månnes alldeles eget (magiska) rike. När hen kliver in genom dörren till sitt rike bestämmer bara hen och där existerar inga människor – där finns bara naturen och djuren och Månne. Och Månne behöver inte förklara eller hävda sig, där kan hen bara vara. Men en dag när hen befinner sig i sitt magiska rike, möts hen av en oväntad syn; i en del av riket där det växer ormbunkar, har växterna ruttnat och blivit vissna och bruna. Tidigare har Månne kunnat omvandla allt hen ser, förändra och peka och önska och så uppstår precis det hen vill ska uppstå. Men i den här delen kan hen inte ändra på det faktum att växterna är ruttna… varför?

Här kan ni läsa mer om samarbetet mellan Ylva Karlsson & Sofia Falkenhem, som resulterade i Månne-boken, en unik bok om hur det är att vara en hen. 

Nu vill jag önska er alla en underbar maj-helg! 

 

En duktig hund äter kakan

Bildkälla: Lilla Piratförlaget 

”I parken där vi bor, träffade jag nyligen en hund, som hade ett stort huvud, korta ben och ett skotskrutigt täcke på sig, och som var kaxigare än någon människa jag någonsin träffat. Han hette Mc Tavish och det var tydligt att han behövde få en bok skriven om sig”. 

Nästa vecka är det dags för terminens näst sista bokattack i trean på Tillingeskolan. Tiden har verkligen flugit förbi på sistone! En av böckerna jag tänkte tipsa om är Meg Rosoffs tredje del i serien om hunden Mc Tavish och familjen Peachey. En helt underbar bekantskap! Citatet ovan var jag bara tvungen att ta med; Meg Rosoff berättar hur det kom sig att böckerna i serien handlar om denna hund; Mc Tavish.

Det var tydligen ett vinnande koncept för familjen Peachey att mamma Peachey en dag sa upp sig från den dagliga sysslan att laga mat. För aldrig någonsin har familjen ätit så gott som när barnen tog över köket. De är inte jättebra på att städa efter sig (men det gör ju inte så mycket om man har en hund som snarare kan liknas vid en dammsugare som snabbt eliminerar allt i matväg som hamnar på golvet – desto bättre på att läsa recept, mäta upp ingredienser och följa instruktioner. Barnen Ollie, Ava och Betty gör allt för att överglänsa varandras menyer. Man skulle kunna säga att alla är involverade i matlagningen förutom pappa Peachey, som fram tills nyligen mycket hellre äter maten, än lagar den.

Tills en dag då han testar på att baka bröd. Och där och då är det kört. Ingen får komma i närheten av köket – Pappa Peacheys ansträngningar är stora, inte förrän sent på kvällen får familjen komma in och se det färdiga bakverket. En brödlimpa som både doftar gott och ser fin ut. Men det hjälper inte så mycket om brödet är stenhårt. Och svårtuggat. Inte ens Mc Tavish som annars äter allt, förmår sig att äta upp limpan. Man skulle kunna tro att deras pappa har tappat lusten till att baka mer bröd i framtiden, men han deklarerar istället entusiastiskt att han har funnit sitt kall i livet: ”att baka är både stimulerande för sinnet och avkopplande för själen. Från och med nu får ni barn laga maten, men det blir jag som står för all bakning”.

Mc Tavish är nog inte ensam om att känna att det ligger något mycket oroväckande i denna deklaration.

”Sorgligt nog var pappa Peachey inte särskilt bra på att baka. Det mesta han åstadkom blev fel. Inte bara lite fel, utan praktfullt, enastående fel. Hans surdegsbröd var så tungt att det kunde ha används som fartygsankare. Han försökte baka mjuka kakor i stället. Istället för att vara lätta och luftiga var hans kakor lika tunga och platta som brunnslock”. 

En dag bestämmer sig Pappa Peachey för att ställa upp i en baktävling – detta trots att han bränner vid plåt efter plåt och inte tycks lära sig det minsta av sina misstag. Den stora dagen närmar sig och alla förutom pappa Peachey förbereder sig för en katastrof. Vilken tur för familjen Peachey att de har världens bästa hund som kan komma till undsättning; Mc Tavish!!!

Den här lilla boken gör mig så himla glad att läsa. Bakning är ju aldrig fel tema i en bok; även om det är av den vidbrända sorten. Hundar i böcker är inte heller fel: speciellt inte om de så personligt utmejslade som Meg Rosoffs ”Mc Tavish”. Man kan riktigt se honom framför sig. Och det är ju supergulligt att Meg Rosoff faktiskt har träffat honom i verkligheten och tillägnat honom en hel serie. Lättläst är den också! Med fina illustrationer och korta kapitel.

