Kategoriarkiv: FRAMTIDSROMAN

Vita tigern

”Vinden ylar mellan husen. Allt är skuggigt blått. Världen är annorlunda fast ändå precis som den alltid har varit. Bara det att Avalon ser sanningen nu. Hon drar halsduken upp över näsan och skyndar förbi det lysande växthuset. Varje mörkt fönster tittar. Varje träd som bugar för vinden sneglar. Varje mörk gränd är full av korrupta poliser (…) Snön yr och Göteborg rör sig”.

I denna framtida värld (som varken kan sägas vara dystopisk eller utopisk) vilade jag mina ögon en stund bland blåbärsmättade skuggor i en skönt skuggig småländsk skog, en dag när staden kändes alltför hetsig av solvarm, stekande asfalt och irrande turister. Vita Tigern är Christin Ljungqvists senaste ungdomsroman och första delen i en planerad trilogi om flickan Avalon och hennes familj som bor och arbetar på hotell Vita Tigern i Göteborg, anno 2296. Christin Ljungqvists författarskap har alltid väckt min nyfikenhet, men jag har aldrig tagit mig tiden innan att läsa något av henne. Jag är verkligen glad att jag gjorde det nu i sommar – Vita Tigern var värd alla sina lästimmar, en mycket läsvärd, spännande och unik bok. Med bara minuter sedan jag läste ut den kan jag säga att den redan väckt en längtan tillbaka till Avalon och hennes ”infernaliska nyfikenhet” – så som den beskrivs i boken.

Staden Göteborg i romanen Vita Tigern är både sig likt och inte likt av staden som vi känner idag. Av gamla byggnader och namn på gator och torg finns en del kvar, med skillnaden att det vi möts av är ett mörkt, myllrande samhälle som utgör del i den diktatur som Sverige i boken har kommit att förvandlas till. Staden är som en oas, en svart diamant där alla taken täcks av solceller som omvandlar solljuset till vätgas som används för i princip allt. Av dagens bilar finns bara skrot kvar. Skrot som används för att tillverka så kallade svävare som folket använder som fordon. Växthus, hängande trädgårdar, linbanor ovanför trädkronorna, gångbroar… Och utanför staden en evigt grönskande, vild skog som befolkas av det mytiska skogsfolket som så många i staden har fördomar om.

Man får en känsla av ett gammalmodigt samhälle som ändå tycks vara modernt. I detta land finns gråa fläckar på kartan av så kallad oexploaterad och otjänlig mark där kärnkraftverk som förstörts har gjort marken obeboelig. Christin Ljungqvist har själv beskrivit sin genre som ”gaspunk” snarare än ”steampunk” – båda är genrer som för mig är helt outforskade och jag har därför mycket litet att relatera till eller jämföra med. Men jag gillar verkligen att Ljungqvist vågar skapa sitt egna rum inom den genre som hon framförallt tycker står för ”hållbarhet”, där hon kombinerar element som fascinerar henne allra mest – en blandning av 1940talets estetik, grön högteknologi, vild natur och skrot. Detta smittar verkligen av sig på läsaren och man sugs in i denna fascinerande och mörka men ändå hoppfulla värld och vill bara ha mer!

Precis som känslan antyder i citatet ovan, kan man inte lita på någon längre. Och världen utanför gränserna mot staden, som är stängda och bevakade av gränspolis är orolig, krigsdrabbad och inte minst splittrad. Här finns många likheter med dagens samhälle i det att människor från alla delar av världen vill ta sig in i Sverige för att bygga ett nytt liv där de tror att möjligheten till trygghet och en säker framtid är så mycket större. Men Sverige beskrivs av Ljungqvist i romanen som ett mycket tudelat land med stora motsättningar mellan olika folkslag och grupper i samhället – ett allt annat än tryggt land där ingen går säker, där din egen granne eller vän kan visa sig vara en angivare och där staten övervakar minsta lilla steg eller felsteg du tar.

Vita Tigern, det hotell där huvudpersonen Avalon och hennes familj arbetar och bor på, verkar vara en av de få platser som tar emot människor som söker tillflykt och tröst. Det är en plats full av hemligheter även för Avalon, som egentligen känner till mycket litet om sin familj och sin egen bakgrund. Men Avalon drivs av en vilja att lösa alla möjliga sorters mysterier, vilket hela tiden för henne framåt mot sanningen. Tillsammans med en grupp ungdomar som kallar sig ”Riporna” tar de på sig fall som de löser i all hemlighet på sin fritid.

