Kategoriarkiv: NYHETER

Solskensdag med bokattack!

Hej!

Solen kom tillbaka och tog sig en promenad. Den kringelikrokade och sicksackade sig fram mellan molnen och inte för en endaste sekund gick den i moln idag! Det började redan igår, på kvällen, då himlen för ett ögonblick stod i brand och alla de mörka, blöta och kalla vattenpölarna liknade med ens små hackiga, blanka speglar. De lyste upp hela skolgården och synen var underbar, för den var så sällsam. Vi har inte varit bortskämda med ljus på våra kinder i denna månad – november, som snart tar slut…

bild-5

bild-6

Vilken tur då att människans minne är så kort, så att ett ögonblick av strålande solljus kan tvätta bort en hel månad av mörker! Jag tog en promenad under min lunch idag och upptäckte löv som såg genomskinligt gröna ut – sprängda av flytande klorofyll i solens gassande ljus. Jag upptäckte färgerna igen. Det gröna, frostbitna gräset, som här och där var silverstänkt och grågrönt, men på sina håll så grönt att den grönaste sommargräsmattan hade blivit avundsjuk. Jag snubblade nästan över tusenskönorna och en liten familj av rosafärgade klöverblommor. Och jag tänker som min farmor gjorde, att våren redan börjar på hösten och vintern. Det händer små saker hela tiden, som av olika anledningar inte är synliga för ögat, eftersom vi är så upptagna med att absorbera höst- och vintermörkret. Vi går upp i det och tycker synd om oss själva, när det under tiden växer och knakar under den mörka himlen av moln, dis och dimma. Kanske blir naturen inte starkare än så här? ❤

bild-4

bild-3

bild-1

Idag hade vi en bokattack, som liksom solen idag var ett mycket uppfriskande inslag! Terese och jag attackade två härliga böcker som heter ”Kapten Kalsong & den stora toalettattacken” och ”Stjärnklart Sally” för klass 3.

När Terese bokattackade Kapten Kalsong, blev det många spontana skratt i klassen! Speciellt när Terese berättade om toalettattacken och toalettestolarna som vaknade till liv för att äta upp alla lärare på skolan. Min bok ”Stjärnklart Sally” är en lite lugnare och stillsammare historia med en hel del julstämning. Boken handlar om Sally som önskar sig en stjärnkikare mer än allt annat här i kosmos. Hennes lärare Pär har berättat allt om rymden i skolan och Sally har blivit galet sugen på att kika på stjärnor och planeter i en alldeles egen stjärnkikare. Det är bara det att hennes föräldrar (som oftast är väldigt störiga och jobbiga) har bestämt att det inte ska bli några julklappar i år, för de ska åka på en upplevelse tillsammans. Sally bestämmer sig för att bli världens snällaste barn, för snälla barn får ju alltid julklappar, eller?!

bild-2

En härlig, glad och sprallig bok med underbara, roliga och mysiga illustrationer i färg av Jenny Karlsson. Lättläst, spännande och rolig av författarna Anna Ehn och Mia Öström, från Opal bokförlag (utgiven 2014-09-24). Kan tilläggas att denna boken är första delen i en ny serie om spralliga Sally! Kul, då har vi fler Sally-böcker att vänta!

Miriam om natten

”Om nätterna hade jag så mycket att berätta. Mitt liv var oerhört, allt som hänt mig större än det som hänt alla andra. Världen skulle ha häpnat om den kunde höra mig. Blodet som pumpade så hårt att ådrorna blev svullna. Och sedan, när solen gick upp – hjärtat som omedelbart darrade till och drog sig tillbaka. Jag blev ingenting”.

Berättarjaget i boken heter Miriam och har precis flyttat från Kattarp i Skåne till Uppsala där hon ska börja plugga teologi. Miriam intalar sig att hon är betydelselös, grå och obefintlig. Att hon aldrig gör något intryck på någon och att hennes utseende är så anonymt, opersonligt och intetsägande att ingen skulle lyckas känna igen henne en andra gång. Och hon lyckas även intala läsaren att det är sådan hon är. Ändå går hon och bär på den där längtan att bli något mer om natten. Jag längtar också efter det. Att hon någon gång, snart, ska vakna ur den där slöa dvalan. Den där klibbiga, kvava mardrömmen som hon verkar vandra runt i mest hela tiden. Stämningen i boken känns tidigt smådeppig, trist och grå och det är svårt att vilja lära känna Miriam mera och att vilja läsa vidare eftersom boken just känns så mentalt sövande och nedbrytande (Missförstå mig rätt nu! Jag kan verkligen älska deppiga böcker, men de ska snarare vara melankoliska uppblandade med ett hoppfullt ljus. När det blir för grått och hopplöst har jag svårt att lyssna).  Ändå fastnar jag ibland för några fraser och meningar som jag tycker är rent av vackra och som känns bekanta (på så sätt att jag kan känna och förstå med Miriam). Som hennes längtan efter att få vara något mer och hennes känslor om natten, då det känns som att hon vaknar till liv för att sedan dö bort igen, alltför fort.

