Kategoriarkiv: RIDNING

Charmiga och roliga Juni är tillbaka!

bild-20

Ibland behöver man bara vara ensam med en mysig och charmig bok en söndag som denna! Jag traskade iväg ut i solen på charmiga kullerstensgator, förbi grindar med korgar där någon snäll själ lagt äpplen och plommon för förbipasserande att ta av. När jag kommit fram till parken med de gamla träden från 1800talet och de simmande änderna, stannade jag till, slog mig ned på en grön, solvarm bänk precis intill de plaskande, busiga änderna för att läsa klart boken ”Ärligt talat, Juni”. En bok man blir glad av bara blotta tanken, då huvudpersonen Juni är så charmig och rolig och alltid får mig att känna mig mindre ensam! Juni, som i denna andra bok i serien, nu både har kärleksbekymmer, hästbekymmer och bästisbekymmer. Och så är det ju också den där gnagande oron över att trassla in sig, när det är så lätt att ljuga för att skydda sig själv eller göra sanningen mera intressant i andras ögon. Jag älskar illustrationerna. De är så tokiga och humoristiska och fångar verkligen på pricken kärnan i Junis stora dilemman i vardagen. Böckerna om Juni av Lin Hallberg fångar livet i en elva/tolvårings medvetande på ett ärligt och fint sätt. Och det är så mycket igenkänning! Juni är verkligen ett perfekt sällskap en solig septemberhelg som denna!

bild-19

Här kan ni läsa vad jag tyckte om den första Juniboken (som jag tyckte var en annorlunda hästbok med sting och humor)!

Helgens läsning!

Hej!

Nu vill jag berätta om helgens härliga läsning! Trots det underbara sommarvädret blev det nämligen en hel del läsning för mig av både gamla och nya barnböcker som jag vill dela med mig av.

bild-6

Den första boken som jag läste ut heter Rädda Rabalder” – del två i den underbara serien ”Konaklubben” av författaren Inger Frimansson. I den här delen får vi åter träffa Konaklubbens modiga och hästtokiga medlemmar Frossan, Bojan och Hercules. Frossan, som är seriens huvuperson nummer ett, får i denna delen lite hjärtesorg när hon som av en slump får reda på att hennes favorithäst Rabalder ska tillbaka till sin egentliga ägare. Detta blir förstås ett fall för Konaklubben som bestämmer sig för att göra allt de kan för att få tillbaka Rabalder till ridskolan! En finfin bok jag rekommenderar till alla som har ett extra rum för hästar i sitt hjärta <3.

bild-5

Denna rara skapelse läste jag ut på någon halvtimme i fredags. Men vilken fin halvtimme att spendera i dessa söta varelsers sällskap. Beatrix Potters illustrationer har väl följt med oss alla på ett eller annat sätt genom livet, men kanske är det få förunnat att faktiskt har läst något av henne. Med ett styng i hjärtat hittade jag denna i bokhyllan och kände att nu var det dags att låna hem den för att skutta efter de busiga kaninungarna Pelle, Benjamin och Flopsys ungar! För sötare kaniner kan man väl knappast hitta?! Älskar att de har så fina kläder på sig. En del påminner om något man skulle kunna hitta i en utklädningslåda eller i Farmors låda på vinden. Rekommenderas varmt!

bild-8

Näst på tur stod del tre i Konaklubben; ”Kan man älska Misja?”. Måste få flika in att jag gillar de här omslagen så mycket.

I den här boken är det hästen Misja som står i centrum, när hon blir mer och mer ohanterlig på ridskolan. Under en ridlektion kastas en tjej av och får åka in med ambulans till sjukhuset. Det börjar pratas om Misja och allt fler blir rädda för henne och ryktet sprids snabbt om att det finns en farlig häst på ridskolan. Men vad är det egentligen med Misja? Och kan man verkligen älska henne?

