Nattkorpen

”Alldeles stilla står gestalten, som om den bara är en synvilla. Mika slappnar av lite. Då sveper en vindpust längs gatan, som får snön att virvla upp och gestaltens rock att fladdra till. Rädslan som griper tag om Mika är kallare än någon vind. I samma ögonblick skriker barnet till, ett tunt skärande ljud, och hon skyndar sig att dra igen porten”.

Jag skulle vilja tipsa om denna prisbelönta serie av författaren Johan Rundberg! Äventyrsserien som utspelar sig under senare delen av 1800-talet, heter Månvind & Hoff och har hittills kommit ut i fyra delar för barn mellan cirka 9-12 år. I första boken, Nattkorpen (som bland annat vunnit Augustpriset i kategorin Årets bästa barn- och ungdomsbok) möter vi Mika, som är en av huvudkaraktärerna som serien kretsar kring. Mika är en av alla fattiga barn som bor på ett av barnhusen i Stockholm vid den här tiden. Men det som utmärker henne gentemot andra, är hennes speciella förmåga att ta in sin omgivning; varje liten detalj lämnar henne inte obemärkt. Hon har en förmåga att liksom lägga ett pussel av bitar hon snappar upp här och där. En förmåga som visar sig vara god att ha i de mörka tider som väntar henne och hennes närmaste bekanta…

En kall vinternatt hörs försiktiga knackningar på barnhemmets port. Mika går för att öppna. Utanför porten står en skräckslagen pojke med ett hoprullat byte i famnen som visar sig vara ett nyfött barn utan namn. Och det är något som inte stämmer med omständigheterna kring barnets uppkomst, det kommer Mika alldeles snart att erfara. Och hon förstår också snart att hon måste akta sig noga med vad hon avslöjar om det hon vet…

Man sugs direkt in i berättelsen om den fängslande deckarduon Månvind och Hoff och har svårt att lägga den ifrån sig. Johan Rundberg skriver på ett målande sätt som gör det lätt att föreställa sig hur det skulle kunna ha sett ut på den här tiden, i Stockholm på 1800-talet och hur levnadsvillkoren för de fattigaste kunde se ut.

Till denna bok finns ett fantastiskt material att inspireras av. Lärarhandledning, en historisk vandring och lektionstips finns att hämta på förlaget Natur & Kulturs hemsida. Ni hittar materialet HÄR.

Tillbaka igen efter föräldraledighet!

Hej! Äntligen är jag så tillbaka igen efter en lång föräldraledighet. Snart startar jag tillsammans med elever och lärare upp detta nya, spännande läsår 22/23! Jag ser även fram emot att ägna mer tid åt bloggen, hoppas vi ses och hörs!

Hej från skolbibliotekarie Isabella Johansson 🙂

Ny lärarhandledning!

Del 2 i serien Hawas Hemliga Detektivbyrå av författaren Christina Wahldén

I veckan har jag sammanställt ett nytt arbetsmaterial till vår senaste klassuppsättning till Alsteråskolan! Vi har tidigare ”Falafelflickorna” (del 1 i serien Hawas Hemliga Detektivbyrå) i klassuppsättning på skolan och har använt den flitigt genom åren – en mycket uppskattad boksamtalsbok som väcker en mängd intressanta, viktiga och aktuella samhällsfrågor och samtidigt en fin bok när det kommer till att hitta sin självkänsla, att finns sin egen väg, att tro på sig själv och våga drömma om en framtid, att känna stolthet över sig själv och sina närmaste trots att livet inte alltid gör det lätt för en.

Inför denna nya termin köpte vi in den fristående fortsättningen i serien som heter ”Tack för allt”. Vi var så nöjda med del ett och kände oss absolut inte klara att lämna Hawa bakom oss. Samtidigt behövde vi ytterligare en klassuppsättning till skolan och valet föll då ganska naturligt på ”Tack för allt”. Eftersom min föräldraledighet påbörjas redan från och med nästa vecka, kommer jag tyvärr inte kunna vara med och starta upp läsprojekt och läsgrupper med denna bok, mitt bidrag har istället blivit att sammanställa en handledning med förslag på inriktning för samtal i form av läsförståelsefrågor på olika nivåer (ni får gärna kontakta mig om ni är intresserade av att ta del av den, ni kan även gå till fliken ”Arbetsmaterial till skönlitterära barn och ungdomsböcker” för fullständig lista över material för fler titlar som finns att ta del av).

