Skuggan

Hej!

Här kommer ett snabbt boktips på en disig, dimmig, grå måndag! Det kan behövas! I helgen läste jag ut denna fantastiska pärla om tolvåriga Nuwa som börjar en skola för blivande drakberidare, flickor som får lära sig att tämja drakar med hjälp av magi…

Författaren Helen Ekeroth har skrivit en glödande inledning i och med bok ett i denna nya fantasytrilogi, ”Drakberidaren” och jag häpnar över det mäktiga slutet med en massa häftiga, actionfyllda cliffhangers. Ekeroth är mycket skicklig på att få läsaren att uppleva känslan av att inte kunna lita på någon, inklusive huvudpersonen! Läsupplevelsen av ”Skuggan” var så nära filmisk att det kändes som om jag hade upplevt händelserna på bioduken – det var förvånansvärt enkelt att skapa sig inre bilder och att känna in den elektriska spänningen och dramatiken, framförallt i slutet när äventyret mörknar markant. Och vilket slut sen!

LÄS DEN! En oförglömlig upplevelse väntar er, om ni gillar känslan av att uppleva en annan värld – så olik vår egen, men ändå med många likheter och drag: vänskap, kärlek, svek, djupa hemligheter fördolda i dunklet kryddat med övernaturligheter och magi!

Handbok för superhjältar

Även om det var länge sedan jag sist skrev på Bibblabella, har jag inte haft ett uppehåll i mitt läsande – långt ifrån! Jag har läst så många bra böcker för både barn, ungdom & vuxen! Om det hade varit möjligt att lägga upp allt bra jag läst nu på en gång på bloggen, hade jag det! Men tyvärr skulle det ta alldeles för mycket tid i anspråk. Jag får helt enkelt börja med att tipsa om något av det senaste jag läst som jag gärna vill dela med mig av:

Nämligen serien Handbok för superhjältar av författarna Agnes & Elias Våhlund, som de flesta säkert redan upptäckt, läst och uppskattat! Serien om Lisa som känner sig som allt annat än en superhjälte; som blir mobbad i skolan varje dag och som känner sig ensam och osynlig i princip hela tiden, förutom kanske när hon pratar med sin mormor och sina hamstrar. Resten av tiden är en plåga, då Lisa gör allt för att försöka synas och höras så lite som möjligt, något hon tycker är svårt eftersom hon skäms över att hennes öron är så enorma och liksom sticker ut från huvudet på ett sätt som får henne att känna sig annorlunda och konstig. Ett komplex som tre killar i klassen snabbt använder som ett sätt att trycka ned Lisa. Jämt och ständigt hör hon glåpord efter sig och på kvällarna när hon ska sova, trycker hon sina händer hårt mot öronen i ett sista, lönlöst försök till att försöka få öronen att bli mindre.

När Lisa en dag flyr in i biblioteket (älskar att författarna har valt biblioteket som en fristad <3) och sjunker ned på golvet med tårar i ögonen, får hon syn på ett glödande rött sken som aldrig tidigare funnits där. Lisa följer skenet som leder henne fram till en bokhylla där hon hittar en bok som heter Handbok för superhjältar. Det är verkligen som om boken har valt ut just Lisa till att läsa den, för när Lisa kommer fram till disken för att låna boken, säger bibliotekarien att boken inte finns att hitta i datorn och Lisa får låna den så länge hon behöver och vill. Vilket senare visar sig vara ett mycket bra beslut!

”Den här boken förändrar liv. Både för dig som läser den och för dem i din närhet. Du hittade inte denna boken. Den fann dig. Ibland kommer du att tvivla på om allting går att lära sig. Det gör det. En del färdigheter kommer kräva mer övning, men allt är möjligt. Allting finns redan där inom dig. Djupt därinne har du redan fröet till det som en dag ska blomma”.

