Kategoriarkiv: IDENTITET & KÖN

LEX BOK

LEX BOK av Sara Kadefors är en av de mest inspirerande böckerna jag har läst och den påverkade mig på ett väldigt starkt sätt när jag läste den. Lex och Maya, som är huvudpersonens alter egon – en och samma person, men på samma gång så långt ifrån varandra det bara går att komma; jag kände en stark samhörighet till dem båda, vilket fick berättelsens djup att växa.

Bibblabellas bilder 6876Fotograf: Isabella Johansson

Den kändes så äkta och den gick rakt in i hjärtat på mig. När jag hade kommit till de allra sista sidorna av boken, stannade jag upp, tittade ut genom fönstret och kände hur jag fick rysningar genom hela kroppen. Jag tänkte: ”Kan det bli bättre än så här”? Det här är en av de allra bästa ungdomsböckerna jag har läst, någonsin.

I kapp med att vårsolen blir mer närvarande (i helgen såg jag de allra första blommande vintergäcken), lyser Lex bok, texten och innebörden starkare. Den lämnar ett avtryck om hur det kan kännas i själen och hjärtat och kroppen att vara ung i dag. Det är mycket igenkänning. Jag tänker speciellt på det här med prestation och hur huvudpersonen menar att många unga går vilse i sig själva när de har svårt att finna rum som är helt fria från krav från omgivningen och hur skolan då blir platsen där droppen rinner över. Författaren ringar verkligen in ett av vår tids stora dilemman. Varför är det så svårt att blicka framåt och tro på sig själv och framtiden? Varför orkar inte unga prestera?

Lex känns både beslutsam och vilsen på samma gång. Hennes vilsna själ visar sig på olika sätt. Hon står mitt emellan sin Mamma och Pappa. Hon bor hos sin Mamma som i början av boken är en tuff Mamma med attityd, självständig och till synes orubblig. Lex verkar trivas bra med att ha det så. Hon är kanske till och med på gränsen till egoistisk ibland, när hon vill ha sin Mamma för sig själv. Men denna törst efter trygghet har verkligen sin förklaring och orsak och den tror jag personligen bottnar i Pappans frånvaro. För parallellt med livet med Mamman, besöker hon regelbundet sin Pappa som sitter i fängelse, som varit inblandad i kriminell affärsverksamhet. Lex försöker göra Pappan glad genom att prata om gamla minnen, men egentligen orkar hon nog inte axla det alldeles ensam. Hon har nog bara inte insett det ännu.

Det är inte förrän hennes Mamma träffar en ny kille (som går Lex på nerverna) som Lex lyckas pigga upp Pappan på riktigt. Tillsammans spyr de sin galla över ”Bruno”, som den nya killen heter och stör sig på allt han gör. Bruno och Mamman träffades när de gick och dansade zumba tillsammans. Han har aldrig lyckats göra succé eller tjäna några pengar på att skriva ungdomsromaner och Lex ser maktlöst på när han flyttar in hos dem och skräpar ner utan att bidra med någonting själv. Mamman förvandlas framför hennes ögon; blint förälskad och ställer upp för honom i vått och torrt. Lex som aldrig har upplevt kärleken och bara dömer utifrån sina egna behov, saknar helt och hållet förståelse för hur Mamman kan agera som hon gör.

För att stå ut med allt, startar Lex bloggen ”Själens sår” som skrivs av den fiktiva personen ”Maya” som är allt vad Lex aldrig varit och aldrig kommer bli, men innerst inne är en form av henne själv, det hon upplevt och det hon tänker men aldrig vågar säga själv.

Om Maya är en exotisk blomma i djupaste rött och dramatiskt svart, med Marilyn Monroe-blont-svintoburr och en utstrålning som får folk att haja till, är Lex en blek, tyst och nästan genomskinlig, bortglömd blomma, som kanske bara är synlig för hennes allra närmaste och kanske inte ens för dem. Hon bär på en massa tankar, som aldrig riktigt får någon form, förrän hon börjar skriva på bloggen. Där finner hon orden och där finner hon en styrka som bär henne på starka vingar och som får henne att uppleva känslor hon aldrig har upplevt tidigare.