Jag vill verkligen slå ett slag för denna serie av Christina Wahldén – den är grym att använda i boksamtal och läsgrupper. Andra delen känns något mörkare än del ett. Handlingen är mer dramatisk och Hawa råkar bli vittne till ett antal obehagliga händelser som sätter hennes medmänsklighet på prov. Hon måste rannsaka sig själv genom de moraliska dilemman som uppstår i kölvattnet av händelserna som skakar om förorten – allt sprunget ur gängkriminalitetens stora tragik. En stark passage i boken är när Hawa ställer sig frågan om vad som gör en människa god. En fråga jag givetvis ville ta med också för våra läsgrupper att fundera över!

Det är alltså å ena sidan en bok som tar upp ganska tungt laddade ämnen som är högaktuella idag, inte minst genom de alltfler unga barn som rekryteras till kriminella nätverk. Å andra sidan är den hjärtevärmande känslan i denna del mycket mer påtaglig. Man läser med stor behållning – där finns en värme porträtterad i form av levande, mänskliga karaktärer. Efter att ha läst ut boken slår det mig att jag får tydliga Skam-vibbar av Hawa och hennes närmaste gäng, jag vet inte om detta är avsiktligt från författarens sida eller om den värmen bara finns där så genuint naturligt, hur eller hur är det en välkommen känsla. Del två känns hoppfull och fin i kontrast till de ganska tunga ämnena som boken problematiserar: gängkriminalitet, tystandskulturen i förorten, bortgifte, narkotikahandel, barns och ungas utsatthet i förorten, kontraster mellan olika samhällsskikt och levnadsvillkor för barn och unga idag etc. Det är en helt igenom läsvärd bok och den passar perfekt som boksamtalsbok på mellanstadiet! Så ta den i beaktande om du just nu funderar över lämplig läsgruppsbok för dina elever.

Under föräldraledigheten kommer bloggen inte uppdateras, men ni är välkomna att kontakta mig om ni önskar ta del av mitt arbetsmaterial till de boktitlar som ni kan se i listan under fliken ”Arbetsmaterial till skönlitterära barn- och ungdomsböcker”.

Önskar er en fortsatt fin vecka! På återseende & återhörande!

Isabella Johansson

Skolbibliotekarie i Mönsterås kommun

Bergtagen

”Skogen ruvade tyst omkring honom på alla sidor, tallarnas grenar tunga av snö. Riset mellan träden glittrade av snö. Som ett sagolandskap. Hans barndoms sagor, de hans pappa hade läst för honom när han var liten. Med tomtar och troll, bäckahästar och mylingar. Sagor som hade tänder. Visst var det någonting som hördes? Ett tunt, flyktigt ljud. Som krasandet från ett fruset löv, en snötäckt lingonbuske som krossades under en fot”.

Under min semester läste jag ytterligare två böcker som är med som tänkta kandidater för ett eventuellt författarbesök i åk 7 nästa år. ”Bergtagen” av Camilla Sten är en av dem och jag skulle vilja skriva några ord om vad jag tyckte om den.

Romanen utspelar sig i Järvhöga, ett isande samhälle i norrländska Jämtland som bär minnen av tragiska händelser som skett ute i skogarna. Pojkar som plötsligt går ut i skogen för att aldrig någonsin återfinnas i livet. Men ingen som talar riktigt om dem eller om vad som hände dem.

En dag försvinner en elev från internetskolan som gränsar mot skogen där den är som djupast. Internatskolan är rik på gamla anor från förr, men saknar nu sin forna glans. På internatskolan finns Emil kvar, rumskamrat till eleven som försvann. Han ser spår efter Markus som försvann överallt och minnena av Markus hemsöker honom dag som natt. Ingen förstår hur illa det är ställt med honom, ingen ser honom förutom Julia. En tjej som går på gymnasiet i Järvhöga och som av en slump kommer in i hans liv. Tillsammans bestämmer de sig för att inte sluta leta efter sanningen bakom Markus försvinnande. Och snart ser de kopplingar till ett annat försvinnande men med samma mönster: en ung man som gick ut i skogen för att aldrig mer återses.

