Läser just nu!

”Jag är Månne”! skrek jag så högt jag kunde. Ja, jag skrek så det ekade och dånade över hela mitt rike. ”Jag är ingen pojke och jag är ingen flicka! JAG ÄR MÅNNE”!

Onsdag sista veckan inför sommarlovet, kommer jag bjuda eleverna i trean på Tillingeskolan på en massa fina sommarboktips – det blir böcker som jag tänker räcker lite längre och som passar att läsa som högläsningsbok eller själv, fast under en lite längre period. En av böckerna jag ska presentera då och som jag läser just nu, är Ylva Karlssons ”Månen, varelsen & jag” – med magiska illustrationer av Sofia Falkenhem, som vi kanske bäst känner igen från Mats Strandbergs trilogi om pojken Frank Steen som efter sin nionde födelsedag blir förvandlad till ett fluffigt, vitt och snällt monster – vilket förändrar allt i hans liv.

”Månen, varelsen & jag” är en bok som vänder sig till 6-9 åringar, som skildrar hur det känns att vara barn och veta att man är trans. Och det är en unik skildring som fyller ett tomrum i bokhyllorna. Många har läst och blivit berörda av Månnes historia – Månne, det är huvudpersonen som vill starta en egen youtubekanal så att hen kan få berätta vem hen är, men Månne får inte för sina föräldrar. Däremot får Månne börja ta syntlektioner hos Lily – som är cool, klädd i rosa och är en livs levande youtuber. Månne ser detta som sin chans att också bli en youtuber – kanske kan Lily visa hur man gör och fixa så att Månne också får en massa följare?

Parallellt med berättelsen om hur Månne möter samhället och hur det i massa olika situationer skaver och gör ont i hen – när människor kallar hen för omväxlande tjej eller kille, men aldrig ser den hen verkligen är, finns Månnes alldeles eget (magiska) rike. När hen kliver in genom dörren till sitt rike bestämmer bara hen och där existerar inga människor – där finns bara naturen och djuren och Månne. Och Månne behöver inte förklara eller hävda sig, där kan hen bara vara. Men en dag när hen befinner sig i sitt magiska rike, möts hen av en oväntad syn; i en del av riket där det växer ormbunkar, har växterna ruttnat och blivit vissna och bruna. Tidigare har Månne kunnat omvandla allt hen ser, förändra och peka och önska och så uppstår precis det hen vill ska uppstå. Men i den här delen kan hen inte ändra på det faktum att växterna är ruttna… varför?

Här kan ni läsa mer om samarbetet mellan Ylva Karlsson & Sofia Falkenhem, som resulterade i Månne-boken, en unik bok om hur det är att vara en hen. 

Nu vill jag önska er alla en underbar maj-helg! 

 

Två starka läsupplevelser denna sommar!

Som alltid varje sommar överglänser ambitionen och viljan verkligheten och min sommarhög krymper – inte på grund ut av att jag vackert avverkar den genom att läsa böckerna som utgör den, utan på grund ut av att jag måste inse mina begränsningar och helt enkelt ge upp ett antal böcker och lämna tillbaka dem igen till bibblan. Denna sommar blev ganska blek ur ett läsperspektiv. Å andra sidan var det en ganska skön känsla när jag väl tog steget att avgöra vilka böcker jag istället skulle satsa på att helhjärtat gå in för att läsa. Det blev bland annat dessa båda som ses på fotot här ovan; två ganska snarlika ungdomsböcker till sin genre och stil, men ändå väldigt olika förstås som ju alla böcker är till syvende och sist. Här följer några ord om vad jag tyckte om dem båda!