Så börjar boken. Lisa spenderar följande dagar åt att i all hemlighetsfullhet öva sig i tre utvalda superkrafter av hela 101 möjliga. Även om vissa superkrafter går lättare att öva sig på än andra, känner Lisa sig snart modfälld. Det är så mycket hon saknar; sin mamma, sina gamla vänner och sin gamla skola. Hon känner sig inte som någon superhjälte och hur skulle det kunna hjälpa henne i skolan när hon blir mobbad? Men när allt känns som mest meningslöst, vaknar hon i natten av att något känns väldigt märkligt…

Första, andra, tredje och fjärde delen i den här serien är alla lika läsvärda och spännande! Igenkänningsfaktorn är hög och jag kan tänka mig att många kan känna igen sig i att både vara de som har blivit utsatta för mobbning, men också av att inte vara snäll mot andra. Jag gillar verkligen just hur författarna riktar sig till alla: de som känner sig ensamma, men också till dem som av grupptryck eller av andra skäl inte har modet att stå upp och stå för den man egentligen är innerst inne. Serien sätter perspektiv på ordet superhjälte på ett så bra sätt! När Lisa får frågan om vilken superkraft som är den bästa, svarar hon till exempel: snällhet. Men vad innebär egentligen att vara snäll mot andra? Det och mycket annat behandlar denna superfina serie som har kommit ut i fyra färgglada delar!

LÄS dem om ni inte redan har gjort det! Passar fint från första klass till hela mellanstadiet skulle jag säga 🙂 Jag vet också skolor där man har arbetat med serien redan i förskoleklassen. Passar också fint att högläsa eller lyssna till tillsammans med många uppslag för boksamtal.

Jag skulle vilja avsluta med att lyfta fram författarnas tack i slutet av första delen, där de skriver:

”Ett enormt tack till alla bibliotek för den trygghet, frid och kunskap ni dagligen förmedlar”.

Det är precis just därför jag en gång för länge sedan valde att utbilda mig till bibliotekarie, för den fristad biblioteket kan vara för människor som söker trygghet, frid och kunskap. Jag hoppas bara att eleverna på de skolorna där jag arbetar, känner precis så! Det är något jag tänker på varje dag, en strävan som aldrig får ta slut, något vi måste arbeta för varje dag! Men som såklart långt ifrån är ett ensamarbete; skolbiblioteket är en del av skolan!

❤

 

 

Två starka läsupplevelser denna sommar!

Som alltid varje sommar överglänser ambitionen och viljan verkligheten och min sommarhög krymper – inte på grund ut av att jag vackert avverkar den genom att läsa böckerna som utgör den, utan på grund ut av att jag måste inse mina begränsningar och helt enkelt ge upp ett antal böcker och lämna tillbaka dem igen till bibblan. Denna sommar blev ganska blek ur ett läsperspektiv. Å andra sidan var det en ganska skön känsla när jag väl tog steget att avgöra vilka böcker jag istället skulle satsa på att helhjärtat gå in för att läsa. Det blev bland annat dessa båda som ses på fotot här ovan; två ganska snarlika ungdomsböcker till sin genre och stil, men ändå väldigt olika förstås som ju alla böcker är till syvende och sist. Här följer några ord om vad jag tyckte om dem båda!

Gryningsstjärna

Charlotte Cederlunds serie Idijärvi-trilogin om den skånska tjejen Aili med sina samiska rötter, är en favorit inom den nordiska ungdomsfantasyn sedan tidigare. Jag läste den första delen, ”Middagsmörker” i februari månad när vi under sportlovet spenderade en vecka i det gnistrande vita, friska Årefjällen – en underbar kombo att läsa i ett varmt och ombonat hus med kakelugn och timrade väggar när snön faller tyst utanför fönstren… Andra delen läste jag lite otippat nu i sommar, men vinterkänslan var bara välkommen och uppfriskande och läsupplevelsen fylld av spänning.