Jag älskade att läsa denna romanen! Vissa passager är så skickligt skrivna att jag sitter andlöst och ryser. Speciellt en scen minns jag; när Emil är ute i joggingspåret i skogen… Jag minns fortfarande stämningen; så trollsk och oroväckande på samma gång. Stämningen är tung och trollsk, man riktigt kan ta på den lömska och dunkla känslan som skogen och det outtalade, osagda skapar. Det som omger hela samhället Järvhöga och som liksom biter sig i som ett gift i bybornas medvetande. Tillbakablickorna till 60-talet gör författaren så skickligt. Hon skapar verkligen en atmosfär som känns autentisk och som griper tag i läsaren. Utfärdar stark varning för sträckläsning när du väl har börjat läsa denna! Längtar så tills uppföljaren kommer (”Bergtagen” ingår i Järvhögatrilogin och kom ut 2020).

Om den passar i sjuan? JA. Kanske något tjock förvisso. Men å andra sidan får man en isande spännande spänningsroman man nog inte glömmer i första taget.

Denna recension är en del i arbetet med att välja ut en författare & boktitel att arbeta med under vårt lässurr våren 2021 i åk 7!

I augusti kommer jag tillsammans med mina kollegor presentera ett urval av skönlitterära och facklitterära böcker för våra svensklärare – detta ska slutligen mynna ut i ett val av bok att köpa in & författare att boka upp för sjuorna våren 2021!

Kattvinden

”Det är högt i tak som i en kyrka. Skuggorna är mörka i hörnen och längs väggarna står möbler av olika slag: fåtöljer, ett bord, några byråer. Allt är övertäckt med vita lakan. Vem hänger lakan över sina möbler egentligen? Som förvridna kroppar, som spöken…”

Författaren Helena Öberg och bildberättaren Kristin Lidström har tidigare tillsammans skapat  bildberättelsen ”Din tur, Adrian”, som bland annat nominerades till Nils Holgersson-plaketten och Augustpriset. Oktober 2018 var det dags igen; ”Kattvinden” som är utgiven på Mirando bokförlag, beskrivs av många som en lysande och annorlunda spökhistoria. På förlagets hemsida finns utdrag från några olika recensioner samlade. Den roligaste är helt klart Ulla Rhedins på DN, som benämner ”Kattvinden” som ett ”djärvt, uppkäftigt, ”osvenskt” projekt”. 

I flera dagar har jag levt i Mandas Kattvindsvärld. Och när jag nu tar farväl av denna värld, är det med en mjuk, vemodig och vacker känsla som stannar kvar. Det är en väldigt speciell bok att läsa; ”Kattvinden” är som en varm, blåsande vind för mitt läsarhjärta. Liksom Manda måste känna sig i slutet av resan, känner jag en stärkt, hoppfull känsla av att ett pussel nu äntligen är lagt. Ett avslut.

Så, vad handlar denna mystiska bok om? Jag skulle säga att den handlar om tiden och hur den kan läka sår, om det fördolda som inte är synligt för alla, om sanningen som på något märkligt och underbart sätt alltid hittar en annan väg ut. Om kärlek, sorg, vänskap, om släktskap och att försonas med det som en gång har varit. Det som ger ”Kattvinden” och dess historia ett extra lager av gyllene glans, är de fantastiska illustrationerna av Kristin Lidström – målningar som skulle kunna pryda ett hem som Villa Bellevue i boken. Jag bläddrar gärna tillbaka under berättelsens gång, läser om och om igen och märker hur berättelsen djupnar då penseldragen får eget liv – blåser ytterligare liv åt allt.

”Det finns berättelser som inte har någon början och inte något slut. Berättelser som har pågått så länge att ingen minns varifrån de kommer. Och det finns berättelser som aldrig blivit berättade. Det finns gömda platser. Det finns glapp i tiden. Mellanrum dit någon sällan går”. 