Gryningsstjärna

Charlotte Cederlunds serie Idijärvi-trilogin om den skånska tjejen Aili med sina samiska rötter, är en favorit inom den nordiska ungdomsfantasyn sedan tidigare. Jag läste den första delen, ”Middagsmörker” i februari månad när vi under sportlovet spenderade en vecka i det gnistrande vita, friska Årefjällen – en underbar kombo att läsa i ett varmt och ombonat hus med kakelugn och timrade väggar när snön faller tyst utanför fönstren… Andra delen läste jag lite otippat nu i sommar, men vinterkänslan var bara välkommen och uppfriskande och läsupplevelsen fylld av spänning.

Det här är böcker man läser med andan i halsen. De är händelsespäckade och oerhört originella. Författaren har en skicklig fingertoppskänsla när det kommer till att både skildra sina karaktärer och att sätta handlingen i en intressant miljö full av motsägelser, dramatik och mystik. Efter en lässvacka som hette duga, var ”Gryningsstjärna” (del två i serien) precis vad jag behövde för att hitta tillbaka till ett härligt sommarläsflow. Ibland behöver man ta ”tuffa” beslut och bryta upp med en bok rakt av för att kunna hitta tillbaka till läsglädjen igen. Det tar alltid emot för mig, då det känns ”fel” att inte läsa ut en bok. Men någonstans måste man ju också inse att man aldrig kommer kunna hinna läsa alla böcker. Det finns en begränsning. Men visst hade det varit coolt att ha två parallella liv; ett för ständig läsning och ett där man hinner med allt det där andra som man också vill hinna göra?! Läsning tar ju både tid och dina sinnen och förmåga till fantasi i anspråk. Att det aldrig har känts som en uppoffring för mig är en gåva jag håller hårt i hjärtat.

Läs mer om serien, samisk kultur, mytologi och verklighetens Idijärvi (samebyn där böckerna utspelar sig) på författarens hemsida som jag starkt rekommenderar att ni besöker!

Ordbrodösen

Kanske en av de mest omtalade och spridda böckerna i mitt flöde på Instagram det senaste året? En bok som vad jag förstår har varit något av en tudelare; de flesta är positiva och höjer den till skyarna, andra är mer tveksamma. Men det blir väl ofta så när en bok blir omtalad och för med sig en massa förväntan hos läsaren. Har man högre förväntningar är ju fallet också högre. Jag hade om jag ska vara ärlig stängt av förväntningarna helt och min läsupplevelse fick därför vara mycket ifred för yttre och inre påverkan, vilket var skönt.

För det första har Anna Arvidssons debutroman en både intressant, udda och vacker titel. I mäktiga, glänsande guldbokstäver är titeln ”Ordbrodösen” inetsad mot en svärtad bakgrund som föreställer en siluett av en äldre stadskärna någonstans i Sverige och en ung tjej med långt hår och slutna ögon som tycks vara fångad i en rörelse av dans. Vänder man på boken och läser på baksidan blir man inte mindre nyfiken. Det här är en bok med en alldeles unik handling som får det att rysa av spänning utmed ryggraden.

Boken handlar om Alba som står inför sin artonårsdag. En dag som hon och generationer bakåt i hennes släktled har väntat på med högtidligt allvar och vördnad. Det är nämligen dags för Alba att under en ceremoni i en värmländsk bruksort frambringa kraften att kunna styra andras tankar genom det skrivna ordet. En kraft som bara kan tillmätas äkta ordbrodöser och som har funnits bland kvinnorna i Albas släkt i generationer bakåt. Det finns inte på kartan att Alba ska misslyckas. När hon därför gör det utbryter någon form av stilla panik och allvar bland de samlade och man beslutar sig för att skicka iväg Alba till Stockholm under tiden som man går till botten med vad som har blivit fel med hennes kraft. Det släkten inte känner till är att Alba i Stockholm får kännedom om mörka, dolda och allt annat än avundsvärda hemligheter om sin egen släkt… Hemligheter som får allt att ställas på sin spets och den trygga vardagen att förvandlas till en livsfarlig plats att befinna sig på…

”Ordbrodösen” var väldigt lättsmält på det sättet att det gick tacksamt snabbt att komma in i handlingen. Det är många spännande, lite längre faser i boken där det är omöjligt att sluta läsa. Under de passagerna tycker jag det också bitvis finns en potential att bli riktigt läbbigt och det är väl framförallt det tillsammans med den unika handlingen som gör att jag fastnar för den här boken så som jag gör. En högst läsvärd ungdomsbok som jag verkligen kan rekommendera för såväl ungdomar som vuxna!

