Kategoriarkiv: MOBBNING

Handbok för superhjältar

Även om det var länge sedan jag sist skrev på Bibblabella, har jag inte haft ett uppehåll i mitt läsande – långt ifrån! Jag har läst så många bra böcker för både barn, ungdom & vuxen! Om det hade varit möjligt att lägga upp allt bra jag läst nu på en gång på bloggen, hade jag det! Men tyvärr skulle det ta alldeles för mycket tid i anspråk. Jag får helt enkelt börja med att tipsa om något av det senaste jag läst som jag gärna vill dela med mig av:

Nämligen serien Handbok för superhjältar av författarna Agnes & Elias Våhlund, som de flesta säkert redan upptäckt, läst och uppskattat! Serien om Lisa som känner sig som allt annat än en superhjälte; som blir mobbad i skolan varje dag och som känner sig ensam och osynlig i princip hela tiden, förutom kanske när hon pratar med sin mormor och sina hamstrar. Resten av tiden är en plåga, då Lisa gör allt för att försöka synas och höras så lite som möjligt, något hon tycker är svårt eftersom hon skäms över att hennes öron är så enorma och liksom sticker ut från huvudet på ett sätt som får henne att känna sig annorlunda och konstig. Ett komplex som tre killar i klassen snabbt använder som ett sätt att trycka ned Lisa. Jämt och ständigt hör hon glåpord efter sig och på kvällarna när hon ska sova, trycker hon sina händer hårt mot öronen i ett sista, lönlöst försök till att försöka få öronen att bli mindre.

När Lisa en dag flyr in i biblioteket (älskar att författarna har valt biblioteket som en fristad <3) och sjunker ned på golvet med tårar i ögonen, får hon syn på ett glödande rött sken som aldrig tidigare funnits där. Lisa följer skenet som leder henne fram till en bokhylla där hon hittar en bok som heter Handbok för superhjältar. Det är verkligen som om boken har valt ut just Lisa till att läsa den, för när Lisa kommer fram till disken för att låna boken, säger bibliotekarien att boken inte finns att hitta i datorn och Lisa får låna den så länge hon behöver och vill. Vilket senare visar sig vara ett mycket bra beslut!

”Den här boken förändrar liv. Både för dig som läser den och för dem i din närhet. Du hittade inte denna boken. Den fann dig. Ibland kommer du att tvivla på om allting går att lära sig. Det gör det. En del färdigheter kommer kräva mer övning, men allt är möjligt. Allting finns redan där inom dig. Djupt därinne har du redan fröet till det som en dag ska blomma”.

Så börjar boken. Lisa spenderar följande dagar åt att i all hemlighetsfullhet öva sig i tre utvalda superkrafter av hela 101 möjliga. Även om vissa superkrafter går lättare att öva sig på än andra, känner Lisa sig snart modfälld. Det är så mycket hon saknar; sin mamma, sina gamla vänner och sin gamla skola. Hon känner sig inte som någon superhjälte och hur skulle det kunna hjälpa henne i skolan när hon blir mobbad? Men när allt känns som mest meningslöst, vaknar hon i natten av att något känns väldigt märkligt…

Första, andra, tredje och fjärde delen i den här serien är alla lika läsvärda och spännande! Igenkänningsfaktorn är hög och jag kan tänka mig att många kan känna igen sig i att både vara de som har blivit utsatta för mobbning, men också av att inte vara snäll mot andra. Jag gillar verkligen just hur författarna riktar sig till alla: de som känner sig ensamma, men också till dem som av grupptryck eller av andra skäl inte har modet att stå upp och stå för den man egentligen är innerst inne. Serien sätter perspektiv på ordet superhjälte på ett så bra sätt! När Lisa får frågan om vilken superkraft som är den bästa, svarar hon till exempel: snällhet. Men vad innebär egentligen att vara snäll mot andra? Det och mycket annat behandlar denna superfina serie som har kommit ut i fyra färgglada delar!

LÄS dem om ni inte redan har gjort det! Passar fint från första klass till hela mellanstadiet skulle jag säga 🙂 Jag vet också skolor där man har arbetat med serien redan i förskoleklassen. Passar också fint att högläsa eller lyssna till tillsammans med många uppslag för boksamtal.

Jag skulle vilja avsluta med att lyfta fram författarnas tack i slutet av första delen, där de skriver:

”Ett enormt tack till alla bibliotek för den trygghet, frid och kunskap ni dagligen förmedlar”.

