Förbjudet att visa ohämmade känslor i pensionatets entré

Bildresultat för förbjudet att visa ohämmade

Inför läsningen av den spanska författaren Mamen Sánchez roman ”Förbjudet att visa ohämmade känslor i pensionatets entré” hade jag läst så många positiva, översvallande recensioner att jag tog det spontana beslutet att låna hem boken. Många är det som har beskrivit den som ”myllrande” och jag kan bara instämma. Detta är en ytterst märklig roman som fick mig att ändra mig både gentemot romanen som helhet, men framförallt dess inneboende karaktärer säkert hundra gånger om under resans gång.

Cecilia, som står i centrum för berättelsen, blir hastigt och olustigt lämnad av sin man. Förtvivlad, uppriven och ur stånd att fatta några eftertänksamma beslut, bestämmer hon sig för att (till sina föräldrars stora bedrövelse) pröva sina brutna vingar som föreståndarinna på ett pensionat; hennes eget som hon renoverar och rustar upp i morföräldrarnas gamla, charmiga men slitna bostad invid floden Manzanares strand. När pensionatet genomgått en enorm förvandling; uppfräschat till tänderna med hjälp av en byggkonsult som mystiskt nog anmäler sig frivilligt i precis rätta stunden, flyttar där in tre unga kvinnor, alla studenter på universitetet ett stenkast bort. I takt med att pensionatet fylls på med inneboende, börjar så ett intrig- och maktspel utan dess like. Här väntar ingen lugn och feelgoodig historia! Om jag för ett ögonblick (vilket jag faktiskt gjorde) tyckte att denna roman var nästintill sötsliskig, platt och ganska banal, fann jag mig ganska så snart lurad.

”Förbjudet att visa ohämmade känslor i pensionatets entré” är nämligen fullproppad med intriger, mörka hemligheter och svek. Det är långa, myllrande, adjektivspäckade meningar som läggs på varandra och som får romanen att verka ännu mer mättad vid sidan av den så händelserika, skumpiga och späckade handlingen. Man vet inte som läsare var man har varken författaren eller hennes fiktiva karaktärer. Nej, inte ens huvudpersonen… och det är omöjligt att lista ut vart allt ska leda till eller hur slutet ska utveckla sig.

Jag skulle vilja beskriva den som en söt och klibbig blomma som sluter sig och vecklar ut sig som en oberäknelig, köttätande växt i takt med att intrigerna, mysterierna och hemligheterna avlöser varandra. Det är ganska underhållande på sitt sätt och romanen växer till min lättnad betydligt mot slutet genom att författaren syr ihop alla vitt spridda trådar oväntat snyggt. För mig är romanen lik en saga, ett drama eller kammarspel och ibland påminner den mig av någon anledning om ”Candide” av Voltaire. Mamen Sánchez behandlar sina karaktärer som statister, stiliserade figurer som ibland nästan framställs förlöjligade. Och jag berörs inte av dem på djupet (något jag ofta söker när jag läser skönlitteratur, oavsett genre eller åldersspecifikation). Här har karaktärerna mer en roll som marionetter som läsaren betraktar från ett ovanifrånperspektiv, vilket jag kan förstå poängen med framförallt efter att romanen är utläst. För mig är den en smått underfundig, underhållande och märklig roman som överraskade många gånger om, men tyvärr förblir det inte mer än så. Rekommenderas om man vill ha något oväntat och lättsmält – när man söker förströelse framför något som på djupet berör.

Projekt Fladdermus!

Idag är det en stolt skolbibliotekarie som lägger den sista handen vid terminens allra sista samarbetsprojekt; Projekt Fladdermus som under några veckor har körts i klass 2 på Tillingeskolan i Timmernabben. Projektet har i princip varit återkommande på lågstadiet (framförallt i åk 2) sedan jag började arbeta som skolbibliotekarie på mina skolor, men har kommit i olika tappning beroende på de behov och förutsättningar som finns i den klass vi genomför det i.

Bildresultat för fladdermöss

Denna gång löpte projektet under cirka sex veckor. Första lektionen leddes av mig, skolbibliotekarien och under den lektionen pratade vi om fakta, källor, hur man söker i faktaböcker och vad som utgör en lämplig och trovärdig källa till fakta om fladdermöss. Under de lektioner som sedan följde tränade vi extra på att plocka ut stödord/nyckelord ur en faktatext om fladdermöss. Nyckelorden fick eleverna därefter placera in i en tankekarta med rubriker. Tankekartan användes sedan som utgångspunkt för eleverna när de skulle skriva sina egna faktatexter om fladdermöss. Slutresultatet blev tre, stora, jättefina affischer om fladdermöss med elevernas färdiga texter och illustrationer.

