#läserjustnu

Jag är alldeles strax färdig med den tredje delen i Kristina Ohlssons ruggigt spännande serie om barnen Billie, Aladdin och Simona! Även om den utspelar sig under en påsk i ett regnigt och blåsigt Åhus i Skåne, kan jag verkligen leva mig in i stämningen, denna dag då det regnar och mullrar i ett annars somrigt och kvavt Småland… Jag läste Glasbarnen (del ett i serien) när den kom ut 2013 och gillade den starkt. Andra delen, Silverpojken har jag ännu inte läst. Men Stenänglar hamnade som av en ren slump i min sommarbokshög, då den stod inne på hyllan i bibblan en dag. De här böckerna går ju utmärkt att läsa fristående (i vilken följd man själv önskar).

I just denna delen är det Simona och hennes mormor som står i fokus i berättelsen som utspelar sig i hennes mormors stora hus på stranden i Åhus. Huset har en gång varit hotell och Simona älskar i normala fall att spendera loven där med mormor. Men just denna påsken är det något som står väldigt fel till med både mormor och huset… Vad det är, kan hon inte riktigt sätta fingret på, men så mycket vet hon, att det måste ha att göra med de stora stenstatyerna på baksidan av huset. Där står nämligen fyra stora figurer som Simona och hennes vänner tror ska föreställa en hel familj. Men de beter sig inte som statyer i normala fall borde göra. De flyttar nämligen på sig. Och ingen förstår hur det går till. Det är som om de vill berätta något…

En underbar spännande bok som rymmer så mycket mer än just spökhistorier och spänning. Den handlar också om vänskap, kärlek, sorg, gamla svek och släkthemligheter. Lättläst med sidor i ett lite mindre format med korta kapitel och en handling som hela tiden driver på berättelsen framåt. Spänning när den är som allra bäst!

Helgens läsning!

Hej!

Nu vill jag berätta om helgens härliga läsning! Trots det underbara sommarvädret blev det nämligen en hel del läsning för mig av både gamla och nya barnböcker som jag vill dela med mig av.

Den första boken som jag läste ut heter ”Rädda Rabalder” – del två i den underbara serien ”Konaklubben” av författaren Inger Frimansson. I den här delen får vi åter träffa Konaklubbens modiga och hästtokiga medlemmar Frossan, Bojan och Hercules. Frossan, som är seriens huvuperson nummer ett, får i denna delen lite hjärtesorg när hon som av en slump får reda på att hennes favorithäst Rabalder ska tillbaka till sin egentliga ägare. Detta blir förstås ett fall för Konaklubben som bestämmer sig för att göra allt de kan för att få tillbaka Rabalder till ridskolan! En finfin bok jag rekommenderar till alla som har ett extra rum för hästar i sitt hjärta <3.

Denna rara skapelse läste jag ut på någon halvtimme i fredags. Men vilken fin halvtimme att spendera i dessa söta varelsers sällskap. Beatrix Potters illustrationer har väl följt med oss alla på ett eller annat sätt genom livet, men kanske är det få förunnat att faktiskt har läst något av henne. Med ett styng i hjärtat hittade jag denna i bokhyllan och kände att nu var det dags att låna hem den för att skutta efter de busiga kaninungarna Pelle, Benjamin och Flopsys ungar! För sötare kaniner kan man väl knappast hitta?! Älskar att de har så fina kläder på sig. En del påminner om något man skulle kunna hitta i en utklädningslåda eller i Farmors låda på vinden. Rekommenderas varmt!

Näst på tur stod del tre i Konaklubben; ”Kan man älska Misja?”. Måste få flika in att jag gillar de här omslagen så mycket.

I den här boken är det hästen Misja som står i centrum, när hon blir mer och mer ohanterlig på ridskolan. Under en ridlektion kastas en tjej av och får åka in med ambulans till sjukhuset. Det börjar pratas om Misja och allt fler blir rädda för henne och ryktet sprids snabbt om att det finns en farlig häst på ridskolan. Men vad är det egentligen med Misja? Och kan man verkligen älska henne?

Men inte bara Misja har det tufft. Även Frossan mår sämre än vanligt. Hennes bästis Bojan ska åka iväg till en av sina bästa vänner, Clara i Jönköping och Frossan vill inte erkänna att hon känner sig ledsen och övergiven. Och ännu jobbigare blir det när hon måste bestämma sig om hon ska våga gå på det där ridlägret som hon drömmer om eller inte. Men hur gör man när man känner sig så feg för att inte våga sova över hos någon annan att man inte vågar tala om det för någon? Inte ens sin bästa vän… Ännu en underbar bok ur serien Konaklubben!