Maya skriver:

”För vems skull sliter vi sönder våra själar? Vi är bara kugghjul i ett maskineri.

Små rädda silverfiskar som letar efter sammanhang.

Alltid denna rädsla som driver oss genom tillvaron. Som tömmer oss på liv.

Som dödar våra själar”.

Det som är sorgligt och samtidigt gör det vackert på ett skört sätt, är känslan av att den som verkar ha gått vilse allra mest av alla är Lex. Och vem är hon egentligen, Lex? Och vet hon det ens själv? Det blåser som en kall vind i hjärtat när jag läser vissa textrader och speciellt i slutet av boken. Och man inser plötsligt hur ensamma vi människor egentligen är. Vi har bara varandra, och denna gemenskapen med andra kan verka så väldigt skör ibland… Som för Lex. Man vill bara krama och trösta henne, men man står lika ensam själv.

Detta är en sådan där bok som jag för alltid bär med mig, en av de där böckerna som kan forma liv. Så genuin och äkta och så bra att man ryser.

LEX BOK:

BOKTIPS FÖR UNGDOM: Tusen gånger starkare av Christina Herrström

”Saga var fri. Fri från allt. Först älskade vi henne. Sedan älskade vi henne ännu mer. Hon förändrade allt. För oss alla. Varenda en. Hon blev ett hot. Och ett löfte”.

”Tusen gånger starkare” är helt enkelt oemotståndlig – det finns en styrka i berättelsen som letar sig in i varje liten vrå, blåser liv i karaktärerna och budskapet och lämnar läsaren nästan stum. Det är en stark skildring av hur det kan kan vara att vara ung och utgöra en del i en större helhet (i detta fall en grupp = högstadieklass) med komplexa och ändå till synes förutbestämda sociala strukturer.

Man läser och man minns – man återupplever allt igen och tack vare att berättelsen är lite dragen till sin spets, kan man i tanken ”testa” olika sociala och pedagogiska situationer genom att vända och vrida på maktfördelning, sociala strukturer, mänskliga relationer och rollfördelningen i skolan och klassrummet, konsekvens och handlande. Berättelsen är bitvis poetisk – dofterna, ljuden, färgerna – upplevelsen är filmisk och flyter fram, men tack vare det delikata och enkla språket finns ett djup också i skildringarna som sliter tag i läsaren och man rycks med från första sidan.

Författaren använder sig mycket av symbolik. Här är ett utdrag från boken som jag fastnade för (huvudpersonen Signe beskriver den nya eleven i klassen, Saga alldeles i början av boken):

”Det är underligt, men jag tänker på en skalad rå potatis när jag tänker på Saga. Hon liknar inte på minsta vis en potatis, men någonting i fräschheten då man klyver en potatis påminner om henne. En klarhet, en isande renhet. Samtidigt påminner hon inte alls om en potatis, för en potatis kommer från jorden och mörkret och Saga har någonting flygande över sig, som en lekfull vind från havet. Eller stjärnorna”.

(Herrström, Christina. Tusen gånger starkare (2006), s. 54)

Saga finns med i berättelsen långt innan hon faktiskt gör entré. Det är genom huvudpersonen Signes betraktelser av olika fenomen i och omkring klassen, klasskamraterna och lärarna som vi får hintar om vem den där Saga egentligen är. Vi förstår tidigt att hon är starkare än någon annan och att hon också kommer att försvinna. Vi förstår också att ingen kommer ha någon aning om hur eller varför hon först plötsligt dyker upp och sedan försvinner lika plötsligt. Men under den korta tid som Saga är en del av klassen, kommer hon att förändra allt för Signe och hennes klasskamrater.

Signe betraktar allt lite på avstånd och är aldrig riktigt delaktig i det som händer, men räknar sig ändå ofta till ”vi” när hon berättar om något som har hänt. Vi förstår att andra i klassen har förutfattade meningar om vem Signe är, men under ytan brinner hon lika mycket och kanske ännu mer av en vilja som är lika stark som Sagas – som hon beundrar så mycket. Och med henne hoppas man hela tiden att hon ska ställa sig upp, kasta av sig all sin rädsla och det som håller henne tillbaka och visa alla vem hon egentligen är och hur stark och modig hon är. Men man inser samtidigt att det finns en annan tanke med Signe. Signe har en annan uppgift, som är minst lika viktig som Sagas, men som kommer i slutet av boken och till och med efter bokens slut. Trots att det känns som om man som läsare hela tiden vet lite mer än vad som står, att man anar vad som komma skall – minskar inte spänningen. Tvärt om. Man dras direkt med i berättelsen och den är lättsmält, trots att den tar upp tunga ämnen om hur det egentligen är, bortom den perfekta fasaden.