bild

Jag måste vara ärlig nu och säga att jag var nära att lägga boken ifrån mig i början. Jag testade tanken flera gånger, men gav boken som tur var gång på gång en ny chans. Och till slut fastnade jag. Jag tror det var någon gång efter att Miriam hade hoppat i det iskalla vattnet i Fyrisån för att rädda livet på Sofia de Ron – den mystiska och vackra tjejen som Miriam blivit så fascinerad och nästintill besatt av på en kårfest några dagar tidigare.

Miriam räddar livet på Sofia och får av misstag hennes väska i famnen. En vit väska med nycklar till en lyxig lägenhet i stan, en dagbok med Sofias djupt filosofiska och ganska tungsinta tankar om livet, en grön plånbok och en sminkväska med smink från Chanel. Sofia dör inte, men hamnar i koma och under tiden som hon ligger på sjukhus och ingen vet hur det kommer gå, vandrar Miriam runt och vecklar in sig i lika många lager av lögner som prinsessan på ärten hade madrasser. Hon får sin näring genom att läsa Sofias dagbok, provar hennes kläder och lånar hennes smink. Hon går till och med och klipper sig på hennes klipptid. Och när hon ser sig i spegeln, har hon svårt att känna igen sig själv. Det är som om hon lever av allt som är farligt och smakar beskt. När Sofias bror och Mamma frågar vem hon är, presenterar hon sig som en vän till Sofia och sedan åker hon liksom bara med av farten.

bild-1

Det är mycket svårt att sympatisera med Miriam. Hon är verkligen en ”tvärt-emot-människa” och tyvärr känns hennes karaktär och det som ibland händer i boken inte riktigt trovärdigt. Det är något med hela berättelsen och intrigen som känns konstlad och kanske är det just därför som man också som läsare fastnar ännu mera för den och vill läsa vidare. Jag ska försöka utveckla detta så att ni förstår hur jag menar. Den känns konstlad på ett sätt som på samma gång känns lockande, förledande, febrigt och sjukt. Och det är framförallt Miriams känslokalla sida som bidrar till denna stämning i boken. Det här är verkligen en identitetsthriller med besk och förledande eftersmak och jag var länge fantastiskt kluven till vad jag egentligen tyckte om den. Det enda jag kan säga är att när man väl har kommit in i boken, vill man veta mer och man läser tills den är slut. Spänningen tätnar i takt med lögnerna och Miriams själsliga kylskåp. Och slutet är ofattbart vackert och känsligt vibrerande av lika stora delar sorg och lycka. Den vann verkligen i längden den här boken!

”En mörkblå sidenklänning hängde längst ut på stången och jag visste att jag hade sett den förut. Det var klänningen Sofia de Ron burit första gången jag såg henne. Jag nöp i det tunna tyget och plötsligt var den inte längre på galgen. Mina egna kläder låg slängda på golvet och jag förde Sofias klänning över huvudet och lät det svala tyget falla över min kropp”.

Boken är skriven av författaren Maria Nygren, som också har skrivit ”Fjärde riket” och ”100 meter lycka”. Här kan ni läsa mer om författaren och hennes tidigare böcker som är utgivna på Bonnier Carlsen Förlag.

Vad andra tyckte om ”Miriam om natten”:

Lisa Bjärbo

Prickiga Paula

Alex bokhylla

Kult i Kumla

Bilderbok med växtvärk på insidan…

Alla tittar på Alfred

undefined

En av mina favoritillustratörer och favoritförfattare för barn; Maria Nilsson Thore & Johan Unenge har skrivit en fantastisk och härlig bok tillsammans!

