Kategoriarkiv: RECENSION

I stora himlens land

bild-2

Det är som en kärlekssaga. För några veckor sedan klev den in i mitt liv, till synes grå och tunn, liten och ganska oansenlig, men så öppnade jag den och föll huvudstupa rakt ner i det mest färgrika, levande, dunkande hjärta av liv. Och nu är allt förändrat. Världen lugn, grå, väntande, vanlig. Men mitt hjärta är på nytt stämt och det jublar av nya toner i moll och dur. Förundrat provar jag att sjunga och ser hur vindarna formar, levandegör min omgivning och gör den varmare, hoppfullare.

Jag har läst Fredrik KlingsI stora himlens land”. Läst och läst och läst och läst. Långsamt och febrilt, febrilt och långsamt om vartannat. Och nu när jag äntligen ska skriva ner vad jag känner, hur den berör mig, är det så svårt att hitta orden. För det är så bra. Det här är det mest rörande, omsorgsfulla, passionerade hantverk. Och vilken historia det bär, stolt och starkt. En samling minnen, fragment från ett liv som levts med ett hjärta vidöppet, känsligt, skört, orubbligt starkt. Det är omöjligt att värja sig om man har något hjärta alls. Jag ber er, om ni har en sekund, en stund för er själva över. Gå till Fredrik Klings öppna famn och låt er vaggas av hans lovsång till livet. Ni kommer inte bli besvikna.

Alla texter är mina favoriter. De talar och rör vid mitt hjärta. Det var längesedan jag blev så här berörd av det skrivna ordet. Det är så äkta, så varmt, så ödmjukt. Det är omöjligt att räkna upp några specifika. Jag berörs olika av dem, olika dagar. Jag vill ha den här lilla boken som min ledsagare, min stjärna, min vän. ”I stora himlens land” innehåller ju allt. Alla stora känslor en människa kan uppleva i livet. Jag berörs lika mycket, om inte ännu mer av historien bakom boken och av människan som står där, står för texterna, verkligen står för dem. Texterna som skrivits ner från ett dunkande, levande hjärta från olika tidpunkter, ögonblick i livet. Hur han måste ha stått där, handfallen inför känslorna som spelat i hans hjärta. Och känt sig manad att skriva ner dem. Just den delen av historien berör mig otroligt mycket. Vem har modet att ta ett steg längre och dela med sig av sitt innersta? På just det, öppna, kravlösa, ömma sätt som Fredrik Kling gör?

Något får mig att tänka på en av mina absoluta favoriter bland poeter. En tidlös, gäckande, vibrerande melankolisk stämma som för alltid finns i mitt hjärta. Jag tänker på Dan Andersson. Hans liv, hans värkande hjärta. En stjärna som brann ut alldeles för fort. Något av honom ser jag i Fredrik Kling. Och det är så fint att upptäcka att jag blir rörd till tårar. Hur livet, trots att det känns äldre och mera ärrat, åter kan kännas så ungt, oförstört, oskuldsfullt och rent. 60 sidor kärlek. ”I stora himlens land”.

Oceanen vid vägens slut

Oceanen vid vägens slut

Oceanen vid vägens slutBoken med det übersnygga omslaget är tack och lov också lika überbra på insidan. Men jag skulle vilja börja med att utfärda en varning till alla som tänker läsa Neil Gaimans senaste. Läs den bara om alla yttre omständigheter är i sina perfekta tillstånd. Det vill säga: du får bara ha ögon för denna boken och ingen annan. Jag gjorde tyvärr misstaget att läsa flera böcker parallellt med denna, men insåg ganska snart att denna boken kräver mer av sin läsare. Det går inte att läsa den bara halvhjärtat eftersom den lämnar en dörr på glänt mot en ny värld för dig. Du måste gå in i boken fullständigt och helhjärtat om du ska kunna ha en chans att föreställa dig denna vackra men ack så kusliga och klaustrofobiska sagovärld. Lova mig det och du ska finna det mest utsökta i bokväg!

 ”Nedanför uppfarten stod Lettie Hempstock under kastanjeträden. Hon såg ut som om hon stått där och väntat i hundra år och var beredd att vänta hundra till. Hon hade en vit klänning, men den blev grönfläckig i ljuset som silades genom kastanjernas nyutspruckna lövverk”.

