Kategoriarkiv: LÄSNINGENS MÅNGA DIMENSIONER

Tankar om läsning

bild

Nu är det snart helg och det innebär en hel del läsning för mig! Jag har nämligen många bokattacker framför mig nästa vecka och det ska bli helt underbart. Finns inget bättre än att komma in i en klass, få dela med sig av sin egen läsupplevelse och känna förväntan och glädje inför att se hur många som blir fångade av boken och kanske själva vill läsa.

Denna hösten har varit en av de mest inspirerande höstarna för mig på det viset att jag har fått sådan respons och läsglädje från barnen som liksom har studsat tillbaka på mig! Jag samlar de där ögonblicken i mitt hjärta och vill aldrig någonsin släppa dem. För det finns ingenting som värmer mera och ger mig mera hopp om barnens framtid än att se hur de hittar den där läslusten. När det spontant flyger tio händer upp i luften direkt efter en bokattack i trean och alla ställer samma fråga: ”När kan vi komma upp till bibblan efter skolan och låna böcker?!!” Ja, ni kan ju tänka er hur lycklig en skolbibliotekarie blir av att höra det…

Ett annat ögonblick som jag sparar för framtiden, hände i eftermiddag när en elev kom in och lånade en hel ryggsäck full med böcker och med lysande, pigga ögon upprepade gånger berättade för mig hur mycket hon älskar att läsa. Hon berättade också att hon tycker bäst om att läsa hemma, för då finns det tid att läsa. I skolan finns inte samma tid. Och jag gissar också (min egen tolkning) att det kanske är svårare att sjunka in i en bok när man vet att man har si och så många minuter på sig).

Ett annat ögonblick hände mig för några veckor sedan, när en pojke i tvåan kom upp till bibblan med sin kompis och ville lämna tillbaka en bok som han hade läst hemma och samtidigt frågade om han kunde få fortsättningen. Nu råkade det inte finnas en fortsättning (den är nämligen ännu inte skriven), men jag har satt upp en lapp på vårt skrivbord i bibblan om att hålla utkik efter del två när den kommer. Jag kan avslöja att jag har många liknande lappar från elever som önskar en viss fortsättning när den väl kommer… Känner mig väldigt mycket som jultomten ibland!

Det fantastiska var att jag hade haft ett föräldramöte för hans klass då jag hade pratat om läsningens betydelse och haft med mig en massa böcker som föräldrarna kunde låna hem för att läsa högt med sina barn. En av dessa böcker var alltså denna. Kan jag lyckas att hitta rätt bok till ett enda barn är min lycka fullkomlig. För jag vet ju samtidigt att det där att få det att klicka mellan person och bok inte alltid är så lätt. Och det ska inte heller vara lätt. Man ska få vara lite kräsen också. Men det gäller att det inte går till överdrift förstås.

Jag tycker det är helt underbart att vara med på den här resan (i att vara en läsambassadör för min omgivning och då tänker jag mest på barnen). Det är lite som att lägga ett pussel. Det här med läsning, förstår jag mer och mer, handlar otroligt mycket om att bygga relationer. För mig är mitt relationsbyggande med eleverna (att lära känna dem som läsare och människor) en stor del i att kunna förmedla litteratur. Finns det ingen relation är det mycket svårt att nå fram. Jag upplever att exempelvis läsglädjen har ökat i klass tre i och med att jag träffar dem två gånger i veckan (en dag för bokattack i deras klassrum och en dag då de besöker mig i bibblan för att låna, lämna, låna om och reservera böcker). Tidigt i höstas tog det lång tid och gick lite trögt att hitta rätt bok till rätt barn. Nu upplever jag att de själva tar mer initiativ och att de har förstått att man måste ge boken en chans innan man kan döma ut den :). Barnen har också kommit att lära känna sig själva som läsare och det är fint att se.

