Den falska rosen

Jag kan inte med ord beskriva lyckan över att få hålla ännu en bok om Sally Jones i min hand: den fristående fortsättningen ”Den falska rosen”. Allt sedan jag upptäckte ”Legenden om Sally Jones” och ”Mördarens apa”, har Jacob Wegelius som författare haft en alldeles speciellt plats i mitt läsarhjärta. Jag kan inte jämföra böckerna om Sally Jones med något annat, de är så fulländade och genuina och för mig kommer de alltid att förbli oförglömliga. Illustrationerna och berättelserna, äventyren, karaktärerna, språket och den värld Wegelius vecklar ut framför ens ögon, den världen är full av djup, medmänsklighet, värme, men också av ett oroväckande sorgligt, trasigt och djupt mörker. Wegelius blåser liv i allt, den värme och råhet som existerar sida vid sida, den är förtrollande, liksom hans fantastiska illustrationer. Och sedan har vi just det där faktum att både ”Mördarens apa” och ”Den falska rosen” räcker så länge. Ändå är det som om de aldrig kan vara nog tjocka! Jag skulle kunna läsa hur många sidor som helst om Sally Jones och hennes närmaste vänner.

”Ni har bett mig att skriva ner allt jag vet om mannen som kallades Shetland Jack. Det skall jag göra. Jag skall berätta för Er om hans hårda liv. Och ni skall få reda på den hemska sanningen om hans mystiska försvinnande. Men historien om Shetland Jack tog inte slut när hans fartyg hittades övergivet i Glasgows hamn. Och nu har Jacks öde blivit en del av mitt eget. Om detta måste jag också skriva, trots att det känns svårt. Ibland vill jag bara glömma den långa vintern i huset på Oswald Street och allt det onda som hände där”.

Det är en mörkare berättelse vi möter denna gång. En ytterligare skillnad mot förra boken ”Mördarens apa” är att berättelsen uppehåller sig vid betydligt färre platser. Om ”Mördarens apa” var en jorden-runt resa i regnbågens alla färger, är ”Den falska rosen” mer en serie i svart-vitt där berättelsen sker inom Sally Jones – och kanske ställs också Sally Jones inför de svåraste kvalen någonsin.

Allt börjar med en hemlighet. En hemlighet som fartyget ”Hudson Queen” bär på. ”Hudson Queen” är fartyget som skepparen Henry Koskela, kallad Chiefen och maskinisten Sally Jones äger. Fartyget är i dåligt skick när berättelsen tar sin början. För att kunna få pengar till att rusta upp Hudson Queen, tar Chiefen och Sally Jones extraknäck på olika håll. Sally Jones hamnar som av en slump på ett tivoli där den mystiske mannen Harvey Jenkins arbetar – en man som aldrig syns utan sin trogne följeslagare, en enögd gammal tupp som alltid sitter på hans axel och blänger med sitt blinda öga – ett öga som verkar se sådant ingen annan kan se. Från den dagen då hon erbjuds jobb av Jenkins på Tivoli Brockdorff – vänder vinden och ett olycksbådande mörker börjar sakta sippra in och fylla allt det ljusa i Sally Jones liv med mörker.

En dag märker Sally Jones att någon måste ha varit ombord på deras älskade Hudson Queen och det är uppenbart att denne någon har sökt efter någonting som denne med säkerhet verkar veta finns där. Sally Jones kan varken begripa vem eller varför. Livet går sin stilla gång, men så en dag när hon kliver ombord på fartyget efter en lång arbetsdag, upptäcker hon ett tydligt spår.

”Då fick jag plötsligt känslan av att inte vara ensam i mörkret. Det var en lukt. En mycket svag lukt. Och den passade inte in. Fast helt främmande var de inte heller. Jag stod alldeles stilla och på helspänn. Ingenting hördes förutom båtens egna, knarrande ljud. Till slut öppnade jag fotogendunken, fyllde på lampan och tände”.