En sommarhälsning

Sommarens både svalkande och värmande sidor fyller upp hela tillvaron för mig just nu. Det har varit dagar fulla med timmar av rofylld läsning både ute i blåbärsskogen och i soffan hemma med det kanske mest mysigaste sällskapet av ett stilla, skvalande sommarregn som bara öser ned utanför fönstren som jag ställer lite halvt på glänt för att inte stänga ute ljudet… Under semesterveckorna har jag äntligen kunnat hitta lugnet där måndagar och söndagar flyter ihop och vardagarna slutar existera. Någonstans finns en längtan tillbaka till fredagskänslan – den pirriga då man vet att en hel helg väntar! Men nu väntar istället en annan tid för mig; jag kommer ju att vara föräldraledig med paus från mitt kära skolbibliotekariejobb. Min tjänst kommer att vara vilande under det år som jag planerar att vara ledig. Min ambition är ändå att hålla fast vid bloggandet här på Bibblabella i den mån jag finner rimlig utifrån de nya förutsättningarna som skapas i vardagen. Då och då kommer jag att försöka titta in och skriva lite – att läsa är ju en del av mitt liv och kommer alltid vara, så också att skriva och reflektera över lästa böcker. Vi får se vart det landar! Hur eller hur så hörs vi! Nu önskar jag Er alla en underbar avslutning på min absoluta favoritmånad på hela året, nämligen augusti <3.

Ett axplock av minnen i form av foton från denna sommar så här långt:

 

Min sommarläsning

Åh, ljuva, ljuva sommartid! Jag har bunkrat upp med en massa härliga böcker att läsa i sommar. Och som vanligt försöker jag göra mitt bästa med att inte tänka på vad som är realistiskt att hinna med… Då skulle jag gå sönder lite i hjärtat.

Sommarbokshögen bara växer för var dag som går. Precis som det ska vara! Hoppas ni har en skön sommar och njuter av att bara läsa, läsa och läsa! Det kan jag lova att jag gör <3.

Sommarens lektyr

Hej!

Nu har många dagar gått sedan sommarlovet tog slut, men ännu är det milda, soliga och sköna dagar kvar som väntar. Denna tiden på året är nog min absoluta favoritperiod. Jag tycker det är så härligt när värmen mjuknar, solen tar en annan och varmare ton, äpplena och björnbären mognar och löven börjar falla torra och gula till marken. Det brukar vara så där bitande i luften på morgonen när man går till bilen för att köra till jobbet och när arbetsdagen är över och man kliver in i bilen för att köra hem, kan ändå termometern visa upp emot 20 grader. Att sitta i en solvarm bil och samtidigt se hur färgerna förändras när allt går mot hös, är ljuvligt.

Det var ett tag sedan jag skrev på bloggen och jag saknar det! Men i och med att planeringsarbetet nu börjar lägga sig och rutinerna återigen börjar rulla igång med allt vad det innebär, kommer även blogg-maskineriet att göra det. Och just denna terminen kommer jag att vara involverad i ett bloggprojekt med en hel klass som ska sätta igång och litteraturblogga på en av mina skolor. Om ni är nyfikna, kan ni följa deras läsblogg på fliserydsbokblogg9-12.se. Jag ska vara med som en resurs, handleda, lära ut det jag kan om bloggar och att blogga och få följa deras resa. Det ska bli jättespännande och jag lovar att ni ska få höra mera om detta.

