Kategoriarkiv: DEN FÖRSTA KÄRLEKEN

En liten kärlekssång

För bara någon minut sedan läste jag ut min senaste sommarbok ur sommarbokshögen; ”En liten kärlekssång” av Michelle Magorian (som är mest känd för ”Godnatt Mister Tom”). Boken kom ut 1991 och ser vid det här laget inte mycket ut för världen (därav den lånade bilden på det engelska omslaget här ovan). I hyllan är det en sådan där bok som blir osynlig och bortglömd och det är verkligen, verkligen synd. För jag kan redan nu säga er att detta är en av mina favoritböcker och en av de vackraste kärlekshistorierna jag någonsin har fått läsa. Så mycket älskade jag denna ”lilla” kärleksroman. Jag vet inte hur jag ska beskriva känslan i hjärtat när jag har läst den. Det är liksom en känsla som jag endast kan relatera till en upplevelse jag har haft när jag har befunnit mig på någon vacker och sällsynt plats i naturen, där jag har stått ensam och fullkomligt uppslukad av min omgivning. Ni vet, när det är så vackert att man inte klarar av att andas?

”En liten kärlekssång” utspelar sig i England, i slutet av andra världskriget. Bokens huvudperson, 17-åriga Rose och hennes storasyster Diana ska spendera några sommarmånader i en liten kustort, i ett litet hus som deras mamma har hyrt för deras räkning. När de får reda på att en viss Miss Hutchinson har blivit inkallad och därför inte kan bo hos flickorna för att ta hand om dem och hushållet, ställs de inför ett svårt val. De vill verkligen inte åka hem igen, men kan de verkligen ljuga för sin mor och låta dem tro att allt är som det ska? Efter mycket om och men lyckas Rose övertala sin syster om att de ska stanna. Och det var med all säkerhet det allra bästa beslutet de kunde ta. För den sommar som ligger framför dem, blir sommaren med stort S. En sommar som kommer förändra så mycket för dem båda…

Huset är vid en första anblick en stor besvikelse. Alldeles igenvuxet av snåriga buskar och vilda blommor och inga faciliteter som systrarna är vana vid; ingen elektricitet eller vatten. De får dessutom veta att det sägs spöka i huset, då det en gång bodde en kvinna som kallades för ”Mad Mathilda” där som byborna ansåg vara tokig. Mannen som visar dem runt och som hyr ut huset för hennes brors räkning är inte sen med berätta om allt det negativa med att bo där:

”Om ni skulle behöva ringa, tillade han menande, så finns närmsta telefon på gården på andra sidan kullen. Familjen som bor där heter Acre. Fast i era kläder skulle jag förstås inte stanna här. Om ni skulle bli sjuka eller dö av skräck skulle det dröja flera månader innan man hittade era kroppar”.

Men systrarna Rose och Diana biter i och gör sig snart kända i byn för att vara två otroligt modiga unga flickor och de till en början lite ”svåra” byborna blir snart deras vänner. Rose, som alltid bär på en inre sorg av att se ut och vara som en ful ankunge jämfört med sin andlöst vackra syster Diana, försjunker snart i sina författardrömmar och lyckas gång på gång mota bort de hopplösa känslorna hon bär inom sig om att hon aldrig kommer få uppleva kärleken så som Diana säkert kommer få göra. Hon börjar skriva på en novell och i takt med att den växer fram, hittar hon en dag en nyckel och ett brev som ”Mad Mathilda” har skrivit och som hon riktar till den som en dag hittar brevet.

”Innehållet i sekretären kommer att förklara allt. Behåll det för dig själv, för din egen skull, hur svårt det än kan kännas. Om min bror fick veta något skulle han göra det omöjligt för dig att stanna kvar här i Salmouth. Han skulle kunna bevisa att svart är vitt för att undvika en skandal i familjen. Hälsningar, ”Tokiga Hilda”.

På andra våningen i huset står Hildas rum belamrat av hennes tillhörigheter; möbler, böcker, mattor, grammofonskivor, kläder och prydnadssaker. Rose hittar snart dagböckerna och börjar till en början lite tveksamt att läsa. Hon minns ju att brevet uttryckligen uppmanade henne att ta reda på allt. Inklusive dagböckerna. Alltså börjar hon läsa och kommer snart en svunnen och tragisk kärlekshistoria på spåren. Rummet och ”Mad Mathilda” behåller hon för sig själv, men återkommer ständigt till det lilla låsta rummet på övervåningen. Och sommaren vecklar ut sig som en blomma som snart ska vissna och dö. Sommaren är som vackrast och Rose upptäcker hur det känns att bli kär för första gången i sitt liv. Kärlekshistorien i denna ungdomsroman är en av de vackraste jag har läst, men det är samtidigt en roman om så mycket mer; den berör så mycket på ett så djuplodande sätt. Kärleken i unga år och hur det känns att veckla ut sitt innersta och våga lita till sin egen röst och vara stolt över sig själv, precis som man är.