Det blir då tydligt för Sally Jones vem som har varit ombord på skeppet. Senare, tillsammans med Chiefen lyckas de också lista ut varför. Och vetskapen om varför, tar dem ut på en lång resa som tar sin början i Glasgows undre värld – där de söker efter sanningen bakom skeppet Hudson Queens gåta. Chiefen och Sally Jones kommer än en gång att skiljas från varandra och denna gång är det för Sally Jones förenat med fara för livet…

LÄS DEN, LÄS HELA SERIEN – OFÖRGLÖMLIGA!

Här kan du förresten läsa mina tankar om ”Mördarens apa”! 

Och här kan ni lyssna till ”Mördarens apa” – en dramatiserad radioserie som sänds på Sveriges Radio.

Önskar er en härlig sommarvecka! 

Uppstart av läsprojekt ”Falafelflickorna” för åk 5!

Hoppas ni alla har en skön sportlovs-fredag!

Efter att ha läst ”Falafelflickorna” av Christina Wahldén tillsammans med sexorna i Ålem i höstas, är det nu dags för femmorna att läsa samma bok! Förra veckan startade vi upp genom att förutspå vad boken kunde handla om. Jag hade slagit in boken och satt upp laminerade bilder på tavlan som var inspirerade av bokens bärande element. Eleverna fick komma fram fyra och fyra och fundera över bilderna, vad de kunde säga om bokens handling, var den utspelade sig, när den utspelade sig, vilka vi möter i boken, vilken genre det kunde tänkas vara osv.

Därefter fick de sitta i tre smågrupper och spåna tillsammans. De fick varsitt blankt papper att kladda på och därefter fick varje grupp berätta vad de hade kommit fram till. De var väldigt nyfikna på boken samtidigt som de hade spånat vilt med hjälp av sin fantasi och fått fram olika förslag – alla trodde dock att det var en deckare vi hade framför oss. Och där hade de ju faktiskt rätt!

Det vi gjorde härnäst var att jag läste baksidestexten till boken, vi avslutade sedan lektionen genom att de fick börja måla på ett eget omslag. Många tyckte det var jättesvårt att ta sig an uppgiften. Men när de väl kom igång kändes det som de hittade flowet. Nästa vecka börjar vi arbeta i läsgrupperna. Klassen kommer läsa ett kapitel tillsammans på tisdagarna och därefter ses vi på torsdagsmorgonen, först i helklass för att sammanfatta kapitlet och därefter i läsgrupperna för att samtala om det lästa utifrån läsförståelsefrågorna (som ni hittar i mitt tidigare blogginlägg denna vecka). I det inlägget hittar ni också en projektplanering om ni är nyfikna!

Önskar er alla en härlig helg!

 

Bokcirkel för åttorna!

 

”En sekund i taget” presenterades med hjälp av bilder inspirerade ur boken samt citat hämtade ur den. Eleverna fick titta på bilderna och tillsammans fundera över vilka vi möter i boken, när den utspelar sig, vad den handlar om etc. 

På alla hjärtans dag, dagen innan eleverna gick på sportlov, hade vi en första träff i vår bokcirkel som vi kommer ha varje fredag med några elever i åk 8 på Krungårdsskolan i Blomstermåla.

Några elever i åk 8 hade valt att förbättra sitt läsflyt och stärka sin läsförståelse på sitt språkval, läraren och jag valde därför bokcirkelformen eftersom den är en tacksam arbetsform för att skapa en gemensam läsupplevelse, stärka upp elevernas läsförståelse, fånga upp deras intresse och tankar i mindre grupper och frisätta mer tid åt samtal av det lästa. Till första träffen hade jag slagit in två böcker som jag tillsammans med läraren hade valt ut; den historiska romanen ”Uppdraget” av Camilla Lagerqvist och Sofia Nordins dystopiska ungdomsroman ”En sekund i taget” – båda två jättestarka läsupplevelser för mig med inte alltför mycket textmassa. Två vita paket blev det, men med varsin bild; en bok med en bild på en svart ros och den andra boken med en bild på ett tårfyllt öga. Sedan fick hälften av gänget titta och fundera över bilderna och citaten som jag hade laminerat för den ena boken, övriga halvan fick fundera över den andra bokens bilder och citat.

