Den falska rosen

Den falska rosen

Jag kan inte med ord beskriva lyckan över att få hålla ännu en bok om Sally Jones i min hand: den fristående fortsättningen ”Den falska rosen”. Allt sedan jag upptäckte ”Legenden om Sally Jones” och ”Mördarens apa”, har Jacob Wegelius som författare haft en alldeles speciellt plats i mitt läsarhjärta. Jag kan inte jämföra böckerna om Sally Jones med något annat, de är så fulländade och genuina och för mig kommer de alltid att förbli oförglömliga. Illustrationerna och berättelserna, äventyren, karaktärerna, språket och den värld Wegelius vecklar ut framför ens ögon, den världen är full av djup, medmänsklighet, värme, men också av ett oroväckande sorgligt, trasigt och djupt mörker. Wegelius blåser liv i allt, den värme och råhet som existerar sida vid sida, den är förtrollande, liksom hans fantastiska illustrationer. Och sedan har vi just det där faktum att både ”Mördarens apa” och ”Den falska rosen” räcker så länge. Ändå är det som om de aldrig kan vara nog tjocka! Jag skulle kunna läsa hur många sidor som helst om Sally Jones och hennes närmaste vänner.

”Ni har bett mig att skriva ner allt jag vet om mannen som kallades Shetland Jack. Det skall jag göra. Jag skall berätta för Er om hans hårda liv. Och ni skall få reda på den hemska sanningen om hans mystiska försvinnande. Men historien om Shetland Jack tog inte slut när hans fartyg hittades övergivet i Glasgows hamn. Och nu har Jacks öde blivit en del av mitt eget. Om detta måste jag också skriva, trots att det känns svårt. Ibland vill jag bara glömma den långa vintern i huset på Oswald Street och allt det onda som hände där”.

Det är en mörkare berättelse vi möter denna gång. En ytterligare skillnad mot förra boken ”Mördarens apa” är att berättelsen uppehåller sig vid betydligt färre platser. Om ”Mördarens apa” var en jorden-runt resa i regnbågens alla färger, är ”Den falska rosen” mer en serie i svart-vitt där berättelsen sker inom Sally Jones – och kanske ställs också Sally Jones inför de svåraste kvalen någonsin.

Allt börjar med en hemlighet. En hemlighet som fartyget ”Hudson Queen” bär på. ”Hudson Queen” är fartyget som skepparen Henry Koskela, kallad Chiefen och maskinisten Sally Jones äger. Fartyget är i dåligt skick när berättelsen tar sin början. För att kunna få pengar till att rusta upp Hudson Queen, tar Chiefen och Sally Jones extraknäck på olika håll. Sally Jones hamnar som av en slump på ett tivoli där den mystiske mannen Harvey Jenkins arbetar – en man som aldrig syns utan sin trogne följeslagare, en enögd gammal tupp som alltid sitter på hans axel och blänger med sitt blinda öga – ett öga som verkar se sådant ingen annan kan se. Från den dagen då hon erbjuds jobb av Jenkins på Tivoli Brockdorff – vänder vinden och ett olycksbådande mörker börjar sakta sippra in och fylla allt det ljusa i Sally Jones liv med mörker.

En dag märker Sally Jones att någon måste ha varit ombord på deras älskade Hudson Queen och det är uppenbart att denne någon har sökt efter någonting som denne med säkerhet verkar veta finns där. Sally Jones kan varken begripa vem eller varför. Livet går sin stilla gång, men så en dag när hon kliver ombord på fartyget efter en lång arbetsdag, upptäcker hon ett tydligt spår.

”Då fick jag plötsligt känslan av att inte vara ensam i mörkret. Det var en lukt. En mycket svag lukt. Och den passade inte in. Fast helt främmande var de inte heller. Jag stod alldeles stilla och på helspänn. Ingenting hördes förutom båtens egna, knarrande ljud. Till slut öppnade jag fotogendunken, fyllde på lampan och tände”.