Detta blir mitt boktips för denna veckan! Önskar er alla en underbar helg! 

 

Dyksommar

Ända sedan jag läste ”Fågeln i mig flyger vart den vill” – inspirerad av Berta Hanssons måleri och barndom, har jag fängslats alldeles hänförd av Sara Lundbergs konst. Jag skulle så gärna vilja ha några stora färgglada tavlor av henne hemma. Det är något med de starka kontrastfulla färgerna, de breda penseldragen som både fångar in en barnslig naivitet men som inte minst fångar in de fina nyanserna i karaktärernas känslotillstånd och som skapar ljus och rymd bottnad med någonting mörkt, svårfångat.

”Varför vill man inte leva när hundar och fjärilar och himlar finns? Hur kan man inte vilja leva när jag finns? Det kan ingen svara på, det bara är så”. 

”Dyksommar” är ett gemensamt verk av Sara Lundberg som har målat bilderna och Sara Stridsberg som står för textens innehåll. Det handlar om sorgen som plötsligt kan drabba en, sorgen som kan vara svår att begripa sig på, sorgen som kanske växer och blir till något annat men som består, någonstans ändå.

”Dyksommar” innehåller mindre text än ”Fågeln i mig flyger vart den vill” och känns mer som om man hade gått runt i en stor luftig sal och bara betraktat tavla efter tavla. Orden är få men kärnfulla och fångar på ett rakt och naket vis in huvudpersonens sinnesstämningar. Berättelsen känns väldigt personlig med flera och djupa bottnar. Det är minnet från en tid som berättas av en kvinna som tänker tillbaka på en kort tid i sin barndom; tiden som var lycklig ena sekunden och nästa inte. En tid då hennes pappa plötsligt var borta. Vart tog han vägen? Länge undrar hon, tills hon får något slags svar och ändå inte. Hon får söka svar inom sig själv, på egen hand men också med hjälp av en plötslig och flyktig bekantskap; en annan äldre flicka som av en slump kommer in i hennes liv och fyller det med mening igen. Tillsammans dyker de och simmar jorden runt en hel sommar och när slutet av sommaren kommer, är det slutet på början av någonting nytt.

”Vi ligger i solen och tittar på flygplanen som ritar tunna streck på himlen över sjukhuset. Ibland somnar jag i gräset”.

En fantastisk upplevelse är det att långsamt vända blad, låta sig drunkna i Lundbergs sprakande palett som lever sitt eget liv – det behövs inga ord, det är redan en rymd av ljus och mörker.

Boktips i juletid!

Boktips i juletid!

Under hösten har Caisa Landenius som är filialföreståndare på Fliseryds integrerade folk- och skolbibliotek tillsammans med mig, skolbibliotekarie i Fliseryd med jämna mellanrum bjudit in fritidsbarnen till en mysig bokstund i vårt lilla bibliotek! Under bokstunderna har vi presenterat våra favoriter just nu av de nyutkomna böckerna; såväl skön- som facklitteratur. Vissa tillfällen har vi enats om ett tema; som den gången då vi tände ljusslingor och levande ljus och läste mysrysiga spökhistorier.

Idag skulle vi haft årets sista bokstund i vintrigt tema, tyvärr blev bokstunden inställd. Jag vill ändå presentera några av böckerna här på bloggen så att de ändå kommer till del som boktips inför julen! Av dagens urval fanns en härlig blandning av juliga och vintriga böcker och nyutkommen fräsch litteratur utifrån andra ämnen och teman – ja, något som skulle kunna passa för alla helt enkelt!

Lite kort om några av böckerna som vi hade tänkt presentera idag:

Maja & jullovsmysteriet

En av mina nya julboksfavoriter – en bok som känns som om den redan har gått som julkalender. Denna lilla bok är en sådan fantastisk kombo mellan mysigt, spännande och juligt och så är den även en fin skildring av vänskap också. Läs mer om vad jag tyckte om boken i mitt tidigare blogginlägg HÄR.

Expedition Rädda revet

Många meter under mig mot den sandiga bottnen simmar en sköldpadda som inte är så stor som de två andra vi såg tidigare. Det ser ut som om den flyger … Jag ser ner i vattnet igen. Där är sköldpaddan. Sköldpaddan och jag. För ett ögonblick är det bara den och jag.