Citat ur ”Uppdraget” – eleverna fick läsa upp citaten för varandra och vi funderade tillsammans vad de kunde säga oss om boken.

Bilder inspirerade ur boken ”Uppdraget” och dess handling.

Eleverna fick därefter berätta vad de hade för tankar om vem eller vilka boken kunde tänkas handla om, när den utspelade sig, var den utspelade sig och vad den kunde handla om. Vi talade även lite om vad böckerna kunde tillhöra för genrer. Efter det fick de som ville läsa upp citaten högt för sina klasskamrater.

Efter att vi hade reflekterat lite till, fick eleverna se titlarna till böckerna och de fick gissa sig till vilken titel som hörde till vilken bok och varför de trodde det. Därefter fick två elever öppna paketen och dessa två fick även läsa baksidestexten för sina kamrater. Vi ställde upp böckerna och röstade för vilken bok vi skulle läsa i vår bokcirkel; alla valde ”Uppdraget”!

När vi hade läst baksidestexten på båda böckerna, fick eleverna rösta vilken bok de ville läsa i bokcirkeln. Alla valde ”Uppdraget” av Camilla Lagerqvist!

Eftersom vi hade en kvart kvar på lektionen, började vi med att högläsa första kapitlet tillsammans, därefter frågade läraren om eleverna tyckte det skulle bli roligt och spännande att arbeta på detta sätt (som de inte är vana vid sedan tidigare) och alla verkade positivt inställda – jag ser mycket fram emot fredagarna med detta gäng i åttan!

Mademoiselle Oiseau är tillbaka!

Illustratör: Lovisa Burfitt

Äntligen är hon tillbaka! ❤

Eller borde jag inte skriva DEM?! För det är så många rara och fiffiga personer i serien om Mademoiselle Oiseau som gör att man längtar tillbaka till den där speciella sagovärlds-stämningen som man bara vill supa in! Titta bara på illustrationen av Lovisa Burfitt här ovan! Så fin!

Om ni vill höra mer om vad jag tyckte om första boken av Andrea de la Barre de Nanteuil och Lovisa Burfitt, kan ni kika in HÄR. Och vill ni höra författaren Andrea och illustratören Lovisa berätta mer om boken och Paris där den utspelar sig, måste ni bara titta på denna videon!

Första boken slutade lite vemodigt och höljt i dunkel. Mademoiselle Oiseau – den mystiska grannen som bor högst upp i flervåningshuset på avenue des Temps Perdus och som kommit att bli en kär vän till flickan Isabella, ger sig av på en flygande matta mitt i den varma augustinatten… Och nu är Isabella lämnad ensam att ta hand om lägenheten och alla Mademoiselle Oiseaus exotiska fåglar och katter. Isabella vankar av och an och drömmer ofta om Mademoiselle Oiseau på nätterna. Hon vaknar ofta av att det känns som om Mademoiselle Oiseau vill skicka henne meddelanden genom drömmarna. Men vad vill hon egentligen säga henne?

Illustratör: Lovisa Burfitt

Till sin hjälp har Isabella vännen Isis, som dessutom är släkt med Mademoiselle Oiseau. Tillsammans lägger de ett pussel av alla minnesfragment, drömmar och bortglömda saker som Mademoiselle och hennes systrar lämnar efter sig…

Andra delen i serien om Mademoiselle Oiseau är mycket mörkare och snäppet mera mystisk och inte minst surrealistisk än den första boken. Det nät av drömmar som Isabella och hennes vän Isis flätar samman blir bara mer och mer märklig för var dag som går. Det tillsammans med de overkligt vackra illustrationerna av Lovisa Burfitt blir en oemotståndlig kombination. Det finns liksom någonting gäckande i det mångbottnade pusslet om Mademoiselles liv som framträder allt tydligare. En riktig sagobok för alla åldrar, men kanske mest av allt för oss vuxna! ❤

Läs mer om böckerna här:

Rabén & Sjögren

Lena Kåreland för Svd

Carolina läser

Helena Höjenberg för Expressen

Kattugglan

Mysiga ljudböcker för barn!

