Kategoriarkiv: LÅGSTADIET

Bokcafé på Världsbokdagen!

Igår var det Världsbokdagen och den firade vi med bokcafé i Krungårdsskolans tvåa med en maffig bokbuffé!

Klassläraren Annika Forsberg, som jag tidigare haft mycket samarbete med (både inom målet att stärka elevers språkliga förmåga, men också digitala kompetens), presenterade den roliga idén om ett bokcafé för flera veckor sedan och sedan dess har vi spånat och planerat. Upplägget är lånat härifrån: Teaching Funtastic.

En vecka inför bokcaféet fick eleverna reda på det genom att en välkomstskylt sattes upp med tid och plats för bokcaféet. Eleverna blev genast nyfikna och hade en massa olika teorier om vad som väntade dem. Någon undrade om det skulle bjudas på fika, en annan undrade om det kanske var så att vi skulle baka en tårta som såg ut som en bok! På torsdagsmorgonen berättade Annika att det ju faktiskt inte var så att vi skulle äta mat, utan smaka på böcker! Något alla under förmiddagen skulle få testa på; att smaka på olika genrer!

Här fick jag vara hovmästare vid äventyrsbordet tillsammans med några elever i klass 2. Jag läste ”Snövit och de sju trollen” tillsammans med en av eleverna som senare la sin beställning på just denna bok!

Det var otroligt mysigt att smyga in i ett nedsläckt klassrum på morgonen, när eleverna ännu stod i korridoren och så gott det gick kikade in på det som skulle vänta dem. Det luktade gott av doftljus med smak av kanel, tända ljus i några hörn spred sin lugna atmosfär över rummet, genreborden som Annika och jag hade dukat dagen innan, stod redo med utsmyckningar av blommor i vaser, nyinköpta krukor med pennor och sudd, fina dukar i olika färger och så förstås böcker enligt den genre som gällde för vardera bordet. Jag som ansvarade för litteraturen, hade sedan tidigare valt ut genrerna: äventyr, spänning, mysterier, fakta och berättelser. På varje bord fanns genrebrickor, under varje bricka låg elevernas bokbeställning redo och vid sidan om brickan fanns elevernas bokmenyer.

Klassrummet lite på håll.. vi hade totalt fem genrebord. Bordet i mitten med röd duk var ett specialbord där ingen satt; där låg elevernas fina presentböcker som de hade vunnit i en tävling. Över bordet (tyvärr ej synligt i bild) svävade underbara vitsippor som klippts ut i papper. Vackert. 

När vi visade in eleverna till sina bord, ville vi ge dem en känsla av att de faktiskt skulle in på en riktig restaurang. Sällskapen fick gå in tillsammans och slå sig ned med varsin hovmästare 😉 Därefter hälsade Annika alla välkomna och berättade att de nu skulle få smaka på böcker! På en skärm fanns anvisningar om hur alla skulle gå till väga, steg för steg.

Det första eleverna fick göra, var att skriva upp titel, författare och genre på sin bokmeny. Därefter gick vi laget runt och berättade för varandra vad vi trodde böckerna skulle handla om. Efter det följde en stunds läsning, alla skulle inte hinna läsa ut sina böcker, vilket heller inte var syftet. Vi skulle bara provsmaka lite på varje genre. När klockan pinglade fick eleverna samla sina tankar och berätta för varandra vad de tyckte om sina böcker och sedan fick var och en skriva en bokbeställning: man kunde då välja att önska läsa vidare i samma bok eller någon annan som man blev nyfiken på, på bordet. Och efter det fick sällskapen byta bord. Vi hann med tre bord innan vi bröt för rast (efter rasten fortsatte bokcaféet med de sista borden så att alla sällskap fick provsmaka samtliga genrer), men innan dess fick vi finbesök av tidningen! Här kan ni hitta artikeln i Barometern: ”Böcker på menyn på Krungårdsskolan”. 

Äventyrsbordet med en skön blandning av fantasifulla sagor, historiska äventyrsberättelser men också lite mer vardagliga äventyrsberättelser som i boken ”Fisketuren” av Johanna Broo Asplund (frontad närmast i bild). 