När Manda följer med sin farfar på sitt sista uppdrag som mäklare, är det högst motvilligt. Hennes relation till farfadern är inte öppenhjärtig, den är trevande, lite reserverad och avvaktande. Ändå bor hon tillsammans med sin mamma i farfaderns hem, som samtidigt är kontor för hans mäklarfirma. De har bott där ända sedan Mandas pappa försvann på havet, spårlöst. Manda hoppas i hemlighet på att hennes pappa en dag ska dyka upp igen, men minnena av honom bleknar fort. Hon kan inte längre frammana hans ansikte på ett levande sätt, hon kan inte längre höra hans skratt inom sig. Ändå försöker hon, hon tvingar fram honom när hon talar till honom, rakt ut i tomma intet.

Farfar Martin tar med sig Manda till ett egendomligt hus som snarare ser ut som ett gammalt slott; Villa Bellevue. Och egendomligt är också ordet på den atmosfär som råder både utanför och i huset. Tyst lägger hon märke till det märkliga faktum att hennes farfar känner till var nyckeln till huset ligger gömd och hur farfadern blir som förbytt när han kliver in i huset; någonting finns där i de dunkla vrårna. Något som lockar, som betraktar, som väntar. Farfadern ropar vid ett tillfälle på någon som heter ”Adéle”, men Manda får inget svar när hon frågar sin farfar Martin vem denna Adéle är. Istället hjälps de åt att gå igenom allt av värde i huset. Deras uppgift är att värdera och sortera ut, slänga eller behålla det som kan bli något av värda att sälja. Manda går igenom besticken, räknar dem och knyter prydligt ihop dem i högar. Hon lyssnar efter ljud och blir osäker på vad hon egentligen hör. Känslan av att något inte står rätt till i huset, växer snart till en klump i halsen. Hon vill därifrån. Men farfar Martin tycks varken höra det Manda hör eller förstå hennes känsla.

Men Manda är redan indragen i minnenas fördolda förflutna – det är redan för sent att backa. Och gränserna mellan de levande och de döda löses upp när Manda går genom husets rum. Vart det leder henne? Det får ni se om ni läser denna fantastiska bok!

Om den passar ett lässurrsarbete i sjuan? Ja! Detta är en tjock bok som skulle kunna avskräcka många elever från att ens öppna den, tyvärr. Men går man igenom sidorna, inser man att väldigt mycket faller bort, då boken är proppfull av vackra illustrationer med minimal text. Jag skulle inte säga att textmassan är utmaningen, utan i så fall förmågan att ta till sig historien, att gå in den och se det vackra i den. Ett plus med denna bok är att det redan finns en gedigen lärarhandledning till boken; den finns att hitta i Mary Ingemanssons ”Lärande genom skönlitteratur”, kap 10 (Textsamtal 7-9, Kattvinden)! Och med en sådan ambitiös handledning som mall för ett fördjupat textsamtal, borde möjligheterna för eleverna att ta till sig historien absolut förbättras avsevärt.

”Det kommer stunder när vi måste ta farväl. För så är det när en har förmånen att vara människa. Men alla människor vi förlorar finns inom oss. Det blir en del av vårt DNA. En del av vårt blod”.

Citat av Patti Smith, hämtat från sista sidan i Kattvinden

Denna recension är en del i arbetet med att välja ut en författare & boktitel att arbeta med under vårt lässurr våren 2021 i åk 7!

Under sommaren kommer jag tillsammans med mina kollegor att läsa igenom ett urval av olika skönlitterära böcker utifrån olika genrer, som vi sedan i augusti kommer presentera för våra svensklärare – detta ska slutligen mynna ut i ett val av bok att köpa in & författare att boka upp för sjuorna våren 2021!

Dömda kvinnor

”Naken och förnedrad gick hon med stadens stenar runt halsen inför allas blickar. När hon gått igenom hela staden tvingades hon lämna sina barn och sin man för att aldrig mer återvända till Stockholm. Om hon gjorde det skulle hon begravas levande. Så vitt vi vet kom Ärmgard aldrig tillbaka”. 

Etnologen, författaren och illustratören Elin Hägg har skrivit nästa bok jag prickar av på min läslista; nämligen facklitterära ”Dömda kvinnor: förbryterskor i Sveriges historia”. I boken möter vi 17 olika verkliga livsöden; alla är de kvinnor och alla har de gemensamt att de vid något tillfälle mellan 1400-talet och fram till 1960-talet har dömts för ett brott enligt lagen. Brotten berör allt från mord, häxeri, äktenskapsbrott, hor, barnamord, fosterfördrivning, homosexualitet, spioneri med mera.