Men inte bara Misja har det tufft. Även Frossan mår sämre än vanligt. Hennes bästis Bojan ska åka iväg till en av sina bästa vänner, Clara i Jönköping och Frossan vill inte erkänna att hon känner sig ledsen och övergiven. Och ännu jobbigare blir det när hon måste bestämma sig om hon ska våga gå på det där ridlägret som hon drömmer om eller inte. Men hur gör man när man känner sig så feg för att inte våga sova över hos någon annan att man inte vågar tala om det för någon? Inte ens sin bästa vän… Ännu en underbar bok ur serien Konaklubben!

bild-7 bild-4

Den här lilla boken om kärlek av Ulf Stark är verkligen fin. Den utspelar sig mitt under andra världskriget i ett kallt och vintervitt Sverige och handlar om pojken Fred. Freds pappa har åkt iväg för att bevaka gränsen uppe i norr och kvar hemma går Fred och hans mamma. Fred längtar så mycket efter sin pappa och efter att det ska bli fred så att det känns som hjärtat ska gå sönder. För att stilla sin längtan, går han in i klädkammaren varje kväll och pratar med sin pappa. Eller egentligen är det hans längtan som är så stark så att vindens vinande genom ventilen i klädkammaren frammanar pappans röst. Och där står han så, varje kväll och har både längre och kortare konversationer med sin pappa. Han säger något och pappan hummar, svarar och frågar. Med sin pappa kan han prata om allt mellan himmel och jord. Om kriget. Om livet och döden och kärleken. Men mest av allt om kärleken. Fred är nämligen kär i en flicka som heter Elsa. Elsa, som har elektriskt, burrigt hår, pratar genom näsan och är lika stark som Karl Alfred. Men det blir inte lätt för Fred att få Elsa att förstå hur han verkligen känner…

En underbar, varm och poetisk skildring om det som får det allra mörkaste och kallaste att smälta bort; kärleken som övervinner all rädsla och sorg och till slut också kriget. Jättefin bok av Ulf Stark!!

bild-1

Och äntligen blev det så dags för mig att läsa Katarina Genars senaste rysare för barn, ”Röda spår” som kom ut 2014. En lättläst, precis lagom mysrysig och spännande sommarbok ni bara måste läsa!

Sommarlovet närmar sig med stormsteg och Samuel inser med en stigande känsla av panik att det inte kommer bli någonting vettigt alls av det här lovet… Hans bästa kompisar Milo och Felix överger honom för ett seglarläger och hans föräldrar kommer jobba hela lovet. Föräldrarna verkar inte alls bekymrade över detta och hans mamma slänger ur sig att ”Men du klarar dig ju fint utan oss, du hänger ju ändå mest på fotbollsplanen”. Men så kommer det sig att en lapp på Konsum förändrar allting. Ett gammalt, vackert hus uthyres ute på landet och annonsören utlovar ”fågelkvitter” och ”vacker utsikt”. Hans mamma blir eld och lågor och övertalar Samuel och hans pappa att hyra stället, medan hon själv arbetar på sjukhuset dagarna långa. Allt är frid och fröjd ända tills Samuel börjar höra och se saker i huset som får hans nackhår att resa sig… Men vem skulle tro honom, när han knappt själv vågar tro på det han ser…?

En av Katarina Genars bästa böcker! Katarina Genar, som ju besöker våra fyror efter sommarlovet! Det ska bli så underbart att få träffa henne!

Ha en bra dag!

Nya, fina, spännande serier & böcker för barn!

Hej!

För några dagar sedan kom de nya böckerna som jag har beställt till en av mina skolor som saknar skolbibliotek. Istället för bibliotek i skolan har de ett bokrum som är fullt av gamla och nya böcker. I år bestämde jag mig för att köpa in det mesta av anslaget direkt. Barnen har väntat tillräckligt länge och nu är det verkligen hög tid att få in lite nya böcker! Jag tänkte presentera de nya böckerna i omgångar och i takt med att jag hinner läsa dem själv och kan berätta mer om vad jag tyckte om dem här på bloggen. Här kommer det första gänget!

GLIMMA

bild-10 bild-11

Glimma är en ny serie från Hegas som jag blev nyfiken på när jag bläddrade igenom förlagets kommande titlar för i år. Del 1 i serien heter ”Räddad” och är skriven av Marie Helleday Ekwurtzel. En gullig detalj är att hon tillägnar boken sin första sköthäst Bombi <3.

När jag läser ”Räddad” får jag en sådan härlig, glad och sprallig känsla av hur det kändes när jag själv var i den åldern och slukade hästböcker efter hästböcker på löpande band. Jag och min syster brukade läsa samma serier och slåss om delarna. Det var inte Sigge, Teddy och Sam på den tiden. Det var istället ”Britta & Silver”, böckerna om Klara, Flambards, Svarta hingsten med flera. Många somrar bodde vi också i Wendy-tidningar. Jag minns att man nästan blev på dåligt humör om man inte hade en Wendy-tidning inom räckhåll.