Med detta inlägg ville jag egentligen bara blicka tillbaka till sommaren och dela med mig av några läsupplevelser och ett gäng andra minnen i form av somriga bilder som jag ännu inte riktigt kan släppa. Hoppas ni också hade en riktigt härlig sommar och att ni fortfarande njuter av sensommarvärmen och den stundande och underbara hösten.

Sommarböckerna!

Det här är årets lyckligt lottade sommarlovsböcker som jag har valt ut! Jag brukar alltid samla på mig en ”liten” hög lagom till sommaren börjar, så att jag sen bara kan gå och välja och vraka. Under hela året prioriterar jag nästan bara det allra mest nyutkomna ur barn och ungdomslitteraturen och då kan det vara rejält skönt att plocka fram de där klassikerna eller gamla godingarna med slitna omslag, nötta kanter och gulnade blad. Sommaren är också en fin period för att läsa om gamla favoriter eller böcker som blivit hyllvärmare i den egna bokhyllan hemma.

Förra året blev det mycket Maria Gripe. I år hade jag tänkt läsa åtminstone ”Hemlängtan” och ”En liten kärleksgång” av Michelle Magorian – två böcker jag har spanat på länge, men skjutit upp just för att jag så gärna har velat läsa dem på sommaren. Av de nyare böckerna, bara måste jag läsa del två i serien som jag föll så handlöst för: ”Lockwood & Co”. Sedan måste jag ju bara läsa mer av serien ”Kona-klubben” och ”Krabbsjögrund – två serier jag är fäst vid och mer än gärna återvänder till.

Jag försöker också alltid att gå igenom bokhyllan hemma lite extra under sommaren, så att även de böckerna blir lästa och inte glöms bort. Jag tror det är en arbetsskada som vi bibliotekarier lätt tampas med – förmågan att ständigt plocka på sig böcker som man kommer i kontakt med på jobbet. Vi exponeras ju för böcker dag ut och dag in och det är verkligen ett privilegium att ha så nära till ett så fantastiskt rum som ett bibliotek! Finns det någon mer magisk plats egentligen?!

Hur ser era högar ut? För jag hoppas verkligen att ni har en hög hemma som väntar på er, annars får ni ta er fortast möjligast till närmaste bibbla och låna på er en massa till sommarlovet! Det tycker jag vi tummar på! ❤

Nu tar vi en titt på högen!

Nya böcker

Den viskande dödskallen

Since you’ve been gone

Fallna änglars stad

I ljusets makt

Livets outgrundliga mysterier

Några år på nacken

Marina

Gamla godingar

Du & du & du

Easter Parade

Hemlängtan

En liten kärlekssång

Felicias ö

Att läsa om

Lottaböckerna av Merri Vik (finns inget mer nostalgiskt och somrigt än att läsa Lottaböcker tycker jag).

Agnes Cecilia: en sällsam historia

Ur bokhyllan hemma

Nyckeln (Nu får jag skämmas, men jag har ännu inte läst sista delen i en av mina absoluta favoritserier; Cirkeln. Till mitt försvar får jag väl säga att jag helt enkelt har sparat den på grund av att jag inte klarat av tanken på att den ska ta slut).

Helgens läsning!

Hej!

Nu vill jag berätta om helgens härliga läsning! Trots det underbara sommarvädret blev det nämligen en hel del läsning för mig av både gamla och nya barnböcker som jag vill dela med mig av.

Den första boken som jag läste ut heter ”Rädda Rabalder” – del två i den underbara serien ”Konaklubben” av författaren Inger Frimansson. I den här delen får vi åter träffa Konaklubbens modiga och hästtokiga medlemmar Frossan, Bojan och Hercules. Frossan, som är seriens huvuperson nummer ett, får i denna delen lite hjärtesorg när hon som av en slump får reda på att hennes favorithäst Rabalder ska tillbaka till sin egentliga ägare. Detta blir förstås ett fall för Konaklubben som bestämmer sig för att göra allt de kan för att få tillbaka Rabalder till ridskolan! En finfin bok jag rekommenderar till alla som har ett extra rum för hästar i sitt hjärta <3.