Och vem är då Saga?

Saga gör entré i boken på sidan 52 och hela kapitlet (nr 7) ägnas åt henne. Hon kommer när det ännu är sommarvarmt och ljummet i luften, tidigt på höstterminen. Det beskrivs som en ovanligt vacker oktober och denna varma och mjuka, innerliga beskrivning av värmen i luften, får ännu mera färg, eftersom vi vet att vi nu ska få träffa den där Saga.

Saga är den nya eleven och hon får börja med att ställa sig framför hela klassen och presentera sig. Och det är nu man som läsare känner hur tid och rum uppslukas och blir till ingenting, då Saga står inför klassen och är… sig själv. Alla häpnar inför vem hon är och inför vilket mod och vilken styrka hon har. Hon gör det som ingen annan kunnat eller kommer kunna och Signe frågar tyst för sig själv:

”Hur kunde man vara som hon? Helt oförställd?”

(Tusen gånger starkare, s. 54)

Hon beskrivs som så naturlig som om hon varit en del av naturen själv – hennes hud är solbränd och Signe beskriver att det känns som att Saga stigit upp ur ett hav som är genomskinligt och turkosblått. Det som Saga har sett, det liv hon har levt innan hon kom till deras klass, är helt främmande för dem (hon har rest runt och bott i flera olika länder med sin pappa). Och när Saga berättar om allt som hon har upplevt, häpnar de alla med öppna munnar och förundran i ögonen. Det är framförallt den som Saga är som skapar den förändring som sen sker i klassen.

Saga ser på dem utan att döma någon eller göra skillnad på någon av dem. Efter mötet med henne förändras rollfördelningen och alla blir mjukare mot varandra – de står plötsligt tillsammans som en helhet. Det blir ett litet avbrott innan allt kaos sedan bryter ut – konsekvensen av att några börjar leta sig tillbaka till den gamla, ”trygga” ordningen och rollfördelningen igen, och som egentligen inte kräver så mycket av dem. Finns det egentligen någon som är lika stark/modig som Saga? Hon är ju den som vågar säga ifrån när ingen annan gör det och som visar dem hur djupt ner maktstrukturer och ojämlikhet kan sitta.

Jag rekommenderar varmt denna boken!

MER OM FÖRFATTAREN, BOKEN & FILMEN:

Författaren heter Christina Herrström och har bland annat skrivit de uppmärksammade böckerna ”Glappet” och ”Ebba & Didrik”. Så här berättar Christina om hennes ungdomsbok ”Glappet” (som kom ut 1998 och som följer liknande teman som ”Tusen gånger starkare”):

Glappet kan betyda många saker. Det finns ett glapp mellan barn och vuxen där man på något sätt förväntas reda ut vem man ska vara, ett glapp mellan å ena sidan drömmar och retorik, å andra sidan krass verklighet. Det finns ett glapp mellan huvudpersonerna, bästisarna Ella och Josefin, som först verkar obetydligt men som får nästan vansinniga följder. Där är glapp mellan dem i skolan som har status och tillåts ta för sig och dem i skuggan, men som kanske också drömmer. Det finns ett glapp mellan könen, mellan allt man förväntas vara men som inte går att få ihop”.

(Citat: Christina Herrström,2008-03-01. Hämtat från: dagensbok.com, 2013-05-15)

Hur kan man arbeta vidare med boken & filmen i skolan? Hur har andra gjort?

Många skolor och högstadieklasser har använt denna bok som underlag för intressanta och viktiga diskussioner. Här är några tips på hur man kan arbeta med boken och filmen!

Wikin ”Tusen gånger starkare”

En wiki som är uppbyggd kring olika samtalsfrågor som rör boken. Frågorna rör ex. ”Att bryta mönster”, ”Lärarna i boken” & ”Vem duger”.