Det här är böcker man läser med andan i halsen. De är händelsespäckade och oerhört originella. Författaren har en skicklig fingertoppskänsla när det kommer till att både skildra sina karaktärer och att sätta handlingen i en intressant miljö full av motsägelser, dramatik och mystik. Efter en lässvacka som hette duga, var ”Gryningsstjärna” (del två i serien) precis vad jag behövde för att hitta tillbaka till ett härligt sommarläsflow. Ibland behöver man ta ”tuffa” beslut och bryta upp med en bok rakt av för att kunna hitta tillbaka till läsglädjen igen. Det tar alltid emot för mig, då det känns ”fel” att inte läsa ut en bok. Men någonstans måste man ju också inse att man aldrig kommer kunna hinna läsa alla böcker. Det finns en begränsning. Men visst hade det varit coolt att ha två parallella liv; ett för ständig läsning och ett där man hinner med allt det där andra som man också vill hinna göra?! Läsning tar ju både tid och dina sinnen och förmåga till fantasi i anspråk. Att det aldrig har känts som en uppoffring för mig är en gåva jag håller hårt i hjärtat.

Läs mer om serien, samisk kultur, mytologi och verklighetens Idijärvi (samebyn där böckerna utspelar sig) på författarens hemsida som jag starkt rekommenderar att ni besöker!

Ordbrodösen

Kanske en av de mest omtalade och spridda böckerna i mitt flöde på Instagram det senaste året? En bok som vad jag förstår har varit något av en tudelare; de flesta är positiva och höjer den till skyarna, andra är mer tveksamma. Men det blir väl ofta så när en bok blir omtalad och för med sig en massa förväntan hos läsaren. Har man högre förväntningar är ju fallet också högre. Jag hade om jag ska vara ärlig stängt av förväntningarna helt och min läsupplevelse fick därför vara mycket ifred för yttre och inre påverkan, vilket var skönt.

För det första har Anna Arvidssons debutroman en både intressant, udda och vacker titel. I mäktiga, glänsande guldbokstäver är titeln ”Ordbrodösen” inetsad mot en svärtad bakgrund som föreställer en siluett av en äldre stadskärna någonstans i Sverige och en ung tjej med långt hår och slutna ögon som tycks vara fångad i en rörelse av dans. Vänder man på boken och läser på baksidan blir man inte mindre nyfiken. Det här är en bok med en alldeles unik handling som får det att rysa av spänning utmed ryggraden.

Boken handlar om Alba som står inför sin artonårsdag. En dag som hon och generationer bakåt i hennes släktled har väntat på med högtidligt allvar och vördnad. Det är nämligen dags för Alba att under en ceremoni i en värmländsk bruksort frambringa kraften att kunna styra andras tankar genom det skrivna ordet. En kraft som bara kan tillmätas äkta ordbrodöser och som har funnits bland kvinnorna i Albas släkt i generationer bakåt. Det finns inte på kartan att Alba ska misslyckas. När hon därför gör det utbryter någon form av stilla panik och allvar bland de samlade och man beslutar sig för att skicka iväg Alba till Stockholm under tiden som man går till botten med vad som har blivit fel med hennes kraft. Det släkten inte känner till är att Alba i Stockholm får kännedom om mörka, dolda och allt annat än avundsvärda hemligheter om sin egen släkt… Hemligheter som får allt att ställas på sin spets och den trygga vardagen att förvandlas till en livsfarlig plats att befinna sig på…

”Ordbrodösen” var väldigt lättsmält på det sättet att det gick tacksamt snabbt att komma in i handlingen. Det är många spännande, lite längre faser i boken där det är omöjligt att sluta läsa. Under de passagerna tycker jag det också bitvis finns en potential att bli riktigt läbbigt och det är väl framförallt det tillsammans med den unika handlingen som gör att jag fastnar för den här boken så som jag gör. En högst läsvärd ungdomsbok som jag verkligen kan rekommendera för såväl ungdomar som vuxna!

Flickan på hotellet

”Flickan på hotellet” är första delen i en planerad trilogi om gymnasietjejen Alex Skarp av journalisten och  författaren Katarina Wennstam. Och därmed debuterar också författaren som ungdomsboksförfattare inom den genre (spänning/deckare) som hon tidigare har rönt mycket framgång inom för vuxna. ”Flickan på hotellet” är en roman att läsa med andan i halsen; jag sträckläste den på någon dag eftersom den var så grymt spännande! En lyckad debut som absolut väckte mitt intresse för att läsa de nästkommande delarna om Alex Skarp.

