Kategoriarkiv: INTERNATSKOLOR

Bergtagen

”Skogen ruvade tyst omkring honom på alla sidor, tallarnas grenar tunga av snö. Riset mellan träden glittrade av snö. Som ett sagolandskap. Hans barndoms sagor, de hans pappa hade läst för honom när han var liten. Med tomtar och troll, bäckahästar och mylingar. Sagor som hade tänder. Visst var det någonting som hördes? Ett tunt, flyktigt ljud. Som krasandet från ett fruset löv, en snötäckt lingonbuske som krossades under en fot”.

Under min semester läste jag ytterligare två böcker som är med som tänkta kandidater för ett eventuellt författarbesök i åk 7 nästa år. ”Bergtagen” av Camilla Sten är en av dem och jag skulle vilja skriva några ord om vad jag tyckte om den.

Romanen utspelar sig i Järvhöga, ett isande samhälle i norrländska Jämtland som bär minnen av tragiska händelser som skett ute i skogarna. Pojkar som plötsligt går ut i skogen för att aldrig någonsin återfinnas i livet. Men ingen som talar riktigt om dem eller om vad som hände dem.

En dag försvinner en elev från internetskolan som gränsar mot skogen där den är som djupast. Internatskolan är rik på gamla anor från förr, men saknar nu sin forna glans. På internatskolan finns Emil kvar, rumskamrat till eleven som försvann. Han ser spår efter Markus som försvann överallt och minnena av Markus hemsöker honom dag som natt. Ingen förstår hur illa det är ställt med honom, ingen ser honom förutom Julia. En tjej som går på gymnasiet i Järvhöga och som av en slump kommer in i hans liv. Tillsammans bestämmer de sig för att inte sluta leta efter sanningen bakom Markus försvinnande. Och snart ser de kopplingar till ett annat försvinnande men med samma mönster: en ung man som gick ut i skogen för att aldrig mer återses.

Jag älskade att läsa denna romanen! Vissa passager är så skickligt skrivna att jag sitter andlöst och ryser. Speciellt en scen minns jag; när Emil är ute i joggingspåret i skogen… Jag minns fortfarande stämningen; så trollsk och oroväckande på samma gång. Stämningen är tung och trollsk, man riktigt kan ta på den lömska och dunkla känslan som skogen och det outtalade, osagda skapar. Det som omger hela samhället Järvhöga och som liksom biter sig i som ett gift i bybornas medvetande. Tillbakablickorna till 60-talet gör författaren så skickligt. Hon skapar verkligen en atmosfär som känns autentisk och som griper tag i läsaren. Utfärdar stark varning för sträckläsning när du väl har börjat läsa denna! Längtar så tills uppföljaren kommer (”Bergtagen” ingår i Järvhögatrilogin och kom ut 2020).

Om den passar i sjuan? JA. Kanske något tjock förvisso. Men å andra sidan får man en isande spännande spänningsroman man nog inte glömmer i första taget.

Denna recension är en del i arbetet med att välja ut en författare & boktitel att arbeta med under vårt lässurr våren 2021 i åk 7!

I augusti kommer jag tillsammans med mina kollegor presentera ett urval av skönlitterära och facklitterära böcker för våra svensklärare – detta ska slutligen mynna ut i ett val av bok att köpa in & författare att boka upp för sjuorna våren 2021!

Bronsnyckeln

Bildresultat för bronsnyckeln

Sedan jag skrev sist har jag hunnit läsa del ett och två ur vikingaserien ”Sagan om Turid” av Elisabeth Östnäs (vilka jag för övriga tyckte var mycket läsvärda, spännande och välskrivna). Jag påbörjade även del tre, men så kom ju ”Bronsnyckeln” emellan! Och jag måste erkänna att det är svårt att låta bli att skjuta upp läsningen av ”Bronsnyckeln” när den är en direkt fortsättning av ”Kopparhandsken” som ju var en av mina litterära höjdpunkter förra året! Här kommer därför ett litet inlägg med mina tankar om del tre, ”Bronsnyckeln” av författarna Holly Black och Cassandra Clare.