Med denna lilla utläggning om läsning, vill jag önska er alla en underbar helg! Kanske kommer ni också ägna den åt att läsa? Själv kommer jag göra mitt bästa för att gå igenom min ”lilla” läshög som just nu innehåller dessa böcker:

Helt ute av Jeff Kinney

Hundtjuven av Suzanne Mortensen

Skortstensjul av Mårten Sandén

Julklappstjuven av Anna Jansson

En sekund i taget av Sofia Nordin

Högläsning under bar himmel

I sommar har jag läst ”Spelkortsmysteriet” av Jostein Gaarder tillsammans med en vän och det är en väldigt speciell känsla jag kommer bära med mig.

Omslagsbild för Spelkortsmysteriet

Mysfaktorn är hög när man lägger ner boken i en korg och cyklar iväg till havet, där man först väljer en plats att sitta på och sedan öppnar boken och börjar läsa där man slutade föregående kväll. Vi har haft en liten överenskommelse med varandra om att aldrig läsa på samma plats – en gång läste vi under ett paraply i ösregn och blinkande, rosa åskblixtar som sällskap och en annan gång på sandstranden till ljudet av brusande vågor, badande sommarmänniskor och sandskulpturer som mest liknade jättelika hägringar… Bara en enda gång har vi suttit inomhus, när det blev lite för kallt och regnigt ute.

Vi har haft sällskap av ett gäng nyfikna fiskmåsar, en badande golden retriever, en familj med fiskespön, hoppande små kaninungar och tre olikfärgade och busiga mårdungar som tumlade runt bland båtarna i kanalen. Eftersom vi har läst varannan sida, har vi verkligen kunnat njuta av omgivningen och berättelsen har fått andra dimensioner under den bara himlen – en enorm katedral av rymd och ljus och en explosion av färger, ljud och dofter. Ofta har eftermiddagen blivit kväll innan vi har lämnat vår plats och vi har läst till det allra sista solljuset har försvunnit i mörkret. Många gånger har vi också behövt bylsa på oss tjocka tröjor och halsdukar för att inte sitta och huttra i sommarkvällen.

sandskulptur

Men inte bara omgivningen har gett läsningen en extra dimension, utan också det faktum att vi båda läst boken innan – fast då för länge sedan och på skilda håll. När vi tänkte på ”Spelkortsmysteriet” gjorde vi det med ett leende, eftersom den första läsupplevelsen för oss båda var väldigt positiv.

Personligen hade jag ganska få, men mycket tydliga minnesfragment från min första läsning av den – jag minns speciellt avsnittet i boken som utspelar sig på en exotisk ö, där det flög enorma fjärilar och simmade fiskar i regnbågens alla färger och det fanns frukter som var helt unika just där och som inte fanns någon annanstans på hela jordklotet. Men av handlingen minns jag egentligen inte mycket och därför fanns det en nyfikenhet hos mig att läsa för att uppleva den igen. Vad var det egentligen som hände i boken? Vem var det som kom till ön och vad hände med ön och alla dvärgarna/korten i kortleken?

Men nu, efter att ha läst om den ännu en gång, är det andra frågor den väcker hos mig. Den där känslan av att ha läst samma bok två gånger och känna hur den berör en på olika sätt är ganska fantastisk, eller hur?

Kanske handlar det också om att vi var två som läste den och att vi delade upplevelsen tillsammans – vi stannade ofta upp och tittade frågande på varandra när det var något vi inte förstod. ”Spelkortsmysteriet” är en sådan där bok som passar att läsa om flera gånger för att få ett nytt perspektiv på saker och ting, på världen och sin egen plats i detta oändliga livspussel. Den får dig att börja ställa frågor och bli nyfiken – men ibland blir den lite väl skruvad och man får nästan svindel inför livets alla gåtor och mysterier.

Så ett av mina bästa tips är att ta med en vän ni håller kär, en korg, en bok och kanske något gott att äta och vandra ut i naturen och läsa tillsammans under bar himmel! Testa! Det är en häftig upplevelse.