Den här lilla boken om kärlek av Ulf Stark är verkligen fin. Den utspelar sig mitt under andra världskriget i ett kallt och vintervitt Sverige och handlar om pojken Fred. Freds pappa har åkt iväg för att bevaka gränsen uppe i norr och kvar hemma går Fred och hans mamma. Fred längtar så mycket efter sin pappa och efter att det ska bli fred så att det känns som hjärtat ska gå sönder. För att stilla sin längtan, går han in i klädkammaren varje kväll och pratar med sin pappa. Eller egentligen är det hans längtan som är så stark så att vindens vinande genom ventilen i klädkammaren frammanar pappans röst. Och där står han så, varje kväll och har både längre och kortare konversationer med sin pappa. Han säger något och pappan hummar, svarar och frågar. Med sin pappa kan han prata om allt mellan himmel och jord. Om kriget. Om livet och döden och kärleken. Men mest av allt om kärleken. Fred är nämligen kär i en flicka som heter Elsa. Elsa, som har elektriskt, burrigt hår, pratar genom näsan och är lika stark som Karl Alfred. Men det blir inte lätt för Fred att få Elsa att förstå hur han verkligen känner…

En underbar, varm och poetisk skildring om det som får det allra mörkaste och kallaste att smälta bort; kärleken som övervinner all rädsla och sorg och till slut också kriget. Jättefin bok av Ulf Stark!!

Och äntligen blev det så dags för mig att läsa Katarina Genars senaste rysare för barn, ”Röda spår” som kom ut 2014. En lättläst, precis lagom mysrysig och spännande sommarbok ni bara måste läsa!

Sommarlovet närmar sig med stormsteg och Samuel inser med en stigande känsla av panik att det inte kommer bli någonting vettigt alls av det här lovet… Hans bästa kompisar Milo och Felix överger honom för ett seglarläger och hans föräldrar kommer jobba hela lovet. Föräldrarna verkar inte alls bekymrade över detta och hans mamma slänger ur sig att ”Men du klarar dig ju fint utan oss, du hänger ju ändå mest på fotbollsplanen”. Men så kommer det sig att en lapp på Konsum förändrar allting. Ett gammalt, vackert hus uthyres ute på landet och annonsören utlovar ”fågelkvitter” och ”vacker utsikt”. Hans mamma blir eld och lågor och övertalar Samuel och hans pappa att hyra stället, medan hon själv arbetar på sjukhuset dagarna långa. Allt är frid och fröjd ända tills Samuel börjar höra och se saker i huset som får hans nackhår att resa sig… Men vem skulle tro honom, när han knappt själv vågar tro på det han ser…?

En av Katarina Genars bästa böcker! Katarina Genar, som ju besöker våra fyror efter sommarlovet! Det ska bli så underbart att få träffa henne!

Ha en bra dag!

Mylingen & Bjäran

De sista raderna i Bjäran dunkar i hjärtat och jag kan bara tänka på hur osannolikt grym den här serien är!! Det är så vansinnigt spännande att man får magknip. Och jag vet att jag inte är ensam om att tycka det. Mylingen och Bjäran är del 3 & 4 i serien PAX som är skrivna av författarna Åsa Larsson och Ingela Korsell och illustrerade av grymt skickliga Henrik Jonsson. Läs här om ni är nyfikna på vad jag tyckte om del 1 & 2: Nidstången och Grimmen.

I Mylingen och Bjäran tätnar mörkret och ondskan återigen i Mariefred och denna gången ställs bröderna Viggo och Alrik inför de största utmaningarna hittills. Att behålla lugnet och tryggheten i varandra när allt annat omkring dem rasar samman. Någonstans i Mariefred lurar nämligen den ondskefulla Svarthäxan. Och det går inte längre att lita på någon när ondskan växer sig starkare och hungrigare… Tiden pulsar och mörkret vandrar in!

Tänk den sommaren då alla PAX-delarna har kommit ut och man kan få läsa alla en gång till och i ett sträck! Lyckliga dag. Och lyckliga ni som ännu inte har läst något ur PAX. Ni får inte missa dem!

