Kategoriarkiv: SKOLBIBLIOTEK

Ny sida på bloggen!

Hej på er!

Just nu är det påsklovsvecka här i Mönsterås kommun och de flesta av mina kollegor samt eleverna är påsklovslediga. Själv jobbar jag som vanligt och passar på att uppdatera lånekortspärmen, sammanställer läsförståelsefrågor, får lite utrymme för lästid inför kommande bokattacker, gallrar böcker, laminerar brickor till ett bokcafé som vi ska ha på Världsbokdagen, planerar upp kommande lektioner efter lovet med mera. En av alla de saker jag gör är att uppdatera bloggen och idag skapade jag en ny sida på bloggen. Sidan heter ”Arbetsmaterial till skönlitterära barn & ungdomsböcker”.

På sidan kan ni se en förteckning över arbetsmaterial till olika skönlitterära barn & ungdomsböcker som jag tillsammans med pedagoger på mina skolor genom åren har arbetat fördjupat med (vill poängtera att detta bara är en liten del av alla skönlitterära böcker som jag har arbetat med i läsgrupper under åren, men i de flesta fall saknas dokumenterat material).

Fokus för oss har varit läsning och textsamtal av gemensam bok i grupp. Eftersom det tar lite plats att tanka över materialet till bloggen i sin helhet, ber jag istället er att höra av er till mig om ni vill ta del av materialet (se kontaktuppgifter under fliken ”Skolbibliotekariens blogg…”)! Jag skickar mer än gärna över materialet i sin helhet till dig via epost, så hojta bara till!

Hör gärna av er och berätta hur ni arbetar med läsgrupper och/eller bokcirklar där högläsning och textsamtal är det centrala! Det är alltid spännande att få ta del av andras arbete och det är en stor anledning till att jag själv delar med mig!

Dessa böcker har jag material till (Uppdraget & Svart vatten är i skrivande stund inte helt färdiga, men delvis och går också att få ta del av):

Falafelflickorna av Christina Wahldén

Pojken i graven av Camilla Lagerqvist 

Uppdraget av Camilla Lagerqvist

Svart vatten av Camilla Jönsson

Splej: Mysteriet i döda skogen av Torsten Bengtsson 

Pojken i graven – Frågor till kap 7-12

Bildresultat för pojken i graven

Den 21 och 22 april skulle vi haft författarbesök för fyrorna som skulle ha träffat Camilla Lagerqvist, författare till boken vi just nu läser. Av förklarliga skäl kommer författarbesöket ställas in. Vi kommer försöka skjuta på besöket så att det helst blir av innan sommarlovet börjar, men det kan förstås också bli till hösten. Detta vet vi inte just nu.

Men! Vi fortsätter i alla fall att läsa boken tillsammans i våra läsgrupper. På skolorna i Ålem, Blomstermåla och Timmernabben är jag som skolbibliotekarie involverad i detta läsfrämjande och språkstödjande arbete och det är fantastiskt roligt! På Krungårdsskolan har vi kommit längst i boken, idag läste vi fram till kapitel 21 och börjar närma oss en upplösning. Dagens läsning var väldigt dramatisk och spännande och jag upplevde att fokus och arbetsmiljö var betydligt bättre denna gång just av den anledningen. Roligt att vi nu har kommit in i boken!

Vi avverkar raskt tre kapitel per vecka, vi ägnar läsgrupps-stunderna åt både samtal och läsning, de sidor vi inte hinner läsa, blir istället till läsläxa till nästa gång och eleverna får även med sig veckans uppdrag att göra hemifrån. Veckans uppdrag blev att välja ut en scen i boken som man fastnar extra för, berätta vad som händer, varför man har valt just den scenen och därefter skriva lite om vilka känslor den scenen väcker hos en. Nyfiken på vilka scener eleverna kommer välja – det får vi se nästa vecka!

Här kommer utlovade läsförståelsefrågor (på olika nivåer; på raden, bortom raden, mellan raderna samt koppling till eget liv, text och världen – jag tycker frågorna blir mest intressanta vid en god blandning mellan dessa).

Läsförståelsefrågor Pojken i graven kap 7 – 9

Läsförståelsefrågor Pojken i graven kap 10 – 12

Läsförståelsefrågor till ”Falafelflickorna”!

Omslagsbild: Falafelflickorna

Hej! Hoppas ni alla har en härlig start på denna nya vecka!

