Kategoriarkiv: KLASSIKER

Gamla godingar, alltså!

I sommar läste jag även ”Unga kvinnor” av Louisa May Alcott som kom ut första gången för så länge sedan som år 1868. Jag tycker det är helt fantastiskt att få läsa sådana här gamla godingar och klassiker som har hundra år eller mer på nacken. De har som ett magiskt skimmer om sig – att bara få hålla böckerna i sin hand och veta att den är ett av de finaste tidsdokumenten som finns, räcker långt… så tycker i alla fall jag!

Och att få läsa en riktigt bra (jag säger inte att alla äldre böcker är bra) bok som är skriven i en annan tidsanda är i sig magi i sin renaste form och jag älskar det. Det brukar dessutom alltid dyka upp ”nya” ord (läs: gamla) som man aldrig hört tidigare i sitt liv och att samla på sig de där gamla orden i en liten bok, eller bara smaka på dem i munnen (och sedan glömma bort dem igen) är rörande fint. Hade jag haft en bok för sådana ord, hade jag fyllt på med dessa från läsningen av ”Unga kvinnor”:

Apollyon, paroxysm, skötesynd, mondän, ackvisition, lornjett, läspygatten, recidiv, kodiciller, översiggiven, skrattparoxysmer, skärmytslingar, jävades…

Unga kvinnor

Jag vet att många som har läst just ”Unga kvinnor” har tyckt att den är alltför moralisk kring hur unga kvinnor ska uppföra sig, klä sig, ha sig och så vidare.. och att detta gör att den inte skulle passa för dagens ungdomar. Jag förstår kanske hur man tänker, men jag kan inte hålla med om detta, eftersom jag tycker den är ett otroligt värdefullt tidsdokument och måste läsas i det sammanhang som den en gång skrevs. Vi måste ju förstå att den tidens kvinnor levde på helt andra villkor än idag. Därmed inte sagt att man kan bli upprörd när man läser ett och annat, men det är ju inte samma sak som att säga att vi inte kan läsa den alls!

Listan över när man hajar till kan göras lång. För att ta ett exempel så är det väldigt upprörande att återkommande läsa om flickornas ”skötesynd”, men samtidigt som det upprör ger det en förståelse för varför flickorna och deras mamma resonerar, agerar och pratar som de gör.

Läser man boken i sitt sammanhang, är den en helt fantastisk bok – charmig och inte minst underhållande och humoristisk (och då menar jag inte att den får mig att skratta högt, den är humoristisk på ett mer lågmält sätt i sina beskrivningar av karaktärerna i boken). Och faktiskt, så har de mest humoristiska böckerna jag läst haft gemensamt att de varit lite äldre ”klassiker”. Jag tänker bland annat på:

”Candide” av Voltaire

”Markurells i Wadköping” av Hjalmar Bergman

”Flickan i frack” av Hjalmar Bergman

”Slottet” av Kafka

”De tre musketörerna” av Alexandre Dumas

”Giftas 1 & 2” av August Strindberg

Den sistnämnda var egentligen allt annat än humoristisk. Jag minns att jag blev så upprörd över August Strindbergs kvinnosyn i hans äktenskapshistorier ”Giftas 1 & 2” att jag tillslut inte kunde ta hans ord på allvar. Det var helt enkelt så uppåt väggarna att man bara kunde skaka på huvudet. Och så fort jag började sluta ta det han skrev på allvar, blev det istället humoristiskt – eller snarare: August Strindberg i sin person blev humoristisk i sin enfald. Så missförstå mig rätt!

Jag tänker inte skriva så mycket längre än så här om ”Unga kvinnor”, så detta blir inte någon recension utan snarare ett kortare boktips, för jag vill verkligen tipsa om denna bok och hoppas ni är många som läser den, för den är härlig! Det händer kanske inte så mycket i den och det är egentligen inte så spännande – jag läser den mer för dess underhållningsvärde och framförallt för att få suga in all 1800-talsromantik som är så smittande! Läs bara det här, är det inte underbart?!

”Ja, du förstår, de andra flickorna köper alltid syltade plommon, och för skams skull måste man köpa också. Nuförtiden är det bara plommon, alla har plommon i pulpeterna under lektionerna och byter dem mot pennor, pärlband, pappersdockor och sådant. Om en flicka tycker om en annan, så ger hon henne ett syltat plommon, om hon är arg på någon, så sätter hon i sig ett mittför näsan på henne och låter henne inte bita en gång. De bjuder var sin gång, och jag har blivit bjuden så många gånger och har aldrig bjudit igen, och det måste jag göra, det är en hedersskuld, förstår du”.