Det är ett synnerligen vackert språk och en njutning att läsa ”Oceanen vid vägens slut”. Den får mig att känna olika känslor och stämningar som förändras och övergår i varandra. Här finns en stämning som om en blåsande ljummen, nästan varm och oskyldig vind böljar som ett lakan mellan två träd. Men det är som om den känslan förvränger och skadar och jag vet med ens att något är fel, så fel som det bara kan bli. Som läsare känner man en växande oro och en klaustrofobisk och instängd, nästan klibbig känsla av feberyra. Vid en punkt i boken får jag nästan panik – så starkt kan jag leva mig in i pojkens sinnesstämning och det han måste känna. Det är väldigt svårt att förklara hur och varför man känner som man gör och det är just det som gör denna bok så fullkomlig. Den är full av liv.

Genom boken får vi följa en liten pojke och hans berättelse om sin egen uppväxt. I början av boken tar han oss med tillbaka till sitt barndomshem. Vi får inte veta vad han heter eller varför han är tillbaka, istället uppdagar sig detaljer och händelser, minnen som ännu en gång kommer upp till ytan igen och som får honom att kastas tillbaka till när han var sju år igen – då allt förändrades när en barnflicka vid namn Ursula Monkton flyttar in hos pojkens familj.

”Hennes klänning var inte i trasor. Det var bara så den var tillskuren, antar jag, det var själva modellen. Men när jag tittade på henne så föreställde jag mig hur klänningen flaxade i det vindstilla köket, slog i vinden som storseglet på ett skepp på en öde ocean under en brandgul himmel”.

Alla tycks avguda henne och faller för hennes ”charm”. Men pojken tycker inte om henne och han förstår snart varför. De enda som verkligen skulle kunna rädda pojken från den ondskefulla Ursula är hans vän och granne Lettie och de äldre kvinnorna i Hempstockgården. (De har magiska förmågor som man bara anar vidden av och de kan sy och laga tiden). Det obehagliga är att Ursula verkar se och höra allt han tänker och gör, och hon förbjuder honom att lämna gården…

Det känns så ensamt när boken är utläst. Som att jag aldrig någonsin kan återgå till att läsa ”vanliga” böcker igen… Detta var min första Gaiman-bok och det är samma känsla som att för första gången plocka jordgubbar på landet och äta upp dem direkt på stället. Och sedan är det kört. Sedan har det flyttat in en evig jordgubbslängtan. ❤ Den aura av magi som ”Oceanen vid vägens slut” utstrålar, kommer mycket från kvinnorna Hempstock och deras sätt att vara, som är så fullkomligt rörande och fint. De bara är. Och när jag läser Neil Gaimans ”tack” i slutet av boken, kan jag inte låta bli att le stort när jag kommer till raden:

”Slutligen går mitt tack till familjen Hempstock som alltid funnits där när jag behövt den, i en form eller annan”.

Och det är då jag känner den största trösten i att inte förstå riktigt allt som har hänt i boken. För mycket av det gick inte att reda ut och nu förstår jag att det nog heller inte var meningen att göra det. Jag måste helt enkelt inbilla mig att familjen Hempstock finns kvar, även efter sagans slut. För då säger vi inte adjö riktigt än.

 

Så här skriver andra om boken:

Bokfrossa

Fiktiviteter

Beroende av böcker

Booksessed

Löpande läsning

Två städer

TVÅ STÄDER

Jag känner att mina tankar om böcker jag nyligen har läst har tenderat att bli ganska så superlativ-späckade. Men det kan inte hjälpas när man läser så många bra böcker under så kort tid! ”Två städer” av Eva Susso är ännu en av dessa riktigt härliga sommarlovsböcker! Spontant kan jag känna att den kanske lämpar sig bättre i ungdomshyllan än för mellanstadiet, då det är ganska mycket text (300 sidor) och mycket hoppande fram och tillbaka i tid, rum och person… Men rycks man med i den spännande berättelsen, tror jag inte det ska vara några problem.

”Vad spelade det för roll om jag frös ihjäl där jag låg på den hårda klippan? Om hela världen bara är sten kommer vi aldrig att hitta någonstans att bo. Stenar kan man varken äta eller dricka. Stenar kan man inte prata med. Ensam är man ingenting”.