Att läsa ”Dömda kvinnor” är upplysande, allmänbildande, men det är också ganska skrämmande, samtidigt som det såklart är upplyftande mot bakgrund att vi i dagens moderna samhälle har så mycket bättre livsvillkor. Framförallt när det kommer till kvinnor, mödrar och barn. Mycket av det jag läser i boken, kände jag tidigare inte alls till och det får mig att återigen häpna inför historiens vingslag.

Som till exempel det faktum att äktenskapsförbryterskan Ärmgard på 1400-talet fick lämna sin familj för att aldrig mera komma tillbaks efter att ha blivit offentligt förnedrad på Stockholms gator. Hade hon varit rik, hade hon lätt kunnat köpa sig fri från detta straff. Även om det ju är så att många av dessa kvinnoöden som skildras i boken, inte är föremål för beundran, är de flesta (med några undantag) ändå vanliga människor och det som gör det skrämmande är hur lättvindigt de ofta fick sina straff, hur lättvindigt andra människor dömde ut dem och hur de resten av sina liv blev märkta kvinnor – hur de fick leva i fullständig skam och skuld över det de gjort.

Då är det skönt att räkna upp allt det som faktiskt har förbättrats när det kommer till villkor för medborgare av idag; vi har numera en abortlagstiftning som effektivt motverkar skuld och skam hos ensamstående, ogifta mödrar, vi har barnavårdslagar, fosterbarnvård, stöd för ensamstående, sexualkunskap, allmän sjukvård, rösträtt för kvinnor, rättigheter för hbtq-personer, en allmän sjukvård, ett samhälle som vilar på vetenskap och framförallt ett rättsväsende som inte direkt går på löst grundade spekulationer när det kommer till vem som fälls för olika brott. Jag är tacksam att jag lever i dag! Det är en känsla som blir påtaglig efter att ha läst ut denna boken!

”Framförallt tycker jag om att utmana vår syn på historien: hur vi ser på kvinnor och män, barn och vuxna, fattiga och rika och synen på vi och dom. Min stora förhoppning är att mina böcker skall öka förståelsen för vår gemensamma historia, både det svåra och det roliga, och mitt mål är alltid att med en stor dos empati försöka visa att människor förr i tiden många gånger var precis som oss”. 

Källa citat: Elin Hägg, Opal.se

Citatet ovan är hämtat från Opals hemsida (se länk ovan). Elin Hägg berättar vad det är hon brinner för. Jag tycker hon lyckas strålande med denna ambition, hennes bok ”Dömda kvinnor” är ett levande exempel på att jag precis nu har fått erfara en ökad förståelse för vår historia – LÄSVÄRT!

Fotokälla: Linnea Ranström

Om den passar sjuorna och ett eventuellt kommande lässurrsarbete? ABSOLUT. En lättöverskådlig, fascinerande, skrämmande, upplyftande och upplysande bok som jag tänker kan vara föremål för ett ämnesöverskridande samarbete inom svenskämnet och SO-ämnena på högstadiet. Här finns många möjliga ingångar, exempelvis häxprocessen på 1600-talet, abortfrågan, barns villkor genom historien, rösträtt för kvinnor, rättsväsendet och hur det har utvecklats fram till idag med mera.

Denna recension är en del i arbetet med att välja ut en författare & boktitel att arbeta med under vårt lässurr våren 2021 i åk 7!

Under sommaren kommer jag tillsammans med mina kollegor att läsa igenom ett urval av olika skönlitterära böcker utifrån olika genrer, som vi sedan i augusti kommer presentera för våra svensklärare – detta ska slutligen mynna ut i ett val av bok att köpa in & författare att boka upp för sjuorna våren 2021!

Mörka krafter

”Med en liten gul plasttändare tänder han ljuset. Han håller upp lågan framför ansiktet som om han granskar den. Sedan kastar han ljusstumpen mot den bensinindränkta högen med skräp. Innan den når fram hörs ett svischande ljud när ångor från bensinen tar fyr. De känner den enorma hettan, backar bakåt och flyr ut genom dörren”.