I höstas hade vi läsgrupper på Alsteråskolan, i åk 6. Vi hade köpt in ”Falafelflickorna” som klassuppsättning och körde därefter igång och läste boken tillsammans under hela höstterminen. Det var verkligen ett jätteroligt läsprojekt – tänk vad fint det är med läsgruppssamtal, jag minns att vi kom in på alla möjliga ämnen och lärde verkligen känna varandra i vår grupp i bibblan.

Varje torsdagsmorgon lästes ett kapitel och efter lunch började vi lektionen med att sammanfatta det lästa kapitlet, därefter delade vi upp oss på tre grupper (två lärare och jag, skolbibliotekarien). I grupperna samtalade vi under ca 40 minuter om det lästa med hjälp av båda läsförståelsefrågor och öppna frågor utifrån Aiden Chambers.

Eleverna hade i början av terminen fått varsitt fint bokmärke med läsgruppsamtalets gyllene regler (ställ nyfikna frågor, respektera varandras tankar och känslor, lyssna aktivt till punkt, fördela ordet) på ena sidan och förslag på öppna frågor på andra sidan. Vi övade under hösten extra mycket på just att ställa nyfikna följdfrågor till varandra.

När jag gjorde frågorna tänkte jag extra mycket på att ha med många frågor med koppling till egna livet. Jag tycker det blir bäst samtal om man har en blandning av text-till-själv-koppling, text-till-världen-koppling och text-till-text-koppling (det som också ibland benämns som på raden-, mellan raden-, bortom raden-frågor).

VARSÅGODA! Här kommer både läsprojektsplanering och läsförståelsefrågor till boken!

Läsprojektsplanering Falafelflickorna åk 6

Läsförståelsefrågor Fafalfelflickorna

Pojken i graven – frågor till kap 1-6

Bildresultat för pojken i graven

Nu är vi igång för fullt med läsningen av ”Pojken  graven” som är vår lässurrsbok i år för fyrorna! På Krungårdsskolan har vi delat in klassen i fyra läsgrupper. Upplägget är samtal och läsning av boken under den tid då vi träffas i läsgrupperna. Varje vecka får eleverna olika uppdrag att utföra hemma. Nästa gång vi ses går vi igenom uppdragen. Vissa veckor får även eleverna läsläxa, eftersom vi vill hinna igenom hela boken till författaren besöker oss – och det är ganska knappt om tid.

Läsförståelsefrågor till varje kapitel läggs upp av mig, skolbibliotekarien, i det Team på Office 365 vi använder för att kommunicera pedagoger emellan. Där lägger vi även upp uppdrag, vecko- och -lässurrsplanering med mera.

Jag tänkte jag skulle bli bättre på att dela med mig av mina läsförståelsefrågor – både till ”Pojken i graven” och till ”Falafelflickorna” som vi jobbade med förra terminen på Alsteråskolan. Jag vet nämligen hur glad man blir när man söker runt efter lärarhandledningar, arbetsmaterial och läsförståelsefrågor – det är verkligen guld värt! Så här kommer frågor till kapitel 1-6! Jag kommer fylla på efter hand som kommande kapitel blir färdiga.

Läsförståelsefrågor Pojken i graven kap 1-2

Läsförståelsefrågor Pojken i graven kap 3-4

Läsförståelsefrågor Pojken i graven kap 5-6

Önskar er en härlig sportlovs-tisdag! 

Lässurr 2020!

Bildresultat för pojken i graven

Den 21 och 22 april i år är det ÄNTLIGEN dags för Lässurr för våra fyror igen! I Mönsterås kommun har vi en tradition av att arbeta med Lässurr i förskoleklass och åk 4 varje vår och i år kommer Camilla Lagerqvist och besöker samtliga fjärdeklassare. Vi har valt ut boken ”Pojken i graven” att arbeta extra med inför hennes besök! På Krungårdsskolan kommer vi dra igång ett läsprojekt redan idag kring boken och det ska bli så spännande och roligt att köra igång!

Önskar er alla en riktigt bra start på denna vecka! Snart är det februari och jag hoppas in i det sista på att vintern ska komma så att man på allvar sedan kan längta efter våren! 

Och det bästa julbokstipset sparar jag till sist…

”Jag stannade till vid ett. Det var jättestort, som ett helt ritpapper och föreställde ett snötäckt landskap med en stjärnhimmel över. Genom snön susade en släde fram, dragen av två stora vita hästar. Människorna i släden satt nerbäddade under stora skinnfällar. Släden var på väg mot en gammal gård där det sken varmt i alla fönstren. Där skulle jag ha varit, tänkte jag. Det borde ha varit jag som satt där under skinnfällarna och skulle på julkalas i den gamla gården”. 