Diskussionsfrågor – Stenkullen

Här hittar ni en utförlig samling diskussionsfrågor för hela boken ”Tusen gånger starkare”.

Bloggen ”Att lära tillsammans”

Läs blogginlägget om hur bokens tema kan användas för att diskutera andra situationer, på ungdomars fritid och i skolan.

Här kan ni läsa mer om Christina Herrströms liv och författarskap:

I en intervju för M Magasin: ””Alla tider i mitt liv existerar samtidigt”.

I en intervju på dagensbok.com om ”Glappet”: ”Vi är den nya kvinnan”.

Här hittar ni mer information om filmerna & tv-serierna av hennes böcker:

Glappet (Tv-serie som visades första gången i SVT 1997)

Boken Glappet

Tv-serien Glappet

Ebba & Didrik (Tv-serie 1990)

Boken Ebba & Didrik

Tv-serien Ebba & Didrik

Tusen gånger starkare (film, regisserad av Peter Schidt 2010)

Källkritik för åttorna med koppling till NO-ämnena och Sex & samlevnad

Snart är det dags att träffa åttorna på Krungårdsskolan igen – men denna gången är det inte för SO-ämnena som jag gör en koppling till källkritiken, utan för NO-ämnena under temat ”Sex och samlevnad” som de ska läsa. Det kommer bli fokus på integritetsfrågor, kränkningar på nätet och i olika sociala nätverk, grooming etc. med tid för diskussionsfrågor i slutet av lektionen och en genomgång av tillförlitliga webbplatser som knyter an till NO-ämnena i allmänhet, men även sådant som berör ”Sex och samlevnad”. Eleverna ska i detta arbetsområde kunna se om det finns koppling mellan synsätt på ”Sex och samlevnad” och faktorer som exempelvis: kvinnosyn, religion, raspolitik, makt, ekonomi och etnicitet med mera – Här kan källkritiken utgöra ett stöd och en metod för tillvägagångssätt att diskutera dessa frågor och att upptäcka eventuella mönster.

Tack vare mina skolbibliotekarie-kollegor på ”Skolbiblistan” (forum och maillista som Skolverket ansvarar för, för framförallt skolbibliotekarier inom grundskola och gymnasium) kommer här två tips på hur man kan arbeta med ”Sex och samlevnad” och källkritik i skolan:

1. Katarina Hjärpe ger tips på tre olika sidor på nätet som kan respresentera tre olika perspektiv på ”Sex och samlevnad”. Så här skriver hon på Skolbiblistan:

”Jag tycker att sidan christiananswers.net är djupt fascinerande för den som vill läsa hur bokstavstrogna amerikanska kristna ser på saker och ting, bland annat sex och samlevnad.
Vill man ha någon väldigt sexliberal finns t.ex. kolumnen Savage Love: http://www.thestranger.com/seattle/SavageLove
Mer mittemellan och någorlunda trovärdig är väl RFSUs sida: http://www.rfsu.se/”
(Katarina Hjärpe, Skolbiblistan 2013-04-02)

2. Diskutera abortfrågan med hjälp av webbplatser som representerar olika synsätt och perspektiv på frågan. Så här skriver Astrid Tengelin om henne tips:

”Jag gjorde ett intressant nedslag i källkritik utifrån Länkskafferiets samling under fliken abort. Den andra länken som ligger uppe där heter ”Ja till livet”, som är motståndare till abort. det var givande att i helklass ta reda på vilka som egentligen ligger bakom denna informationen och vad de står för. De säger sig t.ex. vara religiöst och politiskt obundna men har religiösa citat på hemsidan. Vi diskuterade även kring varför Länkskafferiet valt denna länk.
Det var en hel del som var svårt, till exempel hade inte alla i år 8 koll på vem namnen bakom de religiösa citaten. Bra att göra i helklass för att demonstrera avsändare, tendens och granskning av ursprunglig källa”.
(Atstrid Tengelin, Skolbiblistan 2013-04-03)
LÄNKLISTA FÖR SEX OCH SAMLEVNAD:
1. RFSU – Riksförbundet för Sexuell Upplysning
RFSU
HÄR finns RFSU:s frågelåda med arkiverade frågor efter olika kategorier samt möjlighet att frågor egna frågor. RFSU har också en chatt på måndagar kl. 19-20. Den är öppen för alla och frågorna som ställs kan inte ses av någon annan än den som ställer frågan. Du får svar direkt.
Förbundet fyller 80 år och grundades redan 1933. De vill bland annat med sin verksamhet:

Lästips på RFSU:
Sex och politik

Sex och samlevnad

Litteraturtips för ungdomar

2. Okejsex – kampanj om sexuellt våld
Så här kan man läsa om ”okejsex.nu” på deras hemsida:
”Operation Kvinnofrid startade hösten 2007 okejsex.nu, en kampanj om sexuellt våld. Målet med kampanjen var att synliggöra och att öka medvetenheten om olika former av sexuellt våld och om problemets omfattning”.
Målgruppen är ungdomar i åldern 15-30 år, men i synnerhet vänder man sig till ungdomar. Deras budskap lyder:

3. UMO – Din ungdomsmottagning på nätet

Så här skriver UMO om sin verksamhet och webbplats:

”UMO är en webbplats för alla som är mellan 13 och 25 år. På UMO kan man hitta svar på sina frågor om sex, hälsa och relationer. Bakom UMO står alla landsting och regioner”.

Lästips på UMO:

Prostitution och sex mot ersättning

Våld och kränkningar

Sexuella trakasserier

Homo- och bifobi

Förväntningar på tjejers och killars sexualitet

Queer – att bestämma själv

Jämställdhet

4. RFSL – Riksförbundet för homosexuellas, bisexuellas och transpersoners rättigheter.

”RFSL bedriver sexualpolitisk verksamhet med uppgift att påverka myndigheter och bidragsgivare när det gäller frågor som rör hiv och hbt-personers hälsa i övrigt”.

Lästips på RFSL:s hemsida:
Fakta om
5. RFSL Ungdom
”Ungdomsförbundet för homosexuellas, bisexuellas och transpersoners rättigheter” arbetar sedan 1999 för:

6. Dina rättigheter
Läs mer på deras hemsida om:
7. Killfrågor
killfrågor.se - pratkompis på nätet


8. Tjejjouren

”Tjejjouren” är ”Killfrågors” motsvarighet för tjejer och:

”Har funnits sedan mars 2010 och har cirka 14000 unika besökare i veckan. Tjejjouren.se har inget kommersiellt syfte. Målet är att nå ut till så många tjejer som möjligt med stöd och pepp. Tjejjouren.se ska vara en trygg plats som rustar unga tjejer i ett ojämställt samhälle”.

Läs mer på Tjejjouren om:
Tjejguiden

Frågelådan

Tjejjourerna (det finns ca 60 stycken runt om i landet)

Kontakta en jour!

9. Machofabriken
Vad är Machofabriken?
 
10. Vårdguiden – Sex och relationer
På Vårdguidens tema-sida om ”Sex och relationer” finns också svar på vanliga frågor om sex, kärlek och förhållanden.
Det kan till exempel handla om preventivmedel, relationer, könssjukdomar, sexuell läggning och könsidentitet. Här kan man också beställa hem ex. klamydiatester och hitta mottagning för vaccination mot livmoderhalscancer.
BOKTIPS:
Skönlitteratur:
Katarina Janouch – författare, sexrådgivare och journalist, har skrivit ungdomsserien ”Lust & Längtan”. Så här skriver Johanna Lindbäck i sin recension av första boken i serien, ”Amandas bok”:
”Jag gillar idén bakom ”Amandas bok”. Huvudpersonen, Amanda alltså, är femton, har inte haft sex än och tänker massor på första gången. Hur gör man? Hur känns det? Vem kan man prata med om det för att lära sig? I brist på rätt person för prat försöker hon researcha på nätet, hittar till gamla romanklassiker av Suzanne Brögger och Erica Jong och sådär.
Samtidigt som denna research pågår tänker hon på Axel, en kille som hon kände när hon var liten, sen flyttade han bort några år, men nu är han tillbaka i hennes klass. Och tyvärr inte alls sig lik. Störig, jobbig, gapig, elak. Men ändå är det ju som Axel? Ibland kanske?”