Nästa bok att pricka av på min läslista denna sommar, är Torsten Bengtssons ungdomsroman ”Mörka krafter” – en roman som framförallt berör de mörka krafter av rädsla och hat som föder främlingsfientlighet och antisemitism. Torsten Bengtsson har förlagt berättelsen i nutid, men gör kopplingar mellan främlingsfientliga krafter idag och under andra världskriget, då miljontals människor under nazisternas välde, föll offer. Berättelsen är tung att läsa, samtidigt som den kastar ett hoppfullt sken – genom att närma oss varandra trots olikartade kulturer och traditioner, kan vi förstå och lära oss hur lika vi är varandra och hur viktigt det är att vara modig och stå upp för det som är rätt och riktigt.

En morgon får klasskamraterna till asylsökande Sara som bor på flyktingboendet som installerats i den gamla hotellbyggnaden i samhället, råkat ut för en mordbrand. Som om de boende har änglavakt, tar sig alla mirakulöst ut ur byggnaden innan den brinner ned. En person saknas dock och det befaras att det är Saras farfar. Ingen vet vem som ligger bakom mordbranden, men John och Rita har sina onda föraningar. De ser kopplingar mellan de hatbrott som riktas mot en judisk kille vid namn Isak och den skadegörelse som sker på skolans område där alltfler hakkors dyker upp…

Varför blossar främlingsfientligheten upp i just deras samhälle och just nu? Vem ligger bakom det och hur kan någon vara kapabel till något så fruktansvärt som att tända eld på ett hus där det finns barn och vuxna som ligger och sover? Det är frågor som John och Rita tillsammans ställer sig. Och när deras svensklärare ger dem i uppdrag att välja ett valfritt ämne att arbeta undersökande med, blir valet enkelt för kompisarna; de bestämmer sig för att ta reda på mer om antisemitism, nazism och främlingsfientlighet.

Språket i ”Mörka krafter” är mycket lättläst och berättelsen är lättåtkomlig och spännande. Torsten Bengtsson tar upp ett ämne som är ständigt aktuellt, vi får aldrig glömma, det är budskapet och det framgår tydligt. Jag gillar storyn, att två ungdomar som inte vet så mycket från början, väljer att själva undersöka mer. De växer mycket genom berättelsens gång – framförallt lär de sig vad mod är och vad motsatsen till mod är och varför rädsla är så förgörande.

Jag tror att denna ungdomsroman skulle funka bra i sjuan. Den har en rak och enkel handling, liksom språket. Jag tror också att många skulle känna igen sig mycket i båda sidorna – vi vet att det finns främlingsfientliga krafter på våra skolor, vi vet samtidigt att många känner rädsla inför att stå upp för det som egentligen är rätt. Efter att ha läst ”Mörka krafter” bär man en ljus känsla i hjärtat, av att känna sig stärkt i hur viktigt det är att våga vara modig och att ta reda på varför en människa är rädd och vad rädslan kan få för konsekvenser.

Denna recension är en del i arbetet med att välja ut en författare & boktitel att arbeta med under vårt lässurr våren 2021 i åk 7!

Under sommaren kommer jag tillsammans med mina kollegor att läsa igenom ett urval av olika skönlitterära böcker utifrån olika genrer, som vi sedan i augusti kommer presentera för våra svensklärare – detta ska slutligen mynna ut i ett val av bok att köpa in & författare att boka upp för sjuorna våren 2021!

Familjen

”Han är kort, har mörkt hår och blå tröja och tittar rakt på mig. Jag stannar mitt i steget, står blickstilla med ben som förlorat all kraft. Stängslet skiljer oss åt, ändå vågar jag inte röra mig. Pojken tvekar. ”Hej”, säger han sedan”. 

”Familjen” är den första roman jag läser av Cecilia Lidbeck, en roman jag hört mycket gott om och som dessutom nu är nominerad till Barnradions bokpris 2020!