Uppror

Ni som följer min blogg, vet att jag är helt såld på denna serien av Magnus Nordin! Fjärde och (snyft) avslutande delen gavs ut redan den 9 mars, men först igår hade jag lyckan att läsa den! De tog inte mer än någon timme att läsa ut den – med andan i halsen och ett välbekant hugg i magen (som alltid när jag läser om Emma och Sebbe på zombiehärjade Gotland) och nu i efterhand med en klump i magen av vemod, för att det nu är över… Jag finner inga ord. Det. Här. Är. Så. Bra. Har ni inte läst ”Varelserna”, så gör det, snälla rara!! Jag älskar den där perfekta blandningen mellan rys och kärlek. Allt i ett. Och illustrationerna av Lars Gabel är så snygga. Nu ska jag bara låta veckorna och kanske några månader gå och sedan sluka dem igen, fast nu i en och samma följd (och utan den annars så otåliga väntan på att nästa del ska ges ut). Nu är väntan över.

Här kan ni läsa vad jag tyckte om ”Fristaden” (del 3) i serien.

GRYMMA, GRYMMA ”VARELSERNA”!

❤

 

Mörk ängel

Hej!

För några dagar sedan läste jag ut boken ”Mörk ängel”, som jag gärna vill tipsa er om! ”Mörk ängel” är en sådan där bok det talas om och som de allra flesta jag har hört ifrån också gillar starkt. Den har bland annat legat tvåa på ”New York Times bestsellerlista” och sålts till 23 länder och det är många bloggare som har höjt den till skyarna. ”Mörk ängel” är första delen i en fantasy- och science fiction-serie för unga vuxna som heter ”Önskemånglarens dotter”. Andra delen i serien kom ut på svenska redan i oktober förra året, ”Blod och stjärnstoft”.

Berättelsen kretsar kring Karou – flickan med det blåa håret och de mystiska tatueringarna, som bor i Prag och studerar konst. Om dagarna spenderar hon tiden med att fylla sitt skissblock med fantastiska illustrationer av människor och varelser som inte är av denna världen. Men hon bär också på en mörk hemlighet som hon inte avslöjar för någon. Ibland försvinner hon för att gå på hemlighetsfulla ärenden åt önskemånglaren – en man med människo- och djurkropp (en så kallad kimär) som har tagit hand om henne ända sedan hon var liten.

Som tack för att hon åker över världens alla hörn och samlar in djur- och människotänder, får hon halsband med pärlor av önskningar. Hon vet inte något om varför han samlar in tänder eller vad han gör med dem, men ibland anar hon att det inte är helt och hållet av godo. Lika lite som hon vet något om sig själv eller varifrån hon kommer. Och denna ovetskap och känsla av att inte ha någon förankring, får hjärtat att skava av en saknad bortom ord. En saknad efter att höra hemma någonstans och en saknad efter att minnas det förflutna. Man skulle kunna säga att hon lever två slags olika liv – ett i människornas värld i Prag och ett bland kimärerna (demonerna) annorstädes, dit hon tar sig via olika portaler tack vare önskemånglaren.

Berättelsen djupnar och blir allt mörkare, när det börjar dyka upp mystiska handavtryck på dörrar i världens alla hörn. Det är som om någon har bränt in sitt handavtryck och därmed också förändrat något obestämbart. Samtidigt vandrar det runt bevingade varelser och skuggor i städerna som skapar oro och spänning. Varifrån kommer de och vad vill de egentligen? I sökandet efter sitt förflutna, dras Karou in i en uråldrig konflikt och strid mellan ljus och mörker, änglar och demoner… och hon möter den våldsamt vackra ängeln Akiva med de brinnande tigerögonen…

Vad jag tyckte om boken:

Jag var väldigt nyfiken och förväntansfull när jag började läsa ”Mörk ängel” och jag kan säga att jag känner att boken har levt upp till mina förväntningar och ändå inte… Jag är lite kluven inför vad jag egentligen ska tycka om den, då jag tycker att den svajar väldigt mycket och är i vissa sekvenser ruskigt bra och spännande och i andra ganska seg. I de passager där boken känns seg (framförallt någonstans i mitten upplevde jag att den tappade i spänning och fart), är den framförallt inte tillräckligt gripande och berör mig inte på det sätt som jag hade önskat efter den spännande inledningen av boken. Men glöm då inte att jag (som alla andra) hade ovanligt höga förväntningar.