Denna rara skapelse läste jag ut på någon halvtimme i fredags. Men vilken fin halvtimme att spendera i dessa söta varelsers sällskap. Beatrix Potters illustrationer har väl följt med oss alla på ett eller annat sätt genom livet, men kanske är det få förunnat att faktiskt har läst något av henne. Med ett styng i hjärtat hittade jag denna i bokhyllan och kände att nu var det dags att låna hem den för att skutta efter de busiga kaninungarna Pelle, Benjamin och Flopsys ungar! För sötare kaniner kan man väl knappast hitta?! Älskar att de har så fina kläder på sig. En del påminner om något man skulle kunna hitta i en utklädningslåda eller i Farmors låda på vinden. Rekommenderas varmt!

Näst på tur stod del tre i Konaklubben; ”Kan man älska Misja?”. Måste få flika in att jag gillar de här omslagen så mycket.

I den här boken är det hästen Misja som står i centrum, när hon blir mer och mer ohanterlig på ridskolan. Under en ridlektion kastas en tjej av och får åka in med ambulans till sjukhuset. Det börjar pratas om Misja och allt fler blir rädda för henne och ryktet sprids snabbt om att det finns en farlig häst på ridskolan. Men vad är det egentligen med Misja? Och kan man verkligen älska henne?

Men inte bara Misja har det tufft. Även Frossan mår sämre än vanligt. Hennes bästis Bojan ska åka iväg till en av sina bästa vänner, Clara i Jönköping och Frossan vill inte erkänna att hon känner sig ledsen och övergiven. Och ännu jobbigare blir det när hon måste bestämma sig om hon ska våga gå på det där ridlägret som hon drömmer om eller inte. Men hur gör man när man känner sig så feg för att inte våga sova över hos någon annan att man inte vågar tala om det för någon? Inte ens sin bästa vän… Ännu en underbar bok ur serien Konaklubben!

Den här lilla boken om kärlek av Ulf Stark är verkligen fin. Den utspelar sig mitt under andra världskriget i ett kallt och vintervitt Sverige och handlar om pojken Fred. Freds pappa har åkt iväg för att bevaka gränsen uppe i norr och kvar hemma går Fred och hans mamma. Fred längtar så mycket efter sin pappa och efter att det ska bli fred så att det känns som hjärtat ska gå sönder. För att stilla sin längtan, går han in i klädkammaren varje kväll och pratar med sin pappa. Eller egentligen är det hans längtan som är så stark så att vindens vinande genom ventilen i klädkammaren frammanar pappans röst. Och där står han så, varje kväll och har både längre och kortare konversationer med sin pappa. Han säger något och pappan hummar, svarar och frågar. Med sin pappa kan han prata om allt mellan himmel och jord. Om kriget. Om livet och döden och kärleken. Men mest av allt om kärleken. Fred är nämligen kär i en flicka som heter Elsa. Elsa, som har elektriskt, burrigt hår, pratar genom näsan och är lika stark som Karl Alfred. Men det blir inte lätt för Fred att få Elsa att förstå hur han verkligen känner…

En underbar, varm och poetisk skildring om det som får det allra mörkaste och kallaste att smälta bort; kärleken som övervinner all rädsla och sorg och till slut också kriget. Jättefin bok av Ulf Stark!!

Och äntligen blev det så dags för mig att läsa Katarina Genars senaste rysare för barn, ”Röda spår” som kom ut 2014. En lättläst, precis lagom mysrysig och spännande sommarbok ni bara måste läsa!

