Kategoriarkiv: SKOGEN

En annan Albin

”Höga träd skavde mot varandra och krängde i vinden. Simon och Alfred syntes inte till. Det var bara jag nu.”

”En annan Albin” av författaren Johan Unenge gjorde mig nyfiken, eftersom den verkade svår att placera in i ett något specifikt fack. När jag vände på boken och läste lite på baksidan, kändes det som en bok som hade många lager med potential att beröra och väcka olika tankar och känslor. Flera bloggare har beskrivit den som svårdefinierad eftersom den rymmer inslag av olika genrer. Till handlingen hör en viktig pusselbit som mycket väl kan sägas vara ett inslag av fantasy, vilket gör att handlingen tar en oväntad vändning som väcker många frågor att diskutera – den är på så vis både lämplig som högläsningsbok och att diskutera i läsgrupper. Intressant och läsvärd och jag gillar att den flyter på i ett lagom tempo – varken för fort eller långsamt. Istället ligger fokus vid att vi som läsare får lära känna Albin i lugn och ro – en pojke som går på mellanstadiet och som bär på en massa motstridiga känslor i sin ensamhet och som under den korta tid då vi får fästa bekantskap med honom, hinner utvecklas en hel del i sig själv.

Boken påminner lite till tema om Petter Lidbecks ”Den magiska kepsen”, men har mera av känslighet och mörker och mindre av humor än Lidbecks.  En relativt lättläst bok för dem som har tålamodet att läsa en text som räcker ganska länge (222 sidor) med en handling där tempot är lite lägre. Personligen skulle jag säga att den framförallt passar för åldern 9-12 år som gemensam högläsningsbok för att fånga upp frågor som berör ensamhet, vänskap, ärlighet, att vara sedd eller inte sedd, makt och rollfördelning i skola och klassrum, möjligheten för elever att påverka sin skolvardag och tankar om hur det hade varit att vara någon annan och vilka faktorer som kan avgöra om en person vinner respekt eller inte. En fråga som är väldigt central i boken är just denna: Är ensam stark?

Albin känner sig ensam. När han verkligen anstränger sig och tänker efter, kommer han fram till att det bara finns en människa på jorden som verkligen ser honom. Och det är hans farmor. Farmor som berättar historier om när hon var liten och som får honom att känna att han verkligen kan vara sig själv. Farmor som är sjuk och ligger på sjukhus. Vid sidan av farmor finns det kanske ännu en person som verkligen ser honom. Hon heter Emma och går i samma skola. När de var små var de bästa vänner, men numera säger de bara hej till varandra när de träffas i korridoren eller någon annanstans. Men även om de inte säger mer, känner Albin att hon ändå kanske är hans bästa vän. Fortfarande.

En dag, när skolan har orientering i en skog i närheten, kommer Albin bort från sitt sällskap. Han har blivit hopparad med två killar i klassen som fullkomligt struntar i honom. Så när Albin fastnar med skorna i tjock gyttja och till slut kommer loss, är killarna spårlöst försvunna. Albin är lämnad helt ensam i skogen och kommer inte hem den kvällen eller natten. Han spenderar istället timmarna när det mörknar och blir kyligare, irrandes runt efter en väg ut, men hittar ingen. Han hittar heller ingenting att äta förutom några mörka, sura och kalla bär som han stoppar i sig utan att tänka sig för. Och dagen efter, på morgonen, när han återfinns igen, känns magen som ett värkande sår och han är illamående. Men det är också det enda negativa som natten för med sig, för plötsligt behandlar alla honom annorlunda. Plötsligt är det som om han har blivit kung och alla ser honom. De hälsar, ler och frågar vad de kan göra för honom. Och i skolan blir han intervjuad av tidningen och rektorn kommer fram och skakar hans hand. Albin börjar räkna hur många hej han får varje dag och han blir helt vimmelkantig och yr av all uppståndelse. Han märker hur han liksom bara kan gå fram och få precis som han vill. Han vågar prata inför andra, vågar se dem i ögonen, vågar göra saker som han aldrig tidigare har gjort. Men när känslan går ur kroppen börjar Albin fundera över om det inte var något mystiskt med de där bären som han åt… och samma natt ställer han klockan efter midnatt för att cykla tillbaka till den mörka skogen där han hittade bären…

Brännmärkta

I helgen läste jag ut del två i serien Firnbarnen av Lena Ollmark – en av Sveriges absolut bästa rysarförfattare för barn och unga enligt mig! För att få en känsla för serien och hur ruskigt spännande och skräckigt det faktiskt är att läsa dem, är ett tips att kolla in boktrailern till ”Brännmärkta”, som förlaget lagt ut på sin hemsida. Det kan ju ibland vara svårt att ringa in vad det är som gör en bok så läsvärd och det tycker jag ofta är fallet med de riktigt bra böckerna!

Serien Firnbarnen handlar om tre barn som går på mellanstadiet i en liten by som kallas Firnby. I böckerna får man reda på mer om byns historia och som läsare förstår man att det på många sätt är en plats som bär minnen av mycket mörka och ondskefulla ting… Det är en plats där ondskan lever sig kvar, både i den täta skogen runtikring skolan och husen där byborna bor, men också och kanske framförallt på skolan, som är mycket gammal. Om ni är nyfikna på vad jag tyckte om den första boken, får ni jättegärna läsa min recension om den HÄR!