Här kommer mitt sista och bästa julbokstips – sparat till sist! Lite senare än jag hade tänkt, känner ni att det blir för övermäktigt att läsa en julbok efter nyår, förstår jag er, då har ni istället en oförglömlig julberättelse till nästa jul ❤

Snösystern” är en av de vackraste böckerna jag har läst inom genren. Med sina magnifika illustrationer som vecklar ut sig som rosor som slår ut om vintern, fyllde den upp mig som läsare med en hel rymd av värme och ljus samtidigt som den var vemodig och sorglig. När jag läste de sista raderna i denna bok, satt jag med tårar i ögonen, men på ett bra sätt om ni förstår vad jag menar!

”Snösystern” handlar om pojken Julian som ända tills för bara några månader sedan ser fram emot julen med dubbel förtjusning. Han fyller nämligen år på julafton. Men denna julen är ingenting som det brukar.

När vi möter Julian i boken simmar han fram och tillbaka i simbassängen. Man förstår tidigt att någonting inte är som det ska med Julian. När han ska gå hem möter han en flicka som heter Hedvig som lyser upp allt det gråa med sitt leende. Julian kan inte låta bli att bli glad när han tänker på Hedvig och de träffas flera gånger. För varje gång känner han att hon är den ända som han kan vara sig själv med efter det hemska som hände för bara några månader sedan…

Julians familj bär på en stor sorg. Juni, Julians äldsta syster finns inte längre. Juni som var den som alltid skrattade, alltid förde glädje med sig i allt hon gjorde. Nu när hon inte finns mer, hur kan julen någonsin bli som den en gång var? Julian blir bara mer och mer nedstämd ju närmare det är till julafton. Han går och letar efter tecken på att julen närmare sig där hemma, men hans föräldrar är lika grå och allvarliga som om de vore suddiga kopior av sina svurna jag. Den enda som för med sig julstämning är Hedvig. Hedvig bjuder hem Julian till sitt hem; ett gammalt fint hus där det är adventsfint i vartenda fönster, där mysiga brasor sprakar i vartenda rum och där det är julpyntat precis överallt, till och med i städskrubben!

Men det är något märkligt med Hedvig och huset där hon bor… Varför är det aldrig någon annan hemma i huset? En dag smyger det runt en gammal mystisk gubbe med en nyckel i handen i trädgården. Vem är han? Och varför verkar det vara helt omöjligt att lära Hedvig att simma?

Gnistrande vacker på alla sätt! Illustrationerna är som tavlor man kan drunkna i, de fångar så fint in julstämningen, Julians känslostämningar, Hedvigs glädje och det där dunkla, det man inte riktigt ännu kan begripa eller förstå… Superfin julberättelse ❤

Handbok för superhjältar

Även om det var länge sedan jag sist skrev på Bibblabella, har jag inte haft ett uppehåll i mitt läsande – långt ifrån! Jag har läst så många bra böcker för både barn, ungdom & vuxen! Om det hade varit möjligt att lägga upp allt bra jag läst nu på en gång på bloggen, hade jag det! Men tyvärr skulle det ta alldeles för mycket tid i anspråk. Jag får helt enkelt börja med att tipsa om något av det senaste jag läst som jag gärna vill dela med mig av:

Nämligen serien Handbok för superhjältar av författarna Agnes & Elias Våhlund, som de flesta säkert redan upptäckt, läst och uppskattat! Serien om Lisa som känner sig som allt annat än en superhjälte; som blir mobbad i skolan varje dag och som känner sig ensam och osynlig i princip hela tiden, förutom kanske när hon pratar med sin mormor och sina hamstrar. Resten av tiden är en plåga, då Lisa gör allt för att försöka synas och höras så lite som möjligt, något hon tycker är svårt eftersom hon skäms över att hennes öron är så enorma och liksom sticker ut från huvudet på ett sätt som får henne att känna sig annorlunda och konstig. Ett komplex som tre killar i klassen snabbt använder som ett sätt att trycka ned Lisa. Jämt och ständigt hör hon glåpord efter sig och på kvällarna när hon ska sova, trycker hon sina händer hårt mot öronen i ett sista, lönlöst försök till att försöka få öronen att bli mindre.