Bildresultat för fladdermöss

I slutet av projektet besökte även klassen förskoleklassen på skolan för en muntlig redovisning – som mer växte till att bli ett givande samtal och utbyte eleverna emellan, eftersom förskoleklassen själva under våren fördjupat sig i temat fladdermöss. De hade nämligen fått besök av faktaboksförfattaren Bengt-Erik Engholm, som skrivit boken ”Fladdermöss” (här kan ni läsa mer om hur jag tidigare år har arbetat med denna bok som utgångspunkt för källkritiksprojektet ”Projekt Fladdermus”) och som jag nu även själv har fått den stora äran att träffa! Förskoleklassbarnen fick varsin fladdermusbok att ta hem med Bengt-Erik Engholms autograf i!

Bildresultat för fladdermöss

Har ni vägarna förbi Timmernabbens bibliotek, är ni hjärtligt välkomna att besöka vår utställning under bibliotekets öppettider! Ni hittar de fina affischerna i fönstret i barnavdelningen!

George

Bildresultat för george alex gino

För ett tag sedan läste jag ut ”George” av Alex Gino – en liten bok med ett glatt och minimalistiskt yttre i regnbågens färger, men med ett desto mer komplext inre. Jag läste boken på engelska, vilket jag verkligen rekommenderar! Nu kan jag inte jämföra med hur läsupplevelsen annars skulle te sig på det svenska språket, men jag tyckte den kändes autentisk och jag hade även lättare att leva mig in i den amerikanska skolmiljön och vardagen tack vare de engelska uttrycken och termerna. Det var länge sedan jag läste på engelska, något jag verkligen har saknat!

”George” var en bok jag läste ganska snabbt. Jag skulle beskriva den som ganska lättsmält trots det lite tyngre ämnet. Jag trodde faktiskt att boken skulle kännas starkare i mig, göra mig mer berörd, men den kändes istället ganska vardaglig. Vilket i och för sig bara är bra! Det gör att ämnet som boken skildrar avdramatiseras mer och visar på hur svart vitt det kanske har varit innan. Det att jag förväntar mig att boken ska beröra mig jättestarkt, kanske säger mycket om hur mycket vi har kvar. Att boken inte bara kan få vara en bok om en tjej som någon annan och inte mer med det.

Alex Gino har skrivit en berättelse som handlar om George – en ovanlig och samtidigt väldigt vanlig flicka som fötts i fel kropp. George har länge vetat att hon är en tjej. För henne är det lika naturligt som något annat och ändå vågar hon inte ta steget att berätta det för någon. Ända gången hon lever ut i sig själv är när hon stänger in sig själv hemma (helst när ingen annan är hemma) för att bläddra i de tjejmagasin som hon på olika sätt har fått tag på. Hon gömmer dem i en väska under en hög av en massa gosedjur och plockar upp så ofta hon kan för att insupa atmosfären av att få leva ut som tjej. Och under den stunden kan hon verkligen leva ut i sin fantasi. Tills hon måste gömma sig under sin fasad igen. Den fasad som alla andra uppfattar som kille. Eller kanske snarare som en ”töntig”/”tjejig” kille.

En dag i skolan presenterar hennes lärare en teaterpjäs som klassen tillsammans med en parallellklass ska sätta upp för föräldrarna. Pjäsen är hämtad ur E.B Whites bok ”Min vän Charlotte” som berör George mycket starkt. Och där och då blir hon nästintill besatt av pjäsens ena huvudkaraktär, Charlotte. En spindel som dock är en tjej. Vilket hon snart ska få erfara att alla andra inklusive läraren stenhårt räknar med också ska spelas av en tjej. Det är liksom skrivet i sten och ingen annan än George verkar ha kommit på tanken att den lika gärna skulle kunna spelas av vem som helst.

George och hennes bästa vän som också går i klassen bestämmer sig för att göra allt de kan för att George ska få stå på scenen som Charlotte. För George skulle det vara som att äntligen få träda fram som sitt verkliga, sanna jag…

En viktig roman som i första hand handlar om det viktigaste här i livet: nämligen att få vara människa och om rätten att få identifiera sig själv. Riktar sig till barn från ungefär 8 år och uppåt (viktigt bidrag då den fyller ett tomrum där det annars inte finns så många böcker som skildrar transpersoner för denna åldersgrupp).  Ingen gräns uppåt :).

