Kategoriarkiv: OVÄNNER

Hon & Han

Hon & Han

Hon & han (Kartonnage)

Hon & Han är den fristående fortsättningen som följer efter Katarina von Bredows ”Du & Jag” som kom ut hösten 2013. Jag gillade första delen, den var verkligen ”komplett” på många olika plan och också väl värd att läsa. Men det är nu när jag läser tvåan och uppföljaren som mina sympatier och känslor för huvudpersonerna fördjupas så till den grad att jag verkligen, verkligen känner med och för dem på ett ännu mera angeläget sätt och jag blir verkligen fäst vid dem alla och tar hela serien till mitt hjärta.

Katarina von Bredow kan man alltid lita på. Jag har läst och gillat även hennes romaner för ungdomar, men tycker hon är starkare, tryggare och trovärdigare än någonsin när hon skriver för mellanstadiet. Hon lyckas verkligen skildra den där tiden precis innan man ska börja på högstadiet, då allt tycks ställas på sin spets och livet kan förändras markant från dag till dag. För mig är del 2 i denna planerade trilogi helt klart bättre än ettan. I denna boken är det Alicia, tolv år som vi får följa, till skillnad från ettan då det var hennes granne och klasskompis Andreas som stod i centrum för berättelsen. Katarina von Bredow har verkligen lyckats blåsa liv i sina karaktärer och inte minst huvudpersonen Alicia. Alicias känslor är så starka och motsägelsefulla, de krockar med varandra, de kramas och slåss om vartannat och djupt där inne finns hon – Alicia – så ensam hon verkar. Så ensam och vilse och liten och stark på samma gång. Jag känner med henne och för henne från första sidan. Jag kan liksom höra hennes hjärta slå och vibrera genom det tunna pappret.

”När alla slutat glo på henne, vilket går på några sekunder, ser hon sig om i klassrummet. Om det här vore en ”ordklass” så vore de adjektiv, tänker hon. Ord som cool, bråkig, snäll, mesig, korkad, elak, smart och rolig. Vilket adjektiv är hon själv, i så fall? Det vet hon inte. Det är mycket lättare att se på andra än sig själv. Hon bestämmer sig för att fråga Andreas. Han är den enda hon känner som skulle förstå en sådan fråga och dessutom kunna svara på den”.

Det som är intressant med Alicia är att hon känner alla dessa känslor trots och kanske till och med tack vare att hon faktiskt tillhör ”innegänget” i klassen. Vid sidan av – utanför – står Andreas, som alltid finns där för henne och som på något sätt aldrig verkar förlora hoppet om henne. Om vad, det får vi inte veta. Men att han hoppas, det är uppenbart. Också för Alicia. De tar sällskap till och från skolan och de träffas ofta hemma, ensamma, vid sidan av allt det där andra som händer och sker innanför skolans väggar. Alicia är väldigt mån om att hennes liv och det pussel hon tvingas sig själv att lägga så omsorgsfullt vareviga dag, ska passa PERFEKT. Ibland, eller ganska ofta, alltför ofta blir det inte som hon har tänkt sig och då blir hon arg, otålig, irriterad och sluten och det är framförallt dem som är henne närmast som får ta stryk. Som Andreas eller Mamma eller hennes kompis Frida.

”Alicia önskar att hon kunde röra sig som Ida. När Ida går över skolgården märker alla henne. Det är som om världen formar sig kring hennes kropp. Som om hon hade en speciell rytm som får världens hjärta klappa i samma takt”.

Det som är så oerhört sorgligt och som nästan får mig att må illa av upprördhet, är att det att Alicia inte kan förstå att hon redan ÄR något och att detta något ÄR helt fantastiskt. Hon har ju redan allt man kan önska sig. Hon har både en fin insida och utsida och han har redan fina vänner och människor runt omkring sig som faktiskt verkar se henne för den hon är. Problemet är att hon inte verkar kunna se det själv. Men det är just denna motsägelsefullhet som hon är, som gör porträttet av henne som ung flicka, så levande och fascinerande. För det är ju precis så här det är att vara människa och att vara det i relation till andra. För så fort man försöker värdera sitt värde genom att lyssna till vad dessa ”kungar” och ”drottningar” i klassen (eller vilken grupp av människor som helst), ger henne, har man glömt bort att lära känna sig själv. Och vem är man då? Detta är lika mycket sorgligt som det är vackert, för jag kan komma på mig själv med att gå och hoppas. Hoppas på att Alicia en dag ska vakna. Jag hoppas och trodde på henne även i förra boken ”Du & Jag”. Och även om jag fick se några ljusglimtar av den Alicia som finns där inne någonstans, så väntar jag fortfarande på att en blomma ska slå ut. Och kanske inte bara i henne utan också i Andreas och alla andra som faktiskt är lika vilsna fast på andra sätt i ”Hon & Han”.

”Somliga saker bara är som de är. Skolan är som ett stort svallande hav, fullt av underströmmar. Man simmar och simmar och simmar och ibland försöker strömmen ta en och då får man sparka och slå tills man kommer upp till ytan igen. Det är därför hon är så trött när hon kommer hem”. 

