Kategoriarkiv: SOMMARLÄSNING

En sommarlovshälsning från skolbibblan!

Nu är det snart sommarlov och vi på skolbibblan i Blomstermåla vill önska er alla en underbar sommar!

Vår hälsning till er lyder så här:

Låna hem så många böcker ni orkar bära och ha ett riktigt skönt och underbart sommarlov!!!

Stort tack för alla minnesvärda ögonblick, stora som små, som vi har fått uppleva med er denna terminen. 

Till er som slutar nian vill vi också önska er ett stort lycka till i livet.

Och till er andra; Vi ses igen i augusti!

Bästa hälsningar,

Bella & Terese i skolbibblan

IMG_9014Pssst!

Glöm inte att bibblan fortsätter att ha öppet ett litet tag till. Man kan både få för mycket av sol OCH böcker! Det är ju faktiskt en helt fantastisk kombo. Både Terese och jag jobbar en bit in i juli och finns på skolan, inte varje dag, men nästan… :). Bibblan har sommarstängt mellan 14/7 – 18/8.

Är du mellan 6 – 16 år kan du också vara med och tävla i ”Sommarlovsboken”. Låna, läs eller lyssna på 5 böcker i sommar. På varje bibliotek finns lappar som du kan ta hem, där du kan fylla i vilka böcker du har läst och vad du tyckte om dem. När du börjar skolan igen i augusti lämnar du in lappen och är med och tävlar om fina priser. Lördagen den 23 augusti blir det prisutdelning på Mönsterås huvudbibliotek kl 11!

Sommaröppettiderna för Blomstermåla bibliotek är:

Måndag 16 – 19

Tisdag 13 – 16

Torsdag 16 – 19

 

Glasbarnen

GLASBARNEN!

Omslagsbild för Glasbarnen

”Bor familjen som bodde här innan kvar i Åhus eller har de flyttat längre bort? frågade Simona och tog ut en bok ur hyllan. – Ingen vet vart de tog vägen, sa Billie och sänkte rösten så att mamma inte skulle höra. Simona satte tillbaka boken i hyllan igen. – Men de kan ju inte bara ha försvunnit, sa hon. Billie svalde. – Det verkar så. Hon tvekade och sedan sa hon: Jag tror det är något fel på det här huset. Att det är därför de inte ville bo här”.

Glasbarnen är väldigt poppis på mina skolor. Väldigt poppis. Så poppis att den bara hinner mellanlanda mellan våra bibliotek, innan den hoppar rakt in i famnen på nästa hungriga elvaåring som väntat sig alldeles otålig. Man skulle kunna tro att det nu borde ha klingat av lite, med tanke på att det var förra året den gavs ut av Lilla Piratförlaget och dessutom blev vinnare av Barnens Romanpris, men icke… till min stora glädje! ❤

Vinnaren av Barnens Romanpris 2013, Kristina Ohlsson, med juryn och boken Glasbarnen i bakgrunden. Foto: Martina Holmberg/Sveriges Radio

Kristina Ohlsson – en av våra största deckardrottningar, vann ”Barnens Romanpris” 2013 för sin bok ”Glasbarnen” som också är hennes allra första thriller för barn och unga.

Säkert är ni många som både känner till boken och har läst den och kanske även den fristående fortsättningen Silverpojken vid det här laget? Tyckte ni den var lika spännande och läskigt mysrysig som jag!?

Billie och hennes Mamma flyttar in i ett gammalt ljusblått trähus i Åhus. Det är efter att hennes Pappa nyligen gått bort och både hon och hennes Mamma är väldigt ledsna och behöver den där flytten för att få tankarna på annat.

Redan vid första anblicken tycker Billie inte om huset. Hon tycker det luktar illa och är äckligt med alla de gamla möblerna som de förra ägarna bara lämnat som om de rest sig och gått sin väg utan att blinka. Huset har alla möjliga ljud för sig, det knarrar och knakar och en taklampa på nedervåningen beter sig inte normalt. Utan förvarning kan den börja svaja fram och tillbaka som om vinden fått tag i den. Men när det händer är fönstren alltid stängda och det gör Billie vettskrämd.