Det blir då tydligt för Sally Jones vem som har varit ombord på skeppet. Senare, tillsammans med Chiefen lyckas de också lista ut varför. Och vetskapen om varför, tar dem ut på en lång resa som tar sin början i Glasgows undre värld – där de söker efter sanningen bakom skeppet Hudson Queens gåta. Chiefen och Sally Jones kommer än en gång att skiljas från varandra och denna gång är det för Sally Jones förenat med fara för livet…

LÄS DEN, LÄS HELA SERIEN – OFÖRGLÖMLIGA!

Här kan du förresten läsa mina tankar om ”Mördarens apa”! 

Och här kan ni lyssna till ”Mördarens apa” – en dramatiserad radioserie som sänds på Sveriges Radio.

Önskar er en härlig sommarvecka! 

Läser just nu!

Omslagsbild: Månen, varelsen och jag

”Jag är Månne”! skrek jag så högt jag kunde. Ja, jag skrek så det ekade och dånade över hela mitt rike. ”Jag är ingen pojke och jag är ingen flicka! JAG ÄR MÅNNE”!

Onsdag sista veckan inför sommarlovet, kommer jag bjuda eleverna i trean på Tillingeskolan på en massa fina sommarboktips – det blir böcker som jag tänker räcker lite längre och som passar att läsa som högläsningsbok eller själv, fast under en lite längre period. En av böckerna jag ska presentera då och som jag läser just nu, är Ylva KarlssonsMånen, varelsen & jag – med magiska illustrationer av Sofia Falkenhem, som vi kanske bäst känner igen från Mats Strandbergs trilogi om pojken Frank Steen som efter sin nionde födelsedag blir förvandlad till ett fluffigt, vitt och snällt monster – vilket förändrar allt i hans liv.

”Månen, varelsen & jag” är en bok som vänder sig till 6-9 åringar, som skildrar hur det känns att vara barn och veta att man är trans. Och det är en unik skildring som fyller ett tomrum i bokhyllorna. Många har läst och blivit berörda av Månnes historia – Månne, det är huvudpersonen som vill starta en egen youtubekanal så att hen kan få berätta vem hen är, men Månne får inte för sina föräldrar. Däremot får Månne börja ta syntlektioner hos Lily – som är cool, klädd i rosa och är en livs levande youtuber. Månne ser detta som sin chans att också bli en youtuber – kanske kan Lily visa hur man gör och fixa så att Månne också får en massa följare?

Parallellt med berättelsen om hur Månne möter samhället och hur det i massa olika situationer skaver och gör ont i hen – när människor kallar hen för omväxlande tjej eller kille, men aldrig ser den hen verkligen är, finns Månnes alldeles eget (magiska) rike. När hen kliver in genom dörren till sitt rike bestämmer bara hen och där existerar inga människor – där finns bara naturen och djuren och Månne. Och Månne behöver inte förklara eller hävda sig, där kan hen bara vara. Men en dag när hen befinner sig i sitt magiska rike, möts hen av en oväntad syn; i en del av riket där det växer ormbunkar, har växterna ruttnat och blivit vissna och bruna. Tidigare har Månne kunnat omvandla allt hen ser, förändra och peka och önska och så uppstår precis det hen vill ska uppstå. Men i den här delen kan hen inte ändra på det faktum att växterna är ruttna… varför?

Här kan ni läsa mer om samarbetet mellan Ylva Karlsson & Sofia Falkenhem, som resulterade i Månne-boken, en unik bok om hur det är att vara en hen. 

Nu vill jag önska er alla en underbar maj-helg! 

 

En duktig hund äter kakan

En duktig hund äter kakan « Lilla Piratförlaget

Bildkälla: Lilla Piratförlaget 

”I parken där vi bor, träffade jag nyligen en hund, som hade ett stort huvud, korta ben och ett skotskrutigt täcke på sig, och som var kaxigare än någon människa jag någonsin träffat. Han hette Mc Tavish och det var tydligt att han behövde få en bok skriven om sig”. 