I romanen möter vi flickan Ella som bor på Gården i Familjen där Far styr. Alla i Familjen har sin speciella uppgift och alla behövs och behöver göra rätt om de ska kunna överleva den stundande Kollapsen, som Far och de övriga tre vuxna talar om. Det är bara utvalda familjer i likhet med Ellas Familjen, som har en chans att överleva Kollapsen. Ella har aldrig varit utanför Gården, hon har inga minnen från tiden innan och vet inte om sitt ursprung. Någonstans förstår hon att Far inte är hennes biologiske far, men det är oviktigt eftersom alla sådana band klipps av i den stora Familjen. Utanför Gårdens stängsel finns städerna med de förlorade själarna. Människor som lever i försakelse, människor som bara tänker egoistiska tankar, som är förgiftade och har gått vilse. Ella är tacksam över att hon har klarat sig undan detta och känner aldrig någonsin någon längtan ut. Hon tänker på Far som gör sina ärenden till staden, när han kommer hem med varorna från staden tillsammans med Ben, känner hon en stor lättnad. Han är äntligen hemma igen.

Att göra rätt i Familjen handlar om att aldrig någonsin tänka på sig själv. Ett själviskt sinne är ett ensamt sinne. Försakelsen är den största glädjen. Det bästa är allas bästa. Ella och barnen i Familjen drillas i detta tankesätt. Gör någon fel, ska alla vara med och mässa och granska. Far är den som slutligen bestämmer vilken påföljd det ska bli. Ella ser upp till honom med vördnad. Hon beundrar honom som ingen annan. Han lyser liksom, tycker hon, när han de få tillfällen hon ser honom om dagarna kommer emot barnen med öppna armar. Tills han stänger sin dörr om sig. När dörren är stängd, får ingen störa. Deras liv vilar på hans axlar och de känner den största tillit och respekt.

Men så en dag när Ella är ute på promenad och kommer fram till stängslet som omgärdar Gården, står där en pojke. Livs levande, frisk med pigga ögon och rosiga kinder. Han heter Jack och berättar för henne om världen utanför. Ella blir fast besluten om att rädda denna förlorade pojke från Kollapsen. I Familjen skulle han ha ett hem och där på Gården skulle han vara trygg. Han skulle ha en plats precis som hon själv och de övriga barnen. Hon bestämmer sig för att göra allt hon kan för att det ska bli så, men till dess att han flyttar in, ska hon inte säga något till någon om sin hemlighet…

”Familjen” är en roman man sugs in i direkt, språket är lätt att ta till sig, i korta kapitel skildras livet innanför stängslet och hur det är att leva i en sluten familj. Jag gör kopplingar till både Tara Westovers ”Allt jag fått lära mig” och SVT:s serie ”Vår tid är nu” under den tredje säsongen som utspelar sig under 60-talet i Stockholm, där indoktrinering av detta slag skildras på ett fascinerande sätt.

Denna recension är en del i arbetet med att välja ut en författare & boktitel att arbeta med under vårt lässurr våren 2021 i åk 7!

Under sommaren kommer jag tillsammans med mina kollegor att läsa igenom ett urval av olika skönlitterära böcker utifrån olika genrer, som vi sedan i augusti kommer presentera för våra svensklärare – detta ska slutligen mynna ut i ett val av bok att köpa in & författare att boka upp för sjuorna våren 2021!

Det andra inte ser

Det ser mysigt ut därinne. Hemtrevligt. Tove känner sig glad över det. Det var hennes mammas krav. Ett bra kök. Då gör det inte så mycket att resten av huset är lite… vad ska man säga, shabby? Inte shabby chic, utan bara shabby. I annonsen som Tove fått läsa hade mäklaren kallat huset för en lantdröm med stora möjligheter, vilket förstås betydde ett ruckel med viss charm. 

Tove har precis hoppat av gymnasiet, när hon tillsammans med sin mamma, syster Vivi och deras mormor Tekla flyttar in i ett gammalt, knarrigt trevåningshus i sömniga staden Rättvik invid sjön Siljan – en sjö som känns allt annat än välkomnande när familjen Blixt kör in i samhället under den mörka tiden på året. När de kommer fram till huset där de ska bo, blir Tove inte direkt förtjust. Det enda huset har, som är någorlunda trivsamt, är köket. Allt annat känns sunkigt, ogästvänligt. Tove vill inte bo där, men hennes mamma som arbetar som testkock och provlagar en massa måltider till reportage i en av Sveriges mest välkända matmagasin, hade egentligen bara ett krav: att huset hade ett fräscht kök, så så fick det bli.