En dag råkar gymnasietjejen Alex Skarp höra ett samtal hon inte kan släppa. Det är hennes pappas sambo Valentina som med låg röst berättar om det senaste fallet som hon arbetar med; en flicka i Alex ålder har blivit mördad på ett brutalt sätt. Genom strypsex på ett sjaskigt hotellrum i centrala Stockholm av en okänd man som tagit in på hotellet i falskt namn och sedan bara lämnat henne där under täcket.

Alex har på senare tiden förvånat sig själv genom att bita ifrån när någonting i skolan eller vardagen känns fel och skevt. Hon ställer sig upp i aulan och ifrågasätter varför rektorn har kallat in tjejerna för ett samtal och inte de tafsande killarna. Hon ryter ifrån när en kille på skolan tillsammans med sitt ”coola” gäng planerar att dra i trosorna på en tjej i korridoren och säger ifrån när han sedan kallar henne för ”hora”. Alex vet inte riktigt varifrån den starka rösten kommer, men rösten tar hon i alla fall med sig in i fallet med den strypta tjejen Olivia Fridh.

Tillsammans med sina bästa vänner Charlie och Bianca börjar de på egen hand söka svaret på frågan om vem som mördade Olivia. Bianca, som är grym på datorer börjar söka på sociala medier och får snart upp misstänkta spår. Och Alex söker jobb på hotellet där Olivia blev mördad. Under jobbintervjun är hon nästan på väg att tacka nej; känslan hon får av att befinna sig på hotellägarens kontor ger henne kalla kårar och hon anar att något inte alls står rätt till… På kontoret råkar hon se ett fotografi över hotellpersonalen. Och där, bredvid hotellägaren Adrian Clamentini står Olivia Fridh, iklädd hotellets ljusblå jobbskjorta. Men varför undanhåller hotellet den informationen för polisen?

Det är spännande och otäckt från början till slut i denna deckare för unga vuxna! Det enda negativa är att den ibland inte känns så trovärdig i sitt händelseförlopp. Jag tänker ibland när jag läser; skulle detta verkligen kunna hända? Och kommer fram till att… njaaaeee. Förmodligen inte. På det sättet är den kanske lite väl tillrättalagd ibland. Å andra sidan väcker den många viktiga tankar som ger perspektiv på hur maktstrukturerna i vårt samhälle ser ut och målar upp en bild av att de är så djupt inpräntade i oss. Det är en skön känsla att läsa om en stark tjej i huvudrollen som vågar säga ifrån och stå upp för det som hon tycker är rätt och fel och därmed bidra till att samhället förändras till det bättre.

Bronsnyckeln

Sedan jag skrev sist har jag hunnit läsa del ett och två ur vikingaserien ”Sagan om Turid” av Elisabeth Östnäs (vilka jag för övriga tyckte var mycket läsvärda, spännande och välskrivna). Jag påbörjade även del tre, men så kom ju ”Bronsnyckeln” emellan! Och jag måste erkänna att det är svårt att låta bli att skjuta upp läsningen av ”Bronsnyckeln” när den är en direkt fortsättning av ”Kopparhandsken” som ju var en av mina litterära höjdpunkter förra året! Här kommer därför ett litet inlägg med mina tankar om del tre, ”Bronsnyckeln” av författarna Holly Black och Cassandra Clare.

Ju längre in i en serie jag kommer, desto mindre vill jag egentligen avslöja om den här på bloggen för alla er som inte hunnit läsa föregående delar. Men här kommer några ord som jag hoppas inte avslöjar för mycket! I del tre får vi återigen möta det fantastiska kompisgänget Call, Aaron, Tamara och så vargen Tumult förstås. De träffas efter ett sövande sommarlov och känslan när de börjar sitt bronsår på den magiska skolan ”Magisterium” igen är att de för första gången på länge kanske kan ägna sig uteslutande åt att lära sig något. Det blir som ni säkert redan räknat ut, inte alls som de tänkt sig. För på skolan blir de snart varse om att det lurar en hemlig mördare som verkar vara ute efter att döda Call och hans vänner…

Det som slog mig mest när jag började läsa de första sidorna i boken var hur otroligt mycket jag hade saknat författarnas humor:

”- Borde inte trollkarlarna redan ha kollat det? frågade Aaron.

