Kategoriarkiv: KILLAR

Konsten att ha sjukt låga förväntningar

Den senaste ungdomsboken jag har läst heter ”Konsten att ha sjukt låga förväntningar”. Åsa Aspstjärns debutroman. En bok jag har hört mycket gott om en tid nu, men som jag av olika anledningar inte kommit mig för att läsa. Förrän nu.

Det rasslar till när berättelsen om högstadiekillen Emanuel Kent Sjögren (inte Kant som man gärna spontant vill få det till när man läser namnet) tar sin början. Det sjuder av filosofiska och inte så sällan ganska bisarra tankar i Emanuels huvud och trots att han har en hel del bestämda uppfattningar om saker och ting, verkar det aldrig gå som han tänkt sig. Vilket får berättelsen att ta alla möjliga härliga och ganska så osköna omvägar för huvudpersonen och hans närmaste omgivning.

Emanuel är en ganska ensam kille som kanske borde lida mer av detta än vad han uppenbarligen gör. I skolan och även en del på fritiden hänger han med kompisen Tore, mest för att det är den enda vän han har. Det är inget fel på Tore direkt, men Emanuel kan inte hjälpa att han ibland ställer sig frågan: ”Hur hade livet sett ut om jag inte hade Tore”? En dag dyker inte vännen upp i skolan. Dagarna går och det visar sig till slut att Tores pappa har gått bort. Emanuel känner sig osäker på hur han ska hantera Tores pappas bortgång. Ska han gå över och hälsa på, skicka ett vykort eller bara låta tiden gå? Under tiden som Tore är borta från skolan, kärar Emanuel ner sig i Bianci – den nya tjejen i klassen med de sjukt gröna ögonen. I sin febriga iver att få ännu mer bekräftelse, lämnar han ut sin enda vän Tore och får det att låta som om Tore vore helt knäpp. Och kanske borde Emanuel stanna upp och tänka till lite. För hur fort kan man egentligen klättra på statusstegen på högstadiet utan att det får några som helst konsekvenser i en ganska så snar framtid?

Som läsare är detta ganska så underhållande. Jag kände när jag läste, att jag på många sätt tyckte det var lite småtrevligt och läsningen puttrade på som en snällt sjudande gryta på spisen, som man liksom inte behöver vakta. Det var helt okej att återvända till Emanuels värld, men å andra sidan kände jag mig inte sådär uppslukad av boken som jag gärna vill vara när jag läser en bok. Och ska jag vara ärlig så vet jag inte riktigt varför jag inte fastnade. Kanske blev Emanuel till slut alldeles för oförutsägbar för mig och berättelsen kanske tog lite väl många vändor ibland. Kanske blev det ibland på snudd för likt John Greens bisarra värld (för man kan få för mycket av det goda). Allt som allt är det en ungdomsroman jag tycker man gärna kan läsa när man vill ha något lättsamt och småtrevligt – en lättsmält berättelse med ett eget driv om en något udda och lite rörig tillvaro på högstadiet.

Fler som läst Åsa Aspstjärns debut för unga:

Cirkbloggen

Prickiga Paula

Bokträdet

Breakfastbookclub

Unga killar med självskadebeteenden

Författaren Niclas Christoffers andra bok heter ”Som James Dean fast snyggare” och är liksom hans första bok, ”Som Zlatan fast bättre”:

9789186775179_large_som-zlatan-fast-battre_haftad…en lättläst och mycket viktig bok som tar upp ett ämne som sällan berörs i svenska ungdomsböcker idag och fokuserar på killar med självskadebeteende och är därför ett mycket viktigt bidrag till den skönlitterära scenen.

En dramatisk effekt är framsidans glättiga, perfekta yta – ett foto på en kille som för tankarna till unga flickidoler som ID eller Justin Bieber… Jag reagerade först på att den verkade så ytlig och liksom skrattade till när jag såg boken. Men när jag vände och såg baksidan hajade till. Den visar ett par blodiga fötter och baksidan av den perfekta ytan och ett dolt självskadebeteende.

Mitt i allt det skrämmande perfekta och den sterila och ekande tomma eftersmaken som följer därur, märker man hur författaren tydligt satt sin prägel på texten genom den humor som finns där och som är härligt uppfriskande. Då är den på sina ställen bisarr och jag får rysningar längs ryggraden. Det finns en risk att det kan bli lite för skruvat, men det känns allt som allt ganska trovärdigt ändå. Det är inte bara tung läsning, utan också läsning med ett underhållningsvärde. Boken är en citatmaskin och pumpar ut det ena bisarra citatet efter det andra…. Som när lillebrodern i början säger att han ska bli plastikkirurg som sin mamma och operera fula människor, för att han är smart. Det är ju rysligt. De här båda sönerna är ett perfekt bevis på att barn speglar sig i sina föräldrars inre och yttre. Jag slås av hur ensamma de här människorna måste vara och hur beroende de är av att allt det materiella och ytliga ska klaffa – hur de kontrollerar sin omgivning och allt för att känna sig lyckade. Det måste vara nästintill omöjligt att vara lycklig på de premisserna. Så här ser deras universum ut innan bilolyckan. Och de lever sitt sköra paradis som om det bara fanns ett manus att följa.

”Han ritar sin familj. Hans bror är i allra högsta grad levande och ler stort på bilden. Pappa slänger sig efter en volleyboll i sanden, medan mamma ligger och solar sin tvättbräda med en scarf runt halsen. Han ritar snabbt och resultatet blir riktigt bra. ”Min familj” viskar han. ”Som jag inte har längre”…

Efter smällen är pappan invalidiserad och sitter i rullstol och kan varken prata eller äta själv. Lillebror John är död. Mamma Jill verkar vara ganska oskadd, men hon är trött och inte sig lik. Hon verkar inte bry sig om sitt yttre längre. Jim är också oskadd utåt sett, men inuti honom är allt som en enda stor mardröm och han önskar att han fick vakna ur den eller dö. Han kan inte smälta den vändning som livet tog i och med bilolyckan och han kan inte hantera det.

Jacob växlar mellan att tänka svarta och hopplösa tankar om hur livet blivit och brutalt vardagliga och känslolösa tankar om framtiden och om han kommer in på teaterskolan eller inte. En dag i skolan, under en lunchrast när han fått ett samtal från sin pappas assistent på mobilen, sköljer alla känslorna över honom och han låser in sig på toaletten och skadar sig själv för första gången. Under en kort stund känns det som om all smärta försvinner och han glömmer allt som bekymrar honom. Ändå intalar han sig att det är första och sista gången han gör det…

Vad jag tyckte om boken:

Helt okej faktiskt! Jag tycker framförallt att den har sitt värde i och med att den tar upp ett viktigt ämne som inte har behandlats i stor utsträckning i ungdomsböcker tidigare. Boken flyter på bra och spänningen ligger på en lagom nivå. Stundtals blir den lite seg och den tar en ganska oväntad vändning mot slutet… Någonstans i mitten av boken tycker jag att den lämnar ämnet lite och går mot att vara en ganska ”vanlig” ungdomsbok. Den kunde ha stuckit ut lite mer och behandlat ämnet lite mer, men å andra sidan visar detta på en problematik som är mer komplex än så och inte så svart och vit. Huvudpersonen är ju en helt vanlig kille och hans självskadebeteenden är för hans omgivning mycket svåra att upptäcka. Det är nog det jag tar med mig mest från min läsning av denna boken och det är en viktig lärdom.

Boken finns att låna på Gymnasiebiblioteket, där det även går att låna Niclas Christoffers andra bok ”Som Zlatan fast bättre”.