Nästa vecka är det dags för terminens näst sista bokattack i trean på Tillingeskolan. Tiden har verkligen flugit förbi på sistone! En av böckerna jag tänkte tipsa om är Meg Rosoffs tredje del i serien om hunden Mc Tavish och familjen Peachey. En helt underbar bekantskap! Citatet ovan var jag bara tvungen att ta med; Meg Rosoff berättar hur det kom sig att böckerna i serien handlar om denna hund; Mc Tavish.

Det var tydligen ett vinnande koncept för familjen Peachey att mamma Peachey en dag sa upp sig från den dagliga sysslan att laga mat. För aldrig någonsin har familjen ätit så gott som när barnen tog över köket. De är inte jättebra på att städa efter sig (men det gör ju inte så mycket om man har en hund som snarare kan liknas vid en dammsugare som snabbt eliminerar allt i matväg som hamnar på golvet – desto bättre på att läsa recept, mäta upp ingredienser och följa instruktioner. Barnen Ollie, Ava och Betty gör allt för att överglänsa varandras menyer. Man skulle kunna säga att alla är involverade i matlagningen förutom pappa Peachey, som fram tills nyligen mycket hellre äter maten, än lagar den.

Tills en dag då han testar på att baka bröd. Och där och då är det kört. Ingen får komma i närheten av köket – Pappa Peacheys ansträngningar är stora, inte förrän sent på kvällen får familjen komma in och se det färdiga bakverket. En brödlimpa som både doftar gott och ser fin ut. Men det hjälper inte så mycket om brödet är stenhårt. Och svårtuggat. Inte ens Mc Tavish som annars äter allt, förmår sig att äta upp limpan. Man skulle kunna tro att deras pappa har tappat lusten till att baka mer bröd i framtiden, men han deklarerar istället entusiastiskt att han har funnit sitt kall i livet: ”att baka är både stimulerande för sinnet och avkopplande för själen. Från och med nu får ni barn laga maten, men det blir jag som står för all bakning”.

Mc Tavish är nog inte ensam om att känna att det ligger något mycket oroväckande i denna deklaration.

”Sorgligt nog var pappa Peachey inte särskilt bra på att baka. Det mesta han åstadkom blev fel. Inte bara lite fel, utan praktfullt, enastående fel. Hans surdegsbröd var så tungt att det kunde ha används som fartygsankare. Han försökte baka mjuka kakor i stället. Istället för att vara lätta och luftiga var hans kakor lika tunga och platta som brunnslock”. 

En dag bestämmer sig Pappa Peachey för att ställa upp i en baktävling – detta trots att han bränner vid plåt efter plåt och inte tycks lära sig det minsta av sina misstag. Den stora dagen närmar sig och alla förutom pappa Peachey förbereder sig för en katastrof. Vilken tur för familjen Peachey att de har världens bästa hund som kan komma till undsättning; Mc Tavish!!!

Den här lilla boken gör mig så himla glad att läsa. Bakning är ju aldrig fel tema i en bok; även om det är av den vidbrända sorten. Hundar i böcker är inte heller fel: speciellt inte om de så personligt utmejslade som Meg Rosoffs ”Mc Tavish”. Man kan riktigt se honom framför sig. Och det är ju supergulligt att Meg Rosoff faktiskt har träffat honom i verkligheten och tillägnat honom en hel serie. Lättläst är den också! Med fina illustrationer och korta kapitel.

Detta blir mitt boktips för denna veckan! Önskar er alla en underbar helg! 

 

Brevet från mig

Under hela våren och fram till sommaren har det bubblat poesi på skolorna i Ålem! I mars hade vi en workshopdag för samtliga elever med tre spännande stationer. I slutet av terminen kommer vi ha ännu en festlig dag i poesins tecken; en dag då eleverna på Ålems-skolorna kommer få skapa poesi med hjälp av olika uttrycksformer. Denna vår i Ålem har varit en fantastisk stund på jorden för mig – att få vara delaktig i detta projekt tillsammans med alla fantastiska elever och lärare. Och här kommer ett boktips – en sprillans ny, helt underbaaaaaar diktsamling av en av mina favvoförfattare & poeter; Lena Sjöberg!