Jag har tidigare läst Christina Wahldéns böcker om Hawa som jag tyckt väldigt mycket om och kan rekommendera! Det kändes därför kul att välja ännu en av Wahldéns böcker – Expedition Rädda revet som kom ut i september i år. Den handlar om Alice som följer med sin mamma till en liten ö i Stora Barriärrevet; Lady Elliot Island (tycker så mycket om namnet eftersom jag får Anne på Grönkulla-vibbar) där hennes mamma ska forska om sköldpaddor och hur deras äggläggning påverkas av klimatet. Där på ön ser hon till en början bara det vackra; allt är stränder och hav; mjukt och blått och varmt är det. Men successivt går det upp för henne att allt inte står rätt till. Det är bara på ytan allt verkar vara som vanligt… men under ytan finns tecknen för den som är uppmärksam på att klimatet har påverkat och kommer påverka jordens största organism: korallrevet, avsevärt. En bok fullspäckad med fakta att lära om livet i havet och vad vi kan göra för att hinna göra skillnad för framtiden.

Witchboy-serien 

En spännande och fartfylld serietecknad serie av Molly Ostertag som kretsar kring magi och drömmar. Del 2 är ute just nu och del 3 är på väg! Serien handlar om 13 åriga Aster som dras till häxmagi, en form av magi som bara får utövas av kvinnor i hans släkt. Tung förväntan ligger på honom och de andra pojkarna i släkten som när de har uppnått en viss ålder förväntas klara av ett prov som handlar om att de ska kunna formskifta från människo- till djurskepnad. Allt ställs på sin spets när en ny form av ondska dyker upp i samhället, en ondska som verkar infiltrera formskiftarna. Det verkar som om Aster är den enda av dem som kan rädda dem alla, men för att lyckas med det måste han tillämpa den för honom förbjudna häxmagin… En hoppfull serie om att våga vara den man är och inte vad någon annan tycker eller vill att man ska vara.

Den hemliga julgästen

Avslutar med denna söta bilderbok om björnen som skulle gå i ide, men som istället kom av sig och bjöd in alla sina grannar på julfest – det var bara det att ingen kom… Snyft!

En rörande historia om det där med fördomar, med ett lyckligt och superjuligt slut! Supersöta illustrationer och mycket igenkänning är det i gesterna hos de gulliga djuren som bor i skogen. (Hittade tyvärr ingen större bild ;)).

Maja & jullovsmysteriet

Vad kan passa bättre idag (en dag då det sägs att det ska börja snöa) än att boktipsa om denna (L)JU(V)LIGA bok! I helgen läste jag ut Maja & jullovsmysteriet av Anna-Carin Collin och jag måste erkänna att jag också älskar den så mycket som alla andra tycks göra; det känns ju som om den redan har gått som julkalender (borde det inte vara dags snart!?) Stämningen är så rackarns mysig rakt igenom, en perfekt bok att inleda advents- och julmyset med!

I denna bok för vi träffa Maja som har turen (eller kanske inte för vissa som vill sprida ut sina presenter på ett år ;)) att fylla år dagen innan julafton! När julen börjar närma sig får hon ett högst oväntat besked: hennes pappa har ärvt ett gammalt slott (!) och hela familjen ska bums flytta ut dit för en testomgång under jullovet! Maja vill absolut inte detta, hon är helt förtvivlad och känner absolut inget förväntansfullt pirr inför att bo på ett gammalt slott med potential till spökig stämning. Här får jag jättestarka Greveholms-vibbar (tillhör generationen som såg den som barn och tycker fortfarande den är bäst), en hög mysfaktor infinner sig när man som läsare får kliva in i slottets mystiska värld – ett slott som såklart också har en ruvande hemlighet. För det första råder det märkliga omständigheter kring hur slottet kom till Majas familjs ägo. Slottets ägarinna; en gammal hollywood-kändis vid namn Gloria bestämde nämligen att slottet skulle förbli obebott i femtio år efter hennes död. Varför? Detta är en av frågorna som Maja utan att hon från början vill, börjar studera närmare. Till hennes hjälp har hon sin bästis Ingo, som kommer för att bo på slottet under jullovet. Och nästan med en gång börjar mystiska saker att hända. Ett barn hörs gråta ifrån den västra flygeln som ingen någonsin har kunnat öppna… och det går upp för Maja och Ingo att slottet verkar ha en egen vilja och känslan är att det inte är vänligt inställd mot sina nya inneboende…

Om ni som jag, har lyckats missa denna gnistrande julkula till bok, läs den! Blir inget bättre tillfälle än just nu när det är som mest grått och man bara längtar efter värme och ljus! 

❤

Skuggan

Hej!