Hej!

Jag brukar mestadels lyssna på vuxenromaner i bilen, men under de senaste veckorna har jag plöjt en massa barn- och ungdomsböcker istället!  Här kommer två fina ljudbokstips att lyssna på – trevlig helg på er!

Besökarens skugga

Serien ”Krabbsjögrund” är nog den mest mysrysiga serie jag vet för barn och unga! Böckerna är skrivna av författarna Lena Ollmark och Mats Wähnblad och det har hittills givits ut sex delar. Och jag är deras största fan! 🙂 En biofilm planeras att spelas in hösten 2015! Så håll utkik och läs gärna böckerna innan den kommer, om ni ännu inte har gjort det! Titta gärna in på den jättefina hemsidan också, där du kan läsa mer om författarna, bokserien, spelet och filmen!

Jag älskar stämningen, miljöerna, personerna, skärgårds- och båttermerna, sägnerna och spökhistorierna som sprängs in i berättelsen. I dagarna har jag sträck-lyssnat på ”Besökarens skugga” som är del fem i serien och efter ett ganska långt uppehåll sedan jag sist läste serien, slås jag av hur bra det här är! Böckerna utspelar sig i Krabbsjögrund (bara namnet får mig att rysa ända in i märgen) och handlar om pojken Karl Dymling som bor med sin morfar, när hans mamma under tiden ska jobba på ett forskningsfartyg.

Tidigare har Karl och hans mamma bara bott i Krabbsjögrund över somrarna som sommargästar, så för Karl känns det till en början lite märkligt att stanna kvar där även efter sommarens slut. För honom är Krabbsjögrund en riktig sommaridyll med charmiga kullerstensgator, glassätande turister, blått hav och pittoreska, blommande trädgårdar. Men när hösten kommer, börjar något mörkt och hotfullt ruva i skuggorna och det känns i luften att ingenting riktigt är som det ska… Det är ondskan som iklär sig olika skepnader och får gamla hemligheter och intriger att åter komma upp till ytan bland invånarna i den lilla staden. Och det blir Karl och bästa vännen Sara som först lite motvilligt dras med i äventyren för att försöka komma till bukt med ondskan och ta reda på sanningen som kan rädda Krabbsjögrund…

Passar utmärkt som högläsningsböcker och är extra spännande att lyssna på!

Katten som älskade regn

Mitt nästa ljudbokstips är Henning Mankells barnbok ”Katten som älskade regn”. Visst är den söt? Omslaget ovan är en nyutgåva från 2012, men boken kom första gången ut 1992.

Boken handlar om Lukas som ska fylla sex år. Han ligger klarvaken mitt i natten och väntar på att klockan ska bli sju, då han ÄNTLIGEN ska få öppna sina födelsedagspresenter! Han funderar och funderar över vad det kan vara, vad han allra helst skulle vilja ha och vad han absolut inte vill ha. Och han kommer fram till att det säkert blir något som mamma och pappa tycker är ”nyttigt”, som en dödstråkig matta eller lampa.