När jag läser boken om Lilly och Glimma minns jag också förstås tiden då jag själv gick på ridskola och drömde om en egen häst. Jag kan verkligen leva mig in i Lillys känslor och det hon brinner för. Det som är så härligt med den här boken är den höga igenkänningsfaktorn, men också den där känslan av att man tack vare boken kan komma lite närmare de där drömmarna som alltför ofta kanske känns orealistiska. Tack vare hästböckerna blir allt möjligt och man kan få låtsas för en stund att allt det där händer en som läsare också!

Illustrationerna av Lena Furberg är också så fina och underbara och känns igen från andra hästböcker- och tidningar. Språket är lättläst och berättelsen är både upplyftande och ljus men samtidigt spännande och lite dunkel emellanåt. Hegas (förlaget) själva har klassat boken som Hegas nivå 3, vilket ska passa läsare som vill ha ett språk som ligger nära talspråket.

MYSTERIET PÅ KYRKOGÅRDEN

bild-2

bild-7

Mysteriet på kyrkogården” är liksom ”Räddad” också första delen i en ny serie från Hegas! Splej-serien handlar om barnen Peo, Lollo, Ester och Jamal som startar en egen nyhetskanal. På kanalen lägger de upp filmer och klipp på nätet, så att andra kan följa dem och vad som pågår i deras närhet. I just denna delen blir det rejält spännande då barnen upptäcker att något mystiskt händer på kyrkogården. En skugga smyger omkring bland gravstenarna, saker stjäls hos grannarna om nätterna, blommorna som de sörjande lägger på gravarna försvinner nästa dag och någon har varit i Peos mormors stuga på landet…

Även denna boken är lättläst med härliga svartvita illustrationer. Boken är på 76 sidor, passar från cirka 9 år och är skriven av Torsten Bengtsson som har skrivit mängder av bra och lättlästa böcker för barn och ungdomar!

LYSSNA PÅ MIG!

bild-9

Minna är tretton år och älskar musik. Hon klarar helt enkelt inte att leva utan musiken i sitt liv. Tillsammans med sin bästis Jossan skriver de egna hiphop-låtar och bildar ett band med en tjej som heter Elin. Men det visar sig vara svårare än de trott att hålla ihop bandet och hålla sams.

Och hemma är det inte bättre. Minnas mamma har börjat dejta en man som heter Tobias och har ett halvt kilo hårgelé i håret. Det börjar med att hennes mamma gör sig till på rösten och pratar i telefon flera timmar i sträck. En morgon sitter Tobias i köket i Minnas morgonrock, som om han flyttat in och Minna stör sig jättemycket på hur smörig och överdrivet snäll han försöker låta… Minna känner att paniken växer i henne och när livet rasar ännu mera, blir musiken hennes sätt att ta itu med allt, istället för att skrika rakt ut: ”Varför lyssnar ingen på mig”?!

”Lyssna på mig!” är skriven av Martin Jonols för Hegas förlag. En skön bok i dagboksform om att hitta sig själv och våga ta plats. Hegas rekommenderar den från cirka 13 år och uppåt. Jag skulle nog säga att den även passar för något yngre barn i åldern 10-12 också.

ISBARNEN

bild-3

Jag älskar verkligen den här serien! ”Svarta rosorna” heter den och är skriven av Camilla Lagerqvist. Visst är omslaget supersnyggt?! Jag har tidigare berättat om del 1 i serien som heter ”Uppdraget”. HÄR kan ni läsa mer om vad jag tyckte om den!

I ”Isbarnen” fortsätter de gastkramande äventyren för vännerna Maja, Hilde och Ben som bor nära den norska gränsen. Böckerna utspelar sig 1943, under andra världskriget, då Norge är ockuperat av Tyskland och judarna förföljs för att deporteras till koncentrationsläger. I ”Uppdraget” startar Maja, Hilde och Ben en egen motståndsgrupp och ger sig ut på livsfarliga uppdrag för att rädda och varna människor som tyskarna är ute efter. I denna delen får vännerna ett telegram som är adresserat deras lärarinna, där det står:

”Isbarnen upptäckta. Ska skickas till Auschwitz. Tyskarna kommer imorgon. Hämta Isbarnen och för dem till Sverige.”

Vilka är ”Isbarnen” och varför kallar de sig så? Var befinner de sig och vem kan hjälpa dem att ta sig dit? Vännerna inser att de måste ta saken i egna händer och ger sig ut på det tuffaste uppdraget hittils. Och som vanligt gäller det för dem att aldrig lita på någon!