LÄS DEN OM NI HAR MISSAT DEN! Den är oförglömlig och etsar sig fast i hjärtat och man känner sig skönt stärkt av att ha läst den. På något sätt blir Rose en hemlig vän som man inte vill släppa. Det är många som säger sig ha läst denna bok flera gånger i sitt liv och det kan jag verkligen förstå!

Läs mer om vad andra har tyckt om boken:

Feministbiblioteket

Boknea

Klassblogg 8a

Tonårsboken

Annonser

Helgens läsning!

Hej!

Nu vill jag berätta om helgens härliga läsning! Trots det underbara sommarvädret blev det nämligen en hel del läsning för mig av både gamla och nya barnböcker som jag vill dela med mig av.

bild-6

Den första boken som jag läste ut heter Rädda Rabalder” – del två i den underbara serien ”Konaklubben” av författaren Inger Frimansson. I den här delen får vi åter träffa Konaklubbens modiga och hästtokiga medlemmar Frossan, Bojan och Hercules. Frossan, som är seriens huvuperson nummer ett, får i denna delen lite hjärtesorg när hon som av en slump får reda på att hennes favorithäst Rabalder ska tillbaka till sin egentliga ägare. Detta blir förstås ett fall för Konaklubben som bestämmer sig för att göra allt de kan för att få tillbaka Rabalder till ridskolan! En finfin bok jag rekommenderar till alla som har ett extra rum för hästar i sitt hjärta <3.

bild-5

Denna rara skapelse läste jag ut på någon halvtimme i fredags. Men vilken fin halvtimme att spendera i dessa söta varelsers sällskap. Beatrix Potters illustrationer har väl följt med oss alla på ett eller annat sätt genom livet, men kanske är det få förunnat att faktiskt har läst något av henne. Med ett styng i hjärtat hittade jag denna i bokhyllan och kände att nu var det dags att låna hem den för att skutta efter de busiga kaninungarna Pelle, Benjamin och Flopsys ungar! För sötare kaniner kan man väl knappast hitta?! Älskar att de har så fina kläder på sig. En del påminner om något man skulle kunna hitta i en utklädningslåda eller i Farmors låda på vinden. Rekommenderas varmt!

bild-8

Näst på tur stod del tre i Konaklubben; ”Kan man älska Misja?”. Måste få flika in att jag gillar de här omslagen så mycket.

I den här boken är det hästen Misja som står i centrum, när hon blir mer och mer ohanterlig på ridskolan. Under en ridlektion kastas en tjej av och får åka in med ambulans till sjukhuset. Det börjar pratas om Misja och allt fler blir rädda för henne och ryktet sprids snabbt om att det finns en farlig häst på ridskolan. Men vad är det egentligen med Misja? Och kan man verkligen älska henne?

Men inte bara Misja har det tufft. Även Frossan mår sämre än vanligt. Hennes bästis Bojan ska åka iväg till en av sina bästa vänner, Clara i Jönköping och Frossan vill inte erkänna att hon känner sig ledsen och övergiven. Och ännu jobbigare blir det när hon måste bestämma sig om hon ska våga gå på det där ridlägret som hon drömmer om eller inte. Men hur gör man när man känner sig så feg för att inte våga sova över hos någon annan att man inte vågar tala om det för någon? Inte ens sin bästa vän… Ännu en underbar bok ur serien Konaklubben!

bild-7 bild-4

Den här lilla boken om kärlek av Ulf Stark är verkligen fin. Den utspelar sig mitt under andra världskriget i ett kallt och vintervitt Sverige och handlar om pojken Fred. Freds pappa har åkt iväg för att bevaka gränsen uppe i norr och kvar hemma går Fred och hans mamma. Fred längtar så mycket efter sin pappa och efter att det ska bli fred så att det känns som hjärtat ska gå sönder. För att stilla sin längtan, går han in i klädkammaren varje kväll och pratar med sin pappa. Eller egentligen är det hans längtan som är så stark så att vindens vinande genom ventilen i klädkammaren frammanar pappans röst. Och där står han så, varje kväll och har både längre och kortare konversationer med sin pappa. Han säger något och pappan hummar, svarar och frågar. Med sin pappa kan han prata om allt mellan himmel och jord. Om kriget. Om livet och döden och kärleken. Men mest av allt om kärleken. Fred är nämligen kär i en flicka som heter Elsa. Elsa, som har elektriskt, burrigt hår, pratar genom näsan och är lika stark som Karl Alfred. Men det blir inte lätt för Fred att få Elsa att förstå hur han verkligen känner…

En underbar, varm och poetisk skildring om det som får det allra mörkaste och kallaste att smälta bort; kärleken som övervinner all rädsla och sorg och till slut också kriget. Jättefin bok av Ulf Stark!!

bild-1

Och äntligen blev det så dags för mig att läsa Katarina Genars senaste rysare för barn, ”Röda spår” som kom ut 2014. En lättläst, precis lagom mysrysig och spännande sommarbok ni bara måste läsa!