En dag vänder så allt och Avalons universum förändras och hotar att fördämmas av mörker. Allt som hon trodde sig känna till, tvingas hon nu konfrontera på ett helt nytt sätt och detta får vardagen att fullständigt rubbas. Upprinnelsen till detta är ett luftfartssabotage som plötsligt drabbar staden. En svävare kraschar genom isen en iskall dag och lämnar efter sig ett stort hål i Göta älv. Avalon blir med ens så nyfiken att hennes blod tycks börja koka och hon kan omöjligt släppa tanken på att en dödsfarlig mördarjätte med snövitt hår går lös i staden. Hon nöjer sig inte med att polisen redan har påbörjat sitt spaningsarbete, utan startar direkt sina egna efterforskningar som till hennes stora fasa leder henne raka vägen till hennes egen bror…

”Rädsla gör bara att man aktar sig. Och aktar man sig får man aldrig veta nåt. Men är man aldrig rädd kan man heller inte vara modig. Mod och rädsla hör ihop. Om man kämpar för dem man älskar är man rädd att förlora dem, och modig för att man måste”.

PANDEMONIUM av Lauren Oliver

P A N D E M O N I U M.

Tankar om del två i serien Delirium av Lauren Oliver. OBS! Det förekommer detaljer och spoilers från del ett och två, läs därför helst inte om du fortfarande inte har läst böckerna!

Grekiska, av pan ”allt-” och daimon (‘ond ande’): Outhärdligt tillstånd; kaos; ett tillstånd då alla onda makter är lösa; helvetets centrum.

Titel: Pandemonium

Serie: Delirium #2 (första delen heter Delirium).

Följs av: Rekviem (ges ut 2013)

Utgivningsår: 2012

Förlag: Bonnier Carlsen

Antal sidor: 388

Genre: Romantik och relationer, Science Fiction, Dystopi.

Ålder: Tonår, Unga vuxna.

Första stycket i boken: ”Alex och jag ligger tillsammans på en filt i trädgården till Brooks Street 37. Träden ser högre och mörkare ut än vanligt. Löven är nästan svarta och så tätt sammanflätade att de skymmer himlen”.

Citat:

”Alla berättelser tjänar ett syfte i ett sammanhang där de är godkända. Men förbjudna böcker är så mycket mer. Några av dem är som spindelnät – man kan treva sig fram längs trådarna, men bara nätt och jämnt, in i underliga och mörka hörn. Några är som ballonger som far upp mot himlen: fullständigt slutna i sig själva och onåbara, men vackra att se på. Och några – de bästa – är som dörrar” (s. 183)

”Det börjar värka i bröstet. Det känns som omöjligt, otroligt länge sedan – när jag kunde sitta i ett rum med heltäckningsmatta, när vi kunde ägna dagarna åt att bara hänga, göra ingenting i varandras sällskap. Då fattade jag inte vilket privilegium det var, att ha tråkigt ihop med sin bästa vän, att ha tid att slösa bort” (s. 192)

Mest intressanta karaktär:

Julien.

Vad som håller spänningen vid liv:

Mystiken kring vem Julien egentligen är och vad det är som Julien och Lena har gemensamt.

Känslomässigt tycker jag att, liksom i Delirium, att boken är som allra starkast när Lena släpper lös sina känslor och minnen av sin mamma. (Till exempel när hon befinner sig i Kryptorna i Delirium och när hon berättar om sin mamma för Julien i Pandemonium). Sedan är det också häftigt när författaren berör dubbla känslor, som till exempel vad Lena känner för Julien, att hon liksom inte får en klar uppfattning av honom, att han helt klart förbryllar henne och gör henne förvirrad, att hon inte riktigt vet hur hon ska hantera de intryck hon får från honom och agerar olika i olika sammanhang vilket också passar in på hur hon känner. Ibland känner hon en framvällande sympati för honom som uppstår lika plötsligt som den försvinner.

Att Lena tycker att Julien eller någonting han säger eller gör, påminner henne om Alex. Det gör att man som läsare bara vill fortsätta läsa tills man får veta mera.