Innan vi bröt för lunch, hann vi också med en medaljutdelning av fina läsborgarmärken från Akademibokhandeln i Kalmar. Ni kan läsa mer om vårt arbete med dessa läsborgarmärken i höstas i ett blogginlägg på min blogg: ”Ett lyckat läsprojekt som avslutades i torsdags!”. Tidningen besökte även oss den gången med, här är en länk till artikeln i Barometern: ”Projekt väcker läslust och bryter trend”. På detta vis knöt vi ihop lite med höstens projekt genom att de elever som läst X antal böcker och därmed gjort sig värda fler medaljer, fick ta emot dessa! Klassen hade också vunnit en klassuppsättning – denna delades också ut under dagen! Innan jag gick på lunch, tog jag emot bokbeställningarna och sorterade ut de böcker som skulle få stanna kvar i klassrummet. Det blev med andra ord en underbar bokfest denna Världsbokdag i Blomstermåla! Här följer lite bilder från dagen:

Här sitter en av eleverna och läser vid berättelsebordet inne i salongen! 

Här ser vi faktabordet med en massa härliga, lättlästa fakta om en massa olika ämnen! 

En av eleverna läser och följer noggrant med, med pekfingret i sin bok. 

Detta upplägg gör jag GÄRNA om, så roligt med bokcafé!

TREVLIG HELG!

 

Ett lyckat läsprojekt som avslutades i torsdags!

Läraren Annika Forsberg och skolbibliotekarien Isabella Johansson överlämnade inte bara ett utan två läsborgarmärken till Rasmus Persson eftersom han har läst så många böcker. Det är Akademibokhandeln som sponsrar med läsborgarmärken.

Under höstterminen har jag tillsammans med klass 2 på Krungårdsskolan och deras klasslärare Annika Forsberg i Blomstermåla haft ett lyckats läsprojekt som jag skulle vilja berätta om! 

Christmas, Dekoration, Holiday, Xmas, Firande, Design

Finalen av projektet hade vi i torsdags då klassen samlades i gradängen i det integrerade folk- och skolbiblioteket för att få sina medaljer och diplom; de läsborgarmärken som Akademibokhandeln i Kalmar sponsrat oss. Vi ville fira deras fantastiska prestationer och visa på hur viktigt det är att ha förmågan att skapa sig förståelse för en text; i det här fallet en skönlitterär text. Alltför ofta lämnas barn och unga ensamma i sin läsning och när de då vacklar, har de ingen tillhands att fråga, ingen som stöttar, utmanar och peppar dem för att öva upp sin läsförståelse. Alltför ofta möter jag barn och unga som kommer tillbaka till biblioteket med en bok de säger var tråkig, där jag förstår att det finns så mycket mer bakom den attityden; deras läsförståelse har stora brister, de saknar guidning av en vuxen (läs exempelvis om läsandets cirkel), det är aldrig någon som frågar dem om det lästa, det saknas ett samtal om texten som de möter (se detta klipp när Anne-Marie Körling samtalar om läsning med barn). de saknar förförståelse för boken, om den ingår i en serie eller inte, vad de handlar om, om det är lagom mycket text, och så vidare. Allt hänger ihop och den gemensamma nämnaren i denna tänkta cirkel är det viktiga vuxenstödet som hela tiden är återkommande under processens gång.

Under medaljutdelningen fick även klassen ett vackert diplom där det står att de tillsammans under hösten har läst 147 böcker! Det är en maffig siffra, men vi har varit noga med att man för att få en bock i protokollet ska ha visat för en vuxen att man har förstått bokens innehåll genom att ha kunnat återberätta och samtala om boken. Annars har man fått gå tillbaka och läsa om stycken, kapitel eller i vissa fall hela boken. Ibland har vi även bytt bok då vi har känt att boken är alldeles för svår och hittat en som ligger på en lagom utmanande nivå, det ska ju heller inte vara för lätt utan finnas ord i boken som för eleverna är nya och som därmed övar upp deras läsförståelse och ordförråd genom att de medvetet frågar efter ord de inte förstår.