Men istället för att knutarna ska lösas upp, dras de åt allt hårdare tills de sitter så hårt att det är omöjligt att välja vilken knut man ska börja dra i. Alicia får oväntat en vänförfrågan från en kille som heter Lukas Rosenius. På hans profilbild på Facebook liknar han Harry i One Direction så mycket att Alicia blir alldeles varm i hela kroppen. De börjar chatta och till en början känns allt harmlöst. Hon berättar bara vissa detaljer – godbitarna som gör att hon klättrar högre upp i rang och vinner till slut den åtråvärda platsen som klassens drottning, Idas närmaste högra hand. Men även om Alicia nu äntligen tycks ha fått allt det hon önskade sig, sjunker hon istället ihop och känner det som om hon ”balanserar på en skör lina över en avgrund”.

Och precis som i förra boken, ”Du & Jag” läser man med andan i halsen, för det är så spännande att inte, riktigt ännu veta hur detta stormiga hav av känslor och intriger någonsin ska kunna lugna ner sig…

Titel: ”Hon & Han”

Författare: Katarina von Bredow

Antal sidor: 300 sidor

Förlag: Rabén & Sjögren

Utgiven: 2014-06-04

Rekommenderad läsålder: 9-12 år (men passar för äldre också!)

LÄS OCKSÅ DEL 1 I SAMMA SERIE!

Omslagsbild: Du & jag

Sommarlovskänsla med saltstänk!

Carlstensveckan

20130209-090950.jpg

”Trots att det kändes som att någon hade kört ner en sodastreamer i Ebbas mage drogs mungiporna instinktivt uppåt när hon smällde igen bildörren. Klockan var strax efter lunchtid, och det var tjockt med folk på den halvcirkelformade parkeringen vid färjeläget”.

Det är sommarlov och äntligen dags för Carlstensveckan! Femtonåriga Ebba har sett fram emot seglarlägret på Marstrand så länge hon kan minnas och nu ska hon dit tillsammans med sina bästa vänner Nova och Carro. Från första sidan av boken känner man av hur pirriga känslorna är för Ebba och hennes vänner och hur mycket som står på spel för dem. Den här veckan ska bara bli perfekt.

Förväntan ligger så tjock i luften de andas, att den går att ta på och pirret smittar av sig och man minns hur det kändes när man själv var femton och åkte iväg på läger. Eller för den skull, hur det kändes hela tiden när man var i den åldern och allt ställdes på sin spets och var så laddat att det kändes som att ständigt åka runt, runt, runt i en karusell av känslor.

Precis den känslan lyckas författaren Johanna Schreiber fånga och hon gör det på pricken. Det är väldigt många nya personer som trängs i persongalleriet och det är lite knepigt att hålla isär alla unga tjejer, killar och ledare i början. Men tack vare att boken är så intensiv och har en väldigt tydlig röd tråd och hög spänningsnivå, upplever jag inte detta som ett hinder för läsningen. Något jag fastnade väldigt mycket för i denna boken är framförallt karaktärerna. Författaren lyckas blåsa liv i dem och som läsare känns de bekanta. Kanske är det för att de alla är så olika.

Det är till en början ganska lugnt och förväntansfullt på lägret. Alla går runt i sina egna bubblor och de känns lite blyga och avvaktande. Som läsare går man liksom och väntar på att något ska hända. Det är en ganska förutsägbar bok, men förutsägbar på ett bra sätt. Det blir aldrig tråkigt, segt eller för genomskinligt. Även om jag har mina teorier om vad som ska hända, vem Ebba ska bli kär i, vem hon ska gräla med, vem hon blir kompis med och så vidare, så är det ändå alltid spännande och man vill läsa mer! Den här boken är som gjord att läsa på sommarlovet. Det är sällan man hittar en ungdomsbok som är så laddad med sommarlovsfärger, sommarlovsljud och sommarlovsdofter… och det är en härlig och fräsch känsla rakt igenom.

Ändå känner man ett styng av sorg över hur vilsna de ibland är i sig själva. Jag tänker framförallt på deras enorma sökande efter bekräftelse och hur stort det behovet är. Så stort att de väldigt ofta (vilket boken är fylld med exempel av) ignorerar vad de egentligen känner, tycker och tänker, bara för att slippa bli lämnade ensamma. Till min lättnad visar sig huvudpersonen Ebba vara en både stark, klok och modig ung kvinna som klarar av att stå upp för sig själv och andra!

Carlstensveckan är en härlig ungdomsbok med hög sommarlovsfaktor och saltstänk, romantik och vänskap rakt igenom! Det är också Johannas debutroman, så håll utkik efter kommande böcker av henne, bland annat uppföljaren ”Offpist” som ges ut i november i år…

Titel: Carlstensveckan

Författare: Johanna Schreiber

Förlag: B Wahlströms

Utgivningsdatum:

Antal sidor: 223

Läsålder: 12-15 år

Ämnen: Bohuslän, Sommarlov, Sommarläger, Segling, Kärlek, Vänskap, Ovänner, Sex.

Finns att låna på biblioteken i: Blomstermåla och Mönsterås (Huvubiblioteket). Boken går också att låna och läsa som e-bok.