Sommarlovet närmar sig med stormsteg och Samuel inser med en stigande känsla av panik att det inte kommer bli någonting vettigt alls av det här lovet… Hans bästa kompisar Milo och Felix överger honom för ett seglarläger och hans föräldrar kommer jobba hela lovet. Föräldrarna verkar inte alls bekymrade över detta och hans mamma slänger ur sig att ”Men du klarar dig ju fint utan oss, du hänger ju ändå mest på fotbollsplanen”. Men så kommer det sig att en lapp på Konsum förändrar allting. Ett gammalt, vackert hus uthyres ute på landet och annonsören utlovar ”fågelkvitter” och ”vacker utsikt”. Hans mamma blir eld och lågor och övertalar Samuel och hans pappa att hyra stället, medan hon själv arbetar på sjukhuset dagarna långa. Allt är frid och fröjd ända tills Samuel börjar höra och se saker i huset som får hans nackhår att resa sig… Men vem skulle tro honom, när han knappt själv vågar tro på det han ser…?

En av Katarina Genars bästa böcker! Katarina Genar, som ju besöker våra fyror efter sommarlovet! Det ska bli så underbart att få träffa henne!

Ha en bra dag!

Mörk ängel

Hej!

För några dagar sedan läste jag ut boken ”Mörk ängel”, som jag gärna vill tipsa er om! ”Mörk ängel” är en sådan där bok det talas om och som de allra flesta jag har hört ifrån också gillar starkt. Den har bland annat legat tvåa på ”New York Times bestsellerlista” och sålts till 23 länder och det är många bloggare som har höjt den till skyarna. ”Mörk ängel” är första delen i en fantasy- och science fiction-serie för unga vuxna som heter ”Önskemånglarens dotter”. Andra delen i serien kom ut på svenska redan i oktober förra året, ”Blod och stjärnstoft”.

Mörk ängel

Berättelsen kretsar kring Karou – flickan med det blåa håret och de mystiska tatueringarna, som bor i Prag och studerar konst. Om dagarna spenderar hon tiden med att fylla sitt skissblock med fantastiska illustrationer av människor och varelser som inte är av denna världen. Men hon bär också på en mörk hemlighet som hon inte avslöjar för någon. Ibland försvinner hon för att gå på hemlighetsfulla ärenden åt önskemånglaren – en man med människo- och djurkropp (en så kallad kimär) som har tagit hand om henne ända sedan hon var liten.

Som tack för att hon åker över världens alla hörn och samlar in djur- och människotänder, får hon halsband med pärlor av önskningar. Hon vet inte något om varför han samlar in tänder eller vad han gör med dem, men ibland anar hon att det inte är helt och hållet av godo. Lika lite som hon vet något om sig själv eller varifrån hon kommer. Och denna ovetskap och känsla av att inte ha någon förankring, får hjärtat att skava av en saknad bortom ord. En saknad efter att höra hemma någonstans och en saknad efter att minnas det förflutna. Man skulle kunna säga att hon lever två slags olika liv – ett i människornas värld i Prag och ett bland kimärerna (demonerna) annorstädes, dit hon tar sig via olika portaler tack vare önskemånglaren.

Berättelsen djupnar och blir allt mörkare, när det börjar dyka upp mystiska handavtryck på dörrar i världens alla hörn. Det är som om någon har bränt in sitt handavtryck och därmed också förändrat något obestämbart. Samtidigt vandrar det runt bevingade varelser och skuggor i städerna som skapar oro och spänning. Varifrån kommer de och vad vill de egentligen? I sökandet efter sitt förflutna, dras Karou in i en uråldrig konflikt och strid mellan ljus och mörker, änglar och demoner… och hon möter den våldsamt vackra ängeln Akiva med de brinnande tigerögonen…

Vad jag tyckte om boken:

Jag var väldigt nyfiken och förväntansfull när jag började läsa ”Mörk ängel” och jag kan säga att jag känner att boken har levt upp till mina förväntningar och ändå inte… Jag är lite kluven inför vad jag egentligen ska tycka om den, då jag tycker att den svajar väldigt mycket och är i vissa sekvenser ruskigt bra och spännande och i andra ganska seg. I de passager där boken känns seg (framförallt någonstans i mitten upplevde jag att den tappade i spänning och fart), är den framförallt inte tillräckligt gripande och berör mig inte på det sätt som jag hade önskat efter den spännande inledningen av boken. Men glöm då inte att jag (som alla andra) hade ovanligt höga förväntningar.

Det jag gillar med ”Mörk ängel” (och också hoppas på av fortsättningen av serien) är att den är så fantasifull! Världen man möter i ”Mörk ängel” känns oväntad och skiljer sig mycket från det jag tidigare har läst i samma genre. Däremot är själva intrigen och kärlekshistorien inte lika unik och just kärlekshistorien håller inte riktigt för mig, i alla fall inte i början. Mot slutet tycker jag att boken faktiskt blir bättre igen med en spännande cliffhanger, trots att den samtidigt är ganska rörig och hoppig i kronologin med mycket tillbakablickar. Det känns som om författaren vill hinna få med så mycket som möjligt på så kort tid som möjligt, efter en ganska lång, utdragen och händelsefattig paus i mitten. Men trots att jag tycker att den inte riktigt håller ihop på vissa ställen, som jag hade önskat, så gillar jag den ändå så pass mycket att jag blir nyfiken och sugen på att fortsätta läsa serien!