Det låter kanske självklart för oss som har en god läsförståelse i grunden, att man ska kunna förstå det man läser, men sanningen är den att läsförståelsen inte kommer automatiskt bara för att man avkodar fint och klarar av att läsa ut boken. Ibland kan barn och unga också ”mörka” att de inte förstår, därför är det så viktigt att vi ställer dessa frågor: vad har du läst, vad handlade det om, vad tyckte du… Inte bara som kontrollfrågor utan även för att skapa en kultur där vi samtalar om det lästa, ett pågående aldrig avslutat samtal som vi alla är en del av, för att skapa läslust, bryta negativa attityder, stötta och guida fram genom ”läsdjungeln”. Jag möter många barn och ungdomar som lämnar tillbaka böcker som de aldrig riktigt har förstått, eftersom deras läsförståelse brister. Det kan vara att de inte stannar upp vid ett ord de inte förstår, att de inte tar reda på vad det betyder för att kunna gå vidare och förstå en helhet i textens innehåll, vad författaren vill förmedla. Det där lilla ordet kan vara otroligt betydelsefullt för hela läsupplevelsen. I detta projekt ville vi öva barnen i att stanna upp så fort de mötte ett ord de inte förstod, fråga kompisen bredvid eller pedagogen i ens läsgrupp. Vi hade totalt fem läsgrupper och sju pedagoger inkopplade som mest och därför hade vi stora möjligheter att stötta eleven genom hela läsprocessen och detta var ett våra krav för att genomföra projektet – att vi skulle kunna vara många stöttande vuxna för varje barn! Jag själv hade som mest fyra läsande par i biblioteket och det var fantastiskt roligt!

Som skolbibliotekarie har min roll också varit att hitta lämplig litteratur, att se till att den har funnits tillgänglig i flera exemplar (vi har kört parläsning) under projektets gång. Jag har sett till att böckerna har funnits på plats i ett klassrumsbibliotek, så att det har kunnat vara smidigt att byta eller välja ny bok när det har behövts.

Detta har varit en glädjens projekt och jag gör så gärna om detta upplägg! Jag kommer ta med mig den härliga, positiva känslan in i nästa termin och tala mig varmt om detta projekt, så får vi se om det blir tillfälle att testa det i en liten annan tappning med en annan klass. Hur själva upplägget sedan kommer att se ut på de andra enheterna är svårt att säga, eftersom resurserna ser så olika ut på de olika skolor, det viktigaste är att kärnan finns där; kärnan av att visa på hur läsförståelsen skapas och att fira stort när läsförståelsen väl infinner sig – men också att inte släppa barnen när de tycks vara ”självgående”, utan fortsätta förvalta och värna om den också i framtiden!

Handbok för superhjältar

Även om det var länge sedan jag sist skrev på Bibblabella, har jag inte haft ett uppehåll i mitt läsande – långt ifrån! Jag har läst så många bra böcker för både barn, ungdom & vuxen! Om det hade varit möjligt att lägga upp allt bra jag läst nu på en gång på bloggen, hade jag det! Men tyvärr skulle det ta alldeles för mycket tid i anspråk. Jag får helt enkelt börja med att tipsa om något av det senaste jag läst som jag gärna vill dela med mig av:

Nämligen serien Handbok för superhjältar av författarna Agnes & Elias Våhlund, som de flesta säkert redan upptäckt, läst och uppskattat! Serien om Lisa som känner sig som allt annat än en superhjälte; som blir mobbad i skolan varje dag och som känner sig ensam och osynlig i princip hela tiden, förutom kanske när hon pratar med sin mormor och sina hamstrar. Resten av tiden är en plåga, då Lisa gör allt för att försöka synas och höras så lite som möjligt, något hon tycker är svårt eftersom hon skäms över att hennes öron är så enorma och liksom sticker ut från huvudet på ett sätt som får henne att känna sig annorlunda och konstig. Ett komplex som tre killar i klassen snabbt använder som ett sätt att trycka ned Lisa. Jämt och ständigt hör hon glåpord efter sig och på kvällarna när hon ska sova, trycker hon sina händer hårt mot öronen i ett sista, lönlöst försök till att försöka få öronen att bli mindre.