Det är precis just därför jag en gång för länge sedan valde att utbilda mig till bibliotekarie, för den fristad biblioteket kan vara för människor som söker trygghet, frid och kunskap. Jag hoppas bara att eleverna på de skolorna där jag arbetar, känner precis så! Det är något jag tänker på varje dag, en strävan som aldrig får ta slut, något vi måste arbeta för varje dag! Men som såklart långt ifrån är ett ensamarbete; skolbiblioteket är en del av skolan!

 

 

George

Bildresultat för george alex gino

För ett tag sedan läste jag ut ”George” av Alex Gino – en liten bok med ett glatt och minimalistiskt yttre i regnbågens färger, men med ett desto mer komplext inre. Jag läste boken på engelska, vilket jag verkligen rekommenderar! Nu kan jag inte jämföra med hur läsupplevelsen annars skulle te sig på det svenska språket, men jag tyckte den kändes autentisk och jag hade även lättare att leva mig in i den amerikanska skolmiljön och vardagen tack vare de engelska uttrycken och termerna. Det var länge sedan jag läste på engelska, något jag verkligen har saknat!

”George” var en bok jag läste ganska snabbt. Jag skulle beskriva den som ganska lättsmält trots det lite tyngre ämnet. Jag trodde faktiskt att boken skulle kännas starkare i mig, göra mig mer berörd, men den kändes istället ganska vardaglig. Vilket i och för sig bara är bra! Det gör att ämnet som boken skildrar avdramatiseras mer och visar på hur svart vitt det kanske har varit innan. Det att jag förväntar mig att boken ska beröra mig jättestarkt, kanske säger mycket om hur mycket vi har kvar. Att boken inte bara kan få vara en bok om en tjej som någon annan och inte mer med det.

Alex Gino har skrivit en berättelse som handlar om George – en ovanlig och samtidigt väldigt vanlig flicka som fötts i fel kropp. George har länge vetat att hon är en tjej. För henne är det lika naturligt som något annat och ändå vågar hon inte ta steget att berätta det för någon. Ända gången hon lever ut i sig själv är när hon stänger in sig själv hemma (helst när ingen annan är hemma) för att bläddra i de tjejmagasin som hon på olika sätt har fått tag på. Hon gömmer dem i en väska under en hög av en massa gosedjur och plockar upp så ofta hon kan för att insupa atmosfären av att få leva ut som tjej. Och under den stunden kan hon verkligen leva ut i sin fantasi. Tills hon måste gömma sig under sin fasad igen. Den fasad som alla andra uppfattar som kille. Eller kanske snarare som en ”töntig”/”tjejig” kille.

En dag i skolan presenterar hennes lärare en teaterpjäs som klassen tillsammans med en parallellklass ska sätta upp för föräldrarna. Pjäsen är hämtad ur E.B Whites bok ”Min vän Charlotte” som berör George mycket starkt. Och där och då blir hon nästintill besatt av pjäsens ena huvudkaraktär, Charlotte. En spindel som dock är en tjej. Vilket hon snart ska få erfara att alla andra inklusive läraren stenhårt räknar med också ska spelas av en tjej. Det är liksom skrivet i sten och ingen annan än George verkar ha kommit på tanken att den lika gärna skulle kunna spelas av vem som helst.

George och hennes bästa vän som också går i klassen bestämmer sig för att göra allt de kan för att George ska få stå på scenen som Charlotte. För George skulle det vara som att äntligen få träda fram som sitt verkliga, sanna jag…

En viktig roman som i första hand handlar om det viktigaste här i livet: nämligen att få vara människa och om rätten att få identifiera sig själv. Riktar sig till barn från ungefär 8 år och uppåt (viktigt bidrag då den fyller ett tomrum där det annars inte finns så många böcker som skildrar transpersoner för denna åldersgrupp).  Ingen gräns uppåt :).

Svag is

”Jag tittar mig i spegeln. Letar efter märken på halsen. Det syns ingenting. Som om ingenting har hänt. Som om jag inte alls nästan dog i går. Flera gånger. Det behövs så lite. Några sekunder utan syre i hjärnan så svimmar man. Några minuter så är man död. Som med Marit. Det behövs bara svag is”.

”Svag is” av författaren Sofia Nordin är en lättläst, skrämmande och otäck skildring om hur en till en början oskyldig, retsam kommentar urartar och slutar med att två killar i nian under en friluftslektion står och tittar ned i ett mörkt, iskallt vatten där isen har brist – och där en av tjejerna i klassen, Margit ligger livlös med ansiktet neråt mot vattnet…

En bok jag sträckläste; så otäck och obehaglig och samtidigt så svår att lägga ifrån sig. Jag kan tänka mig att denna bok skulle kunna fungera väldigt bra som öppnare för diskussion om exempelvis skuld, mobbning, övergrepp och svek i en högstadieklass. Språket är sparsmakat, rakt på och handlingen är lika brutal och direkt.