När familjen kommer in för att sjunga för honom, blir han först jättebesviken. Läppen börjar darra och det blir liksom alldeles varmt bakom ögonlocken, som om han när som helst ska börja gråta. De har visserligen en fin tårta med ljus på en bricka, men den enda paketen de har är en gammal, brun kartong utan varken papper eller snören. Lukas är helt säker på att den innehåller ett par gamla skor… Men så börjar han höra ett konstigt ljud. Någonting piper och ljudet kommer från lådan! Plötsligt sticker det upp någonting svart ur locket.. En svart tass! Och då går det upp för honom att han har fått en alldeles egen katt i födelsedagspresent! En svart katt som är det finaste han någonsin har fått. Lukas älskar sin katt, som han börjar kalla för ”Natt”. Tillsammans blir de oskiljaktiga till den dag då Natt försvinner, spårlöst…

En jättefin bok om hur det känns att längta efter någonting väldigt, väldigt mycket och hur det är att älska något väldigt, väldigt mycket. Men den handlar också om djupare livsfrågor som frihet, liv och död, sorg och saknad…

❤

Pensionat Vidablicks gåta

Maria Gripes böcker är mig verkligen kära. Favoriterna är ”Agnes Cecilia: en sällsam historia” som jag läste som barn och ”Tordyveln flyger i skymningen” som jag läste i vuxen ålder, så sent som i somras. Jag älskar stämningen som finns i hennes böcker. Den känns så hemlighetsfull, romantisk och gåtfull på ett sådär alldeles lagom sätt. Hon lyckas med det som nästan ingen av de nya spänningsromanerna för barn lyckas med; att med små medel bygga upp en spänning som knyter sig fast och håller ett stengrepp om läsarens hjärta. Men det finns författare som lyckas och gör det fenomenalt bra. Tre av dem och nu talar vi om svenska författare, är Lena Ollmark, Mats Wänblad (framförallt deras serie om Krabbsjögrund) och Katarina Genar.

Katarina Genars böcker påminner starkt om Maria Gripes, men det som skiljer dem och som gör dem så tacksamma är att de är betydligt mera lättlästa och passar fint för en lägre ålder. Maria Gripes har ett ålderdomligare och rikare språk (av naturliga skäl). De är också betydligt tjockare och med mera text, vilket böcker för barn förr i tiden ofta var. Katarina Genars är fantastiska för låg- och mellanstadiet och slukas i ett huj! De passar också utmärkt för högläsningsstunder i hemmet eller skolan. Just ”Pensionat Vidablicks gåta” är ju fantastisk att läsa just på sommaren, som sommarlovsbok- eller teater!

Jag har tidigare läst ”Den magiska kappan” och ”En hemlig vän” av Katarina Genar som jag gillat starkt. Och i går läste jag ut ”Pensionat Vidablicks gåta” som jag gillade lika mycket, men på ett lite annorlunda sätt. Jag vet inte hur många gånger jag fick ”Tordyveln-vibbar” av den och det var nog mycket därför som jag fick sådant lässug! Tordyveln är ju mycket mera invecklad, men där finns vissa likheter. Så gillade ni Marias Gripes ”Tordyveln…” är det här ett tips! Ni kanske har läst Tordyveln som unga och vill att era barn eller elever ska få uppleva samma känsla? Tveka inte då, utan skynda till er bibbla och låna, läs och tipsa vidare! ❤

Måste också säga att jag tycker de nya omslagen till Katarina Genars böcker är så charmiga och grymt sagolika! Det är Lina Bodén som är konstnären bakom dem! Här hittar ni till henne!

Nu vill jag önska er alla en härlig helg!

Systern från havet

#läserjustnu

Jag läser ”Systern från havet” av Ulf Stark och Stina Wirsén. Här är sidan som fick hjärtat att snörpas ihop totalt. Flickan Sirkka står vid havet och tar av sig sitt röda hårband. Knyter fast det vid en röd ballong och ser den stiga mot himlen. Hon har kommit från Finland som krigsbarn till Sverige och längtar hem… Hon hoppas att ballongen flyger åt rätt håll, hem…

Tidlös, stark, vemodig, sorglig och ändå hoppfull och så viktig och aktuell! Läs den med barnen!