När Lisa en dag flyr in i biblioteket (älskar att författarna har valt biblioteket som en fristad <3) och sjunker ned på golvet med tårar i ögonen, får hon syn på ett glödande rött sken som aldrig tidigare funnits där. Lisa följer skenet som leder henne fram till en bokhylla där hon hittar en bok som heter Handbok för superhjältar. Det är verkligen som om boken har valt ut just Lisa till att läsa den, för när Lisa kommer fram till disken för att låna boken, säger bibliotekarien att boken inte finns att hitta i datorn och Lisa får låna den så länge hon behöver och vill. Vilket senare visar sig vara ett mycket bra beslut!

”Den här boken förändrar liv. Både för dig som läser den och för dem i din närhet. Du hittade inte denna boken. Den fann dig. Ibland kommer du att tvivla på om allting går att lära sig. Det gör det. En del färdigheter kommer kräva mer övning, men allt är möjligt. Allting finns redan där inom dig. Djupt därinne har du redan fröet till det som en dag ska blomma”.

Så börjar boken. Lisa spenderar följande dagar åt att i all hemlighetsfullhet öva sig i tre utvalda superkrafter av hela 101 möjliga. Även om vissa superkrafter går lättare att öva sig på än andra, känner Lisa sig snart modfälld. Det är så mycket hon saknar; sin mamma, sina gamla vänner och sin gamla skola. Hon känner sig inte som någon superhjälte och hur skulle det kunna hjälpa henne i skolan när hon blir mobbad? Men när allt känns som mest meningslöst, vaknar hon i natten av att något känns väldigt märkligt…

Första, andra, tredje och fjärde delen i den här serien är alla lika läsvärda och spännande! Igenkänningsfaktorn är hög och jag kan tänka mig att många kan känna igen sig i att både vara de som har blivit utsatta för mobbning, men också av att inte vara snäll mot andra. Jag gillar verkligen just hur författarna riktar sig till alla: de som känner sig ensamma, men också till dem som av grupptryck eller av andra skäl inte har modet att stå upp och stå för den man egentligen är innerst inne. Serien sätter perspektiv på ordet superhjälte på ett så bra sätt! När Lisa får frågan om vilken superkraft som är den bästa, svarar hon till exempel: snällhet. Men vad innebär egentligen att vara snäll mot andra? Det och mycket annat behandlar denna superfina serie som har kommit ut i fyra färgglada delar!

LÄS dem om ni inte redan har gjort det! Passar fint från första klass till hela mellanstadiet skulle jag säga 🙂 Jag vet också skolor där man har arbetat med serien redan i förskoleklassen. Passar också fint att högläsa eller lyssna till tillsammans med många uppslag för boksamtal.

Jag skulle vilja avsluta med att lyfta fram författarnas tack i slutet av första delen, där de skriver:

”Ett enormt tack till alla bibliotek för den trygghet, frid och kunskap ni dagligen förmedlar”.

Det är precis just därför jag en gång för länge sedan valde att utbilda mig till bibliotekarie, för den fristad biblioteket kan vara för människor som söker trygghet, frid och kunskap. Jag hoppas bara att eleverna på de skolorna där jag arbetar, känner precis så! Det är något jag tänker på varje dag, en strävan som aldrig får ta slut, något vi måste arbeta för varje dag! Men som såklart långt ifrån är ett ensamarbete; skolbiblioteket är en del av skolan!

 

 

Dunne!

Dunne, Dunne, Dunne! Åh vad jag gillar den här serien. Rose Lagercrantz har skapat en atmosfär kring Dunne och hennes nära och kära omkring sig som får mig att känna känslan av att komma hem, varje gång jag öppnar någon av böckerna i serien.