Det värsta av allt är ändå att hennes Mamma inte tror henne och Billie håller till slut tyst om allt det som gör henne ifrån sig av skräck. Tillsammans med sin nya kompis Aladdin (med det fina sagonamnet) och sin andra kompis Sabina bestämmer de sig för att gå till botten med husets hemligheter. Under tiden måste Billie bo i huset där någon eller något gör allt för att göra sig av med dem. Det vill inte ha dem där och Billie känner av det i varje liten del av sin kropp. Kommer Aladdin, Billie och Sabina hinna ta reda på vad som är så fel innan det är för sent?

Om ni inte har läst böckerna om Aladdin, Billie och Sabina, hoppas jag verkligen att ni gör det! Ni får för allt i världen inte missa Kristina Ohlssons debut för barn och unga, för den är verkligen en goding! Ibland känns den så klassisk i sin berättelse och intrig att det känns som man läser en gammal hederlig mysteriebok. Det finns ju en hel uppsjö av böcker med liknande tema;

Deckare som handlar om en flicka som tillsammans med sin ensamstående Mamma bestämmer sig för att bryta upp från det som varit och därför flyttar ut på landet och in i ett gammalt knaggligt spökhus med tillhörande spökande spöke…

Jag tänker framförallt på Ingelin Angerborns böcker som många av dem tangerar dessa ämnen. Antingen får det läsaren att slänga sig över boken eller undvika den, beroende på vad man gillar för story. Jag kan känna att jag gärna undviker böcker med så snarlika ämnen om känslan i dem också är väldigt lika. Men Glasbarnen är verkligen sin egen och jag tycker väldigt, väldigt mycket om den! Kristina Ohlsson balanserar så känsligt mellan stämningarna i boken; känslan som får det att kännas både pirrigt och lite mysigt, men på samma gång pirrigt och obehagligt. Och det är just den balansen och mycket annat som gör Glasbarnen till en thriller som har allt det där stora nödvändiga OCH det där lilla extra. Ett stort plus är att bibblosarna i boken är så trevliga och snälla mot sina besökare i bibblan :).

En perfekt sommarlovsbok redo att fixera dig vid hängmattan!

Titel: Glasbarnen

Författare: Kristina Ohlsson

Förlag: Lilla Piratförlaget

Utgivningsdatum: 2013-01-09

Antal sidor: 239 (relativt stor text och små sidor)

Läsålder: 9-12 år

Ämnen: 1920-talet, 2000-talet, Barnhem, Spänning, Döda föräldrar, Flytta.

Finns att låna på biblioteken i: Blomstermåla, Ålem, Timmernabben, Fliseryd och Mönsterås (huvudbibliotek). Boken finns också tillgänglig som e-bok.

Sommarlovskänsla med saltstänk!

Carlstensveckan

20130209-090950.jpg

”Trots att det kändes som att någon hade kört ner en sodastreamer i Ebbas mage drogs mungiporna instinktivt uppåt när hon smällde igen bildörren. Klockan var strax efter lunchtid, och det var tjockt med folk på den halvcirkelformade parkeringen vid färjeläget”.

Det är sommarlov och äntligen dags för Carlstensveckan! Femtonåriga Ebba har sett fram emot seglarlägret på Marstrand så länge hon kan minnas och nu ska hon dit tillsammans med sina bästa vänner Nova och Carro. Från första sidan av boken känner man av hur pirriga känslorna är för Ebba och hennes vänner och hur mycket som står på spel för dem. Den här veckan ska bara bli perfekt.

Förväntan ligger så tjock i luften de andas, att den går att ta på och pirret smittar av sig och man minns hur det kändes när man själv var femton och åkte iväg på läger. Eller för den skull, hur det kändes hela tiden när man var i den åldern och allt ställdes på sin spets och var så laddat att det kändes som att ständigt åka runt, runt, runt i en karusell av känslor.