Sommarlovet närmar sig med stormsteg och Samuel inser med en stigande känsla av panik att det inte kommer bli någonting vettigt alls av det här lovet… Hans bästa kompisar Milo och Felix överger honom för ett seglarläger och hans föräldrar kommer jobba hela lovet. Föräldrarna verkar inte alls bekymrade över detta och hans mamma slänger ur sig att ”Men du klarar dig ju fint utan oss, du hänger ju ändå mest på fotbollsplanen”. Men så kommer det sig att en lapp på Konsum förändrar allting. Ett gammalt, vackert hus uthyres ute på landet och annonsören utlovar ”fågelkvitter” och ”vacker utsikt”. Hans mamma blir eld och lågor och övertalar Samuel och hans pappa att hyra stället, medan hon själv arbetar på sjukhuset dagarna långa. Allt är frid och fröjd ända tills Samuel börjar höra och se saker i huset som får hans nackhår att resa sig… Men vem skulle tro honom, när han knappt själv vågar tro på det han ser…?

En av Katarina Genars bästa böcker! Katarina Genar, som ju besöker våra fyror efter sommarlovet! Det ska bli så underbart att få träffa henne!

Ha en bra dag!

Pensionat Vidablicks gåta

Maria Gripes böcker är mig verkligen kära. Favoriterna är ”Agnes Cecilia: en sällsam historia” som jag läste som barn och ”Tordyveln flyger i skymningen” som jag läste i vuxen ålder, så sent som i somras. Jag älskar stämningen som finns i hennes böcker. Den känns så hemlighetsfull, romantisk och gåtfull på ett sådär alldeles lagom sätt. Hon lyckas med det som nästan ingen av de nya spänningsromanerna för barn lyckas med; att med små medel bygga upp en spänning som knyter sig fast och håller ett stengrepp om läsarens hjärta. Men det finns författare som lyckas och gör det fenomenalt bra. Tre av dem och nu talar vi om svenska författare, är Lena Ollmark, Mats Wänblad (framförallt deras serie om Krabbsjögrund) och Katarina Genar.

Katarina Genars böcker påminner starkt om Maria Gripes, men det som skiljer dem och som gör dem så tacksamma är att de är betydligt mera lättlästa och passar fint för en lägre ålder. Maria Gripes har ett ålderdomligare och rikare språk (av naturliga skäl). De är också betydligt tjockare och med mera text, vilket böcker för barn förr i tiden ofta var. Katarina Genars är fantastiska för låg- och mellanstadiet och slukas i ett huj! De passar också utmärkt för högläsningsstunder i hemmet eller skolan. Just ”Pensionat Vidablicks gåta” är ju fantastisk att läsa just på sommaren, som sommarlovsbok- eller teater!

Jag har tidigare läst ”Den magiska kappan” och ”En hemlig vän” av Katarina Genar som jag gillat starkt. Och i går läste jag ut ”Pensionat Vidablicks gåta” som jag gillade lika mycket, men på ett lite annorlunda sätt. Jag vet inte hur många gånger jag fick ”Tordyveln-vibbar” av den och det var nog mycket därför som jag fick sådant lässug! Tordyveln är ju mycket mera invecklad, men där finns vissa likheter. Så gillade ni Marias Gripes ”Tordyveln…” är det här ett tips! Ni kanske har läst Tordyveln som unga och vill att era barn eller elever ska få uppleva samma känsla? Tveka inte då, utan skynda till er bibbla och låna, läs och tipsa vidare! ❤

Måste också säga att jag tycker de nya omslagen till Katarina Genars böcker är så charmiga och grymt sagolika! Det är Lina Bodén som är konstnären bakom dem! Här hittar ni till henne!

Nu vill jag önska er alla en härlig helg!

Gamla godingar, alltså!

❤

I sommar läste jag även ”Unga kvinnor” av Louisa May Alcott som kom ut första gången för så länge sedan som år 1868. Jag tycker det är helt fantastiskt att få läsa sådana här gamla godingar och klassiker som har hundra år eller mer på nacken. De har som ett magiskt skimmer om sig – att bara få hålla böckerna i sin hand och veta att den är ett av de finaste tidsdokumenten som finns, räcker långt… så tycker i alla fall jag!