Pojkarna av Jessica Schiefauer.

HÄR kan ni läsa min recension av boken!

HÄR kan ni läsa Linda Odéns recension och tankar kring hur man kan använda ”Pojkarna” i skolan, för att diskutera frågor som:

”Hur får man vara? När är man barn och när blir man vuxen? Får/kan tonåringar leka? Vilka förväntningar har vi på tjejer och killar? Vilka stereotyper och könsroller finns? Under läsningen kan vi fundera kring hur dessa flickor är och hur de bemöts av skolans killar. Här tycker jag att även Schiefauers text är lite väl styrd av stereotypa föreställningar kring kön, men det hindrar inte att boksamtalen kring texten kan bli spännande”.

(Linda Odén, Ordklyverier 2011-08-18)

Facklitteratur:

”Killar, målbrott och pubertet” av Pia Höjeberg.

”Broschyren Killar, målbrott, pubertet handlar om vad som händer när killar kommer i puberteten. Kroppsliga förändringar beskrivs, och mer ingående hur könsorganet fungerar. Även hur tankar kring sexualitet kan vara för killar i puberteten. En kort text om tjejer i puberteten finns också med”.

”I en klass för sig” av Fanny Ambjörnsson

”Unga tjejer har hamnat i fokus. I massmedier avhandlas deras dåliga självförtroende, anorexi, sexliv och språkbruk. Men hur blir man egentligen tjej? Vad är normalt och onormalt, rätt och fel? Hur högt får man skratta och hur bredbent får man sitta innan man riskerar sitt rykte? Och när riskerar man att bli kallad för hora? I ”I en klass för sig” – Genus, klass och sexualitet bland gymnasietjejer, ger Fanny Ambjörnsson svar på dessa frågor samtidigt som hon ger en alldeles unik inblick i unga tjejers vardag och villkor”.

Genusboken av Johanna Nihlén & Sara Nilsson

”Pojkflickor, bögskräck, smyggråt och regnbågsfamiljer. Här är boken för alla ungdomar mellan 14 och 19 år. Genusboken är tänkt som en diskussions- och fördjupningsbok kring genusfrågor och jämställdhet. Texten varieras med faktarutor, intervjuer, jagberättelser och diskussionsfrågor. Det finns också ordförklaringar och register”.

Genusboken

”Vadå feminist” av Lisa Gålmark

”En positiv, praktisk bashandbok för skeptiska, okunniga, frågande eller bara nyfikna unga som vill veta vad det här med feminism egentligen handlar om (…)

Om sex och idrott, politik och våld. Och mod att våga säga ifrån, tycka, höras. Att ta den plats i samhället man har rätt till! Från 12 år och uppåt”.

Omslagsbild

”Fittstim” av Linda Norrman Skugge, Belinda Olsson & Brita Zilg

Omslag Fittstim

”Respekt – en sexbok för killar” av Inti Chavez Perez

Respekt : en sexbok för killar

”Hur har man sex första gången? Och första gången, förresten, kan man ha sex ”första gången” flera gånger? I sin bok ”Respekt En sexbok för killar” tar Inti Chavez Perez upp frågor om sex ur unga tonårskillars perspektiv. Från det första ögonblickets spänning, till att vara ihop under en längre tid. Här finns tips om hur man flörtar, hur man hånglar, hur man kan kysser och hur man kan ha sex på flera olika sätt (…)

Kukbruk av Manne Forssberg

Omslag Kukbruk

”Boken vänder sig i första hand till tonårskillar, särskilt de i yngre tonåren, 13-16 år. Men naturligtvis är den bra att sätta i händerna på de tjejer som vill veta mer. På ett lättflytande språk tar Kukbruk upp frågor om sexualitet, kärlek och relationer under rättframma rubriker som till exempel Kuk, Fitta, Kyssar, Kärlek, Jämställdhet, Bög, Första gången, Könssjukdomar och Preventivmedel”.