Svag is

”Jag tittar mig i spegeln. Letar efter märken på halsen. Det syns ingenting. Som om ingenting har hänt. Som om jag inte alls nästan dog i går. Flera gånger. Det behövs så lite. Några sekunder utan syre i hjärnan så svimmar man. Några minuter så är man död. Som med Marit. Det behövs bara svag is”.

”Svag is” av författaren Sofia Nordin är en lättläst, skrämmande och otäck skildring om hur en till en början oskyldig, retsam kommentar urartar och slutar med att två killar i nian under en friluftslektion står och tittar ned i ett mörkt, iskallt vatten där isen har brist – och där en av tjejerna i klassen, Margit ligger livlös med ansiktet neråt mot vattnet…

En bok jag sträckläste; så otäck och obehaglig och samtidigt så svår att lägga ifrån sig. Jag kan tänka mig att denna bok skulle kunna fungera väldigt bra som öppnare för diskussion om exempelvis skuld, mobbning, övergrepp och svek i en högstadieklass. Språket är sparsmakat, rakt på och handlingen är lika brutal och direkt.

Läs den!

Ny stark serie av Camilla Lagerqvist: Blodsvänner!

Försvunnen

För några dagar sedan läste jag ut en bok som jag väntat med stor spänning och entusiasm på; nämligen Camilla Lagerqvists senaste ”Försvunnen” – första delen i en ny serie som heter Blodsvänner. Efter att ha läst och älskat hennes serie ”Svarta rosorna” som kom ut i totalt fyra delar (den senaste ”Dödsdömda”, kom ut i augusti förra året), har hennes författarskap väckt så mycket nyfikenhet och beundran hos mig. Camilla Lagerqvist är en produktiv författare som enligt mig skriver högkvalitativa böcker för barn och ungdomar med en glödande, vass penna (det märks att hon har en bakgrund som journalist). För mig är hon just nu det mest självklara valet om man som barn, ungdom eller vuxen är sugen på en grymt spännande och samtidigt djupbottnad historisk roman som känns både tidlös och tidstypisk på samma gång. Jag fastnar i regel väldigt lätt för karaktärerna i hennes böcker som känns äkta och unika. För mig är det centrala i hennes böcker den äventyrliga spänningen (i ”Svarta rosorna” även inslag av något som är ännu mörkare) som ständigt finns där i form av ett pirr i magen, liksom hur fint och trovärdigt hon skildrar huvudkaraktärernas relationer till varandra; här tycker jag mig se att vänskapen framförallt är den centrala.

Serien ”Blodsvänner” utspelar sig i 30-talets Sverige. I första delen möter vi trettonåriga flickan Disa. Disa som numera bor på barnhem trots att hon egentligen inte står utan levande släktingar. Hennes morfar, som tillhör resandefolket är en varm och trygg person för henne. Om somrarna brukade hon tills alldeles nyligen följa med honom ut för att gå på luffen. Tills barnavårdsmyndigheten beslutade att Disa skulle hämtas för att bo på barnhem.

Egentligen har hon det bra på barnhemmet. Föreståndarinnan kan visserligen vara lite sträng ibland, men låter ändå barnen få vara barn.Bakom det åtstramande draget finns ett stort hjärta som bryr sig om barnen. Och bland barnen finns det många som Disa tycker om och kan prata med. Närmast henne står pojken Albin, en vän hon hänger med i ur och skur; en person man både kan retas ganska tufft med och skratta hejvilt. Men så bryts plötsligt vardagen av att Disa får besked om att hennes morfar saknas. Ungefär samtidigt får barnen även nys om att den otäcka mannen Mickel Falsum på Rasbiologiska institutet i Uppsala håller på med något skumt. Han besöker flera gånger barnhemmet och frågar efter vissa barn som det står klart att han vill använda i sin forskning. Disa, Albin och deras vän Ville bestämmer sig för att ta reda på mer om de försvunna personerna och de upptäcker snart att alla spåren leder direkt till Mickel Falsum…

En bok jag varmt kan rekommendera! Grymt spännande berättelse som jag läser med oro och gnag i magen och på samma gång finns där en stor portion medmänsklig värme som smittar av sig och ger en bestående och fin känsla av hopp.

Nästa del i serien heter ”Vittnet”. Planerad utgivning redan i år – håll utkik efter den när den ska komma ut någon gång i oktober månad! Visst är omslagen snygga!?