Så om ni ännu inte har läst ”Mörk ängel”, tycker jag ABSOLUT att ni ska läsa den!

Trevlig helg till er alla!

Sommarlovskänsla med saltstänk!

Carlstensveckan

20130209-090950.jpg

”Trots att det kändes som att någon hade kört ner en sodastreamer i Ebbas mage drogs mungiporna instinktivt uppåt när hon smällde igen bildörren. Klockan var strax efter lunchtid, och det var tjockt med folk på den halvcirkelformade parkeringen vid färjeläget”.

Det är sommarlov och äntligen dags för Carlstensveckan! Femtonåriga Ebba har sett fram emot seglarlägret på Marstrand så länge hon kan minnas och nu ska hon dit tillsammans med sina bästa vänner Nova och Carro. Från första sidan av boken känner man av hur pirriga känslorna är för Ebba och hennes vänner och hur mycket som står på spel för dem. Den här veckan ska bara bli perfekt.

Förväntan ligger så tjock i luften de andas, att den går att ta på och pirret smittar av sig och man minns hur det kändes när man själv var femton och åkte iväg på läger. Eller för den skull, hur det kändes hela tiden när man var i den åldern och allt ställdes på sin spets och var så laddat att det kändes som att ständigt åka runt, runt, runt i en karusell av känslor.

Precis den känslan lyckas författaren Johanna Schreiber fånga och hon gör det på pricken. Det är väldigt många nya personer som trängs i persongalleriet och det är lite knepigt att hålla isär alla unga tjejer, killar och ledare i början. Men tack vare att boken är så intensiv och har en väldigt tydlig röd tråd och hög spänningsnivå, upplever jag inte detta som ett hinder för läsningen. Något jag fastnade väldigt mycket för i denna boken är framförallt karaktärerna. Författaren lyckas blåsa liv i dem och som läsare känns de bekanta. Kanske är det för att de alla är så olika.

Det är till en början ganska lugnt och förväntansfullt på lägret. Alla går runt i sina egna bubblor och de känns lite blyga och avvaktande. Som läsare går man liksom och väntar på att något ska hända. Det är en ganska förutsägbar bok, men förutsägbar på ett bra sätt. Det blir aldrig tråkigt, segt eller för genomskinligt. Även om jag har mina teorier om vad som ska hända, vem Ebba ska bli kär i, vem hon ska gräla med, vem hon blir kompis med och så vidare, så är det ändå alltid spännande och man vill läsa mer! Den här boken är som gjord att läsa på sommarlovet. Det är sällan man hittar en ungdomsbok som är så laddad med sommarlovsfärger, sommarlovsljud och sommarlovsdofter… och det är en härlig och fräsch känsla rakt igenom.

Ändå känner man ett styng av sorg över hur vilsna de ibland är i sig själva. Jag tänker framförallt på deras enorma sökande efter bekräftelse och hur stort det behovet är. Så stort att de väldigt ofta (vilket boken är fylld med exempel av) ignorerar vad de egentligen känner, tycker och tänker, bara för att slippa bli lämnade ensamma. Till min lättnad visar sig huvudpersonen Ebba vara en både stark, klok och modig ung kvinna som klarar av att stå upp för sig själv och andra!

Carlstensveckan är en härlig ungdomsbok med hög sommarlovsfaktor och saltstänk, romantik och vänskap rakt igenom! Det är också Johannas debutroman, så håll utkik efter kommande böcker av henne, bland annat uppföljaren ”Offpist” som ges ut i november i år…

Titel: Carlstensveckan

Författare: Johanna Schreiber

Förlag: B Wahlströms

Utgivningsdatum:

Antal sidor: 223

Läsålder: 12-15 år

Ämnen: Bohuslän, Sommarlov, Sommarläger, Segling, Kärlek, Vänskap, Ovänner, Sex.

Finns att låna på biblioteken i: Blomstermåla och Mönsterås (Huvubiblioteket). Boken går också att låna och läsa som e-bok.

”Mercy Falls vargar”…

”Det hade varit den längsta och kallaste vintern i mitt liv. Dag efter dag under en blek, meningslös sol. Och hunger – hungern som brände och gnagde, en omättlig härskare. Den där månaden rörde sig ingenting, landskapet låg fruset i ett färglöst diorama utan liv. En av oss hade blivit skjuten vid ett försök att stjäla sopor från någons bakgård, så resten av flocken stannade i skogen och svalt i väntan på värme och våra gamla kroppar.

Tills de hittade flickan. Tills de gick till anfall”.