Ungdomsbok: Pojkarna av Jessica Schiefauer

POJKARNA av Jessica Schiefauer är verkligen en bok som skiljer sig från mängden. Redan från första början känns det som en saga, allt från symboliken med växthuset som fungerar som en frizon, maskeraderna där de får utforska olika roller, de surrande insekterna, de levande blommorna, alla dofter och ljud som vibrerar och vaknar till liv på natten. Den är sorglig och många gånger känner man sig svag när man läser den, eftersom huvudpersonen Kim (en av de tre flickorna som berättelsen handlar om) är så hjälplös i sitt sökande efter att finna sig själv, sin ”rätta” kropp.

Från början är de tre unga flickor: Kim, Momo och Bella. De står ensamma – starka och svaga – och möter tillsammans pojkarnas dömande blickar och kränkande kommentarer i skolan, i korridorerna, på gymnastiken, på gatorna. Ingenstans kan de gömma sig och de hanterar det på olika sätt. Ibland känner de sig lite starkare och ibland lite svagare. Men aldrig vägrar de duka undan den struktur som pojkarna har byggt upp och som alla andra flickor tycks acceptera. Ändå märks det hur mycket det påverkar dem. De ägnar många timmar på kvällarna åt att försöka glömma dagarna. Oftast är de i Bellas trädgård, i hennes vackra växthus som är fullt av blommor och frön från alla jordens hörn.

En dag hittar de ett frö utan namn, som växer upp till den vackraste och mest häpnadsväckande blomman av dem alla. En natt smakar de lite av hennes nektar och förvandlas till pojkar. Och därifrån river något tag i berättelsen. Innan dess har det känts som om allt har hänt i slow motion. För Kim är det annorlunda än för Bella och Momo. Varje natt tar Kim av blommans nektar och smyger ut i natten och till slut finns det ingen väg tillbaka för henne. När hon har sin flickkropp känner hon sig alldeles genomskinlig och kraftlös, det är inte i den kroppen hon vill vara. Men Bella och Momo slutar följa med och till slut är Kim ensam och hon fortsätter tills blomman nästan är döende och nektarn tar slut.

”Pojkarna” handlar om hur flickorna blir pojkar genom de roller de spelar och inte genom vad de är. Detta sökande efter var man hör hemma är i romanen trevande och obeständigt och löper inte som en röd tråd, utan växer och dör på samma gång. Precis som blomman som först växer och blommar ut och sedan ruttnar och dör, går sökandet hos flickorna fram och tillbaka – de genomgår en omskakande resa där de får uppleva mycket som gör ont, men de lär sig att de alltid har varandra. Miljöskildringarna i boken är väldigt suddiga och man får över huvudtaget mycket lite känsla för tid och rum. Detta förstärker också känslan av otrygghet – att det inte finns någon beständig form, vad beträffar det rumsliga och det kroppsliga. Men kanske är det också just denna otrygghet som förstärker författarens budskap.

En vacker och sorglig ungdomsroman med ett sagolikt skimmer omkring sig. Jessica Schiefauer berättar med ett språk som är mjukt och hårt på samma gång – skoningslöst och poetiskt. Ensam och orörd står den ofta i bokhyllan – men som författaren skriver på första sidan, är det inte en roman för vem som helst, utan för den som vill se och öppna ögonen.

Jessica Schiefauer vann Augustpriset för ”Pojkarna” 2011 med motiveringen:

Med vass och avslöjande flickblick infiltreras Pojklandet. En idéroman som strävar efter att upplösa språkets, växandets och verklighetens gränser. Om kroppen som slagfält och manligheten som drog.

Är ni nyfikna på romanen, måste ni se detta videoklipp som Riksteaterns och Uppsala stadsteater ligger bakom. Hösten 13 & våren 14 är de aktuella med en föreställning som bygger på romanen som riktar sig till elever i åk 7-9 och och gymnasiet.

FLER SOM HAR LÄST ”POJKARNA”:

Sanna Näsling / DN: ”Schiefauer skriver fram kön och identitet i rörelse”

Bella Stenberg / Göteborgsposten

Kajsa Bergström / Expressen

Sofie Nordquist / LitteraturMagazinet

Marcus Stenberg / Marcusbiblioteket

Therese Dahl / Pocketlover

Linda Odén / Enligt O: ”Om identitet utifrån och in”

Karin Holm / Hallandsposten: ”Magisk realism med viktigt budskap”