Precis den känslan lyckas författaren Johanna Schreiber fånga och hon gör det på pricken. Det är väldigt många nya personer som trängs i persongalleriet och det är lite knepigt att hålla isär alla unga tjejer, killar och ledare i början. Men tack vare att boken är så intensiv och har en väldigt tydlig röd tråd och hög spänningsnivå, upplever jag inte detta som ett hinder för läsningen. Något jag fastnade väldigt mycket för i denna boken är framförallt karaktärerna. Författaren lyckas blåsa liv i dem och som läsare känns de bekanta. Kanske är det för att de alla är så olika.

Det är till en början ganska lugnt och förväntansfullt på lägret. Alla går runt i sina egna bubblor och de känns lite blyga och avvaktande. Som läsare går man liksom och väntar på att något ska hända. Det är en ganska förutsägbar bok, men förutsägbar på ett bra sätt. Det blir aldrig tråkigt, segt eller för genomskinligt. Även om jag har mina teorier om vad som ska hända, vem Ebba ska bli kär i, vem hon ska gräla med, vem hon blir kompis med och så vidare, så är det ändå alltid spännande och man vill läsa mer! Den här boken är som gjord att läsa på sommarlovet. Det är sällan man hittar en ungdomsbok som är så laddad med sommarlovsfärger, sommarlovsljud och sommarlovsdofter… och det är en härlig och fräsch känsla rakt igenom.

Ändå känner man ett styng av sorg över hur vilsna de ibland är i sig själva. Jag tänker framförallt på deras enorma sökande efter bekräftelse och hur stort det behovet är. Så stort att de väldigt ofta (vilket boken är fylld med exempel av) ignorerar vad de egentligen känner, tycker och tänker, bara för att slippa bli lämnade ensamma. Till min lättnad visar sig huvudpersonen Ebba vara en både stark, klok och modig ung kvinna som klarar av att stå upp för sig själv och andra!

Carlstensveckan är en härlig ungdomsbok med hög sommarlovsfaktor och saltstänk, romantik och vänskap rakt igenom! Det är också Johannas debutroman, så håll utkik efter kommande böcker av henne, bland annat uppföljaren ”Offpist” som ges ut i november i år…

Titel: Carlstensveckan

Författare: Johanna Schreiber

Förlag: B Wahlströms

Utgivningsdatum:

Antal sidor: 223

Läsålder: 12-15 år

Ämnen: Bohuslän, Sommarlov, Sommarläger, Segling, Kärlek, Vänskap, Ovänner, Sex.

Finns att låna på biblioteken i: Blomstermåla och Mönsterås (Huvubiblioteket). Boken går också att låna och läsa som e-bok.

Skuggan i väggen

När jag hade bokcirklar på Elevens val för åk 4-6 på en av mina skolor, blev jag förundrad över hur populär ”Skuggan i väggen” var bland, ja, nästan alla eleverna! Jag frågade inte varför de tyckte den var så bra, utan kort och gott: ”Har ni haft den som högläsningsbok i klassen”? Och de svarade unisont JA!. Jag trodde väl det, tänkte jag och blev glad som en sol. Det är samma sak varje gång. Varenda gång. Varenda gång en bok blir så ofantligt populär och älskas av ALLA, brukar det nästan alltid ha varit en bok de har läst gemensamt i klassen. Åh, tänker jag. Det är ju klockrent och det är ju så enkelt. Svaret på så många frågor om hur vi ska lösa den här sjunkande förmågan till läsförståelse och den minskande läslusten:

LÄS TILLSAMMANS!

