Kategoriarkiv: KORTPROSA

Ett litet hål i mörkret

bild-2

Att läsa Ingrid Olssons ”Ett hål i mörkret” är som att krama om någonting tröstande, varmt och mjukt i hjärtat. Den lockar fram sorgliga minnen och svåra stunder, men där finns på samma gång ett kittlande varmt ljus som värmer hjärtat, som vill dansa och leka. Jag tror känslan jag söker är hopp. I huvudpersonen Calles fall tar hoppet skepnaden av en ung tjej med gitarrer och en röd, tjock halsduk. Hon dyker upp på oväntade platser och tidpunkter. När Calle ser henne är det som om världen fryser till och blir stilla en sekund för att sedan röra sig igen… Det är någonting speciellt med flickan med gitarrer och röd halsduk.

När jag läser boken, tänker jag mycket på varför den heter som den gör och var det där hålet finns någonstans, egentligen. Det måste ju syfta på en väg ut ur mörkret på något sätt – men i mörkret finns ju Calles farmor och pappa (som sedan en tid tillbaka inte längre lever) och dem vill han ju behålla hos sig… Man kan också se det som att det i mörkret alltid släpps in ljus, eftersom det aldrig kan bli helt mörkt, tack vare det där hålet. Jag tror jag väljer att tänka på hålet som det sistnämnda.

Ingrid Olsson har en förkärlek för kortprosa, där varje sida i boken är som små mininoveller som står starka för sig själva. De liksom lyses upp av allt det vita som omsluter trycksvärtan – kortare lyriska frekvenser som bildar en bok och en berättelse om kärleken och sorgen. Det är så skönt med kortprosa, för den lämnar så mycket luft och utrymme åt fantasin. Den ger tid till eftertanke när man vet att man bara får nio eller femton meningar på sig att känna in och känna efter… Det påminner förstås om andra författare som Gunnar Ardelius och hans ”Jag behöver dig mera än jag älskar dig och jag älskar dig så himla mycket”. Men Ingrid Olssons texter berör mig på ett annat sätt – de är så ärliga, vackra, lugna och enkla och avskalade utan för många vackra meningar eller estetiska effekter.

Det är för att Calles berättelse står där stark utan att falla. Den behöver inte förpackas eller poleras. När jag läser den, kommer jag på mig själv att längta till att få läsa den högt med ett gäng barn och ungdomar. Tänk, att låta den få vandra runt, hand till hand, hjärta till hjärta. Att höra orden få en djupare betydelse då olika människor uttalar dem högt. Det skulle vara vackert. Det är jag säker på.

bild

” – Vilken fin utsikt.

Mamma går fram till fönstret.

Hon drar upp persiennen och snurrar fast snörena på de små piggarna.

– Visst, säger farmor utan att ens titta dit.

Det är som om utsikten är delad i två. Ena halvan är himlen. Den andra är en betongvägg”.

 

”KORTPROSA”: Blink, blink och önska nytt av Ingrid Olsson

Ingrid Olsson har skrivit tvillingböckerna ”Blink, blink med stjärnan” och ”Önska bort, önska nytt”, som skildrar olika liv i korta och täta blixtnedslag.

https://i2.wp.com/www.boktipset.se/images/content/A/cZ/cZqncFI9P1PRpCID3NJnsA.jpg    https://i1.wp.com/www.boktipset.se/images/content/A/S2/S2QV9mBeulJCmiFK41OGSg.jpg                                                         *

På bara några få rader per sida fångar författaren olika livsöden – många av dem är mörka och allvarliga berättelser som inte lämnar läsaren oberörd. Det är två böcker som passar utmärkt att läsa i grupp (den förstnämnda för mellanstadiet och den sistnämnda för högstadiet) högt, att reflektera över och att läsa om flera gånger. Mycket passande dagen till ära, då vi ska träffas i vår bokcirkel igen och ägna några minuter till att bland annat reflektera över vad ”kortprosa” och noveller är för något. Och med tanke på att Världspoesidagen var så sent som igår, kan även diskussioner som väver in litteratur som gränsar till lyrik, ägnas en stund.

Diskussionsämnen: Relationer, Känslor, Familj

Vad är ”kortprosa”? Kortprosa är en litterär genre som används för att benämna böcker med mycket korta noveller (oftast inte längre än totalt 2000 ord). Kortprosa skiljer sig från så kallad ”prosadikt”/”prosapoem” som används för att beteckna kortare stycken med poetiska element i en bok. Ibland är det svårt att särskilja ”kortprosa” och ”prosadikt”. Kanske är det då inte så konstigt att man ibland slår ihop dessa och läser dem som samma genre?

Läs mer här:

Artikel om Ingrid Olssons Önska bort…på UNT

Jonna Lindberg blogg

Tonårsboken

Om Ingrid Olsson

Om Gunnar Ardelius ”Jag behöver dig mera än jag älskar dig…”

”Bokhora” frågar sig om det inte pågår en ”kortprosa-epidemi” bland 80-talisterna just nu… Läs kommentarsfältet – mycket intressant och tänkvärt om generationsfrågor och trender och om vad som efterfrågas på skrivarkurserna idag och vad ungdomar egentligen läser?

Hur man kan bearbeta texten: Samtala och läsa i grupp och diskutera tillsammans. Skriva egna slut.

Lästekniskt: Texten är luftig med bara några få rader per sida i korta noveller/berättelser. Blink, blink med stjärnan är på 128 sidor och Önska bort, önska nytt har 125 sidor. Det passar mycket bra att läsa korta sekvenser och diskutera mycket, eftersom böckerna väcker många frågor och är öppen för tolkning. Påminner en hel del om exempelvis ”Jag behöver dig mera än jag älskar dig och jag älskar dig så himla mycket” av Gunnar Ardelius som också på ett filmiskt vis bygger upp korta, korta scener om den första kärleken. Liknande upplägg finns även i Sonya Sones böcker ”Vad mina vänner inte vet” och ”Vad min flickvän vet” (det vill säga prosa/litteratur som mer är korta dikter snarare än löpande text).

Utdrag ur ”Jag behöver dig mera än jag älskar dig…”:

Utdrag ur ”Önska bort, önska nytt” (64):

”en ny hjärna som visst får tänka på saker som aldrig kommer hända

ett nytt hjärta som vågar hoppas

och önska

på en ny kropp där ingenting fastnar

där allt bara faller

som snö

eller en stjärna

en jättestor

som faller

bara för honom”

Utdrag ur ”Blink, blink med stjärnan” (s. 26):

”Pojken vänder sig om. Mammas röda baddräkt syns inte till.

Vänta här, gå ingenstans, sa hon och försvann mot toaletten.

Han tar ett steg fram . Nu är tårna precis vid kanten.

Precis vid vattnet som gnistrar som en stjärnhimmel. Fast ändå inte.

Bassängvattnet är mjukt, varmt och ljust. Och stjärnhimlen i december är

mörk, kall och vass”.