När Lisa en dag flyr in i biblioteket (älskar att författarna har valt biblioteket som en fristad <3) och sjunker ned på golvet med tårar i ögonen, får hon syn på ett glödande rött sken som aldrig tidigare funnits där. Lisa följer skenet som leder henne fram till en bokhylla där hon hittar en bok som heter Handbok för superhjältar. Det är verkligen som om boken har valt ut just Lisa till att läsa den, för när Lisa kommer fram till disken för att låna boken, säger bibliotekarien att boken inte finns att hitta i datorn och Lisa får låna den så länge hon behöver och vill. Vilket senare visar sig vara ett mycket bra beslut!

”Den här boken förändrar liv. Både för dig som läser den och för dem i din närhet. Du hittade inte denna boken. Den fann dig. Ibland kommer du att tvivla på om allting går att lära sig. Det gör det. En del färdigheter kommer kräva mer övning, men allt är möjligt. Allting finns redan där inom dig. Djupt därinne har du redan fröet till det som en dag ska blomma”.

Så börjar boken. Lisa spenderar följande dagar åt att i all hemlighetsfullhet öva sig i tre utvalda superkrafter av hela 101 möjliga. Även om vissa superkrafter går lättare att öva sig på än andra, känner Lisa sig snart modfälld. Det är så mycket hon saknar; sin mamma, sina gamla vänner och sin gamla skola. Hon känner sig inte som någon superhjälte och hur skulle det kunna hjälpa henne i skolan när hon blir mobbad? Men när allt känns som mest meningslöst, vaknar hon i natten av att något känns väldigt märkligt…

Första, andra, tredje och fjärde delen i den här serien är alla lika läsvärda och spännande! Igenkänningsfaktorn är hög och jag kan tänka mig att många kan känna igen sig i att både vara de som har blivit utsatta för mobbning, men också av att inte vara snäll mot andra. Jag gillar verkligen just hur författarna riktar sig till alla: de som känner sig ensamma, men också till dem som av grupptryck eller av andra skäl inte har modet att stå upp och stå för den man egentligen är innerst inne. Serien sätter perspektiv på ordet superhjälte på ett så bra sätt! När Lisa får frågan om vilken superkraft som är den bästa, svarar hon till exempel: snällhet. Men vad innebär egentligen att vara snäll mot andra? Det och mycket annat behandlar denna superfina serie som har kommit ut i fyra färgglada delar!

LÄS dem om ni inte redan har gjort det! Passar fint från första klass till hela mellanstadiet skulle jag säga 🙂 Jag vet också skolor där man har arbetat med serien redan i förskoleklassen. Passar också fint att högläsa eller lyssna till tillsammans med många uppslag för boksamtal.

Jag skulle vilja avsluta med att lyfta fram författarnas tack i slutet av första delen, där de skriver:

”Ett enormt tack till alla bibliotek för den trygghet, frid och kunskap ni dagligen förmedlar”.

Det är precis just därför jag en gång för länge sedan valde att utbilda mig till bibliotekarie, för den fristad biblioteket kan vara för människor som söker trygghet, frid och kunskap. Jag hoppas bara att eleverna på de skolorna där jag arbetar, känner precis så! Det är något jag tänker på varje dag, en strävan som aldrig får ta slut, något vi måste arbeta för varje dag! Men som såklart långt ifrån är ett ensamarbete; skolbiblioteket är en del av skolan!

 

 

Jag är tillbaka!

Hej!

Förra veckan jobbade jag min allra första dag sedan jag gick hem på föräldraledighet sommaren 2017! Min önskan var att jag under ledigheten både skulle hålla fast vid läsningen och bloggandet. Till en början lyssnade jag lite på ljudböcker under regniga barnvagnspromenader. Jag tänkte att detta borde vara den perfekta lösningen på att kunna fortsätta läsa som vanligt. Men ganska så snart fick jag erfara hur svårt det är att hålla läsningen vid liv, när man behöver pausa hela tiden. Jag insåg hur skönt det också kan vara med tystnad och att bara gå och vara i sig själv och naturen. Därför bestämde mig för att helt ta ledigt från den egna läsningen. Föräldraledigheten minns jag istället som en tid full av högläsning. Jag hade tidigare inte läst så mycket för så små barn och att nu få göra det för sitt eget barn är en fantastisk upplevelse. Och nu har jag en hel hög med boktips att tipsa om för åldern 0-16 månader!

Min förhoppning är att det fortsättningsvis kommer finnas både tid och rum för bloggen och att vi kommer höras mer här på Bibblabella framöver!

VÄLKOMNA!