Det hade ju varit så coolt att låna in Lena Sjöberg i framtiden om vi kör detta projekt igen, det är något jag hoppas så innerligt ska bli verklighet. Till dess kan man ju alltid läsa, läsa, läsa, drömma, drömma, drömma och bläddrar, bläddra, bläddra i alla hennes finfina samlingar för barn och unga, denna senaste är mer inriktad för unga…

26 dikter får du i denna bok! Dikter om längtan, hopp om att bli sedd för den man är, om kärlek som plötsligt bara finns, om att ta farväl av någon som varit en kär, om känslor som skrämmer, fräser, bubblar, skaver, river, ryter, puttar, famnar, ramlar, innan eftertanken hinner ikapp, om längtan tillbaka, om att säga förlåt, om ånger och ensamhet av all sort, om avundsjuka och vilsenhet och glädje. En av de första jag läser och fastnar för, är dikten ”Under månen” på sidan 42 (till bilden ovan). Den ringar så fint in den där känslan av att få höra till någon, att vilja, försöka stanna tiden för en stund, att få njuta av känslan av att vara liten en stund på jorden under månens silverstråk i natten. Den slår an en varm, vibrerande ton i hjärtat när jag läser.

Dikten ”Alltings varma sol” på sidan 28 är så varm och lysande, av tacksamhet över att veta var man kommer ifrån, var man har sin trygga famn. Om modershjärtat, så stort och så tryggt. Och om längtan tillbaka, att få vara liten för en liten stund.

Men den jag gillar allra, allra bäst är faktiskt ändå ”Brevet från mig” – den går rakt in i hjärtat! Om minnen som aldrig lämnar en, från förr, från barndomen, om hur man går vidare och samtidigt ändå inte, att det finns ett stängt rum någonstans i hjärtat, där minnena finns kvar, där det känns precis som igår. Och samtidigt som ljusår ifrån. Dikten är skriven som ett brev till en person – hon som skriver, skriver om en förälskelse som inte var besvarad, om hur det var att vara den där osynliga, den som aldrig syntes, om hur det är att sedan växa upp och hitta hem i hjärtat hos någon annan, som faktiskt ser och uppskattar en för den man är. Till skillnad från hur det var då, då när man inte vågade tro på sig själv. Ja, hur häftigt är inte det?! Att få växa upp. Ett liv, tänk så mycket som händer, förändras. Och samtidigt alla de där minnena och känslorna som stannar kvar. Tack och lov för det, tänker jag. De behövs! För att man ska kunna känna med andra som går igenom samma perioder idag. Men också för att allt det där, det är ju fortfarande ens innersta kärna. Man växer upp och är samtidigt lite densamma hela tiden.

Det är fantastiskt att få bläddra i denna lilla pärla, att känna igen sig i dessa olika känslor som Lena Sjöberg broderar ut med penna och penseldrag i härliga, färgglada nyanser!

Trevlig helg! 

Bokcafé på Världsbokdagen!

Igår var det Världsbokdagen och den firade vi med bokcafé i Krungårdsskolans tvåa med en maffig bokbuffé!

Klassläraren Annika Forsberg, som jag tidigare haft mycket samarbete med (både inom målet att stärka elevers språkliga förmåga, men också digitala kompetens), presenterade den roliga idén om ett bokcafé för flera veckor sedan och sedan dess har vi spånat och planerat. Upplägget är lånat härifrån: Teaching Funtastic.

En vecka inför bokcaféet fick eleverna reda på det genom att en välkomstskylt sattes upp med tid och plats för bokcaféet. Eleverna blev genast nyfikna och hade en massa olika teorier om vad som väntade dem. Någon undrade om det skulle bjudas på fika, en annan undrade om det kanske var så att vi skulle baka en tårta som såg ut som en bok! På torsdagsmorgonen berättade Annika att det ju faktiskt inte var så att vi skulle äta mat, utan smaka på böcker! Något alla under förmiddagen skulle få testa på; att smaka på olika genrer!