Tamara ryckte på axlarna. – Även om de har det skulle de inte ge oss namnen, så det här är ett sätt att korta listan över misstänkta.

– Någon har läst om alla sina Kittyböcker i sommar, sa Jasper.

Tamara log ett varggrin. – Någon kommer snart få en smäll i ansiktet”.

Och sedan var det det här med mina höga förväntningar om att få läsa ännu en gastkramande spännande bok med en massa oväntade vändningar och cliffhangers. Trots att ”Bronsnyckeln” saknar det höga tempot som var ”Kopparhandskens” signum, är det en grymt spännande bok (på ett lite lugnare sätt) som döljer en massa mörka hemligheter och som tids nog leder fram till ett slut som är minst sagt oväntat och fruktansvärt…

Min recension av första delen, ”Järnprovet” hittar ni HÄR!

Del två i serien, ”Kopparhandsken” var enligt mig en av 2016 års bästa barn- och ungdomsböcker. I detta inlägg hittar ni några rader om varför den var och är så bra!

Dödsdömda

I helgen har jag läst ”Dödsdömda” av författaren Camilla Lagerqvist. ”Dödsdömda” är den fjärde och senaste delen ur hennes ungdomsboksserie ”Svarta rosorna” som utspelar sig i Sverige och Norge under andra världskriget.

”Svarta Rosorna” har verkligen kommit att bli som en kär vän man återser efter ett längre uppehåll. Nu har det hunnit komma ut fyra delar och alla delarna har varit starka läsupplevelser och det är svårt att slita sig från huvudpersonerna Maja, Hilde och Bens öden. De är så unga och så modiga!

I ”Dödsdömda” trappas dramatiken upp ett snäpp värre; som titeln avslöjar väntar döden ständigt bakom nästa hörn för ungdomarna i motståndsgruppen ”Svarta rosorna”. De får av en slump reda på att en hel norsk by vid namn Solvik svävar i livsfara. ”Svarta rosorna” bestämmer sig återigen för att ge sig av, över norska gränsen för att varna Solviks bybor undan nazisterna som med ljus och lykta söker efter motståndsmän och förrädare och som allt eftersom kriget närmar sitt slut har blivit mer och mer besatta och villkorslösa i sitt sökande. Och någonstans vet Maja, Hilde och Ben innerst inne att det här kommer bli deras farligaste uppdrag någonsin…

Oerhört bra skrivet av Camilla Lagerqvist! Jag läser med hjärtat dunkande av fasa och stigande skräck. Så olidligt spännande och skickligt skrivet! Läs ”Svarta Rosorna” om ni har missat denna serie, det är omöjligt att bli besviken!!!

Här kan ni läsa mina tankar om del ett och tre:

Uppdraget – del 1

Förrädarna – del 3

Gasten!

Finns det egentligen något man hellre önskar sig som resesällskap än en rykande färsk PAX-bok!!??

I helgen fick den senaste delen i grymma, grymma serien PAX av Åsa Larsson och Ingela Korsell följa med på långtur då vi skulle upp till Stockholm och ner igen över en dag. Över nio timmar i bilen; ja, vad hade jag gjort utan den?! Som tur var blev jag inte åksjuk, men det är ju något av ett under, då jag satt med näsan i boken i ett enda svep. PAX böckerna slukar man hela, det säger svisch och så sitter man där och ångrar att man inte sparade lite på boken, så att man slipper längta ihjäl sig till att nästa del ska hinna komma ut, så att man kan fortsätta där föregående slutar. För de slutar alltid med en ruggig cliff hanger. Det kan jag lova! Gå gärna in på PAX facebooksida och läs mer om vad som händer kring böckerna!