Och att få läsa en riktigt bra (jag säger inte att alla äldre böcker är bra) bok som är skriven i en annan tidsanda är i sig magi i sin renaste form och jag älskar det. Det brukar dessutom alltid dyka upp ”nya” ord (läs: gamla) som man aldrig hört tidigare i sitt liv och att samla på sig de där gamla orden i en liten bok, eller bara smaka på dem i munnen (och sedan glömma bort dem igen) är rörande fint. Hade jag haft en bok för sådana ord, hade jag fyllt på med dessa från läsningen av ”Unga kvinnor”:

Apollyon, paroxysm, skötesynd, mondän, ackvisition, lornjett, läspygatten, recidiv, kodiciller, översiggiven, skrattparoxysmer, skärmytslingar, jävades…

Jag vet att många som har läst just ”Unga kvinnor” har tyckt att den är alltför moralisk kring hur unga kvinnor ska uppföra sig, klä sig, ha sig och så vidare.. och att detta gör att den inte skulle passa för dagens ungdomar. Jag förstår kanske hur man tänker, men jag kan inte hålla med om detta, eftersom jag tycker den är ett otroligt värdefullt tidsdokument och måste läsas i det sammanhang som den en gång skrevs. Vi måste ju förstå att den tidens kvinnor levde på helt andra villkor än idag. Därmed inte sagt att man kan bli upprörd när man läser ett och annat, men det är ju inte samma sak som att säga att vi inte kan läsa den alls!

Listan över när man hajar till kan göras lång. För att ta ett exempel så är det väldigt upprörande att återkommande läsa om flickornas ”skötesynd”, men samtidigt som det upprör ger det en förståelse för varför flickorna och deras mamma resonerar, agerar och pratar som de gör.

Läser man boken i sitt sammanhang, är den en helt fantastisk bok – charmig och inte minst underhållande och humoristisk (och då menar jag inte att den får mig att skratta högt, den är humoristisk på ett mer lågmält sätt i sina beskrivningar av karaktärerna i boken). Och faktiskt, så har de mest humoristiska böckerna jag läst haft gemensamt att de varit lite äldre ”klassiker”. Jag tänker bland annat på:

”Candide” av Voltaire

”Markurells i Wadköping” av Hjalmar Bergman

”Flickan i frack” av Hjalmar Bergman

”Slottet” av Kafka

”De tre musketörerna” av Alexandre Dumas

”Giftas 1 & 2” av August Strindberg

Den sistnämnda var egentligen allt annat än humoristisk. Jag minns att jag blev så upprörd över August Strindbergs kvinnosyn i hans äktenskapshistorier ”Giftas 1 & 2” att jag tillslut inte kunde ta hans ord på allvar. Det var helt enkelt så uppåt väggarna att man bara kunde skaka på huvudet. Och så fort jag började sluta ta det han skrev på allvar, blev det istället humoristiskt – eller snarare: August Strindberg i sin person blev humoristisk i sin enfald. Så missförstå mig rätt!

Jag tänker inte skriva så mycket längre än så här om ”Unga kvinnor”, så detta blir inte någon recension utan snarare ett kortare boktips, för jag vill verkligen tipsa om denna bok och hoppas ni är många som läser den, för den är härlig! Det händer kanske inte så mycket i den och det är egentligen inte så spännande – jag läser den mer för dess underhållningsvärde och framförallt för att få suga in all 1800-talsromantik som är så smittande! Läs bara det här, är det inte underbart?!