”Det var något med Alfred. Varje gång någon tittade på honom krympte han en aning. Snart kanske han var så liten att man nästan trampade på honom”.

På dagis, hemma, i affären, i bilen med pappa, på den årliga släktträffen, ja, överallt känns det som om alla tittar på Alfred. Det är ögon överallt och han vill helst bara gömma sig så länge det bara går. Han krymper till och med när hans Mamma och Pappa tittar på honom. På dagis har han ett eget gömställe där han gömmer sig undan allas blickar. En gång slog han rekord i att hålla sig undan en hel dag.

Så kommer den årliga träffen med släktingarna. Och det är det absolut värsta han vet. Han låter Mamma klä honom fint i skjorta och röd fluga, men hans ögon är de mest olyckliga i hela världen…

”Hur liten kan en pojke bli egentligen? undrar hans föräldrar”.

Men det är just på den där hemska släktfesten som vinden vänder för Albert. Han är så liten där han sitter på sin stol bredvid flickan Susanne att han är nästan lika stor som glaset han dricker läsk ur. När läsken är slut börjar det bubbla i hans mage och han rapar utan att tänka sig för. Först krymper han och blir så liten, så liten… Men när han märker att alla börjar skratta, börjar han istället att växa och växa och växa! Och han får uppleva hur det motsatta kan kännas också…

”Vad händer när man blir så stor att inga andra längre får plats”?

Alfreds blyghet är så påtaglig att det verkligen går rakt in i hjärtat och man blir väldigt berörd. Visst känner man igen den där blygheten från när man var liten och tyckte det var jobbigt att vara i centrum… Och det är Marias charmiga och svängfulla illustrationer till Johan Unenges finkänsliga, rappa och lite humoristiska text som gör det möjligt.

Jag älskar Maria Nilsson Thores illustrationer – de är verkligen så fulla av liv och känslor samtidigt som de är helt otroligt snygga och unika. Den här bilderboken kan jag verkligen tipsa er om att läsa eller bara bläddra och titta i, för jag tror att vi alla känner igen oss i att både känna oss för små eller för stora inuti. För detta handlar verkligen inte om hur man ser ut på utsidan, utan hur man känner sig på insidan, inuti. Att Maria sedan använder storleken på Alfred för att förstärka hur han känner sig inuti gör det effektfullt och förstärker den där skavande känslan hos Alfred av att känna sig ”fel” och inte vara trygg med att vara i centrum, något han känner sig väldigt ensam om att känna. Det han inte ser är att alla andra bara vill vara med honom och se honom!

LÄS GÄRNA DEN HÄR INTERVJUN MED MARIA & JOHAN OM DERAS BOK!

Titel: Alla tittar på Alfred

Författare: Johan Unenge

Illustratör: Maria Nilsson Thore

Utgivningsår: 2014-05-19

Förlag: Bonnier Carlsen

Ämnesord: Pojkar, Familjen, Självförtroende, Blyg, Skratt, Humor, Förskolor, Växa.

Finns att låna på biblioteken i: Mönsterås (huvudbibliotek) och Blomstermåla.

Liksom helt magiskt <3

”Jag gjorde i ordning halsbandet redan samma eftermiddag. Jag hade stormhatt i en låda i mitt rum, fyllde en liten medaljong med de torkade bladen. Sedan limmade jag fast locket så att det inte gick att öppna och trädde upp den på en läderrem”.

LIKSOM HELT MAGISKT. Så heter hans senaste. Mårten Melin – en av mina absoluta favoritförfattare för barn och ungdomar, är aktuell med en samling av tolv små, magiska berättelser. Jag läser en i taget, nästan andaktsfullt och vill inte att de ska ta slut. Nu har jag bara fyra stycken kvar och jag drar ut på det lite i hopp om att de aldrig ska ta slut. Jag är väldigt positivt överraskad! Trots mina höga förväntningar på Mårten, blev jag faktiskt överraskad! Det känns som om varje berättelse skulle kunna bli en ny bok, i likhet med hans bok ”Som trolleri” som handlade om magisk kärlek mellan människa och trollpojke…