Det är faktiskt ganska sällsynt numera, att barnböcker ger mig som läsare just den här känslan; av att vara kompletta, av att ha det där sällsamma djupet och den mänskliga värmen i att inte vara tillrättalagda, utan bara är, som livet bara är. För det är just det böckerna om Dunne handlar om. Om vardagen – den gråa och den skära och alla färger däremellan. Texten som möter mig blir till ett mjukt ljus som vibrerar över sidorna, känslan av mänsklig värme och att få vara den man är, skildras på ett så levande, rakt och ärligt sätt. Och för en stund är allt man vill att få uppleva det där igen; gå i skolan på lågstadiet. Med pirret i magen. Pirret och magknipet och en märklig blandning av dem båda; inför att räcka upp handen, få en snöboll på sig av den som kanske, kanske är kär i en, ha glömt göra en viktig läxa och säga fel eller inte ha något alls att säga, att gå till kören och öva inför skolavslutning och lucia, att ha en egen ryggsäck och ett eget pennskrin och en alldeles egen bästis eller att inte ha någon alls.. Ja, allt som hör livet, vardagen och skolan till. Så läs denna serie tillsammans med någon som går på lågstadiet eller läs den själv bara för att minnas tillbaka för en stund.

Boken på bilden är del 6 i serien; ”Lycklig den som Dunne är”. Jag rekommenderar dem alla varmt! Lättlästa och på precis lagom nivå för att läsas själv i egen takt eller högt och tillsammans med någon. Och läs dem i följd, det är en historia som växer i takt med att Dunne blir äldre ❤

Jag önskar er alla en härlig fredag och helg!

Isabella 

Projekt Fladdermus!

Idag är det en stolt skolbibliotekarie som lägger den sista handen vid terminens allra sista samarbetsprojekt; Projekt Fladdermus som under några veckor har körts i klass 2 på Tillingeskolan i Timmernabben. Projektet har i princip varit återkommande på lågstadiet (framförallt i åk 2) sedan jag började arbeta som skolbibliotekarie på mina skolor, men har kommit i olika tappning beroende på de behov och förutsättningar som finns i den klass vi genomför det i.

Bildresultat för fladdermöss

Denna gång löpte projektet under cirka sex veckor. Första lektionen leddes av mig, skolbibliotekarien och under den lektionen pratade vi om fakta, källor, hur man söker i faktaböcker och vad som utgör en lämplig och trovärdig källa till fakta om fladdermöss. Under de lektioner som sedan följde tränade vi extra på att plocka ut stödord/nyckelord ur en faktatext om fladdermöss. Nyckelorden fick eleverna därefter placera in i en tankekarta med rubriker. Tankekartan användes sedan som utgångspunkt för eleverna när de skulle skriva sina egna faktatexter om fladdermöss. Slutresultatet blev tre, stora, jättefina affischer om fladdermöss med elevernas färdiga texter och illustrationer.

Bildresultat för fladdermöss

I slutet av projektet besökte även klassen förskoleklassen på skolan för en muntlig redovisning – som mer växte till att bli ett givande samtal och utbyte eleverna emellan, eftersom förskoleklassen själva under våren fördjupat sig i temat fladdermöss. De hade nämligen fått besök av faktaboksförfattaren Bengt-Erik Engholm, som skrivit boken ”Fladdermöss” (här kan ni läsa mer om hur jag tidigare år har arbetat med denna bok som utgångspunkt för källkritiksprojektet ”Projekt Fladdermus”) och som jag nu även själv har fått den stora äran att träffa! Förskoleklassbarnen fick varsin fladdermusbok att ta hem med Bengt-Erik Engholms autograf i!

Bildresultat för fladdermöss

Har ni vägarna förbi Timmernabbens bibliotek, är ni hjärtligt välkomna att besöka vår utställning under bibliotekets öppettider! Ni hittar de fina affischerna i fönstret i barnavdelningen!

Projekt Fladdermus!

Under nästan hela hösten har jag haft två parallella projekt i klass 2 och 3 på Tillingeskolan i Timmernabben; nämligen

PROJEKT FLADDERMUS! 

bild

I år är det nog tredje året i rad som jag kör detta upplägget och för varje gång blir det lite mer slipat! Det har kommit att bli ett mycket uppskattat projekt där vi når många kunskapskrav och fokuserar på läsförståelse i faktatexter – något som ofta får ligga i skuggan av läsförståelse i skönlitterära texter. Lägger man projektet på hösten i åk 3, kan man dessutom öva lite extra i många viktiga moment inför de nationella proven efter jullovet. Under de utvärderingar som jag och lärarna har haft, har vi diskuterat när det är som lämpligast att lägga projektet. Mina lärare tycker att man mycket väl kan köra det både i tvåan och trean, men viktigast är att se till elevernas förmågor och om de är redo för ett sådant projekt.