Här kommer ett snabbt boktips på en disig, dimmig, grå måndag! Det kan behövas! I helgen läste jag ut denna fantastiska pärla om tolvåriga Nuwa som börjar en skola för blivande drakberidare, flickor som får lära sig att tämja drakar med hjälp av magi…

Författaren Helen Ekeroth har skrivit en glödande inledning i och med bok ett i denna nya fantasytrilogi, ”Drakberidaren” och jag häpnar över det mäktiga slutet med en massa häftiga, actionfyllda cliffhangers. Ekeroth är mycket skicklig på att få läsaren att uppleva känslan av att inte kunna lita på någon, inklusive huvudpersonen! Läsupplevelsen av ”Skuggan” var så nära filmisk att det kändes som om jag hade upplevt händelserna på bioduken – det var förvånansvärt enkelt att skapa sig inre bilder och att känna in den elektriska spänningen och dramatiken, framförallt i slutet när äventyret mörknar markant. Och vilket slut sen!

LÄS DEN! En oförglömlig upplevelse väntar er, om ni gillar känslan av att uppleva en annan värld – så olik vår egen, men ändå med många likheter och drag: vänskap, kärlek, svek, djupa hemligheter fördolda i dunklet kryddat med övernaturligheter och magi!

Falafelflickorna

”Falafelflickorna” av Christina Wahldén är en av mina sommarböcker och den börjar på ett sätt som får mig som läsare att fastna direkt. Till höstterminen kommer jag tillsammans med en lärare i blivande åk 6 på en av mina skolor, ha ett läsprojekt ihop. I våras köptes ”Falafelflickorna” in som klassuppsättning till de blivande sexorna. Det är så spännande att klura ut hur vi ska utforma projektet! Jag har en hel del idéer om podcasting, utbyte med en annan skola i ett sociokulturellt område som skiljer sig från vår skola, genrelektioner och textsamtal i läsgrupper. Någon där ute som har läst boken och har tips på hur man kan arbeta med den i skolan? Eller ”bara” allmänna tips på lyckade läsprojekt? Är också väldigt nyfiken på podcasting eller digitalt berättande i största allmänhet, någon som testat och vill dela med sig? Tar tacksamt emot tips av alla de slag, kopplade till språkstimulerande projekt på mellanstadiet!

Önskar er alla en härlig sommardag; och ni som är lediga; läsdag kanske?! ❤

Handbok för superhjältar

Även om det var länge sedan jag sist skrev på Bibblabella, har jag inte haft ett uppehåll i mitt läsande – långt ifrån! Jag har läst så många bra böcker för både barn, ungdom & vuxen! Om det hade varit möjligt att lägga upp allt bra jag läst nu på en gång på bloggen, hade jag det! Men tyvärr skulle det ta alldeles för mycket tid i anspråk. Jag får helt enkelt börja med att tipsa om något av det senaste jag läst som jag gärna vill dela med mig av:

Nämligen serien Handbok för superhjältar av författarna Agnes & Elias Våhlund, som de flesta säkert redan upptäckt, läst och uppskattat! Serien om Lisa som känner sig som allt annat än en superhjälte; som blir mobbad i skolan varje dag och som känner sig ensam och osynlig i princip hela tiden, förutom kanske när hon pratar med sin mormor och sina hamstrar. Resten av tiden är en plåga, då Lisa gör allt för att försöka synas och höras så lite som möjligt, något hon tycker är svårt eftersom hon skäms över att hennes öron är så enorma och liksom sticker ut från huvudet på ett sätt som får henne att känna sig annorlunda och konstig. Ett komplex som tre killar i klassen snabbt använder som ett sätt att trycka ned Lisa. Jämt och ständigt hör hon glåpord efter sig och på kvällarna när hon ska sova, trycker hon sina händer hårt mot öronen i ett sista, lönlöst försök till att försöka få öronen att bli mindre.

När Lisa en dag flyr in i biblioteket (älskar att författarna har valt biblioteket som en fristad <3) och sjunker ned på golvet med tårar i ögonen, får hon syn på ett glödande rött sken som aldrig tidigare funnits där. Lisa följer skenet som leder henne fram till en bokhylla där hon hittar en bok som heter Handbok för superhjältar. Det är verkligen som om boken har valt ut just Lisa till att läsa den, för när Lisa kommer fram till disken för att låna boken, säger bibliotekarien att boken inte finns att hitta i datorn och Lisa får låna den så länge hon behöver och vill. Vilket senare visar sig vara ett mycket bra beslut!