Det är mycket i huset som inte står rätt till, det är något man snabbt blir varse som läsare. Kort efter att de har flyttat in, ser och hör Tove saker som ingen annan verkar lägga märke till. Hon är synsk; klärvoajant, och har varit det länge. Och nu känner Tove av en stark närvaro, något som befinner sig i och omkring badrummet. Hon upptäcker allt oftare att vattnet till badkaret står på, att det forsar och är nära att rinna över kanten. Samtidigt beter sig hennes mormor märkligt, eller har egentligen gjort alltsedan hon var med om den där branden, som förändrade hennes ansikte för gott. Branden som gjorde att hennes mormor nu varken kan gå eller prata längre – de har alla i familjen blivit vana vid att deras mormor aldrig är med dem när de äter, hon finns någonstans en trappa upp, tyst och oigenkännlig.

Samtidigt finns det ljuspunkter i det mörka, dystra. När de en dag kliver in på caféet i staden som är känt för sin fantastiskt goda prinsessbakelse, träffar de på Edvin som arbetar där. En man som jämt tycks stråla som en sol, som klär sig i lila, luktar mango, gillar Game of Thrones och går omkring och sjunger på Chers ”If i could turn back time”.  Edvin blir en av de där ljuspunkterna för familjen Blixt.

Men när Edvin blir hembjuden på middag hemma hos familjen Blixt, berättar han något som de helst av allt inte hade velat höra. Huset har en historia, en mörk sådan som har fått familj efter familj att flytta från huset gång på gång. Även om det är svårt att höra historien som Edvin berättar, kan de inte värja sig när de sitter där och Edvin berättar om den tragiska historien om kvinnan som spårlöst försvann från huset för trettio år sedan. Efter det är det som om Toves syner bara blir starkare och hon bestämmer sig för att försöka ta reda på vad som egentligen hände… Till sin hjälp har hon Chang – en kille som jobbar på samma Coop som hennes syster Vivi precis har börjat på. Tove förstår inte hur Chang som är så overkligt snygg faktiskt vill umgås med henne, men det gör han.

Jag gillade denna mycket! Christoffer Holst kan verkligen konsten att balansera upp berättelsen så att alla viktiga ingredienser finns med; humor, värme, nervkittlande spänning, sorg, vänskap, kärlek… han skildrar det där dolda, det vi inte ser, på ett så bra sätt. Och det blir väldigt otäckt!

Denna recension är en del i arbetet med att välja ut en författare & boktitel att arbeta med under vårt lässurr våren 2021 i åk 7!

Under sommaren kommer jag tillsammans med mina kollegor att läsa igenom ett urval av olika skönlitterära böcker utifrån olika genrer, som vi sedan i augusti kommer presentera för våra svensklärare – detta ska slutligen mynna ut i ett val av bok att köpa in & författare att boka upp för sjuorna våren 2021!

Sommarens läsning

Idag är sista dagen för lärarna, men själv fortsätter jag jobba fram till vecka 29 då jag också får ett litet sommarlov för att slutligen börja jobba igen vecka 33. Under dessa sommarveckor på jobbet kommer mycket av min tid gå till inläsning av skönlitteratur inför val av bok & författare till författarbesök som vi planerar in för åk 4 och 7 nästa läsår, inläsning inför en bokcirkel för blivande fyror i Fliseryd, boktips för bokstunden i Fliseryd som jag och Caisa ska återuppta under hösten, samt inläsning av skönlitteratur inför val av titel att köpa in till ny klassuppsättning för mellanstadiet. Aldrig har jag nog haft så många stundande läsprojekt under sommaren! Det ska bli otroligt spännande och kul att se vilka val vi landar i efter sommarlovet.

Första boken att pricka av på listan, blir Christoffer Holst ”Det andra inte ser” – en spökrysare som utspelar sig i ett knarrigt, gammalt hus i Rättvik i Dalarna – invid idylliska Siljan. Återkommer mer om vad jag tyckte när jag har läst ut boken! Men än så länge gillar jag den verkligen jättemycket!

Önskar er en härlig onsdag!