Böckerna i serien ”Svarta rosorna” passar fint för åldern 9-12 år och uppåt!

Annorlunda hästbok med sting och humor!

Det är jag som är Juni

bild

Juni har verkligen en skön inställning till livet. Hon älskar att ta det lugnt och slappa med sin katt Marmelad. Hennes bästa vän Alba däremot, håller många bollar i luften samtidigt. Hon går på en massa olika fritidsaktiviteter som hon även drar med Juni på. Och inuti Juni känns det så här:

”Jag är lat, jag har inget bollsinne, jag passar inte i showdanskläder och jag ramlar i vattnet varje gång jag ska kliva på en båt. Jag har varit med i en orienteringsklubb och gått vilse. Jag har simhoppat och nästan slagit ihjäl mig (…) De som gillar mig säger att det är charmigt. Andra kan nog bli rätt galna”.

Så vad gör man då ens allra bästa vän (som verkar vara i toppenform) släpper jättebomben och föreslår att man ska börja ta ridlektioner? Jo, Juni blir förstås övertalad igen, trots att hennes hjärta bankar nej, nej, nej (!) och hon inte alls känner sig det minsta övertygad eller sugen på att börja.

bild-2

Så när det är dags för första ridlektionen och Juni (som har fått låna Albas alldeles för trånga ridstövlar) haltar fram med dubbelvikta tår bredvid en nervös och svettig Alba i alldeles för stora och varma fårskinnsstövlar, känns det väldigt skrämmande och jobbigt…

De får träffa ridläraren Karen som går igenom en massa nya konstiga ord på saker och ting inne i stallet; grimskaft, stallgång, spiltor, sadelkammare, sadel, ryktskrapor, rykthinkar, piggborstar, hovkrats, foderkammare, foderbinge, havre, korn, betfor, kolik, höbalar, loftet, hösnuva, uteridbana… Och sedan får de varsin häst att borsta inne i spiltorna. Junis häst är minst två meter hög och står och halvsover och dreglar ner hennes byxor och det är på pricken omöjligt att få honom att flytta sig en millimeter.

bild-3

Efter varje avklarad ridlektion som Juni klarar med livet i behåll, andas hon ut en lättnadens suck och stryker ett streck för att räkna ner tills terminens alla lektioner är genomförda. Men efter bara några lektioner ringer varningsklockorna i Junis öron. Alba är helt personlighetsförändrad av ridningen och visar illavarslande tendenser till att bli hästtokig. Och Juni inser att hon bara måste ge ridningen en chans. Alternativet vore otänkbart – att förlora sin bästis Alba för evigt…

”Jag försökte hänga på, men det började bli helt galet. Om Alba fick som hon ville så galopperade vi till skolan, gjorde halt vid porten och sadlade av våra väskor vid bänken. Hon verkade helt ha tappat känslan för hur man beter sig när man är elva, nästan tolv år”.

Jag har min kollega Evelina på gymnasiebiblioteket att tacka för denna helsköna läsupplevelse! Det är så skönt med en hästbok som faktiskt berör de inte helt okomplicerade känslorna som många känner inför ridning. Det är så mycket flash backs för mig när jag läser Juni-boken och upplever hur det kändes att vara 7 år, 8 år, 9 år, 10 år, 11 år, 12 år, 13 år, 14 år, 15 år och 16 år och ha en ständig känsla av rädsla boende i sitt bröst inför varje ridlektion. En rädsla som jag efterhand ändå kunde leva med (eftersom det var så kul att rida), men som ändå fanns där ruvande i mörkret.

Om jag då hade fått denna boken i min hand och läst att jag inte var ensam om de där rädslorna och känslorna, då hade det känts mycket lättare på något sätt. Det tror jag i alla fall! Och jag är säker på att det är många som tycker som jag! Det behövs fler nyanser av ”hästiga” böcker – som visar på att det finns ett mångbottnat djup av intensiva och motsägelsefulla känslor som man känner när man rider på ridskola.

Juni är helskön och jag hejjade på henne genom hela boken! Oavsett vad hon skulle komma fram till i slutet, så visste jag att hon skulle fatta beslut för sig själv. Hon är ju så klok och härlig, Juni! Och sen är ju illustrationerna i boken av Lovisa Lesse också så underbara, roliga och igenkännande.

bild-1

bild-4

Fler som har läst ”Det är jag som är Juni”:

Tidningen Kulturen

Carolina läser