På första sidan i varje berättelse, finns en liten tecknad bild av någonting som ger en hint om vad denna ska handla om. I den som heter ”Ett halsband åt Viktor” finns en bild av blommor – giftiga stormhattar… Och i berättelsen som heter ”Jamila och Hasna”, två provrör som hör hemma på ett kemlabb… Berättelserna börjar väldigt realistiska, vardagliga… Men accelererar snabbt mot det magiskt overkliga, osannolika och sagolika. Det är väldigt lätt att bli fast och slutet tycks komma alltför fort och ändå slutar det på det perfekta stället – det blir helt enkelt perfekta slut rakt igenom. Feel-good helt enkelt. Kärleken i Melins böcker är bara så fin. Han får med alla bitarna och man läser verkligen med hjärtat (som Per Israelson skrev i Svenska Dagbladet om ”Som trolleri”). Ur berättelsen ”Som en saga” på sidan 114:

”Jag var bredvid pojken när han landade i vattnet med huvudet före och ögonen stängda. Jag blundade ett kort ögonblick och skickade ut mitt ljus. Han måste ha sett det genom ögonlocken för han slog upp ögonen. Och såg mig”.

Boken är så himla fin att man skulle vilja ha den boende på sitt nattduksbord. Jag tror den passar UTMÄRKT som högläsningsbok och jag hoppas att många killar och tjejer kommer tycka om den! För den passar egentligen för alla.

Pssst! Vill passa på att tipsa om en fin artikel om författaren Mårten Melin som ni kan läsa HÄR. I artikeln får man bekanta sig mer med honom och hans syn på omöjlig kärlek, skrivande, realistiska böcker och gränsen mellan dem och magiska… och så vidare… En jättebra artikel! Så här skriver Mårten Melin i artikeln på Rabén & Sjögren:

” Mio fryser inte ihjäl på parkbänken, han kommer till Landet i fjärran ju! Det är att döda fantasin och fantasins möjligheter att säga något annat. Man ska känna: Det här händer, det här skulle kunna hända. Därför ska både det realistiska och övernaturliga beskrivas just så, realistiskt. Som sanning”…

LÄS DEN!  ❤

 

 

Att se fram emot i höst…

BOK & BIBLIOTEK I GÖTEBORG

(26-29 september)

Nu är det bara 6 dagar kvar till Bokmässan 2013 – Nordens största mötesplats för bok och biblioteksbranschen!

I år ser vi fram emot ett späckat seminarieprogram (faktum är att ingen annan mässa kan mäta sig med Bokmässan när det gäller omfattningen av seminarieprogrammet!). Man kan läsa på Bokmässans hemsida, att målet när man startade upp mässan på 80-talet, var att ha ett seminarieprogram som skulle ge (citat): ”Ilningar i själen”.

Förra året var temat för mässan: Norden. I år står Rumänien och den rumänska litteraturen och kulturen i fokus och framstående, rumänska författare (däribland exilförfattare) kommer delta. HÄR kan ni läsa mer om Tema Rumänien.

Vi ses på mässan!!

https://i1.wp.com/www.bokmassan.se/PageFiles/3010/K%c3%a4llsson%20invigning%20bokm%c3%a4ssan%202012%20Foto%20Niklas%20Maupoix.JPG

Källa: bokmässan.se (Niklas Maupoix)

https://i1.wp.com/www.bokmassan.se/PageFiles/3010/Invigning%20bokm%c3%a4ssan%202012%20Foto%20Niklas%20Maupoix.JPG

Källa: bokmässan.se (Foto: Niklas Maupoix)

NYCKELN

Avslutande delen i den (höjt till skyarna) kritikerrosade Engelsforstrilogin av författarna Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren. Datum för utgivning är satt till den 15 november i år och många är vi som väntar med spänning på att få läsa den allra sista delen!

Nyckeln (kartonnage)

På en av mina favoritbloggar för barn och ungdomslitteratur, Tonårsboken finns många intressanta inlägg just nu. Du kan bland annat läsa om vad författarna planerar i hemlighet efter Engelsforstrilogin. Och det är glädjande att läsa att båda författarna är på gång med nya böcker – på varsitt håll. Sara planerar en ny fantasytrilogi för ungdomar (2016) och Mats kommer troligtvis ut med en skräckbok något år innan Sara.

Om ni inte redan har läst ettan och tvåan i serien om Engelsfors, vill jag än en gång tipsa om CIRKELN#1 & ELD#2!

 

LÄS UTVALDA RECENSIONER OM TRILOGIN HÄR:

Bokhora om Eld

Svd Kultur om Eld

Matildas bokhylla om Cirkeln

Tonårsboken om Cirkeln

Trevlig helg önskar Isabella!