Det jag gillar med ”Mörk ängel” (och också hoppas på av fortsättningen av serien) är att den är så fantasifull! Världen man möter i ”Mörk ängel” känns oväntad och skiljer sig mycket från det jag tidigare har läst i samma genre. Däremot är själva intrigen och kärlekshistorien inte lika unik och just kärlekshistorien håller inte riktigt för mig, i alla fall inte i början. Mot slutet tycker jag att boken faktiskt blir bättre igen med en spännande cliffhanger, trots att den samtidigt är ganska rörig och hoppig i kronologin med mycket tillbakablickar. Det känns som om författaren vill hinna få med så mycket som möjligt på så kort tid som möjligt, efter en ganska lång, utdragen och händelsefattig paus i mitten. Men trots att jag tycker att den inte riktigt håller ihop på vissa ställen, som jag hade önskat, så gillar jag den ändå så pass mycket att jag blir nyfiken och sugen på att fortsätta läsa serien!

Så om ni ännu inte har läst ”Mörk ängel”, tycker jag ABSOLUT att ni ska läsa den!

Trevlig helg till er alla!

Nya, fina, spännande serier & böcker för barn!

Hej!

För några dagar sedan kom de nya böckerna som jag har beställt till en av mina skolor som saknar skolbibliotek. Istället för bibliotek i skolan har de ett bokrum som är fullt av gamla och nya böcker. I år bestämde jag mig för att köpa in det mesta av anslaget direkt. Barnen har väntat tillräckligt länge och nu är det verkligen hög tid att få in lite nya böcker! Jag tänkte presentera de nya böckerna i omgångar och i takt med att jag hinner läsa dem själv och kan berätta mer om vad jag tyckte om dem här på bloggen. Här kommer det första gänget!

GLIMMA

Glimma är en ny serie från Hegas som jag blev nyfiken på när jag bläddrade igenom förlagets kommande titlar för i år. Del 1 i serien heter ”Räddad” och är skriven av Marie Helleday Ekwurtzel. En gullig detalj är att hon tillägnar boken sin första sköthäst Bombi <3.

När jag läser ”Räddad” får jag en sådan härlig, glad och sprallig känsla av hur det kändes när jag själv var i den åldern och slukade hästböcker efter hästböcker på löpande band. Jag och min syster brukade läsa samma serier och slåss om delarna. Det var inte Sigge, Teddy och Sam på den tiden. Det var istället ”Britta & Silver”, böckerna om Klara, Flambards, Svarta hingsten med flera. Många somrar bodde vi också i Wendy-tidningar. Jag minns att man nästan blev på dåligt humör om man inte hade en Wendy-tidning inom räckhåll.

När jag läser boken om Lilly och Glimma minns jag också förstås tiden då jag själv gick på ridskola och drömde om en egen häst. Jag kan verkligen leva mig in i Lillys känslor och det hon brinner för. Det som är så härligt med den här boken är den höga igenkänningsfaktorn, men också den där känslan av att man tack vare boken kan komma lite närmare de där drömmarna som alltför ofta kanske känns orealistiska. Tack vare hästböckerna blir allt möjligt och man kan få låtsas för en stund att allt det där händer en som läsare också!

Illustrationerna av Lena Furberg är också så fina och underbara och känns igen från andra hästböcker- och tidningar. Språket är lättläst och berättelsen är både upplyftande och ljus men samtidigt spännande och lite dunkel emellanåt. Hegas (förlaget) själva har klassat boken som Hegas nivå 3, vilket ska passa läsare som vill ha ett språk som ligger nära talspråket.

MYSTERIET PÅ KYRKOGÅRDEN

”Mysteriet på kyrkogården” är liksom ”Räddad” också första delen i en ny serie från Hegas! Splej-serien handlar om barnen Peo, Lollo, Ester och Jamal som startar en egen nyhetskanal. På kanalen lägger de upp filmer och klipp på nätet, så att andra kan följa dem och vad som pågår i deras närhet. I just denna delen blir det rejält spännande då barnen upptäcker att något mystiskt händer på kyrkogården. En skugga smyger omkring bland gravstenarna, saker stjäls hos grannarna om nätterna, blommorna som de sörjande lägger på gravarna försvinner nästa dag och någon har varit i Peos mormors stuga på landet…

Även denna boken är lättläst med härliga svartvita illustrationer. Boken är på 76 sidor, passar från cirka 9 år och är skriven av Torsten Bengtsson som har skrivit mängder av bra och lättlästa böcker för barn och ungdomar!

LYSSNA PÅ MIG!