Mina senaste bok-bekantskaper

Bildresultat för versioner av oss

Versioner av oss

Först ut; ”Versioner av oss” av Laura Barnett. En udda och fascinerande roman som var en på samma gång utmaning som glädje att läsa. Som ett tankeexperiment om hur livet skulle kunna ha sett ut om ett till synes obetydligt beslut hade förändrat resten av ens liv. Här får vi följa Eva och Jim – två unga studenter som i slutet av 50-talet för första gången korsar varandras livsbanor. Författaren ger oss därefter tre olika versioner av hur deras liv hade kunnat se ut. För mig var det inte kärlekshistorien i sig som trollband mig, utan att läsa romanen mer som ett slags tankeexperiment med fascination för livet och hur det kan te sig på samma gång banalt och ödesmättat.

Spökflickan

Spökflickan

Katarina Genars senaste heter ”Spökflickan”! En underbar, somrig barnbok som doftar både mystik och lågmäld spänning. Till upplägget är den som en blandning av ”Pensionat Vidablicks gåta” och ”Röda spår”. Det som skiljer den, framförallt gentemot ”Röda spår”, är att den aldrig blir läskig på det sättet. Den är mer som en blandning av alla hennes andra romaner; det finns en mystik som inte riktigt går att ta på och som gör hennes böcker vackra och finurliga. De andas gamla tiders charm samtidigt som de bär spår av den tid de är sprungna ur; det går att lista ut att de utspelar sig idag och samtidigt är de så tidlösa. Något jag gillar mycket!  Man vet också vad man får när man läser Katarina Genar – passande när sommaren slår ut och man bara vill luta sig bakåt och njuta av en mysig och lagom spännande bok där stämningen i boken är viktigare än hur slutet utvecklar sig (för det har man i regel listat ut ganska tidigt).

Bildresultat för allt jag önskar mig

Allt jag önskar mig

Senaste ljudboken i bilen för mig! En fransk, finurlig, komisk och ganska lättsam roman om hur (mycket) pengar kan påverka en människas psyke. Intressant, men framförallt komisk och underbar att lyssna på. Extra skönt och befriande tycker jag det var med den franska, ganska bisarra och oväntat spontana humorn som överraskade mig till att skratta högt under många passager i boken. En bok jag helt klart rekommenderar!

Försvunnen

Slutligen. Boken jag precis har börjat läsa. Den senaste av Camilla Lagerqvist – hur skulle världen se ut utan hennes historiska romaner för barn och unga?!! Som jag har längtat efter att få sätta mina läständer i denna nya serie; Blodsvänner! Jag återkommer med tankar om boken så snart jag har läst ut den!

På återseende!

Sök min tjänst!

Vill Du vara med och leda spännande projekt för barn i olika åldrar i samverkan med engagerade lärare som just nu funderar extra mycket på det här med utmanande lärande?

Vill Du testa på en tjänst där Du kan vara 100 procent kreativ och självständig – där det är Du och ingen annan som skapar Ditt eget schema för utveckling?

Är Du en person som trivs bra när varje dag inte är den andra lik, där Dina arbetsuppgifter är varierande, flexibla och framförallt dynamiska?

Brinner Du extra mycket för att stärka barn och ungdomar i att göra dem informationskompetenta, utveckla sin läs- och skrivförmåga och att öppna upp dörrar för magiska textvärldar genom att bidra med just Din kunskap, Ditt engagemang och Din erfarenhet?

Från och med höstterminen 2017 kommer jag att gå på föräldraledighet – Du har därför möjligheten att söka min tjänst fram till den 9 juni.

Annonsen hittar Du här!

Vi ser fram emot att få träffa Dig!

Fyra böcker & ett författarbesök

Hallahem: Striden i skogen

I takt med att världen slog ut i grönt, passade jag på att försjunka i denna gröna diamant till bok! Alltsedan jag läste ut den senaste delen i Susanne Trydal och Daniel Åhlins serie Hallahem; Sveket vid Sjön, har jag längtat och längtat till att trean skulle komma ut! Jag står fortfarande fast vid att del två var den mest spännande. Den tog verkligen andan ur mig och innehöll så många cliffhangers. Del tre är lika bra fast på ett annat sätt; jag gillar verkligen hur författarna bygger upp karaktärerna, miljön och handlingen på ett sätt som får det att kännas som om jag verkligen befinner mig där som läsare, i varenda ögonblick. Rekommenderar denna serie varmt! ❤

Flickorna

Boken jag hänger med i bilen just nu. En skavande, rå och otäck skildring av hur unga flickor fängslas av och faller offer för en udda sekt i 60-talets USA. Boken är inspirerad av de otäcka mord som Charles Manson på 60-talet fick sina kvinnliga anhängare att utföra – vilket gör lyssningen av boken ännu mera gripande och ryslig. Jag gillar ”Flickorna” starkt och beundrar författaren Emma Clines skarpa och liksom drömska berättarröst.