Tänk bara. Hur ett plommon mer eller mindre kunde göra så stor skillnad <3.

Sommarens lektyr

Cykelkorg

HEJ!

Nu rullar vi igång igen och höstterminen börjar från och med idag! Alla lärarna och skolans personal är tillbaka, men eleverna dröjer ända till nästa tisdag. Tills dess har vi gott om tid att göra sommarfint i hyllorna och fronta fräscht.

I höst slår vi också ett extra slag för alla våra klassuppsättningar i Blomstermåla bibliotek och har gjort extra fint i hyllorna på andra våningen där skolans böcker har sin givna plats. Tillsammans har Terese och jag gallrat lite äldre böcker som inte har lånats i någon större eller mindre utsträckning och i gengäld har vi köpt in en helt ny uppsättning av den älskade klassikern ”Godnatt Mister Tom” av Michelle Magorian. Först på tur för att kasta sig över den, blir en av våra högstadieklasser. Vi på biblioteket håller tummarna för att denna härliga bok går hem hos dem!

Så, välkomna upp till skolans avdelning i biblioteket, för mycket har hänt under sommaren och vi önskar verkligen att fler klasser och lärare arbetar med våra klassuppsättningar och satsar mer på gemensam läsning av en bok tillsammans.

Vi vill också passa på att höra med er om ni har några önskemål om inköp av en skönlitterär bok som kan passa att läsas gemensamt i klasserna på mellanstadiet. Vi har nämligen en hel del klassuppsättningar för högstadiet, men saknar större uppsättningar för mellanstadiet. Så tveka inte att kontakta oss och önska titlar.

Innan jag avslutar detta första inlägg efter sommarens ledighet, tycker jag vi tar oss en titt på sommarens lektyr! Här är några litterära höjdpunkter som jag gärna vill dela med mig av. Bilderna är mina egna, men ni får gärna låna dem, så länge ni anger att det är jag som är upphovskvinnan :).

Vad har ni läst i sommar och vilka böcker blev sommarens höjdpunkter?

Tordyveln flyger i skymningen

Tordyveln på kudde

När jag var tolv år läste jag Agnes Cecilia – en sällsam historia. Det var min allra första Maria Gripe och sedan dess har hon haft en speciell plats i mitt hjärta. Jag minns när jag läste om klockan som började gå baklänges, vasen som gick sönder och fotstegen som hördes i huset.  När jag var ensam hemma och satt och läste i mitt rum, började jag själv höra ljud i huset som jag aldrig hade hört innan – fantasifoster som egentligen inte existerade mera än under tiden jag satt där och bläddrade.

Och äntligen (efter alltför många år) har jag läst ”Tordyveln flyger i skymningen” och jag känner igen min Maria Gripe. Det är nog så med Maria Gripe – att inga andra böcker kan ersätta hennes. Bara hon kan skapa den där fantastiska och mystiska stämningen i tingen och i de levande och döda. ”Tordyveln” blev en av sommarens höjdpunkter.

Sommaren jag blev vacker – trilogin…

Sommaren jag blev vacker

Någon gång i mitten av juli, då värmen slog till som en het vägg och havet var som blåast och sanden som mjukast och varmast, började jag läsa ”Sommaren jag blev vacker” av Jenny Han. Detta är den första boken i en trilogi om Bellys amerikanska somrar vid havet tillsammans med bröderna Conrad och Jeremiah. Varje sommar flyr de till huset i Cousins, som ägs av brödernas mamma. Enligt Belly kan sommaren helt enkelt inte se ut på något annat sätt. ”Sommaren jag blev vacker” passade så bra att läsa under de där varma julidagarna. Första delen sträcklästes i ett huj och nästa del och nästa… Läs hela trilogin vettja! Än är ju sommaren inte slut och vi har alla delarna här på bibblan <3.

Ingen sommar utan dig

Och som alltid, varje sommar, hinner jag inte läsa allt det som jag från början velat läsa. Jag brukar göra orimligt långa listor över böcker jag vill läsa under sommaren… Det här är ett urval av böcker som fortfarande finns i högen av ”sommarböcker”:

Nya pockets på filt

Särskilt nyfiken är jag på ”Komma och gå” av Taiye Selasi, efter att ha läst detta inlägg av Linda på ”Enligt O”!

Underbara kvinnor vid vatten” av Monika Fagerholm, var jag också nyfiken på att läsa… Som bilden här nedan visar, så var jag nära på att börja läsa den (till på köpet också vid vattnet i enlighet med titeln), men jag hade då precis läst ut ”Ingen sommar utan dig” och kunde inte riktigt släppa den innan jag hade fått läsa tredje och avslutande delen, så Monikas bok får vänta lite till..