Leon vet inte hur länge han har vandrat runt i denna karga ökenvärld med sin schäfervalp Devil som enda sällskap. Han vet heller inte om han och hunden är de sista levande på jorden eller om någon annan människa har överlevt den fruktansvärda naturkatastrof som drabbade jordytan den dag då Devil föddes. Men när Leon äntligen möter andra människor, får han smaka på ett annat liv där allt går ut på att rädda sitt egna skinn. De människor och rovdjur som Leon och Devil möter i öknen, vill dem bara ont och det slutar ofta bara med ännu mera olycka… Tills de en dag kommer fram till ett stort berg där en gammal kvinna tar emot dem, ger dem mat och erbjuder dem att bo där med henne. Tack vare Rut som kvinnan heter, får Leon och Devil nya krafter av de örter hon odlar i sin grotta. Leon bestämmer sig trots allt för att till slut lämna Rut och den trygga platsen för att bege sig ut i vildmarken. Han känner i hjärtat att något stort och speciellt väntar på honom och han längtar efter att finna en hel civilisation med människor där han kan leva och vara lycklig igen.

På sin fortsatta vandring träffar han en flicka vid namn Anja. Deras möte är till en början lite spänt, men ganska snart vet de i sina hjärtan att de två hör ihop. De ligger vakna på nätterna och pratar i flera timmar i sträck. De blir nästan blixtförälskade i varandra och fortsätter sin vandring hand i hand tillsammans med hunden Devil.

Deras längtan leder dem till slut fram till en jättelik mur av enorma stenar och torra lavar. Anja och Leon är helt säkra på att en paradis-värld där man slipper gå hungrig och får sova i mjuka sängar väntar på dem där bakom muren. Istället blir det en chock för dem när de inser att världen där innanför är raka motsatsen. Där lever människorna uppdelade i två olika städer – kvinnorna och männen är separerade från varandra. Männen som föds innanför murarna i den ”Rika staden” får lära sig att kvinnorna i den ”Fattiga staden” inte är lika mycket värda. Det uppstår därför ett hat mellan städerna som härskaren och diktatorn ”él-Tyrann” utnyttjar i hemlighet. Anja och Leon tvingas också leva isär, men de verkar vara de enda som har viljan och modet till att verkligen utmana samhället…

MINA TANKAR OM BOKEN:

För mig känns ”Två städer” som en blandning av ”Mio min Mio” och ”Delirium”- på ett bra sätt! Den har många viktiga ingredienser som gör den till en bok med hög spänningsfaktor och jag läser den i ett högt tempo med stor iver över att få veta mer om vad som ska hända med Anja, Leon, Devil och alla de andra som vi lär känna i boken.

Minus & Plus med boken:

Det kan i och för sig vara lite knepigt att hålla isär händelserna i tid och rum, eftersom Anja och Leon har ”egna kapitel”. Dessutom får vi även följa tiden i ”Vildmarken” (innan Anja och Leon kom fram till muren) och tiden ”Bakom muren” parallellt, vilket kan ställa till det ännu mera om man kanske inte rycks med i berättelsen och tycker den är spännande från början. Jag tycker även det är synd att slutet känns lite väl förutsägbart. Jag hade ganska tidigt räknat ut vad som skulle hända och ändå (vilket ju är ett stort plus) känns det spännande från början till slut. Allt som allt tycker jag att det är en bra bok och jag rekommenderar den varmt!

Titel: Två städer

Författare: Eva Susso

Förlag: Rabén & Sjögren

Utgiven: Maj 2014

Läsålder: 9 år och uppåt

Andra bloggare som har läst ”Två städer”:

Prickiga Paula

Barn & Ungdomsboksbloggen

Spektakulärt

VÄRLDSBOKDAGEN IGÅR: Tips på fina bokbloggar, läsning och böcker!

VÄRLDSBOKDAGEN: BÄSTA BÖCKERNA OCH BÄSTA BOKBLOGGARNA!