Sam är varulven – till hälften människa, till hälften varg. När ”Frost” börjar, betraktar han flickan; Grace och hur hans flock drar ner henne från en gunga för att släpa henne in i skogen. Det är kallt ute, närmare minus 10 grader. Sam ser på när vargarna river och sliter i henne, men han är som fastfrusen. Hans ögon betraktar flickan och han förundras över hennes mänsklighet, över hennes dofter som är värme och liv.

Grace är människoflickan – Hon ser på vargen Sam och kan inte slita sina ögon ifrån honom. Hans ögon är alldeles gula och på nära håll bär de nyanser som påminner om guld och hasselnötsbrunt. När hon ligger i den kalla snön och känner hur den lilla värmen som finns kvar i hennes kropp sakta försvinner, känner hon en stark längtan efter att få sträcka ut handen och röra hans päls. Men vargen med de gula ögonen försvinner och hon tror aldrig hon kommer få se honom igen. Men ödet vill något annat och gång på gång kan hon betrakta honom, i skogsbrynet intill hennes hus…

”Jag var aldrig rädd för honom. Han var stor nog att kunna slita mig från gungan, stark nog att kunna slå omkull mig och släpa in mig i skogen. Men vildsintheten i hans kropp fanns inte i hans ögon. Jag mindes varje gul nyans i hans blick, och jag kunde inte vara rädd. Jag visste att han inte skulle göra mig illa”.

Det är en vacker och mild kärlek – den mellan Sam och Grace – kyla som möter värme, värme som möter kyla. De dras till varandra, Sam och Grace och det känns på något vis förutbestämt att det måste vara dem mot världen. Till en början är det bara ögon som möts och aldrig på nära håll… Hon betraktar honom som varg, om kvällarna och alltid när det är kallt ute. Kapitlen i boken börjar alltid med ett namn; Sams kapitel eller Grace kapitel och därefter får vi veta hur kallt eller varmt det är. Ibland är det minusgrader och ibland plusgrader.Till en början förstod jag inte varför det skulle vara viktigt för läsaren att känna till temperaturen. Men mycket snart inser man varför. När det blir varmare ute, skiftar vargarna form och de flesta av de yngre varulvarna återfår sin människokropp, den kropp de hade från början. För Grace upprepar sig ett ständigt mönster i nästan sex år; när det blir sommar försvinner vargen med de gula ögonen och hela vargflocken, när det blir kallare kommer de tillbaka. Grace ifrågasätter det aldrig, hon tror ju att de bara är vanliga vargar… Men…

”En dag träffar Grace en pojke med gula ögon som tar andan ur henne. Det bara måste vara hennes varg. Men vintern är nära och Sam för en ojämn kamp för att förbli människa. Annars riskerar han att förlora inte bara sig själv utan även Grace för alltid”.

Min tankar om boken:

Jag tyckte ”Frost” var en mysig bok att läsa! På något märkligt sätt, känns det som att det inte händer så mycket i boken och på samma gång gör det ju det! Känslan genom boken är att man hela tiden förutser lite vad som komma skall, vilket gör att det inte blir en så frenetisk sträckläsning – inte för mig i alla fall.

Den påminner ju självklart lite om ”Twilight” och om andra kärleksromaner mellan människa + valfri övernaturlig varelse (det kan vara varulv, vampyr, ängel, zombie etc.), men jag upplever den ändå inte lika intensiv. Sam är så mänsklig för mig, till skillnad från Edward i Twilight, där kampen mot naturen och det monster han egentligen är blir så påtaglig. Jag kan fortfarande minnas hur starkt kärlekshistorien mellan Bella och Edward i Twilight påverkade mig när jag först läste första boken i serien. Det var som om man kunde känna laddningen dem emellan, som om sidorna i boken reflekterade ett starkt ljus man inte kunde värja sig mot. Riktigt så känns det inte i mig när jag läser Frost. Den är mild, den är enkel och förutseende, men ändå mycket läsvärd. En annan sak som skiljer den från Twilight-serien, är att jag inte får den där beroendeframkallande känslan av att vilja läsa mera. Twilight slukade jag del efter del och köpte hem mina egna böcker för att ställa fint i en hylla. Med Frost känner jag mig mer än nöjd med att bara ha läst del ett. Visserligen lånade jag hem del två, ”Feber” med en gång efter att ha läst ut ettan, men jag känner mig liksom nöjd med det hur ettan slutade, om ni förstår vad jag menar… Är nyfiken på vad ni tyckte om den, berätta gärna!

Här kan ni läsa vad andra som läste ”Frost” tyckte:

Bokhora har läst Frost och tycker nog lite som jag; att den är lagom spännande, men kanske inte riktigt någon sträckläsningsbok. Samtidigt frågar hon sig, om detta kanske beror på att hon inte tillhör rätt generation…

Boktoka tycker Frost är perfekt – vilsam och spännande med en självklar romantik, men kanske lite för självklar?

Och Booksessed tycker den känns otroligt äkta, vacker och poetisk och är glad över att hon gav den en chans!

Visst är omslagen fina?!