Med vänliga hälsningar,

Isabella Johansson

Skolbibliotekarie i Mönsterås kommun

Vita tigern

”Vinden ylar mellan husen. Allt är skuggigt blått. Världen är annorlunda fast ändå precis som den alltid har varit. Bara det att Avalon ser sanningen nu. Hon drar halsduken upp över näsan och skyndar förbi det lysande växthuset. Varje mörkt fönster tittar. Varje träd som bugar för vinden sneglar. Varje mörk gränd är full av korrupta poliser (…) Snön yr och Göteborg rör sig”.

I denna framtida värld (som varken kan sägas vara dystopisk eller utopisk) vilade jag mina ögon en stund bland blåbärsmättade skuggor i en skönt skuggig småländsk skog, en dag när staden kändes alltför hetsig av solvarm, stekande asfalt och irrande turister. Vita Tigern är Christin Ljungqvists senaste ungdomsroman och första delen i en planerad trilogi om flickan Avalon och hennes familj som bor och arbetar på hotell Vita Tigern i Göteborg, anno 2296. Christin Ljungqvists författarskap har alltid väckt min nyfikenhet, men jag har aldrig tagit mig tiden innan att läsa något av henne. Jag är verkligen glad att jag gjorde det nu i sommar – Vita Tigern var värd alla sina lästimmar, en mycket läsvärd, spännande och unik bok. Med bara minuter sedan jag läste ut den kan jag säga att den redan väckt en längtan tillbaka till Avalon och hennes ”infernaliska nyfikenhet” – så som den beskrivs i boken.

Staden Göteborg i romanen Vita Tigern är både sig likt och inte likt av staden som vi känner idag. Av gamla byggnader och namn på gator och torg finns en del kvar, med skillnaden att det vi möts av är ett mörkt, myllrande samhälle som utgör del i den diktatur som Sverige i boken har kommit att förvandlas till. Staden är som en oas, en svart diamant där alla taken täcks av solceller som omvandlar solljuset till vätgas som används för i princip allt. Av dagens bilar finns bara skrot kvar. Skrot som används för att tillverka så kallade svävare som folket använder som fordon. Växthus, hängande trädgårdar, linbanor ovanför trädkronorna, gångbroar… Och utanför staden en evigt grönskande, vild skog som befolkas av det mytiska skogsfolket som så många i staden har fördomar om.

Man får en känsla av ett gammalmodigt samhälle som ändå tycks vara modernt. I detta land finns gråa fläckar på kartan av så kallad oexploaterad och otjänlig mark där kärnkraftverk som förstörts har gjort marken obeboelig. Christin Ljungqvist har själv beskrivit sin genre som ”gaspunk” snarare än ”steampunk” – båda är genrer som för mig är helt outforskade och jag har därför mycket litet att relatera till eller jämföra med. Men jag gillar verkligen att Ljungqvist vågar skapa sitt egna rum inom den genre som hon framförallt tycker står för ”hållbarhet”, där hon kombinerar element som fascinerar henne allra mest – en blandning av 1940talets estetik, grön högteknologi, vild natur och skrot. Detta smittar verkligen av sig på läsaren och man sugs in i denna fascinerande och mörka men ändå hoppfulla värld och vill bara ha mer!

Precis som känslan antyder i citatet ovan, kan man inte lita på någon längre. Och världen utanför gränserna mot staden, som är stängda och bevakade av gränspolis är orolig, krigsdrabbad och inte minst splittrad. Här finns många likheter med dagens samhälle i det att människor från alla delar av världen vill ta sig in i Sverige för att bygga ett nytt liv där de tror att möjligheten till trygghet och en säker framtid är så mycket större. Men Sverige beskrivs av Ljungqvist i romanen som ett mycket tudelat land med stora motsättningar mellan olika folkslag och grupper i samhället – ett allt annat än tryggt land där ingen går säker, där din egen granne eller vän kan visa sig vara en angivare och där staten övervakar minsta lilla steg eller felsteg du tar.

Vita Tigern, det hotell där huvudpersonen Avalon och hennes familj arbetar och bor på, verkar vara en av de få platser som tar emot människor som söker tillflykt och tröst. Det är en plats full av hemligheter även för Avalon, som egentligen känner till mycket litet om sin familj och sin egen bakgrund. Men Avalon drivs av en vilja att lösa alla möjliga sorters mysterier, vilket hela tiden för henne framåt mot sanningen. Tillsammans med en grupp ungdomar som kallar sig ”Riporna” tar de på sig fall som de löser i all hemlighet på sin fritid.