IMG_3648

Och framgångskonceptet verkar vara att läraren håller i högläsningen och läser högt för hela klassen. Det som händer då, när man tillsammans läser en bok, är att upplevelsen blir en helt annan än om du skulle läsa själv. Du börjar upptäcka saker, känslor och mönster i boken på ett annat sätt och upplevelsen av att vara flera som delar detta får ett värde i sig, som inte går att jämföra med upplevelsen av att läsa boken själv. Det är så lätt att köra fast i en bok. Det måste alla ha upplevt som någon gång har läst en bok. Det är inte alltid så enkelt och ibland är det frestande att ge upp och lämna tillbaka boken. För det kräver mer av dig än du ibland orkar. Att läsa är så långt ifrån en passiv handling man kan komma… Du måste vara aktiv och ge något tillbaka av dig själv och därför krävs det något av dig som läsare för att upplevelsen ska upplevas värdefull. Och det är denna energi och ork som skapas kollektivt som gör att en bok du inte alls hade lagt märke till, kan bli den mest älskade boken av dem alla.

Nu över till boken; ”Skuggan i väggen”. Denna älskade bok som numera har sidor som känns lite buckliga av alla som har läst och bläddrat i den. Trots att den bara har två år på nacken börjar ryggen redan släppa lite och känns lös. Ända sedan jag fick veta att den var så poppis, har jag tänkt att jag en dag ska läsa den och igår var den dagen kommen! Idag är den utläst och får några ord skrivna om sig här på Bibblabella.

”Skuggan i väggen” inleds med att Micke som egentligen heter Michaela (och som retar sig på alla som envisas med att kalla henne Michaela och inte Micke) flyttar in ett gammal och lite slitet hus på den norrländska landsbygden. Hon och hennes Mamma är det som flyttar dit och Mamman tycker det är så vackert med den riktiga skogen precis vid husknuten och den porlande, brusande älven med sina skummande toppar i blåsvarta nyanser…

Micke får rummet på ovanvåningen och upptäcker snart den mystiska skuggan på väggen… Hon är inte riktigt säker, men hon tycker sig kunna skönja en mänsklig siluett/skugga och börjar direkt att föra ett samtal med skuggan… Den blir hennes vän, i brist på andra, ”riktiga” vänner, eftersom hon liksom hennes Pappa var, är en ”flyttsjäl” som är van vid att bryta upp och glömma gamla vänner när hon tvingas flytta till ett nytt ställe.

I skolan får hon veta att huset som hon flyttat in i kallas för ”spökhuset” eftersom en flicka som bodde där för länge sedan drunknade i älven. Det sägs att flickan blev puttad, men ingen vet vem som mördade henne och Micke sugs in i den mystiska, sorgliga och hemska berättelsen om flickan som hette Elli. En natt vaknar hon av att lampan tänds i hennes rum och då upptäcker hon att skolkatalogerna som hon kvällen innan lagt prydligt i garderoben nu ligger utspridda på golvet… ”Skuggan i väggen” vill inte lämna henne i fred…

Detta är en riktigt härlig mysrysare med många parallella spår som i allt det kalla och lite läskiga, har en värme som lyser igenom berättelsen och gör den varm och vibrerande. Jag tyckte väldigt mycket om ”Skuggan i väggen” och vill tipsa er alla om att läsa den!

Pssst! Den passar UTMÄRKT som högläsningsbok! ❤

Titel: Skuggan i väggen

Författare: Kerstin Lundberg Hahn

Utgivningsår: 2012

Förlag: Rabén & Sjögren

Antal sidor: 205

Teman: Spöken, Mobbning, Vänskap, Norrland, Sverige, Flytta, Mor och Dotter, Drunkning, Alkoholiserade föräldrar, Barn som far illa.

Finns att låna i: Biblioteken i Mönsterås, Blomstermåla och Ålem.

 

Så mycket mera än en ”vanlig” hästbok: Känslig skildring av en ung flickas tuffa kamp och drömmar

Sommarläsningen är i full gång och listan är lång! Sommarens första bok är precis utläst och jag vill dela med mig av den trevliga läsupplevelsen i form av ett litet boktips!