Kamper som Lena kämpar med:

Först är det en kamp mot sorgen av att ha förlorat Alex, som aldrig försvinner. Hon fortsätter att drömma mardrömmar om elden och Alex. Hon börjar springa, för att det är det ända sättet för henne att släppa smärtan som hon känner.

En annan kamp i boken är de kamper hon har inom sig om vad som är etiskt rätt. Hon säger emot Raven några gånger, hon vågar säga emot, men tvingas alltid lägga sig på något sätt, eftersom ingen säger emot Raven. Vad är det Raven står för? Är det sanningen som Lena aldrig vill ta till sig? Sanningen om det verkliga livet? Vad är det Lena står för? Ravens sätt att se på livet är skoningslöst. ”Något måste dö för att andra ska kunna leva”. Det är väldigt gripande och målande och fullt av antydningar och symbolik när Raven och Lena grälar om kaninen ska få leva eller inte. Raven är den som hela tiden tar ner Lena på jorden igen och visar henne en värld som hon vägrar se. Vad har Raven flytt ifrån? Raven är ju den som får Lena att gråta för första gången sedan hon kom till Vildmarken efter Alex död.

”De predikar solidaritet och fromhet, men i sina hem och i sina hjärtan, slår de, slår och slår””. (Lena känner avsky mot Juliens pappa och mot alla som är som hans pappa. s. 184)

Om början:

Boken var lite seg i början och det tog tid att vänja sig vid hur boken är strukturerad (kapitel som växlar mellan att skildra då och nu). Det tog åtminstone hundra sidor att komma in i boken. Jag tycker den växer ju längre man läser. Spänningen byggs upp ytterligare när Lena träffar Julien för första gången i samband med DFA-mötet i New York. Spänningen når sin kulmen på s. 200 och framåt och är så spännande att man knappt kan andas.

Symbolik och mönster:

Julien – allt runt omkring honom har ett mystiskt skimmer, allt från hans ögon som hela tiden skiftar färg, hans hår som är obestämbart, hans röst som växlar från att vara känslokall till mjuk, hans mardrömmar och hans nyfikenhet som inte stämmer med hans åsikter och pappan förespråkar.

Kaninen som Lena tvingas döda är en symbol för hur människorna i vildmarken lever och hela tiden tvingas fly. Djuret är fånget, bortskört från sitt hem och det kämpar förtvivlat för att hitta lite mera utrymme för att kunna andas.

Svampen som växer i trädet och angriper det långsamt fungerar precis som hatet som ger näring samtidigt som det ser till att man ruttnar inifrån. (s. 177)

Igenkänningsfaktor från förra boken:

När Lena återupplever minnen genom det hon upplever med Julien, från när hon lärde känna Alex. Det är som om det händer på nytt, fast omvänt. Julien är som Lena, tveksam och manipulerad och Lena är som Alex, den som bandagerar och öppnar upp för den andra världen.

Skillnader från Delirium:

Berättartekniskt – författaren växlar kapitel mellan att skildra ”då” och ”nu”. ”Då”-kapitlen utspelar sig när Lena vistas i Vildmarken med Raven och de andra. ”Nu” utspelar sig när Lena är tillbaka till ”zombieland” under ny identitet och som spion för att hämta fram viktig information från fienden DFA (Deliria-fritt Amerika).

Fler skillnader tycker jag även är att Lena har mera attityd och vågar vara självständig. Det har hänt mycket sedan vi träffade henne sist och hon har verkligen gjort en inre resa och lärt känna sig själv bättre. Ett uppfriskande inslag!

Bokens tema:

Boken kretsar mycket kring temat kärlek och hat, framförallt genom hur Lena upplever saker och ting och hur hon hanterar sina känslor. Berättelsen handlar också om passionen och om sveket och lögnerna. Jag drar faktiskt paralleller till samhällen där religionen har stor makt över människors liv. Till exempel det här med tvångsäktenskap och att pojkar och flickor hålls åtskilda tills den dagen någon annan väljer en partner åt dem, som de ska leva med resten av sina liv.