I båda böckerna möter vi barnen Natta, Teddy och Leo som går i samma klass på skolan. De är till en början främlingar för varann och går dessutom på varandras nerver. Men när Natta, Teddy och Leo blir vittne till något fruktansvärt som utspelar sig i skolans källare, tar de ett viktigt beslut som får dem att knyta sig allt starkare till varandra. De tar upp jakten på ondskan som har sina rötter i skolans mörka källare, hundra år tillbaka i tiden…

I den fristående fortsättningen, ”Brännmärkta” kämpar Natta, Teddy och Leo för att göra sig fria från mardrömmarna som drabbar dem om nätterna och som gör det omöjligt för dem att göra sig kvitt det hemska som drabbat dem på skolan. Det visar sig vara svårare än de trott… Ganska tidigt i boken är nämligen Nattas kompis Elin med om en läskig ridolycka ute i skogen. Elin bestämmer sig för att rida ensam ut till ett kalhygge i skogen där det finns ett fint klättringsparti. När det börjar dröja och Elin inte kommer tillbaka, börjar Natta bli orolig. När hästen dessutom kommer tillbaka utan sin ryttare, larmar ridskolan och de ger sig ut på skallgång för att leta efter den försvunna flickan. Trots att de vet att Elin inte borde ha kommit så långt, är hon spårlöst försvunnen och de tvingas ge upp letandet. När man sedan hittar Elin igen, är hon sig inte lik och Natta misstänker att någonting hemskt har hänt henne.

När några av barnen i ettan försvinner på liknande sätt ut i skogen, för att komma tillbaka och leka hemlighetsfulla lekar, börjar det bli riktigt obehagligt. Lekarna verkar nämligen bygga på en gammal spökhistoria som handlar om en ung kvinna som lurade med sig barn ut i skogen för att stänga in dem i rotvältor. Långsamt börjar det gå upp för Natta, Teddy och Leo att det kanske finns någon därute i skogen som påverkar barnen och styr barnen…

Firnbarnen håller en hög klass rakt igenom! Jag skulle nog säga att denna serie är något av det läskigaste man kan läsa bland mellanåldersböckerna. Välskrivna och svindlande spännande och ruggigt rysliga! Passar utmärkt att sträckläsas under höstlovet, då man kan kura under en filt eller vid en öppen brasa!

På onsdag, veckan efter lovet kommer jag att bokattacka ”Brännmärkta” för årskurs 5/6 i Timmernabben! Det ska bli skoj! Jag vet nämligen att den klassen älskar mysrysiga böcker!

Hallahem: staden under berget

bild-1

Förra veckan läste jag ut denna sagolika bok som är första delen i en ny fantasyserie för barn som heter ”Hallahem”, skriven av författarna Susanne Trydal och Daniel Åhlin. Jag tyckte mycket om ”Staden under berget”. Inte i första hand på grund av den äventyrliga handlingen, utan mest för stämningen, miljöbeskrivningarna och känslan av att höra hemma i två världar. Jag gillar tanken på två parallella världar som inte känner till varandras existens mera än till det som ligger dolt i mystiken i det muntliga berättandet; sagorna och sägnerna.

”Staden under berget” är så lagom på något vis; inte för hetsig, men inte heller för lugn. Och den doftar liksom av färska granskott och mossa varje gång man öppnar den. Tycker omslaget är så fint också, med de svarta siluetterna som en bord i spets runt bokens alla hörn. Det är fint hur de liksom får en annan betydelse ju längre in i bokens handling man som läsare kommer.

Bokens öppningsscen är verkligen dramatisk och en sådan där nyckelscen man många gånger återvänder till i tanken för att få ihop pusslet. En kvinna gömmer sig i ett skogsbryn och betraktar ett par som går ner mot en stenstrand för att bada i det svalkande vattnet. De lämnar kvar sitt sovande barn på stranden och under de få minuter barnet är utan uppsyn, kliver kvinnan fram ur skogsbrynet och byter ut sitt barn mot deras. När hon försvinner tillbaka mot skogen igen, är det med tårar i ögonen och en sorg i hjärtat… Stegen känns tunga, men hon vet samtidigt att detta är något hon måste göra.

I boken får vi sedan följa de två tolvåriga flickorna som växer upp i två helt skilda samhällen; Tilda hos människorna och Torun hos vitterfolket (av människorna kallade ”trollen”) i den underjordiska staden i berget. Torun och hennes vän Auda får tidigt lära sig att det finns ett annat folk som vill vitterfolket illa. Man talar om att staden är hotad av människorna som vill åt den värdefulla metallen i berget. Det ser mörkt ut för vitterfolket. De har ju ingenstans att ta vägen. Men det börjar talas om en flicka som lever hos människorna, som skulle kunna vara deras enda hopp. Torun och Auda börjar smyga runt i berget för att ta reda på vem flickan kan vara och varför just hon är så viktig.

En spännande och fin berättelse om hur det är att känna sig annorlunda och att höra hemma på två ställen. Jag tycker också att den känns väldigt aktuell i en tid som idag, då vi är många som är på flykt från någonting. Rekommenderas varmt!

Titel: Staden under berget

Serie: Hallahem (#1)

Förlag: Hoi förlag

Antal sidor: 256

Passar åldern: 9 – 12 år (men även för yngre barn som är vana läsare)

Finns att låna: Blomstermåla & Ålem