Den 23 april varje år firas och uppmärksammas VÄRLDSBOKDAGEN i Sverige och i resten av världen. På Svenska Unescorådets hemsida kan man läsa sig till att den första Världsbokdagen firades år 1995. Jag lånar UNESCOS egna ord för att beskriva vad Världsbokdagen egentligen innebär (klicka för källa) och varför man valde just datumet 23 april:

”1995 beslutade Unescos generalkonferens att den 23 april skulle bli hela världens festdag för firandet av böcker, författare och läsning samt  värnandet om upphovs-rätten och människors fria tillgång till information.

I Katalonien i Spanien har man sedan 1900-talets början firat skyddshelgonet St Görans (St Georges) dag den 23 april genom att ge en bok i gåva till dem man tycker om. Av tradition får givaren får en ros tillbaka. Med inspiration från denna tradition föreslog IPA, International Publishers Association en ”internationell dag” och Spanien lämnade förslaget till Unesco”.

(Svenska Unescorådet, 2013-04-24).

Det finns så många fina bokbloggar som är skrivna av engagerade och inspirerande människor som brinner för läsning och skönlitteratur. Några av bokbloggarna läser jag ofta, eftersom det är underbart att få dela sin läsning med någon annan, att få läsa om någon annans läsupplevelse och kanske jämföra vad någon annan tyckte om min favoritbok och så vidare… Bokbloggar är verkligen en trevlig och mysig läsning och ger otroligt mycket tillbaka! De är framförallt en värdefull källa för inspiration och tips på allt inom böckernas värld. Därför har jag här samlat en liten lista på några av de finaste bokbloggarna och deras egna listor över sina favoritböcker och minnesvärda läsupplevelser!

ENLIGT O

Fantastiska Linda Odén har denna underbara pärla till bokblogg. Det går att skriva många, många fina meningar om Linda O:s bokblogg (hon har även en skolblogg tillsammans med Britt-Marie som heter Ordklyverier där hon bloggar mera i egenskap av lärare, om ämnet skola och lärande). Linda O är så otroligt kreativ och hennes blogg sprudlar verkligen av en energi och en läsglädje som inte går att stå emot.

HÄR har ni ”Enligt O:s” uppdaterade ”100 topp” lista över hennes topplista med A long way down av Nick Hornby i topp.

TONÅRSBOKEN

En av våra bästa bokbloggar för ungdomsböcker heter Tonårsboken. Jag besöker denna blogg både gärna och ofta. Elin och Hanna heter tjejerna som bloggar här och de vann det prestigefyllda ”Forma Books Blog Awards” 2012. Bloggen uppdateras ofta med det senaste och mest aktuella som är relaterat till ungdomsböcker. Något jag uppskattar särskilt mycket med deras blogg är deras återkommande listor där de listar böcker efter olika teman. De kallar listan för Boklistan. Tonårsboken kan också fungera som en nyhetskanal för dig som vill hålla dig uppdaterad på vad som händer och sker inom publicering av böcker, filmatisering av böcker etc.

HÄR kan ni läsa om den stora och glada nyheten att populära ungdomsboken ”Cirkeln” av Sara Bergmark Elfgren och Mats Strandberg äntligen ska bli film. Och HÄR har ni Tonårsbokens lista över fler ungdomsböcker som ska bli film! Även Tova på bokbloggen ”Bokugglan” har gjort en lista över ”böcker som blir film”-nyheter HÄR.

UNGA BÖCKER

En annan snygg och inspirerande bokblogg för ungdomsböcker, ”Unga böcker” – drivs av Malin Österman och Sofia Ejheden. Personligen tycker jag att det är en av de snyggaste bokbloggarna som finns. Denna bloggen upptäckte jag relativt sent, för bara några månader sedan, men nu tittar jag in någon gång i veckan. Det är verkligen extra kul att Malin och Sofia bland annat pluggar Förlagskunskap (!) vid sidan av bloggskrivandet.

Bloggen håller hög nivå och är framförallt rolig med en oväntad knorr. Deras recension av filmen The Host som nyligen hade premiär på bio (och som bygger på Stephenie Meyers ungdomsbok med samma namn) är verkligen mitt i prick! HÄR kan ni läsa om den och bekanta er med bloggen.

LISA BJÄRBO GÅNGER TRE!