Minna är tretton år och älskar musik. Hon klarar helt enkelt inte att leva utan musiken i sitt liv. Tillsammans med sin bästis Jossan skriver de egna hiphop-låtar och bildar ett band med en tjej som heter Elin. Men det visar sig vara svårare än de trott att hålla ihop bandet och hålla sams.

Och hemma är det inte bättre. Minnas mamma har börjat dejta en man som heter Tobias och har ett halvt kilo hårgelé i håret. Det börjar med att hennes mamma gör sig till på rösten och pratar i telefon flera timmar i sträck. En morgon sitter Tobias i köket i Minnas morgonrock, som om han flyttat in och Minna stör sig jättemycket på hur smörig och överdrivet snäll han försöker låta… Minna känner att paniken växer i henne och när livet rasar ännu mera, blir musiken hennes sätt att ta itu med allt, istället för att skrika rakt ut: ”Varför lyssnar ingen på mig”?!

”Lyssna på mig!” är skriven av Martin Jonols för Hegas förlag. En skön bok i dagboksform om att hitta sig själv och våga ta plats. Hegas rekommenderar den från cirka 13 år och uppåt. Jag skulle nog säga att den även passar för något yngre barn i åldern 10-12 också.

ISBARNEN

Jag älskar verkligen den här serien! ”Svarta rosorna” heter den och är skriven av Camilla Lagerqvist. Visst är omslaget supersnyggt?! Jag har tidigare berättat om del 1 i serien som heter ”Uppdraget”. HÄR kan ni läsa mer om vad jag tyckte om den!

I ”Isbarnen” fortsätter de gastkramande äventyren för vännerna Maja, Hilde och Ben som bor nära den norska gränsen. Böckerna utspelar sig 1943, under andra världskriget, då Norge är ockuperat av Tyskland och judarna förföljs för att deporteras till koncentrationsläger. I ”Uppdraget” startar Maja, Hilde och Ben en egen motståndsgrupp och ger sig ut på livsfarliga uppdrag för att rädda och varna människor som tyskarna är ute efter. I denna delen får vännerna ett telegram som är adresserat deras lärarinna, där det står:

”Isbarnen upptäckta. Ska skickas till Auschwitz. Tyskarna kommer imorgon. Hämta Isbarnen och för dem till Sverige.”

Vilka är ”Isbarnen” och varför kallar de sig så? Var befinner de sig och vem kan hjälpa dem att ta sig dit? Vännerna inser att de måste ta saken i egna händer och ger sig ut på det tuffaste uppdraget hittils. Och som vanligt gäller det för dem att aldrig lita på någon!

Böckerna i serien ”Svarta rosorna” passar fint för åldern 9-12 år och uppåt!

Järnprovet!

JÄRNPROVET

Och så var den utläst! Och som jag njöt av att läsa denna, den var verkligen GRYM! ”Järnprovet” är skriven av de välkända fantasyförfattarna Holly Black och Cassandra Clare som tidigare skrivit (på sina skilda håll) de bästsäljande serierna Spiderwick och ”The Mortal Instruments”. Tänk vilken lyckoträff att de slog sina kloka huvuden ihop och hade modet att testa att skriva något ihop – det blev ju så bra!

”Järnprovet” är första delen i en serie som heter Magisterium, skriven för barn från cirka nio år och uppåt (rekommendation). Väldigt mycket i boken för tankarna till Harry Potter, men till min förvåning är det faktiskt ingenting som stör min läsupplevelse. Jag tror det dels beror på att den har så mycket ”eget” också som bidrar till en helt ny läsupplevelse. För att ta några exempel så är miljön verkligen unik – nästan hela boken utspelar sig på magiskolan som är belägen under jord; i underjordiska gångar med stalaktiter och stalagmiter som löper längs med underjordiska vattensystem – sjöar och floder i en värld som till en början är full av mörker…

12-åriga huvudpersonen Callum Hunt har sedan han var liten fått höra från sin pappa att han ska göra allt han kan för att undvika trollkarlsskolan, Magisterium. Så när Call (som han kallas) blir kallad till inträdesprovet till trollkarlsskolan, är han helt och hållet inställd på att misslyckas. Han intalar sig själv att han inte kan misslyckas med den uppgiften – det borde vara hur enkelt som helst för honom att klanta till sig och få dem att inse att han inte är någon trollkarl att satsa på. Men till han och hans pappas stora förvåning blir Callum antagen och Callum är helt säker på att han aldrig någonsin kommer få återse sin pappa igen. När portarna till trollkarlsskolan skärmar av de nya järneleverna från yttervärlden, är Call helt säker på att de kommer vara instängda där för evigt…

