Kategoriarkiv: RASISM

Ny stark serie av Camilla Lagerqvist: Blodsvänner!

Försvunnen

För några dagar sedan läste jag ut en bok som jag väntat med stor spänning och entusiasm på; nämligen Camilla Lagerqvists senaste ”Försvunnen” – första delen i en ny serie som heter Blodsvänner. Efter att ha läst och älskat hennes serie ”Svarta rosorna” som kom ut i totalt fyra delar (den senaste ”Dödsdömda”, kom ut i augusti förra året), har hennes författarskap väckt så mycket nyfikenhet och beundran hos mig. Camilla Lagerqvist är en produktiv författare som enligt mig skriver högkvalitativa böcker för barn och ungdomar med en glödande, vass penna (det märks att hon har en bakgrund som journalist). För mig är hon just nu det mest självklara valet om man som barn, ungdom eller vuxen är sugen på en grymt spännande och samtidigt djupbottnad historisk roman som känns både tidlös och tidstypisk på samma gång. Jag fastnar i regel väldigt lätt för karaktärerna i hennes böcker som känns äkta och unika. För mig är det centrala i hennes böcker den äventyrliga spänningen (i ”Svarta rosorna” även inslag av något som är ännu mörkare) som ständigt finns där i form av ett pirr i magen, liksom hur fint och trovärdigt hon skildrar huvudkaraktärernas relationer till varandra; här tycker jag mig se att vänskapen framförallt är den centrala.

Serien ”Blodsvänner” utspelar sig i 30-talets Sverige. I första delen möter vi trettonåriga flickan Disa. Disa som numera bor på barnhem trots att hon egentligen inte står utan levande släktingar. Hennes morfar, som tillhör resandefolket är en varm och trygg person för henne. Om somrarna brukade hon tills alldeles nyligen följa med honom ut för att gå på luffen. Tills barnavårdsmyndigheten beslutade att Disa skulle hämtas för att bo på barnhem.

Egentligen har hon det bra på barnhemmet. Föreståndarinnan kan visserligen vara lite sträng ibland, men låter ändå barnen få vara barn.Bakom det åtstramande draget finns ett stort hjärta som bryr sig om barnen. Och bland barnen finns det många som Disa tycker om och kan prata med. Närmast henne står pojken Albin, en vän hon hänger med i ur och skur; en person man både kan retas ganska tufft med och skratta hejvilt. Men så bryts plötsligt vardagen av att Disa får besked om att hennes morfar saknas. Ungefär samtidigt får barnen även nys om att den otäcka mannen Mickel Falsum på Rasbiologiska institutet i Uppsala håller på med något skumt. Han besöker flera gånger barnhemmet och frågar efter vissa barn som det står klart att han vill använda i sin forskning. Disa, Albin och deras vän Ville bestämmer sig för att ta reda på mer om de försvunna personerna och de upptäcker snart att alla spåren leder direkt till Mickel Falsum…

En bok jag varmt kan rekommendera! Grymt spännande berättelse som jag läser med oro och gnag i magen och på samma gång finns där en stor portion medmänsklig värme som smittar av sig och ger en bestående och fin känsla av hopp.

Nästa del i serien heter ”Vittnet”. Planerad utgivning redan i år – håll utkik efter den när den ska komma ut någon gång i oktober månad! Visst är omslagen snygga!?

Onsdag kväll strax före sju

https://i0.wp.com/www.opal.se/bokbig/9789172996472.jpg

Jag bara måste tipsa er om den här boken! En sjukt bra och välskriven bok skriven av en författare (Mats Berggren) som helt klart har koll på hur man fixerar läsaren i ett järngrepp och berör med sina enkla och ärliga beskrivningar av vanliga ungdomars liv. En lika delar sorglig som hoppfull bok om ett otroligt aktuellt ämne som jag tror många ungdomar och vuxna kan känna igen sig i, igår, idag och i morgon…

Det börjar med att en blott femton år gammal pojke hittas död, en kväll strax före sju, inte långt ifrån Alsta centrum (som är en fiktiv förort). En kort liten notis i tidningen. Och sedan börjar boken. Den skakar om hela ens värld med sin enkla, rakt-på-sak-beskrivande ton. Den målar fram olika ungdomars liv i denna förort och får oss att förstå hur deras liv flätas samman i varandra. Liv som kramas sönder av fördomar som ligger som en tjock, hinna över deras verklighet. I skolan, på vägen hem från skolan, hemma, på vägen till skolan. Dag efter dag… natt efter natt. Ett liv där många olika levnadsöden och nationaliteter möts och ska få rum. Ungdomarna går och bär på frågor, drömmar, funderingar som tynger ner dem. Tankar som man av rädsla bär inom sig som tyngder och inte vågar yttra. Man känner starkt med dem och förstår bättre hur världen kan vara som den är och varför det ibland är svårt att möta en annan människa.

Boken är genialiskt uppbyggd. Först notisen om pojken. Vi får veta att något fruktansvärt har eller ska komma att hända. Därefter vänder man blad och får läsa flera kapitel om tiden som ledde fram till denna grymma händelse. Och därefter tiden efter händelsen. Och sedan, under några få sidor får vi läsa om vad som hände strax före sju den kvällen, då pojken mördades.

Vi får veta vem pojken var, vem hans vänner var, att han precis hade blivit kär i en flicka i s sin klass och att den flickan hade blivit kär i honom.. Vi får veta att han är en del i ett brödraskap som sysslar med droger och kriminalitet och att han långsamt börjar vakna – öppnar sina ögon för att leva ett annat liv och vända ryggen till det destruktiva. Men allt det där kommer för sent..

Det är grymt sorgligt och omskakande. Och ändå så hoppfullt och fint. Boken lämnar liksom en fin känsla i kroppen och hjärtat och man känner att det finns många positiva och uppbyggande krafter som alltid kommer föra oss människor samman och läka sår.

Läs den! Superfin!