Här fick jag vara hovmästare vid äventyrsbordet tillsammans med några elever i klass 2. Jag läste ”Snövit och de sju trollen” tillsammans med en av eleverna som senare la sin beställning på just denna bok!

Det var otroligt mysigt att smyga in i ett nedsläckt klassrum på morgonen, när eleverna ännu stod i korridoren och så gott det gick kikade in på det som skulle vänta dem. Det luktade gott av doftljus med smak av kanel, tända ljus i några hörn spred sin lugna atmosfär över rummet, genreborden som Annika och jag hade dukat dagen innan, stod redo med utsmyckningar av blommor i vaser, nyinköpta krukor med pennor och sudd, fina dukar i olika färger och så förstås böcker enligt den genre som gällde för vardera bordet. Jag som ansvarade för litteraturen, hade sedan tidigare valt ut genrerna: äventyr, spänning, mysterier, fakta och berättelser. På varje bord fanns genrebrickor, under varje bricka låg elevernas bokbeställning redo och vid sidan om brickan fanns elevernas bokmenyer.

Klassrummet lite på håll.. vi hade totalt fem genrebord. Bordet i mitten med röd duk var ett specialbord där ingen satt; där låg elevernas fina presentböcker som de hade vunnit i en tävling. Över bordet (tyvärr ej synligt i bild) svävade underbara vitsippor som klippts ut i papper. Vackert. 

När vi visade in eleverna till sina bord, ville vi ge dem en känsla av att de faktiskt skulle in på en riktig restaurang. Sällskapen fick gå in tillsammans och slå sig ned med varsin hovmästare 😉 Därefter hälsade Annika alla välkomna och berättade att de nu skulle få smaka på böcker! På en skärm fanns anvisningar om hur alla skulle gå till väga, steg för steg.

Det första eleverna fick göra, var att skriva upp titel, författare och genre på sin bokmeny. Därefter gick vi laget runt och berättade för varandra vad vi trodde böckerna skulle handla om. Efter det följde en stunds läsning, alla skulle inte hinna läsa ut sina böcker, vilket heller inte var syftet. Vi skulle bara provsmaka lite på varje genre. När klockan pinglade fick eleverna samla sina tankar och berätta för varandra vad de tyckte om sina böcker och sedan fick var och en skriva en bokbeställning: man kunde då välja att önska läsa vidare i samma bok eller någon annan som man blev nyfiken på, på bordet. Och efter det fick sällskapen byta bord. Vi hann med tre bord innan vi bröt för rast (efter rasten fortsatte bokcaféet med de sista borden så att alla sällskap fick provsmaka samtliga genrer), men innan dess fick vi finbesök av tidningen! Här kan ni hitta artikeln i Barometern: ”Böcker på menyn på Krungårdsskolan”. 

Äventyrsbordet med en skön blandning av fantasifulla sagor, historiska äventyrsberättelser men också lite mer vardagliga äventyrsberättelser som i boken ”Fisketuren” av Johanna Broo Asplund (frontad närmast i bild). 

Innan vi bröt för lunch, hann vi också med en medaljutdelning av fina läsborgarmärken från Akademibokhandeln i Kalmar. Ni kan läsa mer om vårt arbete med dessa läsborgarmärken i höstas i ett blogginlägg på min blogg: ”Ett lyckat läsprojekt som avslutades i torsdags!”. Tidningen besökte även oss den gången med, här är en länk till artikeln i Barometern: ”Projekt väcker läslust och bryter trend”. På detta vis knöt vi ihop lite med höstens projekt genom att de elever som läst X antal böcker och därmed gjort sig värda fler medaljer, fick ta emot dessa! Klassen hade också vunnit en klassuppsättning – denna delades också ut under dagen! Innan jag gick på lunch, tog jag emot bokbeställningarna och sorterade ut de böcker som skulle få stanna kvar i klassrummet. Det blev med andra ord en underbar bokfest denna Världsbokdag i Blomstermåla! Här följer lite bilder från dagen:

Här sitter en av eleverna och läser vid berättelsebordet inne i salongen! 