Underbara Lisa Bjärbo – framförallt för att hon har en härlig personlighet, men också för att hon skriver så bra böcker av olika slag. En av dessa är till exempel ungdomsboken: ”Det är så logiskt alla fattar utom du”, som jag verkligen kan tipsa er om. Lisa Bjärbo beskriver sig själv som: ”författare, journalist och boknörd” och ni kan:

Höra henne HÄR – tillsammans med författaren Per Bengtsson på deras podcast om ungdomslitteratur: ”Allt vi säger är sant”.

Läsa på hennes blogg ”Onekligen” och på hennes andra blogg ”Bokunge” om barnböcker.

Det är så logiskt alla fattar utom du

Ps. Lisa Bjärbo skriver också böcker för barn. Här har ni en av dem:

BOKGLÄNTAN

Bokgläntan” måste också få plats i denna lista! Gymnasietjejerna Johanna och Mathilda har denna uppfriskande bokblogg med massa bok- och filmtips och mycket annat därtill. Jag har följt deras blogg ganska länge nu och uppskattar att läsa deras uppdateringar om deras tankar om ungdoms- och vuxenböckerna som de avverkar i snabb takt. De har en ambitiös lista över böcker som de har läst och skriver fina recensioner som lätt går att hitta.

Klickar ni HÄR kommer ni att länkas vidare till deras bokblogg och inlägg som är märkta under etiketten ”Bäst!”. Där kan ni alltså se vilka böcker som ”Bokgläntan” tycker är ”bäst”. En av dessa böckerna är John Greens ”The fault in our stars” (vilket jag verkligen kan instämma med!):

http://bokglantan.files.wordpress.com/2012/08/200px-the_fault_in_our_stars.jpg

Fler bokbloggar läggs till efter hand till denna lista! Det finns många, många fler bokbloggar att uppmärksamma och tipsa om…

DELIRIUM – boktips för ungdom

                 What if LOVE were a disease?

Pandemonium (inbunden)

 

Life can chance in an instant…

Delirium är den första boken i en planerad triologi av Lauren Oliver. (Andra boken heter Pandemonium, och finns ute på bokhandlarnas hemsidor under ”bevakning”. Den har alltså ännu inte släppts, men är på god väg) 448 sidor där kärleken får stå i fokus som dödlig smittobärare, som tu-delare, maktmedel och befriare. Lauren Oliver lyckas verkligen att bygga upp spänningen, framförallt mot slutet och det är svårt att inte vilja veta vad som kommer hända i uppföljaren. Delirium slutar när elden hinner ikapp kärleksparet Alex och Lena. Och självklart vet vi ingenting om hur historien om de båda kommer sluta.

Det som berörda mig starkast, var faktiskt inte kärleken mellan Alex och Lena. Det var istället partiet då Alex tar med sig Lena till kryptorna, där han tror att hennes mamma är instängd. Från att tro att hennes Mamma är död, till att få veta att hon lever, och sedan när hon äntligen känner sig redo, upptäcka att hennes mamma har flytt, karvat sig ut genom väggen och försvunnit… Det är verkligen mycket gripande. När jag läste partiet om kryptorna, fick jag så tydliga bilder framför mig… Och trots att kryptorna var en mörk och fruktansvärd plats, är det solen jag minns, då Alex visade Lena var hans pappa låg begravd. Det känns bländande, sårbart och smärtsamt, precis som när Lena står i sin mammas cell och betraktar väggarna, där modern har ristat in ordet ”kärlek” överallt där hon har kommit åt.

Boken tar parti för kärlek och frihet, men kärleken får framträda på ett annorlunda sätt, den träder fram i en värld där den är bannlyst. Och självklart är detta inget nytt sätt att skildra kärleken på, men i denna form är det unikt. Det är en intressant infallsvinkel och boken är verkligen värd att läsa. En perfekt streckläsare för ungdomar som gärna läser böcker som räcker lite längre…

LÄS OCKSÅ av samma författare!

(Finns att låna på biblioteken i Blomstermåla, Ålem och på Gymnasiebiblioteket i Mönsterås).

Resten får du ta reda på själv

Andra som har skrivit om Delirium:

Bladvändaren

Bokgläntan

Nilmas bokhylla

Bokpussen

/Bibblabella