Underbar kvinnor

Skriet från vildmarken

Skriet från vildmarken

The Call of the Wild

”Han var äldre än de dagar han hade levat. Han var en länk mellan det förflutna och nutiden, och evigheten bultade inom honom i en mäktig rörelse, som liknade tidvattnens och årstidernas växlingar”.

Det är svårt att påbörja en recension av en bok som så fullständigt gripit tag i mitt hjärta på det sätt som ”Skriet i vildmarken” har gjort. För hur jag än försöker, vet jag att denna recension ändå aldrig kan göra boken rättvisa. Jag skulle därför vilja passa på att tipsa er om att även läsa (om ni har möjligheten) efterorden av Mats Wahl som finns att hitta i utgåvan av Klassikerförlaget allra längst bak på sidan 131. I ett fåtal stycken lyckas han på ett otroligt skickligt och fint sätt ringa in hjärtat av boken, själva kärnan av det den handlar om. Han skriver bland annat att:

”Så rycks han ur sitt paradis (…) och tvingas utveckla sidor av sig själv han inte visste fanns. Buck blir den han är, varje människas största och högst personliga uppgift. Buck (…) lyssnar till skriet från vildmarken och söker sig inåt och neråt och erövrar den enda kontinent som är värd att erövra – sig själv”. 

Mats Wahl –

I boken får vi alltså följa hunden Buck som när berättelsen tar vid, lever ett bekymmerslöst och bekvämt liv hos en rik familj i det soliga Santa Clara Valley i södern i slutet av 1800-talet. På gården fInns det många hundar och människor, men bara en härskar över egendomen och kommer och går som han vill – och det är Buck. Men ganska snart rycks han ur sitt paradis och tvingas lämna detta liv bakom sig.  Gårdens trädgårdsmästare Manuel säljer honom i hemlighet till män som behöver draghundar för att ta sig till det kalla Nordlandet där man i större skala har hittat guld. Buck tvingas lära sig påkarnas och tändernas lag och han förvånar alla, hundar som män, genom att så snabbt erövra dessa lagar och inte nöja sig förrän han själv står längst fram i släden som hundarnas ledare.

När han för första gången hör skriet från vildmarken, finns det ingen återvändo för honom och han bär från den dagen en ständig och som det tycks, ödesbestämd längtan i sitt bröst efter att helt och hållet få bli en del av vildmarken och vara sin egen herre. När han om kvällarna ligger och blickar in i elden, tycker han att han både ser och hör saker som om de vore minnen som spelas upp framför hans ögon – minnen som egentligen inte tillhör honom själv, utan går bortom det han har upplevt i sitt ännu korta liv.

”När han ylade och snyftade var det ett uttryck för samma livssmärta som för länge sedan fyllt hans vilda förfäder, ett uttryck för skräck och undran inför kylan och mörkret, som för dem var skrämmande och oförklarligt”.

På bara några timmar har jag färdats i fyrtiogradig kyla över dödligt farliga och vita marker, längs floder, bergsdalar och i djupa skogar, i hunden Bucks sällskap. Ändå känns de timmarna oändligt långa. Under den tid jag har läst ”Skriet i vildmarken” har den väckt många intressanta reflektioner och tankar hos mig om livet, döden och vårt ursprung.  Till en början var den svår att komma in i, mest främst för att det var många olika namn och karaktärer att hålla isär – många gånger kunde jag inte ens skilja hundarna från människorna, då de i sina beskrivningar liknade varandra i uttrycket och till sina egenskaper. Det kändes tidigt som om de smälte ihop till en enda flock som var ständigt ombytlig och livsfarlig och på sin vakt gentemot varandra och sin omgivning. Men det dröjde inte länge förrän jag blev helt och hållet fast!

Miljöbeskrivningarna i ”Skriet i vildmarken” är fascinerande, liksom det kärva liv som hundarna och människorna lever. Det finns en ständig jakt och längtan hos dem alla som gör dem till oroliga och rastlösa vålnader – deras möten tycks alltid vara på liv och död. Och ändå rymmer boken i allt detta, en av de vackraste och mest ömsinta beskrivningar av kärleken mellan hund och människa – den mellan Buck och John Thornton.

Jag tänker mycket på filmen ”Into the wild” när jag läser ”Skriet i vildmarken”. De rymmer båda samma rastlösa, vackra, fasansfulla, smärtsamma och hjärtskärande känslor och berör det sköra förhållandet mellan tryggheten och gemenskapen med andra och drömmen om friheten i det vilda. Och de lyckas båda beröra och slå an en vibrerande ton av vemod i djupet av mitt hjärta – en ton som inte vill klinga av så lätt…