Här ser vi faktabordet med en massa härliga, lättlästa fakta om en massa olika ämnen! 

En av eleverna läser och följer noggrant med, med pekfingret i sin bok. 

Detta upplägg gör jag GÄRNA om, så roligt med bokcafé!

TREVLIG HELG!

 

Ny sida på bloggen!

Hej på er!

Just nu är det påsklovsvecka här i Mönsterås kommun och de flesta av mina kollegor samt eleverna är påsklovslediga. Själv jobbar jag som vanligt och passar på att uppdatera lånekortspärmen, sammanställer läsförståelsefrågor, får lite utrymme för lästid inför kommande bokattacker, gallrar böcker, laminerar brickor till ett bokcafé som vi ska ha på Världsbokdagen, planerar upp kommande lektioner efter lovet med mera. En av alla de saker jag gör är att uppdatera bloggen och idag skapade jag en ny sida på bloggen. Sidan heter ”Arbetsmaterial till skönlitterära barn & ungdomsböcker”.

På sidan kan ni se en förteckning över arbetsmaterial till olika skönlitterära barn & ungdomsböcker som jag tillsammans med pedagoger på mina skolor genom åren har arbetat fördjupat med (vill poängtera att detta bara är en liten del av alla skönlitterära böcker som jag har arbetat med i läsgrupper under åren, men i de flesta fall saknas dokumenterat material).

Fokus för oss har varit läsning och textsamtal av gemensam bok i grupp. Eftersom det tar lite plats att tanka över materialet till bloggen i sin helhet, ber jag istället er att höra av er till mig om ni vill ta del av materialet (se kontaktuppgifter under fliken ”Skolbibliotekariens blogg…”)! Jag skickar mer än gärna över materialet i sin helhet till dig via epost, så hojta bara till!

Hör gärna av er och berätta hur ni arbetar med läsgrupper och/eller bokcirklar där högläsning och textsamtal är det centrala! Det är alltid spännande att få ta del av andras arbete och det är en stor anledning till att jag själv delar med mig!

Dessa böcker har jag material till (Uppdraget & Svart vatten är i skrivande stund inte helt färdiga, men delvis och går också att få ta del av):

Falafelflickorna av Christina Wahldén

Pojken i graven av Camilla Lagerqvist 

Uppdraget av Camilla Lagerqvist

Svart vatten av Camilla Jönsson

Splej: Mysteriet i döda skogen av Torsten Bengtsson 

Anne Franks dagbok som grafisk roman!

Norstedts Förlagsgrupp: Norstedts, Rabén & Sjögren och B Wahlströms

”Jag kan inte alls föreställa mig att världen någonsin igen blir normal för vår del. Jag brukar ju tala om ”efter kriget”, men det är som om jag talade om ett luftslott, något som aldrig kan bli verklighet”. 

Jag har läst den grafiska romanen ”Anne Franks dagbok” – så som den är tolkad i text av Ari Folman och i bild av David Polonsky, utgiven på svenska av Norstedts 2020, 73 år sedan Anne Franks Dagbok för första gången publicerades, i Holland.

Bildberättelsens skapare Ari Folman skriver i sitt efterord, att han tillsammans med Polonsky i sitt arbete att tolka dagbokens ursprungliga form, tagit fasta på att i varje liten textruta bevara Anne Franks anda. Det märks så väl, tycker jag som läsare, att skaparna till den grafiska romanen haft en mycket levande bild av Anne Frank – de har verkligen lyckats fånga in Anne Franks väsen, utan att veta allt om henne, skapar de en så levande känsla i sin roman; man nästan håller andan inför livskraften i Anne Frank, humorn, svärtan, sorgen, ilskan, stoltheten och styrkan och modet. Alla de där känslorna förmedlas och går rakt in i hjärtat. En av bilderna; den när Anne om nätterna sugs in i ett ofantligt mörker och söker tröst hos sin pappa, den enda hon säger sig hålla om i världen, etsar sig fast i mig. Polansky har tecknat en bild av Anne liggande i sin säng om natten, hon klamrar sig fast vid sängen som blir till en bår, hennes ansikte är slutet och tyngt av den största sorg, omkring henne tyska soldater med röda ögon och svarta skuggor i sina hatiska ansikten, tåg som dundrar förbi, bromsar gnisslande in gissar jag, för att ta Anne med sig mot det som ska bli slutet… Nu vet jag ju att hennes oro var befogad, Anne Frank fick inte leva så länge till efter att hon hade skrivit raderna om hur hon mådde om nätterna. Ändå kan jag känna en tacksamhet inför att hon inte kunde veta detta när hon skrev sin dagbok. För liksom smärtan i sorgen finns där hela tiden, en osviklig kraft, ett form av ljus i hennes betraktelser kring vardagliga ting, hon tycks nästan vara smått uttråkad när hon skriver om de individer som hon tvingas hålla sig instängd tillsammans med dag ut och dag in.