DEL 1 – FROST

DEL 2 – FEBER

DEL 3 – FÖR EVIGT

En annan bok du kanske vill läsa av samma författare? 

Jag har ännu inte läst den, men HÄR kan du läsa vad ”Bokhora” tyckte om den!

Den första flickan skogen möter – lagom rysmysig sensommar/höstläsning…

DEN FÖRSTA FLICKAN SKOGEN MÖTER

https://i2.wp.com/www.jonnalindberg.com/wp-content/uploads/2013/04/Den-f%C3%B6rsta-flickan-skogen-m%C3%B6ter.jpg

När jag först hörde namnet på boken ”Den första flickan skogen möter”, var det genom en av våra goa elever som ofta besöker vårt skolbibliotek i Fliseryd. Hon hade fått syn på boken i en av våra inköpskataloger och ville gärna att vi skulle köpa in den till skolbiblioteket! Nu äntligen har boken fått ett nytt hem och finns i vårt skolbibliotek för alla som är nyfikna! Jag tänkte skriva några rader om vad jag tyckte om boken och tipsa om var man kan höra mer om boken!

R DET FÖRSTA: Visst är omslaget snyggt?! Färgerna är nedtonade och går i en nyans som påminner om vissa filter i bilddelningstjänsten Instagram – kallas det kanske Sephia? Färgerna på omslaget stämmer också så fint överens med skiftningen mellan sommar och höst, värme och kyla, sol och mörker, som man som läsare kan känna av när man läser boken.

Det första en läsare brukar börja med, innan man läser boken, är att smygbekanta sig lite med boken, genom att skanna av baksidestexten. Så jag föreslår att vi börjar med den (citatet är hämtat direkt från Adlibris hemsida, klicka på citatet för att komma till ursprungskällan):

”Sommaren innan sexan. Hanna fyller tolv och är på väg in i en ny värld. Kroppen förändras och hon funderar mer på killar och sex än hon någonsin skulle våga erkänna. Hon slits mellan trygga Jonna och nya kompisen Sabina, som redan har fått mens och solar topless vid sjön. Linda Palm, bygdens egen poppisdrottning, är försvunnen. Det viskas om att hon är mördad, kanske till och med våldtagen. Hon har haft en massa killar och vissa menar att hon får skylla sig själv”.

Vi får möta Hanna, som står i centrum för denna berättelse. Hanna ska precis fylla tolv och befinner sig i något slags gränsland mellan att vara barn och att börja bli vuxen. Det är sommar och Hanna går ofta ner till skogen för att bada och sola i en glänta med sina närmaste vänner Jonna och Sabina. Jonna är hennes allra närmaste vän och de har varit vänner så länge hon kan minnas. Däremot Sabina, är en relativt ny vän, som också skiljer sig mycket från det Hanna förknippar med det trygga och kanske lite barnsliga… Sabina är mera vågad. Ibland dyker hon inte upp när de har bestämt att ses. Hon umgås med killar på ett sätt som känns främmande, men lockande och hemligt för Hanna. Hanna känner en stark längtan efter att närma sig det som fortfarande känns hemligt och lite farligt…

Det händer, som ni förstår, väldigt mycket i Hannas liv när vi först möter henne. Sommaren går sakta mot sitt slut och skolan ska börja. Hon har också en stark pappalängtan inuti sig och blir besviken gång på gång, då hon aldrig får tag i honom. Han jobbar mycket och är nästan aldrig hemma. Kommer han hem någon enstaka gång, slutar det ändå med att hennes Mamma Isabella och hennes Pappa börjar gräla. Och Hanna lägger skulden på sin Mamma – hon är ju så grälsjuk och tänker bara på sig själv.

När Linda Palm – tjejen som är omåttligt populär i skolan, försvinner, förvandlas skogen som ditintills varit en trygg plats i bygden, till att bli skrämmande och obehaglig. Hanna förstår först inte allvaret med försvinnandet av poppisdrottningen Linda, men snart börjar ryktena att cirkulera och man viskar om ”mord” och ”våldtäkt”…

Boken behandlar många tunga ämnen som det inte går att komma ifrån. Ändå kan jag trösta alla oroliga vuxna med att boken slutar bra och att känslan genomgående inte är så tung och mörk som den låter. Ser man tillbaka och minns den tiden då man själv var i Hannas ålder, så var det ju faktiskt en tid som kunde upplevas som ganska mörk bitvis. Det är en ålder då man kanske inser mer än man alltid kan ta till sig eller vill ta till sig – en brytpunkt som inte inträffar samtidigt för alla, vilket vi ser med Jonna som fortfarande vill leka detektiv och Hanna som börjar bli intresserad av killar och också blir störtförälskad. I denna brytpunkt kan man också känna sig väldigt sårbar och utelämnad, ensam och missförstådd; Hanna känner av detta så starkt i sitt förhållande till omvärlden och kanske framförallt sin Mamma. Ett exempel på detta är att hon innerst inne beundrar sin Mamma jättemycket – hon är stolt och jämför hennes skönhet och fräschör med andra mammor. Men på samma gång är det som om hon aldrig slutar att leta efter fel och det slutar självklart med att hon alltid hittar fel hos sin Mamma, hur älskvärd hennes Mamma än är. Den här känslan av att känna sig missförstådd och att kanske skämmas för sina föräldrar, måste vara kopplad till att man har påbörjat resan mot att själv bli vuxen.