Men ingenting blir egentligen som han tänkt sig och ingenting blir heller riktigt som läsaren kanske har tänkt sig eller förväntar sig! Och där har författarna lyckats oerhört bra genom att få till en grym twist mot slutet. Det jag gillar extra mycket med ”Järnprovet” är att den leker med hjälteidealen och att den så skickligt förleder läsaren till att tro saker som aldrig riktigt infrias (inte i mitt fall i alla fall).

Call är en fascinerande karaktär – en pojke som från början fått inpräntad att han är misslyckad, långsam och inte duger till någonting. Det känns som om han bär på ett mörker och en misstänksamhet mot allt och alla, men mot alla odds skaffar han sig riktiga vänner att lita på och hans personlighet blommar ut i takt med att berättelsen vävs fram och mörkret tätnar…

Lättläst, ohyggligt spännande och lätt att fastna! Jag väntar med spänning på nästa del i Magisterium!

Sörja för de sina

Jag kan inte låta bli att läsa även del två i Kristina Sandbergs trilogi om Maj i Ö-vik! Majs värld är liksom magnetisk och jag håller verkligen av de här böckerna kärt. Att inte ha hennes tankar nära längre kommer kännas tomt, men jag har bestämt mig för att vänta med att läsa del tre: Liv till varje pris. Nu vill jag ha vår! Och att läsa böckerna om Maj är lite som om en fin och vacker vinter har varat lite för länge… Jag behöver en andningspaus, pusta ut ett tag och låta allt sjunka in lite. Ändå vet jag att jag kommer snegla trånsjukt på ”Liv till varje pris” varje gång jag ser den i bibblan… ❤

I Sörja för de sina som utspelar sig under 40- och 50-talet, möter vi en något mindre osäker och ältande Maj. Det är skönt att känna att hon nu med ett större lugn tar för sig av livet. Och ändå finns där rädslorna och oron för att något ska hända de nära och kära och henne själv. Rädslorna liksom kryper henne inpå livet, de övermannar henne och får henne att ibland gå sönder, själsligt. Hon blir gravid igen och får en pojke, Lasse – och de två tar hand om varandra medan Anita och Thomas istället blir tajtare. Och Thomas, han som haft så stora problem med alkoholen, får genomgå en hypnosbehandling och lyckas hålla sig nykter. Så allt borde och kunde ha varit bra, om inte den där tröttheten, rädslan och oron smyger sig inpå…

Detta är en oerhört fin bok – stilla och skön att läsa. Och liksom del ett är det inte så mycket för själva handlingen som man tycker om den, utan mer för hur nära Maj man kommer. Läs dem om ni inte har gjort det! De är helt underbara.

Så var det dags för bokattack igen – äntligen!

Fiffigt pyssel av plåtburkar & flingpaket…

Idag var det äntligen dags för Terese och mig att kliva in i treans klassrum för att bokattack igen! Jag hade med mig pysselboken ”Fixa: steg för steg” av Clara Lidström och Anna Karin Nyberg. En finfin bok i sköna och våraktiga färgnyanser, liksom sprittande av all pysselglädje som slår emot en när man öppnar den. Författarna har varit tydliga med att detta är en bok för barn utan föräldrar som lägger näsan i blöt. Bra tänk!

En annan riktigt bra sak är att man ska kunna pyssla av sådant man redan har hemma eller lätt hittar för en billig peng. Ett smart miljötänk kommer alltså på köpet. Trots att jag nu inte är barn längre, blev jag ändå väldigt sugen på att göra både det ena och det andra i boken, som till exempel de coola monster-bokmärkena som ser ut som om de tuggar och biter i bokens sidor och hörn. Blev också sugen på att göra en egendesignad väggklocka, då det verkade så himla enkelt och fiffigt! I boken hade de bara använt sig av ett gammalt plåtlock och några knappar till visare – snyggt!

Sorgliga känslor man helst inte vill ska höra sommaren till & drömmar om skolavslutning & liljekonvaljer…

Den andra boken hade Terese med sig; ”Sist jag var som lyckligast” av Rose Lagercrantz och Eva Eriksson – del tre i en humoristisk och allvarlig serie om stora känslor. I böckerna får vi lära känna flickan Dunne.