Lenas hat som har många olika sidor som uppstår ur olika sammanhang och känslor. Man skulle kunna säga att hatet blir hennes följeslagare i de stunder då hon känner sig ensam. Hatet blir ett sätt för henne att orka kämpa och att fortsätta hålla känslorna i schack. Hatet blir också ett medel för henne att slippa se sanningen i vitögat och att hålla människor på avstånd. Känslan av att vilja förgöra det som har förstört allt värdefullt i hennes liv, växer inom henne och hon börjar se framför sig hur hon skjuter och förgör de människor som har förstört allt gott i livet, hur hon bombar hela samhällen och släcker ut liv. Och ändå är hon inte helt befriad från att välkomna känslan av att få känna sig liten och behövd. I vissa ögonblick kan hon tillåta sig detta, vilket också är en räddning för henne.

Kärleken och hur den kan bli till ett maktmedel och ett sätt för en regim att kontrollera hela samhällen.

Budskapet i böckerna känns tydligt: Det går inte att att kontrollera människors hjärtan och släcka ut kärleken fullständigt. Kärleken är inte dödlig, den blåser liv där inget liv verkar ha funnits tidigare och där hoppet har dött ut för länge sedan. Kanske tar den omvägar, men den hittar alltid ut, på något sätt. Och regimen är inte den starka, regimen är den svaga som ser kärleken som ett hot. Där kärleken bryter igenom finns ju egentligen inga maktmedel.

HÅLL UTKIK EFTER DEL 3; REKVIEM (svenska) – Kommer ut någon gång i år!

Läs mer om Requiem (engelska) HÄR.

”Unga böcker” har också läst Pandemonium HÄR

Så här skriver ”Unga böcker” om Delirium.

Nyheten om att Delirium ser ut att bli tv-serie.

PANDEMONIUM: En efterlängtad tvåa

Pandemonium

ÄNTLIGEN ÄR DEL 2 PÅ SVENSKA HÄR!

388 nya sidor ligger framför mig…

Jag är inte ensam om att ha längtat efter PANDEMONIUM (Delirium #2) av Lauren Oliver. Jag skrev om ettan i serien (Delirium) HÄR, om ni är nyfikna! För den som inte har hunnit läsa ettan, står den just nu att finna på nyhetshyllan för ungdom i Blomstermåla. Perfekt sträckläsning inför sportlovet. 

Höll ögonen öppna även för DEL 3 = Requiem (på svenska Rekviem) som även den kommer i år!

 

Några som tycker till om Pandemonium:

Boktycke – som redan har läst Pandemonium (obs! spoilers från första delen kan förekomma)

Bookis – om Pandemonium

Nilmas bokhylla

Och så här skrivs det om del 1, Delirium:

Barnens bokklubb – tycker det är häftigt att den ska filmatiseras…

Lauren Olivers officiella hemsida

Bokvarg – ”Jag älskar den här boken, men hatar den ändå”

Schitzo-Cookie – som inte är riktigt övertygad, men ändå vill ge tvåan en chans…

#1 Delirium

#2 Pandemonium

Pandemonium

#3 Requiem

Av samma författare:

Resten får du ta reda på själv (på engelska = Before I fall)

– Isabella

DIVERGENT: ännu en beroendeframkallande dystopi för unga vuxna…

DIVERGENT.

På omslaget till ”Divergent” syns en gråmulen himmel med ett gigantiskt klot av eld och siluetten av den amerikanske storstaden Chicago. Regnmolnen tycks nästan snudda vid hustaken på de höga skyskraporna.

Mellan pärmarna i ”Divergent” växer berättelsen om en ung tjej i en värld som är på väg att falla samman. Boken utspelar sig i ett framtida, dystopiskt science-fiction-samhälle och är Veronica Roths debutroman och en av de mest omtalade och uppmärksammade ungdomsböckerna under 2012.

Den har många beröringspunkter med andra ungdomsromaner som också följer samma trend med en berättelse som utspelar sig i ett framtida och dystopiskt samhälle. Jämför till exempel med Delirum av Lauren Oliver och Hungerspelen-trilogin av Suzanne Collins med flera (många av dem är inte översatta till svenska ännu).

Uglies

The Maze Runner

(Några av de mest populära och omtalade YA (Young adult/Unga vuxna) romaner som följer samma upplägg, i att de alla utspelar sig i en dystopisk framtidsvärld där individen är försvagad på grund av samhällen som tenderar att ha mycket starka regimer).