Och här kan ni läsa mer om vad jag tyckte om de andra delarna i serien:

Del 1 & 2 (Nidstången & Grimmen)

Del 3 & 4 (Mylingen & Bjäran)

Denna gången börjar allt med ett till synes harmlöst luciafirande i Mariefred som snart urartar då tre barn leker ”svarta madam”. Under leken öppnas en port upp och tre ondskefulla gastar börjar härja fritt i staden. Och lotten faller som vanligt på Viggo och Alrik, som måste bekämpa de farliga gastarna för att förhindra att hela Mariefred blir gastkramade. Men denna gång blir det svårare än de trott och de tvingas ta hjälp av flickan Iris som de egentligen inte litar på. Men om de ska ha någon som helst chans verkar Iris vara den enda som kan hjälpa dem…

Mer än så vill jag inte säga eller avslöja! Bara läs! Lova att ni gör det! Om ni inte har läst PAX ännu, har ni verkligen missat något riktigt, riktigt bra!

PAX har en originalitet som heter duga!

Brännmärkta

I helgen läste jag ut del två i serien Firnbarnen av Lena Ollmark – en av Sveriges absolut bästa rysarförfattare för barn och unga enligt mig! För att få en känsla för serien och hur ruskigt spännande och skräckigt det faktiskt är att läsa dem, är ett tips att kolla in boktrailern till ”Brännmärkta”, som förlaget lagt ut på sin hemsida. Det kan ju ibland vara svårt att ringa in vad det är som gör en bok så läsvärd och det tycker jag ofta är fallet med de riktigt bra böckerna!

Serien Firnbarnen handlar om tre barn som går på mellanstadiet i en liten by som kallas Firnby. I böckerna får man reda på mer om byns historia och som läsare förstår man att det på många sätt är en plats som bär minnen av mycket mörka och ondskefulla ting… Det är en plats där ondskan lever sig kvar, både i den täta skogen runtikring skolan och husen där byborna bor, men också och kanske framförallt på skolan, som är mycket gammal. Om ni är nyfikna på vad jag tyckte om den första boken, får ni jättegärna läsa min recension om den HÄR!

I båda böckerna möter vi barnen Natta, Teddy och Leo som går i samma klass på skolan. De är till en början främlingar för varann och går dessutom på varandras nerver. Men när Natta, Teddy och Leo blir vittne till något fruktansvärt som utspelar sig i skolans källare, tar de ett viktigt beslut som får dem att knyta sig allt starkare till varandra. De tar upp jakten på ondskan som har sina rötter i skolans mörka källare, hundra år tillbaka i tiden…

I den fristående fortsättningen, ”Brännmärkta” kämpar Natta, Teddy och Leo för att göra sig fria från mardrömmarna som drabbar dem om nätterna och som gör det omöjligt för dem att göra sig kvitt det hemska som drabbat dem på skolan. Det visar sig vara svårare än de trott… Ganska tidigt i boken är nämligen Nattas kompis Elin med om en läskig ridolycka ute i skogen. Elin bestämmer sig för att rida ensam ut till ett kalhygge i skogen där det finns ett fint klättringsparti. När det börjar dröja och Elin inte kommer tillbaka, börjar Natta bli orolig. När hästen dessutom kommer tillbaka utan sin ryttare, larmar ridskolan och de ger sig ut på skallgång för att leta efter den försvunna flickan. Trots att de vet att Elin inte borde ha kommit så långt, är hon spårlöst försvunnen och de tvingas ge upp letandet. När man sedan hittar Elin igen, är hon sig inte lik och Natta misstänker att någonting hemskt har hänt henne.

När några av barnen i ettan försvinner på liknande sätt ut i skogen, för att komma tillbaka och leka hemlighetsfulla lekar, börjar det bli riktigt obehagligt. Lekarna verkar nämligen bygga på en gammal spökhistoria som handlar om en ung kvinna som lurade med sig barn ut i skogen för att stänga in dem i rotvältor. Långsamt börjar det gå upp för Natta, Teddy och Leo att det kanske finns någon därute i skogen som påverkar barnen och styr barnen…

Firnbarnen håller en hög klass rakt igenom! Jag skulle nog säga att denna serie är något av det läskigaste man kan läsa bland mellanåldersböckerna. Välskrivna och svindlande spännande och ruggigt rysliga! Passar utmärkt att sträckläsas under höstlovet, då man kan kura under en filt eller vid en öppen brasa!

På onsdag, veckan efter lovet kommer jag att bokattacka ”Brännmärkta” för årskurs 5/6 i Timmernabben! Det ska bli skoj! Jag vet nämligen att den klassen älskar mysrysiga böcker!

