Kategoriarkiv: FAMILJ

”Den andra kvinnan” av Therese Bohman

Nu börjar julen närma sig och det är som om allting runtomkring skimrar med ett magiskt ljus. Och är det inte lite extra mysigt att läsa en bra bok så här års? En bra bok som jag skulle vilja tipsa er om, är Therese Bohmans roman ”Den andra kvinnan”, som jag läste i helgen. Det är tyvärr väldigt sällan jag hinner läsa vuxenromaner numera (all min tid tar jag gladeligen till att läsa barn och ungdomsböcker), men under loven brukar jag försöka klämma in en och annan!

Omslagsbild: Den andra kvinnan

”Den andra kvinnan” inbjuder verkligen till rogivande läsning. Jag tycker de leverbrunrödbeiga tonerna på omslaget passar så väl med den där lite melankoliska, sövande och samtidigt febriga och upproriska känslan jag super in när jag läser boken.

Boken utspelar sig i isolerade delar av Norrköping där huvudpersonen bor och jobbar extra i bespisningen på sjukhuset. Hon är en drömmande person som ägnar vakna timmar åt att fundera över sin tillvaro – den gråa, klibbiga, ensamma tristessen som hon känner när hon går mellan jobbet och hemmet och däremellan när hon står i de trista, formlösa, vita kläderna och böjer sig över diskmaskinen som släpper ut kvav, fuktig luft.

Hon är en känslig person som känner av hur världen är uppdelad i olika skikt och lager – hur människor inordnar sig i olika kulturer och hierarkier och hur de dömer varandra. Hon har en enda vän som hon har haft sedan barndomen. Hon heter Emelie och är på ytan artig och snäll, men huvudpersonen känner mer och mer av hur Emelie avskräcks och äcklas av henne som person – ja, framförallt över hur hon lever. Hon (i boken får man aldrig veta vad huvudpersonen heter) tänker mycket på vad det innebär att vara kvinna och varför hon har så svårt för att känna behov av kvinnogemenskap. I allt detta och mycket mera känner hon en växande ensamhet, som i och för sig alltid har funnits där. Det är genom litteraturen och böckerna som hon knyter band och hon refererar mycket till Dostojevkijs källarman, Thomas Manns ”Döden i Venedig” och ”Bergtagen”.

Men en dag händer något som kommer förändra hennes liv. Hon träffar överläkaren Carl Malmberg, som hon tidigare mött i bespisningen och han erbjuder henne skjuts hem. Hon beskriver det i slowmotion och som om hon har all makt att påverka vilka vändningar hennes liv nu ska ta. En passionerad kärlekshistoria uppstår mellan dem – men den är och blir, som man tidigt redan har förutspått, inte utan komplikationer. Själva berättelsen är långt i från unik – det är ett klassiskt upplägg i en kärleksroman, men tack vare Therese Bohman blir den ändå ny och intressant. Framförallt i det att hon problematiserar den klassiska älskarinnerollen och framförallt det moderna och feministiska madonna-idealet.

När jag läser ”Den andra kvinnan” ser jag huvudpersonen så levande framför mig och det är framförallt för den skull och för den speciella stämningen i boken som jag tycker så mycket om den. Huvudpersonen skimrar som ett guldkantat moln en grådaskig dag. Hennes tankar, känslor och drömmar framträder så tydligt. Berättelsen om henne är egentligen ganska sorglig och melankolisk. Den där ensamheten som hon så ofta återkommer till, den känner jag av som läsare, precis på samma sätt som hon själv beskriver den, som ett tryck bakom nyckelbenen. För mig är hon som en högt flygande svala som låses in varje natt. Hon är både fri och fängslad i sig själv och i världen och det är väldigt talande och berörande när hon lite senare i berättelsen talar om hur hon har ”förbrukat staden”.

”Den andra kvinnan” är en fantastisk roman som växer mer och mer mot slutet. När det är som mest spännande, är historien så invecklad att den blir klaustrofobisk och riktigt obehaglig. Slutet gör tyvärr inte de mest lysande partierna i boken rättvisa. Och ändå lämnar den mig inte alls besviken. Nu är jag sugen på att läsa Therese Bohmans första roman ”Den drunknade”.