Boken börjar väldigt bra, jag gillar beskrivningarna av personerna, känslorna och miljön lite extra mycket. Författaren lyckas verkligen med att bygga upp den där känslan av obehag och ovisshet som ligger gömd i skogen – trots allt det bekymmerslösa livet när tjejerna solar och pratar om killar och vardagliga saker. Men tyvärr blir jag lite besviken på slutet och upplösningen av boken. Den där känslan av spänning som byggs upp i början och nästan ända fram till slutet, försvinner ganska snabbt och man får inte veta så mycket som man skulle vilja veta. Det känns precis som att ha läst ut del 1 i en planerad serie eller trilogi – för boken slutar på ett sätt som möjliggör en fortsättning. Ändå tycker jag att ”Den första flickan skogen möter” absolut är läsvärd! Rekommendationen från förlaget som ger ut boken är att den läses av barn och ungdomar från 9 år ungefär. Boken klassas som en ungdombok, men rent textmässigt är den relativt lättläst med luftiga stycken och lite större typsnitt.

NU TILL MITT TIPS!!

Notera 30 oktober i din almanacka och skriv upp ”Barnens romanpris”, för den dagen presenteras vinnaren av priset som går till den ”bästa svenska barnboken för 9-12 åringar” – ett pris som utses av en barnjury med barn som går i sexan på Lilla Sätraskolan och Ulvsäterskolan i Gävle.

De nominerade böckerna till Barnens Romanpris 2013. Foto: Mattias Ahlm/Sveriges Radio

Från och med den 25 september kan man gå in på Sveriges Radio och lyssna på barnjuryn när de diskuterar böckerna – en åt gången. Jag följde programmen förra året och rekommenderar verkligen er att gå in och lyssna! Och som ni ser, är ”Den första flickan som skogen möter” nominerad i år! HÄR kan ni höra vad barnjuryn själva tyckte om boken! 

Förra årets glada vinnare av ”Barnens Romanpris” gick till Katarina von Bredow och hennes ungdomsbok ”Flyga högt”. Så här ser den boken ut om någon skulle undra;

NÅGOT JAG VILL SE MER AV (!):

Extra härligt och positivt tycker jag det är att barnen själva väljer böckerna, diskuterar dem innan och utan och sedan själva väljer den värdiga vinnaren! Det borde finnas mer liknande satsningar tycker jag (med tanke på att barn och ungdomsböcker redan från början i så hög utsträckning har genomgått ett T J O C K T vuxenfilter innan de hamnar i händerna på barnen.

Att följa sina drömmar: Sandra Beijer blir författare!

SANDRA BEIJER som skriver bloggen ”Niotillfem” har berättat den glada nyheten att hon i april 2014 ger ut sin allra första bok!

CC BY Sandra Beijer

Många är vi som har följt hennes liv och beundrat den hon är som människa och allt det hon gör och låter hända i sitt liv. Jag har tidigare tipsat om hennes fina blogg när jag höll i en föreläsning om bloggar för lärare och personal på Krungårdsskolan. Hon är ett exempel på en människa som verkligen tar vara på sin kreativitet och som går sin alldeles egna väg.

Jag vet att det är många unga människor som vänder sig till henne när de behöver råd eller bara behöver skriva av sig. Kommentarsfälten på hennes blogg är nästan meterlånga… Hennes svar är respektfulla och omtänksamma. Jag gissar mig till att de som får läsa svaren på sina frågor, upplever det som om de har en vän i henne. Hennes liv känns så levande, så modigt och så kreativt och jag hoppas också att det är många unga som också har inspirerats och kommer inspireras av både hennes författardrömmar och hennes författarskap.

Så sent som i morse kom det en elev till mig och berättade om sina författardrömmar! Tänk, en hel sommar ligger framför henne – så mycket tid och så mycket ro för att bara skriva av sig. Kanske blir drömmen sann en dag?

Vi är många som väntar med spänning och nyfikenhet på Sandra Beijers första bok! HÄR kan ni läsa mer om vad Sandra skriver om sina drömmar och sin färdiga bok. Rabén och Sjögren är det lyckliga förlaget som har fått äran att ge ut hennes kärleksroman, om den första riktigt stora kärleken. Intervjun med Sandra Beijer hittar ni HÄR på deras hemsida!

CC BY Sandra Beijer

VILL DU OCKSÅ BLI FÖRFATTARE SOM SANDRA?

Du kan läsa mer om hur man skickar in manus på förlagens hemsidor. Här är ett urval av några bokförlag som finns att välja på. Olika förlag har olika profiler. Och glöm inte att det går att starta eget förlag eller att ge ut sina texter på nätet, där det råder fri publicering (med vissa undantag förstås)… Klass 4 på Krungård skrev en egen bok och publicerade denna! Som privatperson kan du också vända dig till företag som hjälper till med att trycka din/era böcker.