Jag brukar erbjuda projektet som ett källkritiksprojekt, men det är upp till varje lärare att bestämma syftet med projektet. Denna hösten har det varit ett stort fokus vid läsförståelse i faktatexter, vad en faktatext är, hur faktatexter kommer till, hur de publiceras och faktagranskas, hur man kan söka i en faktabok (med innehållsförteckning och register), hur man plockar ut viktiga nyckelord/stödord ur faktatexter, hur man kan använda sig av en tankekarta och hur man skriver egna meningar utifrån stödorden i en tankekarta. Det har varit mindre fokus vid projektets biprodukter: att tillsammans, i ett grupparbete göra en plansch om fladdermusen och att muntligt redovisa detta. Treorna kommer efter jul att besöka de andra klasserna på lågstadiet för att redovisa för dem!

Inför nästa fladdermusprojekt kommer jag slipa ännu mer på upplägget och har en del planer på hur man skulle kunna utveckla det ytterligare. Och jag har en idé som jag är väldigt peppad och nyfiken på att testa! Men den säger jag ingenting om än. 🙂 Är ni nyfikna på att testa upplägget, får ni jättegärna kontakta mig, så berättar jag mer!

bild-6

bild-1

bild-15

bild-4

bild-12

bild-5

bild-2

bild-3

bild-13

Trevlig helg!

Önskar,

Isabella

Elever som bloggar!

Hej!

Idag har jag min sista dag på Tillingeskolan för denna terminen! Det betyder också att det är sista gången som jag träffar två elever i trean som jag sedan i höstas har träffat varje onsdag för att handleda i bloggar. Det har varit fantastiskt roligt och spännande att få följa hur deras bloggar har växt fram och jag är mäkta stolt! Vi kommer fortsätta med våra träffar även till hösten då de börjar fyran!

Stina, som har bloggen anisfoto.wordpress.com har ett stort intresse av natur och fotografi och lägger bara upp sina egna foton på bloggen – allt från grodor till kanelbullar! Besök gärna hennes fina blogg HÄR!

Filippa har bloggen naemiochagda.wordpress.com där hon lägger upp allt från egna foton från vardagen till autografer, kollage och bilder på gulliga djur. Titta gärna in på hennes härliga blogg, som ni hittar HÄR!

Nu får jag önska er alla en härlig onsdag!

bild-18

Sista bokattacken för denna terminen

Hej!

I tisdags var vi inne i treans klassrum för sista gången för denna terminen! Det var nämligen dags för terminens allra sista bokattack. Evelina och jag hade som vanligt med oss varsin sprillans ny bok som vi under några minuter berättade om för klassen.

Evelinas bok var skriven av en av hennes favoritförfattare Neil Gaiman och hon beskrev den så fint tycker jag. Nu minns jag inte exakt hennes formulering, men hon beskrev den som en godispåse som innehåller lite av varje. Boken heter ”Splods öga” och handlar om en pappa som ska gå och handla mjölk till frukostflingorna en helt vanlig morgon. Barnen sitter och väntar. Och väntar. Och väntar. Och väntar. Men pappan kommer aldrig tillbaka. Och när det har gått så lång tid att de börjar tvivla på att någonsin få återse honom igen, kommer han tillbaka och har den mest fantastiska och röriga berättelse om varför det dröjde så länge med mjölken. En magisk och smått galen bok som lämpar sig fint för högläsning tillsammans. Illustrationerna är så söta och finurliga och sträcker sig som slingriga klängväxter över sidorna och flyter liksom ihop med texten på sina ställen.

