Kategoriarkiv: MORD

Bronsnyckeln

Bildresultat för bronsnyckeln

Sedan jag skrev sist har jag hunnit läsa del ett och två ur vikingaserien ”Sagan om Turid” av Elisabeth Östnäs (vilka jag för övriga tyckte var mycket läsvärda, spännande och välskrivna). Jag påbörjade även del tre, men så kom ju ”Bronsnyckeln” emellan! Och jag måste erkänna att det är svårt att låta bli att skjuta upp läsningen av ”Bronsnyckeln” när den är en direkt fortsättning av ”Kopparhandsken” som ju var en av mina litterära höjdpunkter förra året! Här kommer därför ett litet inlägg med mina tankar om del tre, ”Bronsnyckeln” av författarna Holly Black och Cassandra Clare.

Ju längre in i en serie jag kommer, desto mindre vill jag egentligen avslöja om den här på bloggen för alla er som inte hunnit läsa föregående delar. Men här kommer några ord som jag hoppas inte avslöjar för mycket! I del tre får vi återigen möta det fantastiska kompisgänget Call, Aaron, Tamara och så vargen Tumult förstås. De träffas efter ett sövande sommarlov och känslan när de börjar sitt bronsår på den magiska skolan ”Magisterium” igen är att de för första gången på länge kanske kan ägna sig uteslutande åt att lära sig något. Det blir som ni säkert redan räknat ut, inte alls som de tänkt sig. För på skolan blir de snart varse om att det lurar en hemlig mördare som verkar vara ute efter att döda Call och hans vänner…

Det som slog mig mest när jag började läsa de första sidorna i boken var hur otroligt mycket jag hade saknat författarnas humor:

”- Borde inte trollkarlarna redan ha kollat det? frågade Aaron.

Tamara ryckte på axlarna. – Även om de har det skulle de inte ge oss namnen, så det här är ett sätt att korta listan över misstänkta.

– Någon har läst om alla sina Kittyböcker i sommar, sa Jasper.

Tamara log ett varggrin. – Någon kommer snart få en smäll i ansiktet”.

Och sedan var det det här med mina höga förväntningar om att få läsa ännu en gastkramande spännande bok med en massa oväntade vändningar och cliffhangers. Trots att ”Bronsnyckeln” saknar det höga tempot som var ”Kopparhandskens” signum, är det en grymt spännande bok (på ett lite lugnare sätt) som döljer en massa mörka hemligheter och som tids nog leder fram till ett slut som är minst sagt oväntat och fruktansvärt…

Min recension av första delen, ”Järnprovet” hittar ni HÄR!

Del två i serien, ”Kopparhandsken” var enligt mig en av 2016 års bästa barn- och ungdomsböcker. I detta inlägg hittar ni några rader om varför den var och är så bra!

Onsdag kväll strax före sju

https://i1.wp.com/www.opal.se/bokbig/9789172996472.jpg

Jag bara måste tipsa er om den här boken! En sjukt bra och välskriven bok skriven av en författare (Mats Berggren) som helt klart har koll på hur man fixerar läsaren i ett järngrepp och berör med sina enkla och ärliga beskrivningar av vanliga ungdomars liv. En lika delar sorglig som hoppfull bok om ett otroligt aktuellt ämne som jag tror många ungdomar och vuxna kan känna igen sig i, igår, idag och i morgon…

Det börjar med att en blott femton år gammal pojke hittas död, en kväll strax före sju, inte långt ifrån Alsta centrum (som är en fiktiv förort). En kort liten notis i tidningen. Och sedan börjar boken. Den skakar om hela ens värld med sin enkla, rakt-på-sak-beskrivande ton. Den målar fram olika ungdomars liv i denna förort och får oss att förstå hur deras liv flätas samman i varandra. Liv som kramas sönder av fördomar som ligger som en tjock, hinna över deras verklighet. I skolan, på vägen hem från skolan, hemma, på vägen till skolan. Dag efter dag… natt efter natt. Ett liv där många olika levnadsöden och nationaliteter möts och ska få rum. Ungdomarna går och bär på frågor, drömmar, funderingar som tynger ner dem. Tankar som man av rädsla bär inom sig som tyngder och inte vågar yttra. Man känner starkt med dem och förstår bättre hur världen kan vara som den är och varför det ibland är svårt att möta en annan människa.

Boken är genialiskt uppbyggd. Först notisen om pojken. Vi får veta att något fruktansvärt har eller ska komma att hända. Därefter vänder man blad och får läsa flera kapitel om tiden som ledde fram till denna grymma händelse. Och därefter tiden efter händelsen. Och sedan, under några få sidor får vi läsa om vad som hände strax före sju den kvällen, då pojken mördades.

Vi får veta vem pojken var, vem hans vänner var, att han precis hade blivit kär i en flicka i s sin klass och att den flickan hade blivit kär i honom.. Vi får veta att han är en del i ett brödraskap som sysslar med droger och kriminalitet och att han långsamt börjar vakna – öppnar sina ögon för att leva ett annat liv och vända ryggen till det destruktiva. Men allt det där kommer för sent..

Det är grymt sorgligt och omskakande. Och ändå så hoppfullt och fint. Boken lämnar liksom en fin känsla i kroppen och hjärtat och man känner att det finns många positiva och uppbyggande krafter som alltid kommer föra oss människor samman och läka sår.

Läs den! Superfin!