I denna del står sommarlovet och knackar för dörren. Men allt det som hör sommaren och de pirriga känslorna till, blir som bortblåsta med ens när Dunne får reda på att hennes pappa har varit med om en bilolycka och hamnat i koma. Dunne får gå hem till sin mormor och morfar, men allt hon kan tänka på är hennes pappa som ligger på sjukhuset.

Så kommer stunden då hon ska få åka till sjukhuset och se pappa. När Dunne får syn på honom liggandes i en säng helt stilla som om han i själva verket bara sov, ropar hon hans namn högt. Och till hennes stora glädje vaknar hennes pappa upp för en kort, kort stund och svarar henne genom att säga hennes namn. Visst blir Dunne glad, men samtidigt också rädd. Hur kommer detta sommarlov egentligen att bli? Hon vill ju mest av allt bara få vara lycklig och gå och lukta på liljekonvaljer och tänka på skolavslutningen…

 

Julens lektyr…

Julen är ett minne blott, men den stannar kvar ett litet tag i mitt hjärta och jag tänkte börja det nya året 2015 här på bloggen med att berätta om julens lektyr! I år blev det bara tre böcker för mig – en ungdomsbok, en mellanåldersbok och en inte så litet bastant vuxenroman – blandad kompott med andra ord!

5768 visningar på youtube

Den här lilla pärlan handlar om Rosita som är som en fågel i själ och hjärta. Hennes familj tillhör resandefolket, romano, men de har bott i Sverige länge. Rosita möter fördomarna varje dag – hon möter dem både hos människor som vill henne illa, men även hos människor som egentligen bara vill väl. Och hon blir tröttare och tröttare på all den här okunskapen som finns och av att ingenstans egentligen bara få vara utan att behöva tänka att man ska passa in på ett eller annat sätt. Hon är ju bara en vanlig tjej och hennes högsta dröm är att bli en stjärna som Whitney Houston och få stå i rampljuset och vara vacker.

En dag, när allt tycks gå emot henne och inget egentligen kan bli värre, händer något som får det att ljusna i hennes tillvaro. En av tjejerna i klassen som hon inte känner så väl ställer upp för henne och hon hittar en liten mening i den annars ganska gråa tillvaron.

”5768 visningar på youtube” fick ”Barnens romanpris” i höstas och har kommit att bli en viktig bok för många. Jag lärde mig en hel del när jag fick lära känna Rosita och hennes familj och få ta del av berättelserna om hennes folk och kultur. En tunn liten bok som rymde många, många kloka och viktiga tankar och berättelser som är mycket aktuella och viktiga att fånga upp idag. Jag tyckte framförallt att slutet var väldigt vackert. Den här ungdomsboken är både annorlunda och samtidigt väldigt vanlig och mycket lätt att ta till sig – både i språk och handling. Rekommenderar den varmt!

Inmurade

Några dagar in på julen började jag läsa ”Inmurade” av Lena Ollmark och jag måste faktiskt erkänna att jag blev riktigt uppskrämd. Jag tyckte omslaget var så snyggt och hela berättelsen lockade verkligen. Det var någonting med den här boken som bara förtrollade mig och pockade på min uppmärksamhet.

Hör bara här! Så här står det på baksidan av denna, första del i en ny serie som heter ”Firnbarnen”:

”För nästan hundra år sedan rasade en fruktansvärd snöstorm i trakten kring Firnby. Några barn sökte skydd i skolans källare tillsammans med sin lärarinna. Vad som hände sedan är en väl bevarad hemlighet”.

I boken får vi träffa tre barn som på olika sätt kommer att knyta närmare band med varandra. Det är Natta som gör allt för att bara passa in – en snäll tjej som har svårt att vara ärlig mot sig själv och andra. Och sedan är det den nyinflyttade killen, Leo som de flesta i klassen tycker är lite konstig. Han är varken bra på fotboll eller dataspel, vilket snabbt gör honom ganska ointressant för killgänget. Och så finns där även Teddy som tycker att all tid offline är ganska meningslös. I skolan får han vara ifred – ingen stör honom och det är så han vill ha det. Han lever bara för stunderna efter skolan då han spelar spel ifred på sitt rum. Och ganska så motvilligt blir alltså de här tre barnen tvungna att samarbeta. Det som gör att de tvingas gå samman, är att de blir vittne till någonting fruktansvärt i skolans nu nyinredda träslöjdslokal nere i källaren. Det är någon eller några som går igen i källaren… En dag  skadas en flicka på skolan under en träslöjdslektion – en maskin går inte att stänga av och hennes hand blir uppfläkt. Panik utbryter, men ingen verkar tro det Natta försöker få dem att förstå – att det faktiskt spökar på skolan…