Splods öga; ett galaktiskt äventyrBoken jag hade med mig, är Dan Höjers senaste. Första delen i en ny äventyrlig serie som heter Arkeologdeckarna. En härlig bok man både får Indiana Jones & Tintin vibbar av. Lägg därtill lite ”Försvunna diamanten” & Jumanji nostalgi på det (märks att man har växt upp på 90-talet) så är det komplett.

I denna första del får vi möta tre härliga personligheter; Marvin, Neffi och Ramses, tre kusiner som tvingas spendera tio dagar av sitt sommarlov hos sin mycket tokiga och mycket snurriga farbror Valdemar. Men det visar sig inte alls bli så hemskt som de har föreställt sig. Farbror Valdemar är nämligen både arkeolog och uppfinnare. Han må vara snurrig och lite allmänt tokig, men snäll och full av kunskap och godhet är han. Och det bästa av allt: han får ett hemligt uppdrag som går ut på att han ska åka helikopter över Atlanten för att ta sig till regnskogen i Peru där det någonstans finns en guldskatt gömd av det gamla Inkafolket. Barnen följer med på äventyret som tyvärr inte börjar så bra… De kraschlandar i ett träd och när de sedan vaknar upp är Valdemar spårlöst försvunnen. Nu måste de både hitta Valdemar och den gömda guldskatten. Var ska de börja leta?

Till vår glädje var det många händer som åkte upp i luften efter att vi hade bokattackat våra böcker! Många frågor och många som ville låna våra böcker! UNDERBART!

Mysiga ljudböcker för barn!

Hej!

Jag brukar mestadels lyssna på vuxenromaner i bilen, men under de senaste veckorna har jag plöjt en massa barn- och ungdomsböcker istället!  Här kommer två fina ljudbokstips att lyssna på – trevlig helg på er!

Besökarens skugga

OmslagBesokaren-liten

Serien ”Krabbsjögrund” är nog den mest mysrysiga serie jag vet för barn och unga! Böckerna är skrivna av författarna Lena Ollmark och Mats Wähnblad och det har hittills givits ut sex delar. Och jag är deras största fan! 🙂 En biofilm planeras att spelas in hösten 2015! Så håll utkik och läs gärna böckerna innan den kommer, om ni ännu inte har gjort det! Titta gärna in på den jättefina hemsidan också, där du kan läsa mer om författarna, bokserien, spelet och filmen!

Jag älskar stämningen, miljöerna, personerna, skärgårds- och båttermerna, sägnerna och spökhistorierna som sprängs in i berättelsen. I dagarna har jag sträck-lyssnat på ”Besökarens skugga” som är del fem i serien och efter ett ganska långt uppehåll sedan jag sist läste serien, slås jag av hur bra det här är! Böckerna utspelar sig i Krabbsjögrund (bara namnet får mig att rysa ända in i märgen) och handlar om pojken Karl Dymling som bor med sin morfar, när hans mamma under tiden ska jobba på ett forskningsfartyg.

Tidigare har Karl och hans mamma bara bott i Krabbsjögrund över somrarna som sommargästar, så för Karl känns det till en början lite märkligt att stanna kvar där även efter sommarens slut. För honom är Krabbsjögrund en riktig sommaridyll med charmiga kullerstensgator, glassätande turister, blått hav och pittoreska, blommande trädgårdar. Men när hösten kommer, börjar något mörkt och hotfullt ruva i skuggorna och det känns i luften att ingenting riktigt är som det ska… Det är ondskan som iklär sig olika skepnader och får gamla hemligheter och intriger att åter komma upp till ytan bland invånarna i den lilla staden. Och det blir Karl och bästa vännen Sara som först lite motvilligt dras med i äventyren för att försöka komma till bukt med ondskan och ta reda på sanningen som kan rädda Krabbsjögrund…

Passar utmärkt som högläsningsböcker och är extra spännande att lyssna på!

Katten som älskade regn

https://i2.wp.com/www.leopardforlag.se/wp-content/uploads/2012/03/Katten-som-%C3%A4lskade-regn-775x1024.jpg

Mitt nästa ljudbokstips är Henning Mankells barnbok Katten som älskade regn. Visst är den söt? Omslaget ovan är en nyutgåva från 2012, men boken kom första gången ut 1992.