Det här är en sådan där roman som man inte kan sluta läsa förrän den är just slut. Illustrationerna är vackra som tavlor och de skickar pilar av sorg in i mitt hjärta. Det är tungt att läsa när man känner att det som står däri, mellan pärmarna fortfarande är aktuellt, fortfarande kan hända, fortfarande händer. Märkligt är det också att läsa romanen nu i en tid då många människor faktiskt också sitter just instängda, av andra skäl. Då väcks frågor av existentiell natur som gör att man känner att bandet till Anne Frank blir ännu starkare. Man blir verkligen den där påhittade väninnan Kitty som Anne Frank behövde för att överleva, tills hon inte kunde det längre.

Guide till boksamtal med ovana läsare

Guide till boksamtal med ovana läsare - Nypon Förlag

”Man fattar bättre när man får tala om det man läst”.

Citatet är hämtat från gymnasieläraren Jenny Edvardssons lilla bok ”Guide till boksamtal med ovana läsare” – en bok i litet format utgiven på Vilja förlag 2020. Jag skulle verkligen vilja tipsa er alla – oavsett om ni har elever som går på gymnasiet eller grundskolan och möter ovilliga som villiga läsare.. guiden funkar för ALLA. Jag jobbar ju på fem grundskolor, men känner direkt att jag kan tillämpa hela guiden rakt av ändå, även om mina elever är yngre än målgruppen i guiden – visst får man modifiera, det får man alltid oavsett vilken grupp man möter, men jag känner att kärnan i guiden är tillämpbar för alla åldrar.

Vi det här laget har jag många, många härliga och såklart även utmanande, svettiga läsgruppssamtalstimmar bakom mig som skolbibliotekarie och varenda minut är guld värd för att förfina och utveckla strategier för hur man kan väcka läslust med barn och ungdomar – något Jenny också är inne på i avsnittet där hon redogör för valet av modell för boksamtalet. När jag läser Jennys bok blir orden som en slags bekräftelse på att jag faktiskt är på rätt väg. Jag känner igen upplägget till mångt och mycket, det är för mig bekant att arbeta med Aiden Chambers modell, men samtidigt ger författaren mig nya infallsvinklar som jag blir peppad på att testa med en gång! Det som framförallt var nytt för mig var sättet att fylla en hel tavla med elevernas tankar istället för att ta det muntligt. Att därefter dra pilar och streck för att lättare upptäcka kopplingar och mönster, frågetecken med mera var mycket intressant. Jag gillade också tanken på att låta eleverna få reflektera individuellt först – ett sätt att stärka deras trygghet i gruppen inför samtalet som kräver av dem att våga dela med sig, prata, reflektera, ställa följdfrågor, öppna upp sig. Ja, det krävs faktiskt ett stort mod för att våga det och då kan den individuella reflektionen som förbereds inför gruppsamtalet vara ett sätt att stärka, stötta och peppa individen.

Läs guiden – det tar bara fem minuter. Men lägg till en god stunds reflektion på det och omsätt i praktiken efter era förutsättningar!

Tips! Kika in på Jennys blogg och läs mer om hennes arbete! Där kan ni också läsa mer om hennes böcker om ungas möte med litteratur i olika former. 