Boken jag har läst heter ”Sveket” och utgör del två i den nya hästserien som Pia Hagmar är aktuell med. Pia Hagmar har tidigare skrivit många populära serier. Ni känner säkert till: Dalslandsdeckarna, böckerna om Flisan och den ännu lite längre serien om Klara och hennes hästdrömmar. Jag minns att jag framförallt var särskilt fäst vid hästböckerna om Klara. De var något mindre i formatet och kunde tacksamt avverkas på skolloven. Tidigare har målgruppen varit något yngre, men böckerna om Millan vänder sig till äldre barn och ungdomar, den räknas som ungdomsroman.

 

Mina tankar om boken ”Sveket”:

”Sveket” är en bok som långsamt, långsamt smyger sig inpå läsaren och den är i allt detta allt annat än inställsam. Jag lockas av den där motsägelsefulla bilden man får av karaktärerna i boken: Millans familj, i synnerhet hennes Mamma och Pappa som skildras med en fin komplexitet.

Det är lätt att sätta sig in i hur Millan har det och med vilka kval och känslor som hon tar sig igenom dagarna. Hon är stark och tvingas bli vuxen och ta ansvar för sig själv och sin lillebror Josef i mycket unga år. Hon finns där för Josef varje dag och försöker fylla den funktion som hennes föräldrar har misslyckats att göra. Hennes Mamma känner aldrig att hon kan räcka till och hon har redan slutat kämpa. Hon tar lugnande mediciner som får henne att bli glömsk och försvinna i en dimma, liksom den cigarettrök som ligger tät, efter timmar inomhus och rökandes under köksfläkten. Och hennes Pappa som slåss med sina egna samvetskval om att aldrig vara en pappa som Millan kan vara stolt över… Hans känslostämningar går upp och ned i plötsliga utbrott av ilska, försakelse och påfluget översvallande försök till att bli förlåten av dottern.

I ett av dessa försök ger han bort en liten ponny som han vunnit på lotto till Millan, men Millan bara skäms och tycker att det är en börda. Hon kan ju inte rida på den lilla hästen som heter Zorro och hennes lillebror är uppenbarligen för rädd för att börja rida. Millan vet varken ut eller in när hon plötsligt får en möjlighet att byta bort Zorro mot en ”riktig” häst som hon faktiskt skulle kunna rida och träna på – men hur ska hon kunna se sin Pappa i ögonen, när Zorro är det första riktigt stora försöket som hennes Pappa har tagit för att på något sätt återgälda allt det han har förstört?

I allt detta flyr Millan till stallet, en värld där hon kan glömma allt det hon inte har och få drömma om ett annat liv – ett liv som återkommande beskrivs som åtskilt från det liv där hennes Mamma och Pappa existerar. Hon tror aldrig på att det skulle kunna finnas en plats där både hennes drömmar och hennes familj kan samexistera. Det är som om hon slits mellan sina drömmar och hoppet om att de ska kunna bli en ”vanlig” familj”. I sina kval, slår hon bort alla försök som andra gör för att vilja närma sig henne och den enda som hon egentligen visar all kärlek och värme mot är hennes egna lillebror. Samtidigt finns det åtminstone tre personer som är fästa vid henne och som långsamt närmar sig henne. Kanske närmar hon sig också dem, även om det verkar vara motvilligt och lite klumpigt.

Bokens spänning byggs långsamt upp, men den ligger på en vilsam nivå och på något sätt förstår man ändå ganska tidigt hur upplösningen måste bli. Ändå är den mycket läsvärd och jag uppskattar framförallt hur Pia Hagmar så känsligt skildrar Millan som människa och hennes närmaste omgivning. Skiftningarna mellan svart och vitt, sorg och lycka finns ständigt med och det är en levande beskrivning.

Man behöver inte alls vara hästtokig för att kunna ta till sig ”Sveket”! Det finns många parallella berättelser som flätas samman. Kanske råkar det här vara en häst på omslaget, men här finns också en flicka, en helt vanlig flicka och hennes drömmar och kamp om att få kontroll över vardagen – som på många sätt är långt mera trasig än för många andra flickor och pojkar i hennes egen ålder.