I Divergent är samhället uppdelat i olika fraktioner, så kallade ”falanger”, eftersom man tror att ondskan i världen är beroende av människans olikheter. Det finns fem falanger för olika egenskaper:

De osjälviska

De tappra

De lärda

De fridfulla

De ärliga

När Beatrice fyller sexton år, blir hon tillsammans med alla andra sextonåringar, tvungen att välja vilken falang hon vill tillhöra för resten av sitt liv. Enligt samhället ska man välja enligt mottot: ”Falang före blod” och det är just inför det svåra valet som Beatrice nu står. Ska hon välja den falang som hon egentligen hör hemma i och därmed  lämna sin familj för att aldrig mera återse dem? Och kommer hon att klara av den psykiska och fysiska prövning som alla måste gå igenom under den grymma initieringsfasen? Eller kommer hon att misslyckas och bli en utstött, en falanglös i samhälle?

Röster om DIVERGENT:

»En berättelse om svek, romantik, krig och om att välja. Om du gillade Hungerspelen kommer du att älska Divergent. Den har precis rätt mängd spänning för att man hela tiden ska vilja ha mer.« THE GUARDIAN

»Divergent är en otroligt spännande bok, men samtidigt har Veronica Roth lyckats få med både kärlek, vänskap och en del existentiella frågor. Jag är fullständigt fast från första sidan.« BOK-TOKIG

»Divergent är effektivt berättad, i episoder som raskt avlöser varandra. Atmosfären är mer än lite otäck, och det är upplagt för en lika laddad fortsättning.« BJÖRN KOHLSTRÖM, BERNUR

»Det här kan jag tipsa om med gott samvete till de som kommer till bibblan och har svårt att hitta något att sätta tänderna i efter Hungerspelen. Det är spännande och mycket fängslande.« BIBLIOTEKSKATTEN

»Divergent är fullkomligt beroendeframkallande.« USA TODAY

»Rekommenderas starkt, en helt fantastisk bok!« DRIZZLE AND HURRICANE

»Totalt sträckläsningsframkallande.« BOKSTÄVLARNA

– Isabella

DELIRIUM – boktips för ungdom

                 What if LOVE were a disease?

Pandemonium (inbunden)

 

Life can chance in an instant…

Delirium är den första boken i en planerad triologi av Lauren Oliver. (Andra boken heter Pandemonium, och finns ute på bokhandlarnas hemsidor under ”bevakning”. Den har alltså ännu inte släppts, men är på god väg) 448 sidor där kärleken får stå i fokus som dödlig smittobärare, som tu-delare, maktmedel och befriare. Lauren Oliver lyckas verkligen att bygga upp spänningen, framförallt mot slutet och det är svårt att inte vilja veta vad som kommer hända i uppföljaren. Delirium slutar när elden hinner ikapp kärleksparet Alex och Lena. Och självklart vet vi ingenting om hur historien om de båda kommer sluta.

Det som berörda mig starkast, var faktiskt inte kärleken mellan Alex och Lena. Det var istället partiet då Alex tar med sig Lena till kryptorna, där han tror att hennes mamma är instängd. Från att tro att hennes Mamma är död, till att få veta att hon lever, och sedan när hon äntligen känner sig redo, upptäcka att hennes mamma har flytt, karvat sig ut genom väggen och försvunnit… Det är verkligen mycket gripande. När jag läste partiet om kryptorna, fick jag så tydliga bilder framför mig… Och trots att kryptorna var en mörk och fruktansvärd plats, är det solen jag minns, då Alex visade Lena var hans pappa låg begravd. Det känns bländande, sårbart och smärtsamt, precis som när Lena står i sin mammas cell och betraktar väggarna, där modern har ristat in ordet ”kärlek” överallt där hon har kommit åt.

Boken tar parti för kärlek och frihet, men kärleken får framträda på ett annorlunda sätt, den träder fram i en värld där den är bannlyst. Och självklart är detta inget nytt sätt att skildra kärleken på, men i denna form är det unikt. Det är en intressant infallsvinkel och boken är verkligen värd att läsa. En perfekt streckläsare för ungdomar som gärna läser böcker som räcker lite längre…

LÄS OCKSÅ av samma författare!

(Finns att låna på biblioteken i Blomstermåla, Ålem och på Gymnasiebiblioteket i Mönsterås).

Resten får du ta reda på själv

Andra som har skrivit om Delirium:

Bladvändaren

Bokgläntan

Nilmas bokhylla

Bokpussen

/Bibblabella