Läs den!

Dit ljuset inte når

https://i2.wp.com/media.bonnierforlagen.se/bokbilder3d/tif/9789163884405.jpg

I helgen läste jag ut denna fina bok av Annika Thor med fantastiska illustrationer och omslag av illustratören Lina Bodén. När den först damp ner hos oss i biblioteket, blev jag väldigt nyfiken på den, dels för det mystiska och vackra omslaget och dels för den spännande beskrivningen av bokens handling på baksidan. Det fanns heller inte så mycket skrivet om den på andra bokbloggar och det gjorde också att min nyfikenhet bara växte.

Och mina förväntningar skulle absolut infrias! ”Dit ljuset inte når” är en bok jag kommer minnas som vacker, stillsam och spännande. Nu låter det kanske som om det inte händer så mycket i den, men det gör det! Annika Thor bygger upp en spänning kring vår mystiske huvudperson Johan och hans livsöde och mystiken tätnar och blir allt mörkare ju längre in man som läsare kommer i berättelsen. Jag skulle beskriva den som magisk, men utan några egentliga övernaturliga inslag. Det magiska ligger istället i hur ödet flätar samman olika människors liv och hur de på olika sätt kommer korsa varandras vägar. Boken handlar om mörka ämnen som ensamhet och barns utsatthet – något som är högst aktuellt även i dag och jag kan tänka mig att den skulle passa fint att läsa och prata om tillsammans. Men boken handlar också om det ljusa och befriande i att hitta riktigt goda vänner och hitta hem, även på platser som till en början är främmande. Det jag älskar med Annika Thors böcker är att de är så mångbottnade och har ett så rikt och levande persongalleri. Karaktärerna känns verkligen levande och det är inte svårt att fatta tycka för Johan och de människor i hans omgivning som blir honom kära.

Boken utspelar sig någon gång på 1800-talet och handlar alltså om pojken Johan, som när boken inleds, bor på ett fattigt barnhem. Johan minns ingenting från tiden före barnhemmet. Allt han vet om sitt liv är att någon lämnade honom utanför grinden vid barnhemmet en oktobernatt när han var ett år. Han fick namnet Johan Höst, efter årstiden då han anlände till hemmet.

Det enda Johan vill är att komma därifrån. Dagarna och nätterna är ett utdraget lidande och han utsätts för mycket mobbning från jämnåriga pojkar och påtryckningar från vuxenvärlden. En natt smyger han över gårdsplanen, barfota över gruset och klättrar upp i ett stort träd för att kunna hoppa över planket som skärmar av barnhemmet från världen utanför. På sig har han stulna flickkläder från tvättlinan, för att förhindra att bli upptäckt. När han kommer fram till staden har han redan diktat ihop en berättelse om vem han är och vad han kommer från. Han börjar kalla sig för ”Johanna” och får jobb som påkläderska hos ett resande teatersällskap. Trots att han har det väldigt bra hos människorna i teatersällskapet, är livet inte lätt. Johan känner sig ständigt jagad och kan aldrig riktigt slappna av. Men det är inte bara hotet att bli upptäckt av barnhemmets lärare eller stadsvakten i staden som upptar hans tankar. Det är också någonting annat och någonting nytt som ruvar i skuggorna… Vem är den där mystiska främlingen med kikaren som dyker upp när han minst av allt anar det? Och vad vill han honom? Och hur mycket sanning ligger det i spåkorten som mamsell Henriksson på teatern lägger om hans liv?

❤ Mycket fin bok!

Sjuornas föräldramöte om sociala medier

bild-1

I måndags kväll var det dags för nästa stora föräldramöte för mig! Denna gången var dags att möta sjuornas föräldrar tillsammans med kuratorn som jag samarbetar med på en av mina skolor. Vi har sedan en tid tillbaka ett nära samarbete i det förebyggande arbetet kring sociala medier och nätmobbning på skolan och har från och med förra terminen haft föräldramöten och klassbesök i årskurs 3 och 7. Förra terminen träffade vi även nästan alla klasser (förutom lågstadiet) under aktivitetsveckan och pratade om sociala medier och nätmobbning. Vi hade information varvat med diskussioner och samtalsövningar – bland annat en vi kallar för ”Heta stolen”, där man får öva sig på att ta ställning utan att behöva bli ifrågasatt.

I måndags var det föräldrarna i tre klasser som vi skulle träffa i en och en halv timme. Vi höll till uppe på andra våningen i biblioteket, där vi hade ställt stolarna i en slags halvcirkel. Jag hade skrivit ut lite material med information om förebyggande arbete och direkta tips till föräldrarna samt även dukat fram lite böcker och publikationer från ”Ungdomsstyrelsen”, ”Friends” och ”Surfa Lugnt”. Bland annat använde jag mig av ”Surfa Lugnts” publikation ”Hur var det på nätet idag”, som ni ser på fotot här ovan.