Ja, som sagt, den här boken var verkligen ruskigt läskig. En sådan där klassisk spökhistoria som ändå aldrig blir varken banal eller avdramatiserad. Författaren lyckas verkligen sätta skräck i den där miljön i skolan och kring hela byn Firnby och det som en gång hände där för nästan hundra år sedan… Läs den! Ni kommer inte bli besvikna! Allra helst ska man nog sätta sig med denna boken under dagar då man är insnöad och det stormar riktigt snöoväder utanför fönstren… Lite som idag kanske? Snön bara yr ner!

Men vill ni undvika läskiga böcker, ska ni nog undvika denna…

Att föda ett barn

Det finaste priset man kan få för skönlitteratur i Sverige (Augustpriset), gick till Kristina Sandberg för hennes trilogi om den unga hemmafrun Maj i Örnsköldsvik under 30-60 talen. Första boken, ”Att föda ett barn” (som skildrar ett år i slutet av 30-talet) har nu varit mitt sällskap i flera dagar och det är verkligen en drabbande och levande beskrivning av en ung kvinnas liv. Maj blir gravid som tjugoåring och tvingas gifta sig med en äldre man. Hennes föräldrar och syskon (när hon som mest behöver dem), slutar att ta initiativ till att träffas av skammen. Och hennes nya, fina Örnsköldsvikssläkt tillhör både en annan generation och klass. Maj går in i det nya med en växande kropp som äcklar henne, med en skam som hon måste bära på och gömma trots att ryktet går hett från dörr till dörr. Hon kan inte för allt i världen prata ut med någon. Gamla vänner i hennes ålder tystnar och slutar höra av sig och hennes gamla kärlek, Erik sviker om och om igen. Kvar blir hon med det tysta och det outtalade där hon ska passa in utan att klaga och utan att tala. Och de nya etiketterna är svåra för Maj att ta till sig i hjärtat. Hon vandrar runt ensam och tankarna maler runt, det ekar i skallen och det är så mycket som vill ut. Helt plötsligt har hon blivit hemmafru och ”tant” och hon vet inte vad som förväntas av henne som en sådan…

Trots de till en början mycket svårflörtade, långa, krångliga meningarna, sugs jag som läsare in i Majs berättande och sövande, outtröttliga och ganska så malande och ältande inre monologer. Den här bastanta boken på nära 500 sidor gör mig verkligen imponerad. Så häftigt, tänker jag, att en ung kvinna (Kristina Sandberg) som är född på 70-talet, så levande och målande och med en sådan perfektion kan beskriva hur det var att leva som ung kvinna på 30-talet. Jag beundrar hennes språk och orden – mättnaden och den där tunga, gråa, hinnan som nästan kväver Maj i en febrig ensamhet.

Maj och hennes våndor (för glädjeämnena är inte många) tär också på mig och jag känner så mycket med henne och alla unga kvinnor som har behövt uppleva det här. Det här skeva samhället, där männen har så många fria rum att gå till, så många andrum (till exempel Majs make Thomas och hans eviga drickande och groggande) att det blir liksom inte något över för kvinnorna. För någon måste ju vara där och vakta och vaka över barnen.

Och Maj, hon har egentligen ingen som hon kan anförtro sig åt, för det verkar som om alla är upptagna med att förtränga genom att vara plikttrogna. Alla dessa etiketter! Det är något jag reagerar mycket på. Det som jag tidigare tyckt varit charmigt med den tiden, har tack vare Maj nu förbytts mot någonting annat. Majs varande är en enda lång tristess – förpliktelser, förnekelser, skam och dåligt samvete. Hon kan liksom aldrig få vara rätt.

Läs om Maj! Det är oerhört rörande att få ta del av denna berättelse. Men det krävs att man orkar – orkar ta sig igenom all denna tristess. För det händer inte så mycket i Majs värld – och ändå gör det ju det. Ja, oerhört mycket. Men på ett personligt plan. För hon tänker så mycket, Maj. Och man går där och hoppas och hoppas att hon en dag ska få sitt andrum.

Hoppas ni alla har haft en underbar jul och får ett gott nytt år 2015!