Mademoiselle Oiseau & Landet Argentine

Ibland önskar jag att böcker var dofter. I sådana fall skulle denna den tredje delen i serien om Mademoiselle Oiseau dofta ljuvligt; lavendel och nyutslagna gröna knoppar och blad om våren under en klar och frisk himmel som av glas och fladdrande fjärilar. Känslan den väcker i mig är som alltid en längtan till att upptäcka Paris på nytt. Att åka tillbaka till staden som jag vet dolde mer bakom alla gråa, ståtliga fasader, broar och torg. Böckerna om Mademoiselle Oiseau är underbart tokiga, surrealistiska och drömska i lager på lager på lager. Vill man bara åt en känsla av lojt drömmande och inspireras av att upptäcka nya, glömda, gömda och hemlighetsfulla platser eller komma närmare ens egna drömmar, säger jag bara: läs böckerna om Mademoiselle Oiseau!

Här kan ni läsa om vad jag tyckte om del ett och del två!

Monstret & Människorna

Mats Strandberg fulländar verkligen avslutningen på en av mina favoritserier för barn; här i sista delen av serien om pojken Frank. ”Monstret & Människorna” är liksom andra delen en till lika delar skön och drömsk saga som en otäck och realistisk mardröm. Jag ser mycket av vårt samhälle i böckerna idag och tar mest av allt med mig ett växande hopp om en ljusare och bättre värld. Älskar denna lilla serie – Mats Strandbergs starka, pricksäkra röst som har en förmåga att verkligen beröra på djupet och Sofia Falkenheims känsliga och helt unika illustrationer.

Författarbesöket med Torsten Bengtsson

Författarbesöket med Torsten Bengtsson som besökte våra fjärdeklassare i kommunen, gick till historien som ett hejdundrande kalas för alla inblandade – elever som lärare! Vi fick lära känna författaren Torsten Bengtsson som en ödmjuk och inspirerande berättare. Han hade en förmåga att skapa en stor respekt och ett nyväckt intresse för både det skrivna och det lästa ordet. Jag funderade mycket på ordets makt under de två dagar då jag fick äran att följa Torsten som hans värd. Besöken resulterade i kilovis med reserverade titlar och autografer. Liksom en trevlig artikel i den lokala tidningen!

Torsten Bengtsson besöker våra fjärdeklassare!

Bildresultat för torsten bengtsson

Den 25 – 26 april kommer våra fjärdeklassare få besök av författaren Torsten Bengtsson!

Vi är så glada och spända av förväntan över att få träffa honom! I kommunen har vi en tradition sedan några år tillbaka av att ta emot författarbesök för våra fjärdeklassare varje läsår. Vi har tidigare haft författarna Sofia Nordin och Katarina Genar på besök och nu är det alltså dags för Torsten Bengtsson.

I början av vårterminen delade vi ut varsitt exemplar av hans bok ”Mysteriet i döda skogen” till klasserna. Tanken är att vi vill skapa uttrymme för klasserna att i god tid inför författarbesöket förbereda sig på det sätt de önskar arbeta med boken och författaren kopplat till läroplanen.

Detta har i år resulterat i en mängd olika projekt; en klass har förberett sig genom att läsa boken högt och därefter samtala om texten gemensamt i mindre grupper och en annan klass har gjort deckarprojekt och skapat egna deckarromaner genom en stafettskrivning – ett nytt och spännande sätt att utveckla sitt skrivande på!

I många av klasserna har jag som skolbibliotekarie fått förtroende och möjlighet att vara med som resurs och har med glädje och spänning följt processen framåt. Under höstterminen skrev jag om hur stafettskrivningen i klass 4 på Krungårdsskolan framskred. Är ni nyfikna på hur projektet gick till eller bara undrar över vad en stafettskrivning är för något, kan ni läsa mer i min summering av projektet i detta blogginlägg HÄR!

Dagens Lockwood <3

Jag läser just nu den senaste delen (”Den flammande skuggan”) ur en av mina favoritserier ”Lockwood & Co.” av författaren Jonathan Stroud. Läsningen är som alltid ren form av njutning. Jag älskar den speciella stämningen i böckerna och humorn karaktärerna sinsemellan. Här kommer dagens Lockwood (svårt att välja mellan citaten, de faller så tätt):

”Och den avgörande faktorn”, muttrade George, ”var att han inte ens smakade Battenbergkakan”.

”Vi kan knappast avfärda någon bara för att de inte tycker om ett bakverk”, George.

”Det kan vi visst. I mina ögon är det en omoralisk handling att vägra äta kaka. – ‘Jag är ingen kakmänniska’ – exakt så sa han. Brrr”.