Trevlig helg på er!

 

Pojken i graven – Frågor till kap 7-12

Bildresultat för pojken i graven

Den 21 och 22 april skulle vi haft författarbesök för fyrorna som skulle ha träffat Camilla Lagerqvist, författare till boken vi just nu läser. Av förklarliga skäl kommer författarbesöket ställas in. Vi kommer försöka skjuta på besöket så att det helst blir av innan sommarlovet börjar, men det kan förstås också bli till hösten. Detta vet vi inte just nu.

Men! Vi fortsätter i alla fall att läsa boken tillsammans i våra läsgrupper. På skolorna i Ålem, Blomstermåla och Timmernabben är jag som skolbibliotekarie involverad i detta läsfrämjande och språkstödjande arbete och det är fantastiskt roligt! På Krungårdsskolan har vi kommit längst i boken, idag läste vi fram till kapitel 21 och börjar närma oss en upplösning. Dagens läsning var väldigt dramatisk och spännande och jag upplevde att fokus och arbetsmiljö var betydligt bättre denna gång just av den anledningen. Roligt att vi nu har kommit in i boken!

Vi avverkar raskt tre kapitel per vecka, vi ägnar läsgrupps-stunderna åt både samtal och läsning, de sidor vi inte hinner läsa, blir istället till läsläxa till nästa gång och eleverna får även med sig veckans uppdrag att göra hemifrån. Veckans uppdrag blev att välja ut en scen i boken som man fastnar extra för, berätta vad som händer, varför man har valt just den scenen och därefter skriva lite om vilka känslor den scenen väcker hos en. Nyfiken på vilka scener eleverna kommer välja – det får vi se nästa vecka!

Här kommer utlovade läsförståelsefrågor (på olika nivåer; på raden, bortom raden, mellan raderna samt koppling till eget liv, text och världen – jag tycker frågorna blir mest intressanta vid en god blandning mellan dessa).

Läsförståelsefrågor Pojken i graven kap 7 – 9

Läsförståelsefrågor Pojken i graven kap 10 – 12

Läsförståelsefrågor till ”Falafelflickorna”!

Omslagsbild: Falafelflickorna

Hej! Hoppas ni alla har en härlig start på denna nya vecka!

I höstas hade vi läsgrupper på Alsteråskolan, i åk 6. Vi hade köpt in ”Falafelflickorna” som klassuppsättning och körde därefter igång och läste boken tillsammans under hela höstterminen. Det var verkligen ett jätteroligt läsprojekt – tänk vad fint det är med läsgruppssamtal, jag minns att vi kom in på alla möjliga ämnen och lärde verkligen känna varandra i vår grupp i bibblan.

Varje torsdagsmorgon lästes ett kapitel och efter lunch började vi lektionen med att sammanfatta det lästa kapitlet, därefter delade vi upp oss på tre grupper (två lärare och jag, skolbibliotekarien). I grupperna samtalade vi under ca 40 minuter om det lästa med hjälp av båda läsförståelsefrågor och öppna frågor utifrån Aiden Chambers.

Eleverna hade i början av terminen fått varsitt fint bokmärke med läsgruppsamtalets gyllene regler (ställ nyfikna frågor, respektera varandras tankar och känslor, lyssna aktivt till punkt, fördela ordet) på ena sidan och förslag på öppna frågor på andra sidan. Vi övade under hösten extra mycket på just att ställa nyfikna följdfrågor till varandra.

När jag gjorde frågorna tänkte jag extra mycket på att ha med många frågor med koppling till egna livet. Jag tycker det blir bäst samtal om man har en blandning av text-till-själv-koppling, text-till-världen-koppling och text-till-text-koppling (det som också ibland benämns som på raden-, mellan raden-, bortom raden-frågor).

VARSÅGODA! Här kommer både läsprojektsplanering och läsförståelsefrågor till boken!

Läsprojektsplanering Falafelflickorna åk 6

Läsförståelsefrågor Fafalfelflickorna