”KORTPROSA”: Blink, blink och önska nytt av Ingrid Olsson

Ingrid Olsson har skrivit tvillingböckerna ”Blink, blink med stjärnan” och ”Önska bort, önska nytt”, som skildrar olika liv i korta och täta blixtnedslag.

https://i2.wp.com/www.boktipset.se/images/content/A/cZ/cZqncFI9P1PRpCID3NJnsA.jpg    https://i1.wp.com/www.boktipset.se/images/content/A/S2/S2QV9mBeulJCmiFK41OGSg.jpg                                                         *

På bara några få rader per sida fångar författaren olika livsöden – många av dem är mörka och allvarliga berättelser som inte lämnar läsaren oberörd. Det är två böcker som passar utmärkt att läsa i grupp (den förstnämnda för mellanstadiet och den sistnämnda för högstadiet) högt, att reflektera över och att läsa om flera gånger. Mycket passande dagen till ära, då vi ska träffas i vår bokcirkel igen och ägna några minuter till att bland annat reflektera över vad ”kortprosa” och noveller är för något. Och med tanke på att Världspoesidagen var så sent som igår, kan även diskussioner som väver in litteratur som gränsar till lyrik, ägnas en stund.

Diskussionsämnen: Relationer, Känslor, Familj

Vad är ”kortprosa”? Kortprosa är en litterär genre som används för att benämna böcker med mycket korta noveller (oftast inte längre än totalt 2000 ord). Kortprosa skiljer sig från så kallad ”prosadikt”/”prosapoem” som används för att beteckna kortare stycken med poetiska element i en bok. Ibland är det svårt att särskilja ”kortprosa” och ”prosadikt”. Kanske är det då inte så konstigt att man ibland slår ihop dessa och läser dem som samma genre?

Läs mer här:

Artikel om Ingrid Olssons Önska bort…på UNT

Jonna Lindberg blogg

Tonårsboken

Om Ingrid Olsson

Om Gunnar Ardelius ”Jag behöver dig mera än jag älskar dig…”

”Bokhora” frågar sig om det inte pågår en ”kortprosa-epidemi” bland 80-talisterna just nu… Läs kommentarsfältet – mycket intressant och tänkvärt om generationsfrågor och trender och om vad som efterfrågas på skrivarkurserna idag och vad ungdomar egentligen läser?

Hur man kan bearbeta texten: Samtala och läsa i grupp och diskutera tillsammans. Skriva egna slut.

Lästekniskt: Texten är luftig med bara några få rader per sida i korta noveller/berättelser. Blink, blink med stjärnan är på 128 sidor och Önska bort, önska nytt har 125 sidor. Det passar mycket bra att läsa korta sekvenser och diskutera mycket, eftersom böckerna väcker många frågor och är öppen för tolkning. Påminner en hel del om exempelvis ”Jag behöver dig mera än jag älskar dig och jag älskar dig så himla mycket” av Gunnar Ardelius som också på ett filmiskt vis bygger upp korta, korta scener om den första kärleken. Liknande upplägg finns även i Sonya Sones böcker ”Vad mina vänner inte vet” och ”Vad min flickvän vet” (det vill säga prosa/litteratur som mer är korta dikter snarare än löpande text).

Utdrag ur ”Jag behöver dig mera än jag älskar dig…”:

Utdrag ur ”Önska bort, önska nytt” (64):

”en ny hjärna som visst får tänka på saker som aldrig kommer hända

ett nytt hjärta som vågar hoppas

och önska

på en ny kropp där ingenting fastnar

där allt bara faller

som snö

eller en stjärna

en jättestor

som faller

bara för honom”

Utdrag ur ”Blink, blink med stjärnan” (s. 26):

”Pojken vänder sig om. Mammas röda baddräkt syns inte till.

Vänta här, gå ingenstans, sa hon och försvann mot toaletten.

Han tar ett steg fram . Nu är tårna precis vid kanten.

Precis vid vattnet som gnistrar som en stjärnhimmel. Fast ändå inte.

Bassängvattnet är mjukt, varmt och ljust. Och stjärnhimlen i december är

mörk, kall och vass”.