”Ja, du förstår, de andra flickorna köper alltid syltade plommon, och för skams skull måste man köpa också. Nuförtiden är det bara plommon, alla har plommon i pulpeterna under lektionerna och byter dem mot pennor, pärlband, pappersdockor och sådant. Om en flicka tycker om en annan, så ger hon henne ett syltat plommon, om hon är arg på någon, så sätter hon i sig ett mittför näsan på henne och låter henne inte bita en gång. De bjuder var sin gång, och jag har blivit bjuden så många gånger och har aldrig bjudit igen, och det måste jag göra, det är en hedersskuld, förstår du”.

Tänk bara. Hur ett plommon mer eller mindre kunde göra så stor skillnad <3.

Högläsning under bar himmel

I sommar har jag läst ”Spelkortsmysteriet” av Jostein Gaarder tillsammans med en vän och det är en väldigt speciell känsla jag kommer bära med mig.

Mysfaktorn är hög när man lägger ner boken i en korg och cyklar iväg till havet, där man först väljer en plats att sitta på och sedan öppnar boken och börjar läsa där man slutade föregående kväll. Vi har haft en liten överenskommelse med varandra om att aldrig läsa på samma plats – en gång läste vi under ett paraply i ösregn och blinkande, rosa åskblixtar som sällskap och en annan gång på sandstranden till ljudet av brusande vågor, badande sommarmänniskor och sandskulpturer som mest liknade jättelika hägringar… Bara en enda gång har vi suttit inomhus, när det blev lite för kallt och regnigt ute.

Vi har haft sällskap av ett gäng nyfikna fiskmåsar, en badande golden retriever, en familj med fiskespön, hoppande små kaninungar och tre olikfärgade och busiga mårdungar som tumlade runt bland båtarna i kanalen. Eftersom vi har läst varannan sida, har vi verkligen kunnat njuta av omgivningen och berättelsen har fått andra dimensioner under den bara himlen – en enorm katedral av rymd och ljus och en explosion av färger, ljud och dofter. Ofta har eftermiddagen blivit kväll innan vi har lämnat vår plats och vi har läst till det allra sista solljuset har försvunnit i mörkret. Många gånger har vi också behövt bylsa på oss tjocka tröjor och halsdukar för att inte sitta och huttra i sommarkvällen.

Men inte bara omgivningen har gett läsningen en extra dimension, utan också det faktum att vi båda läst boken innan – fast då för länge sedan och på skilda håll. När vi tänkte på ”Spelkortsmysteriet” gjorde vi det med ett leende, eftersom den första läsupplevelsen för oss båda var väldigt positiv.

Personligen hade jag ganska få, men mycket tydliga minnesfragment från min första läsning av den – jag minns speciellt avsnittet i boken som utspelar sig på en exotisk ö, där det flög enorma fjärilar och simmade fiskar i regnbågens alla färger och det fanns frukter som var helt unika just där och som inte fanns någon annanstans på hela jordklotet. Men av handlingen minns jag egentligen inte mycket och därför fanns det en nyfikenhet hos mig att läsa för att uppleva den igen. Vad var det egentligen som hände i boken? Vem var det som kom till ön och vad hände med ön och alla dvärgarna/korten i kortleken?

Men nu, efter att ha läst om den ännu en gång, är det andra frågor den väcker hos mig. Den där känslan av att ha läst samma bok två gånger och känna hur den berör en på olika sätt är ganska fantastisk, eller hur?

Kanske handlar det också om att vi var två som läste den och att vi delade upplevelsen tillsammans – vi stannade ofta upp och tittade frågande på varandra när det var något vi inte förstod. ”Spelkortsmysteriet” är en sådan där bok som passar att läsa om flera gånger för att få ett nytt perspektiv på saker och ting, på världen och sin egen plats i detta oändliga livspussel. Den får dig att börja ställa frågor och bli nyfiken – men ibland blir den lite väl skruvad och man får nästan svindel inför livets alla gåtor och mysterier.

Så ett av mina bästa tips är att ta med en vän ni håller kär, en korg, en bok och kanske något gott att äta och vandra ut i naturen och läsa tillsammans under bar himmel! Testa! Det är en häftig upplevelse.