En dag vänder så allt och Avalons universum förändras och hotar att fördämmas av mörker. Allt som hon trodde sig känna till, tvingas hon nu konfrontera på ett helt nytt sätt och detta får vardagen att fullständigt rubbas. Upprinnelsen till detta är ett luftfartssabotage som plötsligt drabbar staden. En svävare kraschar genom isen en iskall dag och lämnar efter sig ett stort hål i Göta älv. Avalon blir med ens så nyfiken att hennes blod tycks börja koka och hon kan omöjligt släppa tanken på att en dödsfarlig mördarjätte med snövitt hår går lös i staden. Hon nöjer sig inte med att polisen redan har påbörjat sitt spaningsarbete, utan startar direkt sina egna efterforskningar som till hennes stora fasa leder henne raka vägen till hennes egen bror…

”Rädsla gör bara att man aktar sig. Och aktar man sig får man aldrig veta nåt. Men är man aldrig rädd kan man heller inte vara modig. Mod och rädsla hör ihop. Om man kämpar för dem man älskar är man rädd att förlora dem, och modig för att man måste”.

Bara tre ord

Jag fick först fatt i denna debutroman när jag såg ungdomsboksförfattaren och skolbibliotekarien Anna Ahlunds (som själv debuterade för ungdomar med boken ”Du, bara” maj 2016) instagraminlägg innan jul förra året. Där skrev hon om hur mycket hon älskade ”Bara tre ord” och hennes personliga text om boken fick mig att lägga den på minnet – ”den där boken måste jag bara läsa” tänkte jag. Och så fick det bli! Under nationaldagen när vi var iväg på utflykt genom blomstrande ängar, skuggiga skogar och ut på mysiga sjöar för att fiska i mitt kära Småland, fick den bli en självklar och kär reskamrat – en bok jag snart fick erfara skulle bli helt omöjlig att lägga ifrån sig. Alltså, den här boken, den är såååå spännande så ni anar inte!

”Vad är det”? säger mamma och sätter sig upp ordentligt.

Jag vet inte hur man gör det här. Hur Blue gjorde det här. Tre ord. Tre förbannade ord. Bara tre ord och sen är jag inte samma Simon längre. Jag stirrar rakt fram med handen för munnen”.

Simon Spyer är sexton år och är långt ifrån ensam. Han har en livlig och spontan familj med systrar och två föräldrar som snarare beter sig som tonåringar än vuxna ibland… Och han har tre riktigt bra vänner – tillsammans bildar de ett orubbligt starkt kitt. Ett sådant där tajt, charmigt gäng man kan bli lite avis på; de är så fina tillsammans och mot varandra. Och ändå… under ytan bubblar svartsjuka, hemligheter och obesvarade frågor.

Simon har ännu inte berättat för någon att han är gay. Eller nja… Det finns en person, en viss ”Blue” – en kille som Simon mejlar till dagligen och som för varje dag som går mer och mer övergår i en nätflirt. Till ”Blue” skriver han saker som han aldrig skulle drömma om att skriva till någon annan. Och visst är det märkligt att han kan öppna sig så mycket, när ”Blue” är en person han aldrig har träffat IRL. Eller kanske förstås just därför. Den enda torra fakta han känner till om ”Blue” är att han är gay och att de går i samma korridorer på samma skola varje dag. Och den vetskapen framkallar ett fjärilsfladder utan dess like i Simons hjärta. Ett fladder som bara växer för var dag som går. Det hotar till slut att spränga honom inifrån om han inte får veta vem ”Blue” är. Han börjar ju bli kär i den här killen!

Det som händer, som får saker och ting att verkligen ställas på sin spets för Simon, är att han en dag glömmer bort att logga in från den dator på skolan där han har suttit och mejlat till ”Blue”. Simon har värsta tänkbara oturen när en av killarna på skolan, Martin Addison upptäcker hans hemlighet och hotar att avslöja den för hela skolan om inte Simon hjälper honom att bli ihop med en av Simons närmaste tjejkompisar Abby. Detta tvingar Simon att välja mellan att i princip komma ut för hela skolan innan han ens är redo eller att försöka förhindra att ryktet sprids. Men vad skulle då hända med hans relation till ”Blue”? ”Blue” som är den charmigaste killen han träffat, men som inte verkar lika redo för att träffas IRL som Simon?

Stormande söt, pirrigt charmig, babblig och rolig och så grymt spännande!!! ❤