ARTIKLAR OM ”EGEN UTGIVNING”:

”Du har full kontroll över böckerna”

”Enkelt att ge ut egen bok”

Skrivguiden – självpublicering

Bokutgivning

Läs mer om hur man ger ut sin bok själv på i denna artikel (5 skäl till egenutgivning).

”Egenutgivning trendigt enligt Adlibris”

NÅGRA FÖRLAG:

Rabén & Sjögren

X publishing

Bonnierförlagen

Mix Förlag

Forum Förlag

Opal bokförlag

Modernista

Recito Förlag – ge ut era klassböcker

Tills boken kommer ut, hittar du Sandra på:

Instagram

Twitter

Niotillfem

”KORTPROSA”: Blink, blink och önska nytt av Ingrid Olsson

Ingrid Olsson har skrivit tvillingböckerna ”Blink, blink med stjärnan” och ”Önska bort, önska nytt”, som skildrar olika liv i korta och täta blixtnedslag.

https://i1.wp.com/www.boktipset.se/images/content/A/cZ/cZqncFI9P1PRpCID3NJnsA.jpg    https://i2.wp.com/www.boktipset.se/images/content/A/S2/S2QV9mBeulJCmiFK41OGSg.jpg                                                         *

På bara några få rader per sida fångar författaren olika livsöden – många av dem är mörka och allvarliga berättelser som inte lämnar läsaren oberörd. Det är två böcker som passar utmärkt att läsa i grupp (den förstnämnda för mellanstadiet och den sistnämnda för högstadiet) högt, att reflektera över och att läsa om flera gånger. Mycket passande dagen till ära, då vi ska träffas i vår bokcirkel igen och ägna några minuter till att bland annat reflektera över vad ”kortprosa” och noveller är för något. Och med tanke på att Världspoesidagen var så sent som igår, kan även diskussioner som väver in litteratur som gränsar till lyrik, ägnas en stund.

Diskussionsämnen: Relationer, Känslor, Familj

Vad är ”kortprosa”? Kortprosa är en litterär genre som används för att benämna böcker med mycket korta noveller (oftast inte längre än totalt 2000 ord). Kortprosa skiljer sig från så kallad ”prosadikt”/”prosapoem” som används för att beteckna kortare stycken med poetiska element i en bok. Ibland är det svårt att särskilja ”kortprosa” och ”prosadikt”. Kanske är det då inte så konstigt att man ibland slår ihop dessa och läser dem som samma genre?

Läs mer här:

Artikel om Ingrid Olssons Önska bort…på UNT

Jonna Lindberg blogg

Tonårsboken

Om Ingrid Olsson

Om Gunnar Ardelius ”Jag behöver dig mera än jag älskar dig…”

”Bokhora” frågar sig om det inte pågår en ”kortprosa-epidemi” bland 80-talisterna just nu… Läs kommentarsfältet – mycket intressant och tänkvärt om generationsfrågor och trender och om vad som efterfrågas på skrivarkurserna idag och vad ungdomar egentligen läser?

Hur man kan bearbeta texten: Samtala och läsa i grupp och diskutera tillsammans. Skriva egna slut.

Lästekniskt: Texten är luftig med bara några få rader per sida i korta noveller/berättelser. Blink, blink med stjärnan är på 128 sidor och Önska bort, önska nytt har 125 sidor. Det passar mycket bra att läsa korta sekvenser och diskutera mycket, eftersom böckerna väcker många frågor och är öppen för tolkning. Påminner en hel del om exempelvis ”Jag behöver dig mera än jag älskar dig och jag älskar dig så himla mycket” av Gunnar Ardelius som också på ett filmiskt vis bygger upp korta, korta scener om den första kärleken. Liknande upplägg finns även i Sonya Sones böcker ”Vad mina vänner inte vet” och ”Vad min flickvän vet” (det vill säga prosa/litteratur som mer är korta dikter snarare än löpande text).

Utdrag ur ”Jag behöver dig mera än jag älskar dig…”:

Utdrag ur ”Önska bort, önska nytt” (64):

”en ny hjärna som visst får tänka på saker som aldrig kommer hända

ett nytt hjärta som vågar hoppas

och önska

på en ny kropp där ingenting fastnar

där allt bara faller

som snö

eller en stjärna

en jättestor

som faller

bara för honom”

Utdrag ur ”Blink, blink med stjärnan” (s. 26):

”Pojken vänder sig om. Mammas röda baddräkt syns inte till.

Vänta här, gå ingenstans, sa hon och försvann mot toaletten.

Han tar ett steg fram . Nu är tårna precis vid kanten.

Precis vid vattnet som gnistrar som en stjärnhimmel. Fast ändå inte.

Bassängvattnet är mjukt, varmt och ljust. Och stjärnhimlen i december är

mörk, kall och vass”.