Illustrationerna är de vackraste. Det är så skönt för ögonen att följa de mjuka penseldragen som liksom upplöses i havets och jordens bruna, blåa och gråa toner… Som om de vore upplösta av tårar. En flickas tårar under ett krig som vi inte får glömma.

Konstnären i bibblan – sista veckan!

Hej!

Idag kom sista gruppen för att besöka ”Konstnären i bibblan” och det var som vanligt en härlig högläsningsstund vi fick tillsammans! Ännu en grå, fuktig och regnig morgon, men så mycket skönare då att sitta i röda soffan i värmen och läsa ”Mio min Mio” och prata om hur ett riktigt gott äpple smakar, vilken färg det har, hur det känns att vara föräldralös från ett års ålder, hur det känns att inte ha syskon, hur det känns att längta riktigt mycket efter någonting, hur hösten ser ut och känns i hjärtat och hur en ande ser ut när han är instängd i en liten tom pilsnerflaska från Stockholms bryggerier… Jag kommer verkligen sakna den här stunden i veckan!

Ha en trevlig dag!

Tjej-andar & blinkande stjärnhimlar över molnen…

Hej!

Igår var nästsista gången vi körde ”Konstnären i bibblan” på Alsteråskolan. Det var en grådaskig morgon och det kändes som om regndropparna hade fastnat någonstans mellan himlen och marken. Jag släckte ner lite i bibblan och tände våra myslampor vid röda soffan under draktavlan. Soffan fylldes helt med barn från trean och fyran och vi började med att prata om våra sinnen och hur vi kan aktivera dem när vi läser genom att föreställa oss vad vi ser, hur saker och ting känns, luktar, smakar och hörs. Jag pausade som vanligt på vissa ställen och de som då ville fick dela med sig av sina bilder, känslor, dofter, ljud och smaker, fick göra det. I slutet av lektionen spred barnen ut sig i bibblan och fick sitta och rita och skissa fram sina bilder på papper med färgkritor och blyerts. Och jag blev jätteglad när jag fick behålla ett gäng med teckningar!

Teckningarna är hur fina som helst. Det är blinkande stjärnhimlar, snälla spökandar med trötta ögon, skägg och glasögon, Mio-pojkar i röda luvor och blåa skor. Och kanske finast av allt: en tjej-ande med lång, tjock fläta! Tyckte det var så bra att jag blev stum när vi under läsningen, då vi diskuterade hur anden såg ut, fick förslaget att det ju faktiskt lika gärna kunde vara en tjej-ande som en gubb-ande! Hur bra som helst.

Nästa torsdag är sista gången!

Guldäpplen, hästar och tuggummiblåa andar…

I morse var det så dags för tredje gruppen att träffa konstnären i bibblan! Vi har ju som bekant haft högläsning ur ”Mio min Mio” för att öva oss i att skapa oss bilder i huvudet när vi läser och lyssnar. I slutet av lektionen har eleverna fått sätta sig i valfri hörna av biblioteket och måla av sina bilder i huvudet, i lugn och ro. Jag tänkte att vi skulle ta oss en titt på dagens tolkningar!

Första veckan dominerade tolkningar av ”Landet i fjärran”, det drömland som Mio kommer till med hjälp av anden i första kapitlet av ”Mio min Mio”. Andra veckan dominerade istället tolkningar av anden som Mio räddade ur pilsnerflaskan som låg intill bänken där han satt i Tegnérlunden, den där kvällen när han kände sig så ensam och ledsen.

Denna gång var det spridda skurar av tolkningar av andar, guldäpplen och hästar! Och av någon anledning var det också mer poppis att skissa utan färg med blyerts. Första gången var det ju väldigt färgstarka teckningar av godisland som vi fick se… Nu återstår två gånger av ”konstnären i bibblan” och jag är lika nyfiken som alltid på vilka bilder vi kommer få se nästa gång!

Se så fina teckningar som ritades idag i bibblan!

/Isabella