Jag började med att presentera mig och mitt arbete som skolbibliotekarie och informerade lite kort om sociala medier och nätmobbning. Därefter tog min kollega Lonja vid. Vi avslutade passet med att göra ”Heta stolen”, dels för att visa på hur vi gör samma övning med eleverna och dels för att det är viktigt att få syn på sig själv och sin inställning och kunskap om sociala medier. Det brukar bli väldigt bra diskussioner efter denna övningen och den bryter ofta tystnaden och visar på hur olika synsätt och erfarenheter man har på sociala medier som förälder. Många föräldrar lyfte att de tyckte det var väldigt bra att vi pratar om detta med eleverna och kom med tips på vad vi skulle kunna prata mer om (utifrån specifika behov).

Några saker som kom upp var åldersgränser i sociala medier och hur man förhåller sig till detta, hur man sätter gränser och lyckas med att både visa sig vara närvarande, men samtidigt inte lägger näsan i blöt och hur man motverkar grupptryck som på ett sätt lättare gynnas i sociala medier. Många bra och oerhört viktiga frågor!

Vi avslutade mötet med att höra med föräldrarna om det fanns ett intresse i att starta en föräldragrupp och träffas några stycken tillsammans med Lonja och mig för att lära sig mer av det man känner att man inte kan och dels för att bolla tankar för att stötta varandra. Vi blev oerhört glada när några av föräldrarna tyckte detta lät intressant och anmälde sitt intresse!

Nu väntar klassbesök och föräldramöte i 3an samt klassbesök i 7an!

Högläsning & diskussion av ”Gilla hata horan” på högstadiet

Idag satt jag med under klassrådstiden i en åtta och fick ta del av högläsning och diskussioner av boken ”Gilla hata horan”. Jag har tidigare skrivit om boken i ett inlägg HÄR (läs om mina tankar kring boken och varför den är så viktig att diskutera). Först lästes inledningen av boken, därefter gavs tid för reflektion tillsammans kring frågor som berörde mobbning och hierarkiska strukturer i skolan.

Gilla "Hata horan!"

Så här börjar boken:

Jonna och Gloria är vänner. De går i nian på en skola där det finns tydliga uppdelningar i hierarkier. Jonna och Gloria är varken inne eller ute – de lämnas ifred och får vara sig själva. Jonna beskriver allt hon ser på ett levande sätt i färger och metaforer – hur livet i skolan känns i hjärtat och hur strukturerna ser ut. Hon beskriver sig och Gloria som väldigt olika: Gloria är överjordiskt vacker med sitt blonda hår och vackra ögon och sig själv beskriver hon vid sidan av Gloria som nästan färglös och intetsägande. De blev först vänner på skolbiblioteket, när de tog tag i Karin Boyes bok ”Kallocain” samtidigt – de delar sitt intresse för litteratur och när de får tid över sitter de gärna i bibblan och diskuterar dikter och litteratur tillsammans…

Frågor som togs upp i klassen och diskuterades:

Vad kan man göra om någon blir ”toalettdöpt”?

Vad man göra om man ser någon som sitter själv i matsalen?

Vad kan man göra om man får reda på om någon skär sig?

Hur kan man motverka det hierarkiska?

Hur kan man som elev bidra och motverka denna form av mobbning?

Kommentarer från eleverna på frågorna:

– Man kan sitta tillsammans med den som är ensam i matsalen (bryta strukturen).

– Reagera, säga ifrån, säga till någon annan (vuxen som ingriper, trygghetsteam, vem som helst).

– Prata med personen som skär sig (räcker oftast inte). Personen kan behöva professionell hjälp (samtalshjälp, BUP).

– Ta reda på vad det bottnar sig i (att personen skär sig).

Sammanfattande ord:

Oavsett var man befinner sig, finns och kommer det förmodligen alltid att finnas hierarkier som delar in oss i olika grupper. Vi måste stötta varandra och bygga upp varandras självkänsla – visa att vi alla är lika värda!

”Vad är det man glorifierar”? Ta ställning och tänk efter!

LÄS MER!

Friends hemsida – här finns lärarhandledning till boken och mer läsning om mobbning i skolan.

Friendsrapporten 2013 – Friends rapport från 2013 (36 698 barn har svarat på frågor om mobbning) visar bla. var femte barn har blivit kränkt av en annan elev i skolan det senaste året. VIKTIG LÄSNING!

Ur play – Olle Cox (från Friends) föreläsning om hur unga använder sociala medier.