Mademoiselle Oiseau är tillbaka!

Illustratör: Lovisa Burfitt

Äntligen är hon tillbaka! ❤

Eller borde jag inte skriva DEM?! För det är så många rara och fiffiga personer i serien om Mademoiselle Oiseau som gör att man längtar tillbaka till den där speciella sagovärlds-stämningen som man bara vill supa in! Titta bara på illustrationen av Lovisa Burfitt här ovan! Så fin!

Om ni vill höra mer om vad jag tyckte om första boken av Andrea de la Barre de Nanteuil och Lovisa Burfitt, kan ni kika in HÄR. Och vill ni höra författaren Andrea och illustratören Lovisa berätta mer om boken och Paris där den utspelar sig, måste ni bara titta på denna videon!

Första boken slutade lite vemodigt och höljt i dunkel. Mademoiselle Oiseau – den mystiska grannen som bor högst upp i flervåningshuset på avenue des Temps Perdus och som kommit att bli en kär vän till flickan Isabella, ger sig av på en flygande matta mitt i den varma augustinatten… Och nu är Isabella lämnad ensam att ta hand om lägenheten och alla Mademoiselle Oiseaus exotiska fåglar och katter. Isabella vankar av och an och drömmer ofta om Mademoiselle Oiseau på nätterna. Hon vaknar ofta av att det känns som om Mademoiselle Oiseau vill skicka henne meddelanden genom drömmarna. Men vad vill hon egentligen säga henne?

Illustratör: Lovisa Burfitt

Till sin hjälp har Isabella vännen Isis, som dessutom är släkt med Mademoiselle Oiseau. Tillsammans lägger de ett pussel av alla minnesfragment, drömmar och bortglömda saker som Mademoiselle och hennes systrar lämnar efter sig…

Andra delen i serien om Mademoiselle Oiseau är mycket mörkare och snäppet mera mystisk och inte minst surrealistisk än den första boken. Det nät av drömmar som Isabella och hennes vän Isis flätar samman blir bara mer och mer märklig för var dag som går. Det tillsammans med de overkligt vackra illustrationerna av Lovisa Burfitt blir en oemotståndlig kombination. Det finns liksom någonting gäckande i det mångbottnade pusslet om Mademoiselles liv som framträder allt tydligare. En riktig sagobok för alla åldrar, men kanske mest av allt för oss vuxna! ❤

Läs mer om böckerna här:

Rabén & Sjögren

Lena Kåreland för Svd

Carolina läser

Helena Höjenberg för Expressen

Kattugglan

Charmiga och roliga Juni är tillbaka!

Ibland behöver man bara vara ensam med en mysig och charmig bok en söndag som denna! Jag traskade iväg ut i solen på charmiga kullerstensgator, förbi grindar med korgar där någon snäll själ lagt äpplen och plommon för förbipasserande att ta av. När jag kommit fram till parken med de gamla träden från 1800talet och de simmande änderna, stannade jag till, slog mig ned på en grön, solvarm bänk precis intill de plaskande, busiga änderna för att läsa klart boken ”Ärligt talat, Juni”. En bok man blir glad av bara blotta tanken, då huvudpersonen Juni är så charmig och rolig och alltid får mig att känna mig mindre ensam! Juni, som i denna andra bok i serien, nu både har kärleksbekymmer, hästbekymmer och bästisbekymmer. Och så är det ju också den där gnagande oron över att trassla in sig, när det är så lätt att ljuga för att skydda sig själv eller göra sanningen mera intressant i andras ögon. Jag älskar illustrationerna. De är så tokiga och humoristiska och fångar verkligen på pricken kärnan i Junis stora dilemman i vardagen. Böckerna om Juni av Lin Hallberg fångar livet i en elva/tolvårings medvetande på ett ärligt och fint sätt. Och det är så mycket igenkänning! Juni är verkligen ett perfekt sällskap en solig septemberhelg som denna!

Här kan ni läsa vad jag tyckte om den första Juniboken (som jag tyckte var en annorlunda hästbok med sting och humor)!