Ju längre in i en serie jag kommer, desto mindre vill jag egentligen avslöja om den här på bloggen för alla er som inte hunnit läsa föregående delar. Men här kommer några ord som jag hoppas inte avslöjar för mycket! I del tre får vi återigen möta det fantastiska kompisgänget Call, Aaron, Tamara och så vargen Tumult förstås. De träffas efter ett sövande sommarlov och känslan när de börjar sitt bronsår på den magiska skolan ”Magisterium” igen är att de för första gången på länge kanske kan ägna sig uteslutande åt att lära sig något. Det blir som ni säkert redan räknat ut, inte alls som de tänkt sig. För på skolan blir de snart varse om att det lurar en hemlig mördare som verkar vara ute efter att döda Call och hans vänner…

Det som slog mig mest när jag började läsa de första sidorna i boken var hur otroligt mycket jag hade saknat författarnas humor:

”- Borde inte trollkarlarna redan ha kollat det? frågade Aaron.

Tamara ryckte på axlarna. – Även om de har det skulle de inte ge oss namnen, så det här är ett sätt att korta listan över misstänkta.

– Någon har läst om alla sina Kittyböcker i sommar, sa Jasper.

Tamara log ett varggrin. – Någon kommer snart få en smäll i ansiktet”.

Och sedan var det det här med mina höga förväntningar om att få läsa ännu en gastkramande spännande bok med en massa oväntade vändningar och cliffhangers. Trots att ”Bronsnyckeln” saknar det höga tempot som var ”Kopparhandskens” signum, är det en grymt spännande bok (på ett lite lugnare sätt) som döljer en massa mörka hemligheter och som tids nog leder fram till ett slut som är minst sagt oväntat och fruktansvärt…

Min recension av första delen, ”Järnprovet” hittar ni HÄR!

Del två i serien, ”Kopparhandsken” var enligt mig en av 2016 års bästa barn- och ungdomsböcker. I detta inlägg hittar ni några rader om varför den var och är så bra!

Anna och den franska kyssen

Anna och den franska kyssen

Det här är en av de charmigaste och gulligaste ungdomsböckerna jag har läst! Den fick mig verkligen att dagdrömma om Paris och våren och den tinade mitt stackars vinterhjärta! ❤

Snart kommer jag att gå runt på högstadiet och presentera mig och några böcker i klasserna och då hoppas jag verkligen att jag kan få någon att bli nyfiken på denna! Jag tror det är svårt att bli besviken på denna, nämligen… Den är verkligen en bok man vill hänga med och karaktärerna i boken vill man bära med i en ryggsäck hela livet :).

Jag minns att det rådde en Anna-och-den-franska-kyssen-feber när den var rykande aktuell för ungefär ett år sedan. Det gick inte att ta miste på känslostormarna som boken väckte hos mina bloggande och instagrammande vänner. Den var sönder-älskad. Till en början blev jag jättesugen på att läsa den. Men efter ett tag kom det nya böcker som pockade med sin uppmärksamhet och ”Anna och den franska kyssen” halkade längre och längre ner på min läslista. Och när jag nästan hade glömt bort att den existerade, dök den upp på hyllan för nyinköpta ungdomsböcker på ett av våra bibliotek. Tiden var tydligen inne för att också jag skulle bli knockad.

Jag tror det här kommer bli en sådan där bok som man alltid kommer längta tillbaka till och önska att man fick uppleva igen och igen. En sådan där bok man helst vill läsa innan våren slår ut, då sinnet är förmörkat av snöslask, ögonen svider av torr vinterluft och hjärtat längtar ihjäl sig efter att koltrasten ska börja sjunga igen. En bok som fick mig att minnas hur det var att vara tonåring igen – när allting är så svart och vitt och känslorna är som en pirrande berg och dalbana.

I boken får vi träffa Anna Oliphant – en tjej som lever ett lyckligt och bekymmersfritt liv i Atlanta. Till den dag då hennes föräldrar släpper bomben: De har fixat in henne på en internatskola i Paris och allt är redan bokat och klart!! Ett år ska hon gå sitt sista år där – utan att känna någon eller kunna ett ord på franska.. Anna är motvillig, ledsen och osäker när föräldrarna säger adjö till henne i hennes nya studentrum i skolans lokaler och det går inte lång stund innan hon brister i gråt. Och så kommer räddningen! En av hennes grannar, Meredith hör henne gråta och bjuder henne på varm choklad och efter det går allt liksom i ultrarapid – Anna får nya, trevliga vänner och är helt plötsligt ”en i gänget”. Och så kommer då tvisten: Hon blir dessutom kär i sin nya, bästa vän: den snygge Étienne St. Clair. Det finns bara några hakar:

  1. Étienne har redan flickvän.
  2. Är inte Anna redan kär i någon hemma i Atlanta?
  3. Hennes nya vän Meredith är också kär i Étienne…
  4. Det finns ingen hon kan prata med detta om…

… Ja, hur ska detta sluta? 😉