Boken handlar om Lukas som ska fylla sex år. Han ligger klarvaken mitt i natten och väntar på att klockan ska bli sju, då han ÄNTLIGEN ska få öppna sina födelsedagspresenter! Han funderar och funderar över vad det kan vara, vad han allra helst skulle vilja ha och vad han absolut inte vill ha. Och han kommer fram till att det säkert blir något som mamma och pappa tycker är ”nyttigt”, som en dödstråkig matta eller lampa.

När familjen kommer in för att sjunga för honom, blir han först jättebesviken. Läppen börjar darra och det blir liksom alldeles varmt bakom ögonlocken, som om han när som helst ska börja gråta. De har visserligen en fin tårta med ljus på en bricka, men den enda paketen de har är en gammal, brun kartong utan varken papper eller snören. Lukas är helt säker på att den innehåller ett par gamla skor… Men så börjar han höra ett konstigt ljud. Någonting piper och ljudet kommer från lådan! Plötsligt sticker det upp någonting svart ur locket.. En svart tass! Och då går det upp för honom att han har fått en alldeles egen katt i födelsedagspresent! En svart katt som är det finaste han någonsin har fått. Lukas älskar sin katt, som han börjar kalla för ”Natt”. Tillsammans blir de oskiljaktiga till den dag då Natt försvinner, spårlöst…

En jättefin bok om hur det känns att längta efter någonting väldigt, väldigt mycket och hur det är att älska något väldigt, väldigt mycket. Men den handlar också om djupare livsfrågor som frihet, liv och död, sorg och saknad…


Pensionat Vidablicks gåta

Maria Gripes böcker är mig verkligen kära. Favoriterna är ”Agnes Cecilia: en sällsam historia” som jag läste som barn och ”Tordyveln flyger i skymningen” som jag läste i vuxen ålder, så sent som i somras. Jag älskar stämningen som finns i hennes böcker. Den känns så hemlighetsfull, romantisk och gåtfull på ett sådär alldeles lagom sätt. Hon lyckas med det som nästan ingen av de nya spänningsromanerna för barn lyckas med; att med små medel bygga upp en spänning som knyter sig fast och håller ett stengrepp om läsarens hjärta. Men det finns författare som lyckas och gör det fenomenalt bra. Tre av dem och nu talar vi om svenska författare, är Lena Ollmark, Mats Wänblad (framförallt deras serie om Krabbsjögrund) och Katarina Genar.

Pensionat Vidablicks gåtaKatarina Genars böcker påminner starkt om Maria Gripes, men det som skiljer dem och som gör dem så tacksamma är att de är betydligt mera lättlästa och passar fint för en lägre ålder. Maria Gripes har ett ålderdomligare och rikare språk (av naturliga skäl). De är också betydligt tjockare och med mera text, vilket böcker för barn förr i tiden ofta var. Katarina Genars är fantastiska för låg- och mellanstadiet och slukas i ett huj! De passar också utmärkt för högläsningsstunder i hemmet eller skolan. Just ”Pensionat Vidablicks gåta” är ju fantastisk att läsa just på sommaren, som sommarlovsbok- eller teater!

Jag har tidigare läst ”Den magiska kappan” och ”En hemlig vän” av Katarina Genar som jag gillat starkt. Och i går läste jag ut ”Pensionat Vidablicks gåta” som jag gillade lika mycket, men på ett lite annorlunda sätt. Jag vet inte hur många gånger jag fick ”Tordyveln-vibbar” av den och det var nog mycket därför som jag fick sådant lässug! Tordyveln är ju mycket mera invecklad, men där finns vissa likheter. Så gillade ni Marias Gripes ”Tordyveln…” är det här ett tips! Ni kanske har läst Tordyveln som unga och vill att era barn eller elever ska få uppleva samma känsla? Tveka inte då, utan skynda till er bibbla och låna, läs och tipsa vidare! ❤

Måste också säga att jag tycker de nya omslagen till Katarina Genars böcker är så charmiga och grymt sagolika! Det är Lina Bodén som är konstnären bakom dem! Här hittar ni till henne!

Nu vill jag önska er alla en härlig helg!