”Den här boken förändrar liv. Både för dig som läser den och för dem i din närhet. Du hittade inte denna boken. Den fann dig. Ibland kommer du att tvivla på om allting går att lära sig. Det gör det. En del färdigheter kommer kräva mer övning, men allt är möjligt. Allting finns redan där inom dig. Djupt därinne har du redan fröet till det som en dag ska blomma”.

Så börjar boken. Lisa spenderar följande dagar åt att i all hemlighetsfullhet öva sig i tre utvalda superkrafter av hela 101 möjliga. Även om vissa superkrafter går lättare att öva sig på än andra, känner Lisa sig snart modfälld. Det är så mycket hon saknar; sin mamma, sina gamla vänner och sin gamla skola. Hon känner sig inte som någon superhjälte och hur skulle det kunna hjälpa henne i skolan när hon blir mobbad? Men när allt känns som mest meningslöst, vaknar hon i natten av att något känns väldigt märkligt…

Första, andra, tredje och fjärde delen i den här serien är alla lika läsvärda och spännande! Igenkänningsfaktorn är hög och jag kan tänka mig att många kan känna igen sig i att både vara de som har blivit utsatta för mobbning, men också av att inte vara snäll mot andra. Jag gillar verkligen just hur författarna riktar sig till alla: de som känner sig ensamma, men också till dem som av grupptryck eller av andra skäl inte har modet att stå upp och stå för den man egentligen är innerst inne. Serien sätter perspektiv på ordet superhjälte på ett så bra sätt! När Lisa får frågan om vilken superkraft som är den bästa, svarar hon till exempel: snällhet. Men vad innebär egentligen att vara snäll mot andra? Det och mycket annat behandlar denna superfina serie som har kommit ut i fyra färgglada delar!

LÄS dem om ni inte redan har gjort det! Passar fint från första klass till hela mellanstadiet skulle jag säga 🙂 Jag vet också skolor där man har arbetat med serien redan i förskoleklassen. Passar också fint att högläsa eller lyssna till tillsammans med många uppslag för boksamtal.

Jag skulle vilja avsluta med att lyfta fram författarnas tack i slutet av första delen, där de skriver:

”Ett enormt tack till alla bibliotek för den trygghet, frid och kunskap ni dagligen förmedlar”.

Det är precis just därför jag en gång för länge sedan valde att utbilda mig till bibliotekarie, för den fristad biblioteket kan vara för människor som söker trygghet, frid och kunskap. Jag hoppas bara att eleverna på de skolorna där jag arbetar, känner precis så! Det är något jag tänker på varje dag, en strävan som aldrig får ta slut, något vi måste arbeta för varje dag! Men som såklart långt ifrån är ett ensamarbete; skolbiblioteket är en del av skolan!

❤

 

 

Dunne!

Dunne, Dunne, Dunne! Åh vad jag gillar den här serien. Rose Lagercrantz har skapat en atmosfär kring Dunne och hennes nära och kära omkring sig som får mig att känna känslan av att komma hem, varje gång jag öppnar någon av böckerna i serien.

Det är faktiskt ganska sällsynt numera, att barnböcker ger mig som läsare just den här känslan; av att vara kompletta, av att ha det där sällsamma djupet och den mänskliga värmen i att inte vara tillrättalagda, utan bara är, som livet bara är. För det är just det böckerna om Dunne handlar om. Om vardagen – den gråa och den skära och alla färger däremellan. Texten som möter mig blir till ett mjukt ljus som vibrerar över sidorna, känslan av mänsklig värme och att få vara den man är, skildras på ett så levande, rakt och ärligt sätt. Och för en stund är allt man vill att få uppleva det där igen; gå i skolan på lågstadiet. Med pirret i magen. Pirret och magknipet och en märklig blandning av dem båda; inför att räcka upp handen, få en snöboll på sig av den som kanske, kanske är kär i en, ha glömt göra en viktig läxa och säga fel eller inte ha något alls att säga, att gå till kören och öva inför skolavslutning och lucia, att ha en egen ryggsäck och ett eget pennskrin och en alldeles egen bästis eller att inte ha någon alls.. Ja, allt som hör livet, vardagen och skolan till. Så läs denna serie tillsammans med någon som går på lågstadiet eller läs den själv bara för att minnas tillbaka för en stund.

Boken på bilden är del 6 i serien; ”Lycklig den som Dunne är”. Jag rekommenderar dem alla varmt! Lättlästa och på precis lagom nivå för att läsas själv i egen takt eller högt och tillsammans med någon. Och läs dem i följd, det är en historia som växer i takt med att Dunne blir äldre ❤

Jag önskar er alla en härlig fredag och helg!

Isabella